— Var så artig och stig in, min nådiga, och sitt här i all bekvämlighet, medan vi utföra någon liten muntration för er.
Och där satt Rosa helt ståtligt och hade mycket roligt, ty gossarna utförde en skotsk nationaldans med ett sådant liv och så mycken skicklighet, att hon ej kunde låta bli att klappa händerna och skratta av hjärtans lust, vilket hon ej gjort på många veckor.
— Nå, vad tycker du om det, min tös? frågade prinsen, då han kom fram till henne helt röd och flämtande efter balettens slut.
— Det var utmärkt! Jag har bara varit på teatern en enda gång, men den dansen var då inte hälften så vacker som denna. Vad ni måste vara för skickliga pojkar! sade Rosa, leende emot sina kusiner liksom en drottning emot sina undersåtar.
— Å ja, det är inte så utan; men det här var bara en liten provbit på våra talanger. Vi ha inte våra instrument med oss, annars skulle vi
sjunga för dig, spela för dig
en ljuvlig melodi!
svarade Charlie, som såg helt stolt ut över hennes lovord.
— Aldrig har jag vetat att vi äro skottar, det har pappa aldrig sagt något om, och inte tycktes han heller fråga något särdeles efter Skottland, annat än att han gärna ville, att jag skulle sjunga de gamla balladerna, sade Rosa, vilken det föreföll, som om hon helt plötsligt blivit förflyttad till Skottland.
— Det ha inte vi heller vetat förrän helt nyligen. Vi ha läst Walter Scotts romaner, och då påminde vi oss helt plötsligt, att farbror var skotte. Då letade vi reda på vår stams gamla familjeböcker, skaffade oss en säckpipa, klädde oss i skotska dräkter och satte oss med liv och lust in i saken, beslutna att göra vår ätt heder. Vi ha hållit på därmed någon tid nu, och det är mycket roligt, och de gamla tycka också om det.
Detta yttrade Archie från sätet på en annan vagn, dit han hade krupit upp, medan de andra klättrade upp framför och bakom honom för att deltaga i samtalet, under det de vilade sig.
— Jag är Fritz James och han Roderick Dhu, och vi skola leverera en batalj inför dina ögon endera dagen, och det ska jag säga dig är något riktigt storartat, tillade prinsen.
— Ja, och du skulle höra Steve spela säckpipa; det låter något det, ska du tro, ropade Will ned från kuskbocken, ivrig att framhålla de sinas talanger.
2. — Rosa.
