228
sig dem. Då Lindeberg en gång, i vredesmod öfver att Hierta kastat en af hans uppsatser i papperskorgen, icke visade sig på fjorton dagar å redaktionen, skref Hierta, som tyckte, att kaptenens vrede varade något för länge, en liten biljett till honom: ”Min käre bror! Gör oss den tjänsten att i afton gå på spektaklet och sedan ge oss några nätta rader om fru Enboms sång i ’Trollflöjten’! Jag hörde henne där i förrgårs, och jag må tillstå, att hon var förträfflig, i synnerhet i de nummer, där det fordras en större så till sägandes — viril fullhet, och där Jenny Lind verkligen icke etc.”
”Detta att säga ett godt ord om fru Enbom — fortsätter Sturzen-Becker — men framför allt att i samma andedrag nämna Jenny Lind i en linje nedanför henne, det var att med bestämdhet bringa Lindeberg i extas och det trefligaste lynne, och följande dag kom han med sin lilla teaterrevy själf upp i redaktionen. Aftonbladskorgen fick måhända en sned sidoblick, men man talade ej ett ord därom.”
Sid. 167.
Dahlgren anger i sina Anteckningar första uppförandet af ”Baron Sorgfri eller En förbättrad villhjerna” på Bollhuset till den 11 februari 1745. Under de senaste åren har emellertid den Tessinska brefsamlingen blifvit genomforskad, och man finner däri, att stycket långt tidigare blifvit hos oss uppfördt. I ett bref af den 12 maj 1737 från Tessin till hans grefvinna omtalas, att den svenska truppen skulle uppföra ”En bättrad willhiärna” på Bollhuset den 23 maj, och den 26 maj skrifver han om stycket: ”Par malheur la pièce est longue et languissante et ne finit qu’a dix heures.” Den 9 juni skrifver han: ”Il y a deux jours qu’on a rejoué la comédie En bättrad willhiärna, et on dit fort artistement.”
Sid. 180.
Beethoven har som bekant komponerat fyra uvertyrer till operan ”Fidelio” eller ”Leonora”, såsom den i
