En fristad i den kula sökt, (14)
Som uppå Celtiskt tungomål
Besjöngs som “vilda mannens hål”,
Men Sachsarn sedermera gaf
Det bättre namnet “trollets graf”.
26.
Den boningen var vild och ful
Liksom det värsta röfvarskjul,
Och svalget gapade så stort,
Så svart, som någon afgrundsport.
Uti en remna, djup och vid,
Ett jordskalf i urminnes tid
Vräkt hällar ned från bergets topp,
Som, hejdade uti sitt lopp,
Här oordentligt staplat sig
Och bildat grottans hvälfda stig. —
Beskuggad utaf ek och björk
Var platsen middagstiden mörk,
Så framt ej med ett hastigt sken
En stråle smög sig på en sten;
Men kort, som då profetens blick
Den djupa framtid skymta fick.
Här hördes aldrig larm och sorl
Blott då och då en källas porl,
Och när på insjön stormen bröt
En hålig stämma uppåt tjöt,
Som talade om vågens strid
Med klippan, sedan evig tid.
