28.
”Kort tal bäst passar denna tid,
Och konstladt språk jag vämjes vid.
Min frände, eller far — om jag,
Så Douglas kalla får i dag —
Min hulda mor, och Elin (hvi
Vänds ögat bort med bryderi?)
Och Graham, som jag väntar snart
Få se, Som ädel vederpart
Och kanske vän, då myndig man
Du blir, och sjelf din Clan för an:
J veten att på nedrigt sätt
Vår Kung for fram på låglandsslätt;(12)
Det Lorder kommo på god tro
Med falk och hund att jagtens ro
Med Kungen dela; men barbarn
Grymt snärde dem i blodigt garn.
Och andra, som vid harpors ljud
På sina slott till gästabud
Mottogo kungen och hans tropp,
I egna, portar hängdes opp.
Till oss högt ropar deras blod
Från Meggats äng och Tweedens flod;
Den nejd, der fordom skördar grott
Och flera tappra Claner bott
Är för hans får en betesmark.
Nu denne trolöse monark,
För samma ändamål är här
Fast jagt hans förevändning är.
