Den här sidan har korrekturlästs

120

Elin.

“Nå väl: jag på din visa hör
Kanhända den min sorg förströr.”
— Nu ljöd hans stämma hög och klar;
Men Elins hjerta fjärran var.

12.

Elise Brand.

Ballad.(6)

“Hur ljufligt att bo i den gröna lund,
Der fåglarne sjunga och svinga;
Der hjorten jagas af skällande hund,
Och jägarhorn skrälla och klinga!

Elise! Ack Elise! Från vår fosterbygd
Oss kärleken månde förföra;
I villande skog vi nu söka skygd:
Hvad måste ej flyktingar göra!

Elise! Ack Elise! För ditt gula hår
Och dina blå ögon så klara,
Jag dräpte din bror i ungdomens vår
För att dig på flykten försvara.

Min hand, som förr bar det blänkande svärd,
Af arbete fått mången bula,
Att hugga oss löf till vår hufvudgärd
Och stockar att värma vår kula.

Och dina små fingrar, som harpans sträng