många andra gånger. Hon ägde denna ädla, antika enkelhet, denna intagande, behagliga naturlighet, som är konstens triumf och gör, att åskådaren glömmer teatern och skådespelaren och endast ser den framställda personligheten lifslefvande framför sig.
Caron de Beaumarchais. Efter gravyr af Gautier ainé.
Den 29 i samma månad gafs på Stora teatern af den dramatiska afdelningen Beaumarchais’ femaktsdram ”Eugenie” till förmån för Lars Hjortsberg, som mycket skickligt gjort en ny öfversättning af det redan 1787 på Munkbroteatern gifna stycket (se del I, sid. 254 och del II, sid. 59). Det handlar om en rik och förnäm vällusting, som endast genom kyrkans band kan vinna en ung flicka och därför anordnar en hemlig, falsk vigsel, men sedan tröttnar på sitt
