114
Det qval som i mitt hjerta sved,
Allt jag för dig, min höfding, led.
De skepnader som mig besökt
Ej någon dödlig skildra sökt.
Nej, ingen dödlig utom jag,
(Ett afsteg från naturens lag)
Som aflad blef af lif och död
Och af sitt fäderne fått stöd,
Har öfverlefvat än den stund,
Då han försökt med kroppslig mund,
Att hvad han skådat, tala om.
Till slut det hemska svaret kom,
På frågan som af dig blef gjord,
Ej klädt i sinnebild och ord,
Ej skrifvet uppå pergament
Men i min själ med lågor brändt:
Den går med seger hem igen
Som dräper främsta fienden.” (5)
7.
“Tack Brian! Hvad du yttrat har
Är ju ett godt och redigt svar.
Min Clan i ingen drabbning stod
Der våra svärd ej först spillt blod
Dessutom vi ett offer fått,
Som sjelfmandt till sin slagtbänk gått
I trakten en spion sig trängt,
Men jag hans återväg har stängt,
Ty den som låtit muta sig
