Sida:Martina von Schwerin - Snillenas förtrogna.djvu/74

Den här sidan har korrekturlästs

mycket lättare finna mig, då jag ej utan verklig smärta kan tänka på den stunden hans rökverk kommer att skingras genom en evig tystnad.

Men jag glömmer nästan att det är till Tegnér jag skrifver; allt detta kan blott intressera vännen i Lund; denna benämning är nu antagen och härmed får Sveas och Fritiofs skald nöja sig. Brinkman har fört mig vida längre än jag ämnade, min mening var blott att omnämna både fysisk och moralisk svaghet såsom ursäkt för en tystnad som ej ingick i mina föresatser då jag senast lämnade Lund. H. pr:s bref har väckt mig ur min dvala: ett skönare loftal öfver Gustaf III har väl ännu ej blifvit gjordt[1], och bekänner jag uppriktigt jag ej kunnat afhålla mig från att meddela de rader som innehöllo detsamma åt Schwerin och Brinkman, hvilka bägge begråta i honom deras gyllene dagars konung. Som jag ej vet huru mina blifvit, ifall jag lefvat under hans spira, dömer jag honom kanske med litet mera köld, hvartill mycket bidrager att jag i barndomen hört honom klandrad af en konstitutionellt om ej republikanskt sinnad fader. Det verkligt stora i hans väsende har först blifvit mig uppdagadt genom H. pr:s inträdestal i Svenska akademien. — Månne man ej kan säga om honom som en fransysk författare om Calonne: La carrière de cet homme d'etat eut été plus longue et plus heureuse s'il avait commencé par meriter une bonne renommée. Nationen tvifiade visserligen mera på hans dygder än på hans snille. Då kände vi ännu behofvet af de förra som värde af det senare. Huru stora framsteg hafva vi ej gjort i konsten att umbära det ena och det andra! Att Svenska akademien vänder sig till sin Atlas vid hvarje tillfälle hon behöfver höjas öfver den töckniga atmosfär, i hvilken hon vanligtvis andas, förvånar mig ej[2]. Utan att vara besatt af djäfvulen eller excellenser, gör jag som hon och räknar mina skönaste ögonblick de jag får framlefva med snillet. Huru vida det furstliga paret kommer att göra detsamma, blifver kanske en annan fråga. Gör emellertid för akademien hvad som ej lönte mödan att göra för dem! Brudskriften blifver alltid landets vinst, och hvem vågar väl sedan säga vi ej haft någon förmån af alliansen? Jag har nu genom nöjet att språka med Herr professorn förgätit både hjärtvärk och gikt. Skulle likvisst mitt bref på ett iller annat ställe hafva känning däraf, så förlåt! Hvarje töväder är mig lika välkommet som en solskensdag — jag längtar att blifva af med snön, men vågar ej vänta Herr professorn innan "Maj har löfvat våra lindar". Glöm ej mig emellertid; och var öfvertygad att Tegnér, hvarken som skald eller vän, glömmes aldrig! —

I sitt svar skref Tegnér: "Jag har ingenting annat emot Fru friherrinnans bref än att det

  1. Se Tegnérs Saml. Skr. jubelfestuppl. V s. 297 (se ock det följande brefvet af Tegnér, s. 299).
  2. Det gällde ett poem till kronprinsparet, som Sv. akademien — särskildt excellenserna däri — af Tegnér begärt, och hvarom han utbedt sig fru Martinas råd. "Friherrinnan är mitt vittra samvete", plågade han yttra. Tegnér skref visserligen icke poemet åt Svenska akademien, men en liten dikt "För Oskar och Josefina" tillkom dock, hvilken emellertid afslutade det tal han d. 1 dec. s. å. höll i Lund. Om dessa, liksom om föregående kungliga verser, skämtade han för öfrigt högst ogeneradt.