150
6.
Nu tycktes Gaelen blifva vred;
Ty stumt han blickade på sned,
Och sade, då han hånligt log:
“Vet du hvarför han dolken drog?
Har du den skymf, de speord känt,
Som rättvist Rodriks vrede tändt? —
Han hämnas dylik oförrätt
På hvarje ställe, tid och sätt:
I kungligt hof, i högländskt tjell.
Ja, inför Gud, i hans kapell.”
Fitz James.
“I alla fall mot borgens frid
Han sig förbröt; fast, denna tid,
Regenten föga aktad var
Då lånad spira blott han bar (1)
Ty kungen satt som nådehjon
På Stirling, stängd ifrån sin tron. —
Än mer: din höfding riktar sig
Af rof, i orättmätigt krig:
Han bortför låglandsbondens hjord
Och röfvar skörden från hans jord.
Jag tror du icke är så låg
Att följa med på slika tåg.”
7.
Gaelen.
Då jag med dig på berget gick,
