Hans hundar summo efteråt
Med höjda hjessor, gnäll och låt;
I krusig bugt sågs båtens ban
Pä insjöns mörka segelplan.
Så hunno de till ön med hast
Och gjorde der sin farkost fast.
25.
Förundrad jägarn såg sig kring,
Ty här ej syntes någonting
Förutan täta buskars snår,
Ej heller märktes minsta spår
Af menskofot, förrän till slut
Sjöjungfrun, vandrande förut,
Vek af uppåt en krokig stig,
Som genom trasslet svängde sig
Fram till en liten gräsväxt plan
Af tårpils, hängbjörks slaka blan
Lent sopad, och der lugnt och tryggt
En höfding sig en boning byggt (7).
26.
Det huset var väl temligt stort,
Men bygdt besynnerligt och fort,
Af virke, som på stället fanns
Och timmermännen närmst till hands.
I väggarne var hvarje stock
Af ask och ek, ofantligt tjock,
I fyrkant huggen, slurfvigt nog,
