170
Och träffat taflan med sin blick,
Förr'n pilen satt i taflans prick;
Och när på nytt i tur han sköt,
Hans andra pil den första bröt.
Af kungen fick han skottets pris —
En silfverpil — på vanligt vis;
Men fast hans öga, tårefullt,
På Jakob hvilade, så huldt,
Gaf kungens blick ej något svar,
Men känslolös och bister var,
Liksom han ansett med förakt
Den skjutkonst han ådagalagt (12).
23.
Ge rum! Ge rum! Ty man mot man
Till brottning kämpar rycka an,
Och tvänne stå blott qvar till slut,
Som bättre stridsmän mana ut.
Straxt trädde Douglas fram till kamp
Och sanslös kämpen Jonas damp.
Knappt bättre det för Hugo gick,
Ty all sin tid han halta fick.
Åt segrarn kungen gaf en ring (13)
Men yttrade ej någonting
Och mörkblå ögat var så kallt,
Så stelt, som på en vaxgestalt.
Nog ville Douglas hålla tal,
Men rösten qväfdes af hans qval,
Och han gick bort i hemlig harm,
