224
under all kritik, kunde enhvar förstå, men att musiken var gudomligt skön, kunde endast ett fåtal begripa, och detta himmelska mästerverk — blef uthvissladt.” Sedan han därefter berättat, att han ungefär tretti år senare skref en ny text för att rädda Mozarts hänförande melodier, och att några bland publiken då ämnade fortsätta, där förfäderna hade slutat, men att bifallet segrade, fortsätter han: ”om jag icke misstar mig, bidrog äfven en annan händelse till att försätta publiken i en afvog stämning, då operan första gången uppfördes. Älskarna i stycket skulle under första akten klä om sig för att inbilla sina kärestor, att de voro ett par andra personer. Dessa roller spelades af Frydendahl och Qvist. Den förre begick en blunder och klädde om sig för tidigt, och Qvist apade efter hvad han såg Frydendahl göra. Då de nu ämnade ånyo gå in på scenen, gjorde regissören dem uppmärksamma på misstaget. Frydendahl tappade alldeles kontenansen och drog i maskinmästarens signallina i det han ropade: ”Låt gå!” Han menade ridån, men karlarna uppe på teatervinden trodde, att scenförändringen skulle göras, och rummet, där Knudsen just då agerade, blef förvandladt till en skog. Denne, som lustigt nog trodde sig kunna bibehålla åskådarnas illusion, utropade: ”Hvilket underbart trolleri!” Men parterren föll i gapskratt, och man måste börja om operan från början.”
Sid. 130.
”Birger och hans ätt”, ett skådespel i fem akter utgörande fortsättning af ”Torkel Knutsson”, blef ej på scenen uppfördt förr än 1888, då det å Svenska teatern fick sin premiär den 1 september. Stycket lyckades emellertid icke väcka något varaktigare intresse och upplefde ej mer än sju representationer. Bägge dessa skådespel blefvo till danska öfversatta af ingen ringare än Öhenslæger.
