102
större delen hvilade på honom. 25 september återuppträdde Sara Torsslow för första gången efter mannens olycksfärd i ”Grefven af Walltron”. För öfrigt vände man på teaterfjärdingen och plockade fram allt möjligt: ”Häftige friaren”, där Collberg fått öfvertaga titelrollen, som Torsslow skulle spelat samma dag han fördes till lasarettet, ”Juden”, ”De osynlige bröderne”, ”General Eldhjelm”, ”De okände”, ”Louise och Walborn” med Högquist och Collberg, ”Korsfararne”, ”Herman von Unna”, där Emilie Högquist med anledning af fru Eriksons sjukdom öfvertagit kejsarinnan Sofias roll, i hvilken hon för första gången fick tillfälle visa sina anlag inom det högre skådespelet; ”Amanda” med Hyckert som Perin, där han återigen imiterade sin företrädare Torsslow; ”Maria Stuart”, där Collberg fått öfvertaga Mortimers roll, men hvilkens öfverspända sinnestillstånd för att rätt kunna återges ovillkorligen fordrar en hänförelse, som Collberg icke ägde; ”Engelbrekt” (se del IV sid. 31) med Almlöf, Sara Torsslow och Collberg som Karl Knutsson samt en skara nästan okända namn från elevskolan och kören såsom Sveriges bålde riddersmän. Vidare spelades åtskilliga af de Hjortsbergska enaktsvådevillerna, ja! till och med den gamla Envallssonska parodifarsen ”Iphigenie den andra” kom till heders igen med Berg i titelrollen, Lasse Kinmanson och Sevelin som Orestes och Pylades. — När Kotzebues enaktsdram ”Testamentet” återkom på repertoaren 13 september, skref Dagligt Allehanda om eleven Linds utförande af Johannas roll: ”Den lilla Jenny Lind spelar utmärkt väl, vi skulle nästan vilja säga för väl. En sådan