tagits i anspråk; om man får tro en förklaring af generaldirektören för manufakturer och handel omedelbart efter restaurationen var också kvaliteten af det saluförda sockret så dålig, att det hade skapats en fördom emot den inhemska varan. Redan samma år 1813 började också regressen, och sedan drog kejsardömets fall som vanligt industriens undergång efter sig; af sockerfabrikerna höll sig icke en enda. Men redan efter två år återuppstodo två fabriker, af hvilka den ena var Chaptals på hans egendom Chanteloup. En hög tull på kolonialsockret bragte betsockertillverkningen på fötter mot 1820-talets slut, så att kontinentalsystemets insats på denna punkt efter halft annat årtionde visade sig bära frukt, och sålunda står betsockerindustrien vid sidan af särskildt Leblanc-sodan som ett bevis för att afspärrningen i vissa fall förmår röja bort några af hindren för en viktig ekonomisk utveckling.
III. Det
öfriga
fastlandet
Fransk
intressepolitik
Det franskt nationalegoistiska draget i Napoleons politik är en väl
bekant och rikligt dokumenterad sida af kontinentalsystemet, som
förklarligt nog hos tyska författare grumlar den sympati de vanligen
hysa för grundtanken i planen att utestänga England från fastlandet.[1]
Det tidigare (sid. 34 ff.) omtalade, föreburna syftet att sammansluta
Europas fastland till en ekonomisk enhet emot England saknade
visserligen ej alldeles förespråkare. Den ganska nära till hands liggande
men onekligen betydelsefulla tanken att utveckla Rhenförbundet, som
omfattade hela Tyskland med undantag af Österrikes, Preussens,
Sveriges och Danmarks besittningar och hvars skapare samt mäktige
beskyddare Napoleon var, till ett tullförbund, som i så fall skulle ha
blifvit en förelöpare till 1833 års tyska Zollverein, framfördes sålunda
- ↑ Bästa sammanställningen utgör andra afd. af Darmstädters uppsats Studien z. nap. Wirtschaftspolitik: Über die auswärtige Handelspolitik Napoleons (Vjschr. f. Soc.- u. Wirtsch.-gesch. III, 1905, 113 ff.); fransk handelsstatistik i den tidigare afd. II 566 n. 1. — Se vidare: Schmidt, Grand-Duché de Berg 342, 413 f., 420 och App. C. (Champagnys betänkande 5 aug. 1807). — Tarle, Deutsch-franz. Wirtschaftsbeziehungen (Schmollers Jahrb. XXXVIII, 1914) 699 ff., 725 f. — Tarle, Kont. blokada I, 119, 570, bil. XIV (franska spionrapporter), bil. XIX (petition från Leyden). — Cérenville 141 f., 155, 174 ff., 255 ff. — Rambaud 440 n. 3. — König 267, 289. — Kiewning, Lippe und Napoleons Kontinentalsperre gegen den britischen Handel (Mitt. a. d. lippischen Gesch. u. Landeskunde VI, 1908) 161 f. — Till Fouché 27 sept. 1809: Corresp. de Nap. nr 15 874. — Till Eugène: Corresp. de Nap. nr 16 824. — Nordsjökusten i tullhänseende: Bull des lois, IV. série, bull. 299 nr 5724, 397 nr 7340; Zeyss 129 f., 263 (yttr. af Krefelds handelskammare); Vogel 47 f.; Schäfer, Bremen und die Kont.-sperre (Hans. Gesch. bl. XX, 1914) 428.
