På lilla holmen — Der ej mer
Man krigare och Barder ser! —
Den stolta ton, som ljuder fram
Vår seger öfver Dermids stam,
Slå den! (3) och mig en målning gif
Af denna kamp på död och lif;
Då Sachsers här och Alpines Clan
Emot hvarandra ryckte an! —
Och då jag lyssnar uppå dig
Jag snart kanske inbillar mig
Att svärds och sköldars klang jag hör;
Jag fängelset då glömma tör
Och jag skall somna ljuft och sällt,
Liksom jag dödt på stridens fält.”
Med bäfvan Barden harpan tog
Och på dess strängar långsamt slog;
Men då han striden kom ihåg,
Som han från höga fjellet såg,
Och hvad den gamle Bertram sagt,
Så väcktes sångens hela makt
Och Skaldens tankar flöto lätt
I ledigt lopp, på vanligt sätt.
Liksom då båten skjuts från land
Han långsamt lemnar flodens strand,
Men då han strömmens fåra når,
Som blixtens stråle nedåt går.
