ett lika högt dramatiskt som moraliskt värde. Vi alla nordiska fruntimmer böra dessutom vara jäfviga då det är fråga om Müllner, han ger oss för stora förmåner i skildringen af sin Ierta för att ej vara förvissad om vårt beröm, och jag vågar säga vår tillgifvenhet[1].
Körners snillrika poesier blifver säkert ett af de varaktigaste minnesmärken af tyskarnes dröm om frihet och själfständighet. De drömma visst ännu, men enligt gamla svenska folksägen ridas de under tiden af en viss politisk mara, som under namn af konstitution plågar dem förfärligt. För oss andra, som sedan längre tid tillbaka inbilla oss att vara gamla bekanta af denna tidehvarfvets hjärtunge, har hon längesedan antagit skepnaden af en kokett med tom själ och förtorkade känslor, hvilken aldrig saknar utvägar att spela sina tillbedjare ur händerna mången utlofvad och förväntad gunst.
Många hjärtliga hälsningar till fru Tegnér, och en lika uppriktig önskan att ibland med några rader blifva försäkrad att jag ej är främmande för personer, jag vet värdera, vågar jag här anföra, jämte tolkningen af det intresse, med hvilket jag säkert kommer att läsa några andra skrifter, i fall sådana vore att tillgå, och som valda af en så god hand äga en gifven förtjänst för mig.
Martina Törngren.
Sireköping den 18 november 1820.
Schwerin hälsar tusenfalt.
Till Brinkman hade hon också meddelat sina intryck om de diktverk, hon med så stort intresse genomgick. I Müllners Die Schuld var det teckningen af de två kontrasterande kvinnokaraktärerna som hon fann särskildt förtjänstfull. Grillparzers Ahnfrau vore hemsk, då den skildrade fädernas missgärningar uppå barnen intill tredje och fjärde led; men författaren var mycket talangfull, och friherrinnan hade redan förut vid läsningen af hans Sapfo funnit honom vara Schillers mest värdige efterföljare. Hon gör i detta sammanhang en intressant parallell mellan de båda skaldernas skildring af det upplyftande och renande i den barnsliga oskuldens närvaro uti resp. Don Carlos och Sapfo. I Sapfo stod — skref hon i ett senare bref (januari 1821) — Grillparzer för öfrigt vida högre än i Die Ahnfrau; ett upphöjdt lugn härskar där i handlingen men rörlighet i känslorna. Hjältinnan påminde henne något om madame de Staëls Corinne.
Diskussionen om Müllner och Grillparzer fortsatte hon också i ett följande bref till Tegnér af den 5 februari 1821 (tryckt i Ur Esaias Tegnérs papper s. 143 ff.). Då hade Tegnér nyss utgifvit Nattvardsbarnen: "Vi äga en verklig nationell idyll!" utropar hon i förtjusning. I ett bref till Brinkman tvecklar hon närmare sin uppfattning af poemet och den åtföljande dedikationen till Norberg. [2]
Den 18 januari 1821.
... Jag har nyss haft några njutningsrika stunder genom läsningen af Tegnérs dikt
- ↑ I Müllners ödestragedi Die Schuld är Ierta namnet på en af de två kvinnliga hufvudpersonerna. Hon är dotter till en grefve "vid nordsjökusten" och framställes med de mest upphöjda och ädla drag, "en ren och stark kvinna", såsom M. v. S. också i bref till Brinkman framhåller.
- ↑ Brefvet här till större delen på franska, här öfversatt.
