Och generalens hufvudskål,
I stället för en hjelm af stål
Och fjäderbuske, nu befanns
Beprydd med ljungens vilda krans. —
Här flickan satt, i manteln höjd;
Hon här, af ingen menska följd,
Ej någon jägare såg till,
Och ingen herde dit for vill —
Alice från denna natten dock
Ej jungfruband knöt i sin lock, (4)
Hon qval och ängslan aldrig slapp
Och flickans gördel blef för knapp;
Till kyrkan hon ej mera kom,
Sin olycksnatt ej talte om,
Men ansåg tystnad som en pligt,
Och dog i barnsnöd, utan bigt.
6.
Beständigt Brian var, som ung,
Till sinnet underlig och tung.
Han deltog ej i gossars lek
Och deras vänskap undanvek,
Men skymf och stickord tyst fördrog
Af den, som åt hans härkomst log.
Han kunde hela nätter gå
Och jemra sig i mökret blå;
Snart gossen, till förståndet rörd,
Blindt trodde sagan om sin börd
Och sökte fadrens spökgestalt,
