122
Hvem vågar här jaga på bergen (8)
Och störa min Drottnings käraste lek
Och bär den gräsgröna färgen? (9)
Ut Urgan, till honom, så fort du kan,
Låt se att hans djerfhet du tuktar;
Ty du som var fordom en Kristen man, (10)
Ej kors eller signelse fruktar.
Fort: Plåga hans hjerta med allsköns nöd
Och jaga all sömn från hans öga,
Så att han till slut må önska sig död;
Men hindra all hjelp från det höga!”
14.
Hur ljufvligt att bo i den gröna lund
Fast fåglarne mer icke sjunga!
Vid brasan Elise tog en aftonblund
Och Richard högg vedträn så tunga.
Ur berget kom Urgan; Richard böt färg,
Han korsade sig och skar tänder;
“Jag aktar ej kors,” sad' den lede dverg,
“Som göres med blodiga händer.”
Då framstod Elise, med tillnamnet Brand;
Åt dvergen hon oförskräckt svarar:
Om du finner blodfläck på Richards hand,
Så är det af hjortar och harar.
Du ljuger, du qvinna, med dristigt mod,
