För kungen du må sqvallra om
Hör, Melis, hit!” betjenten kom.(14)
“Gif Malcolm Graham säker lejd
Igenom hela Clanens nejd!”
Men Malcolm svarte, stolt och käckt:
“För denna ö var ej förskräckt!
Det ställe, som en engel prydt,
Är heligt, om ock röfvarn flytt
Till samma rum. Din lumpna lejd
Du spara kan, jag öppen fejd
Med Rodrik fruktar ej, och jag
Går lika trygg, så natt som dag,
I skogen, fast du låg på lur
Med alla dina kreatur.
Men Douglas! — Elin! — Nej förlåt!
Vi utan afsked skiljas åt.
Dock finns på jorden ingen vrå,
Så dold, der vi ej träffas må.
Vi träffas också, innan kort,”
Sad han åt Rodrik, och gick bort.
36.
Med honom gick den gamla Skald
(Han så af Douglas var befalld)
Och sad att Rodrik svurit på
Det brända korset[1] skulle gå
Den andra dagen kring hans nejd,
- ↑ Budkaflen.
Öfversättaren
