Tyskland[1], Sigi eller Sigge i Frankeland eller midt i Tyskland och wid Rhenströmmen, Semminger i Norige[2] och Yngue i Sverige, hvilken framdeles widare skal omtalas; men med alle desse fortplantade han icke allenast sin Guda-lära och en Gudomlig wördnad för sin person, utan ock et brinnande hat och arfkrig mot de Romare, som jagat honom från sit fädernerike[3].
20. I Sverige skipade den Sluge Oden alt efter sit behag; ty sedan han betient sig af folkets enfaldighet och snart nog dragit icke allenast allas förtroende från Gylfe til sig, utan ock arfsrätten til Riksstyrelsen in på sin son Yngue[4], behöfde han ej mer, än befalla: den gamla Guda-läran, som Herde-Scyther och Vodiner med sig infört från Godhem[5], ändrade han på hvarjehanda sätt med dikter och egna påfund, instiktandes nya Offer-seder och Högtider[6]. Han och hans Asar togo ej allenast namn af Landsens forna Gudomligheter, at giöra sig hos de Svenske så mycket behagligare[7], utan inbillade äfven folket, at de woro samma Gudar[8]. I ställe för det gamla enfaldiga begrafnings-sättet under kummel och sten-rör, begynte nu Oden låta bränna de
- ↑ Desse bröder Begdek och Beldeg äro Stamfäder för Anglo-Saxonske Konungarne i Engeland &c. v. Rap. Thoyr. Hist. de Angl. L. 1. p. 130. 132. &c. &c.
- ↑ Från denne Semming räknade Håkan Jarl den rike i Norige sin Fäderne-ätt. v. Sturl. T. 1. c. 9.
- ↑ J. Wildes Förber. p. 264. &c.
- ↑ J. Wildes Lags-Hist. p. 39. it. Ejusd. Förb. p.32.
- ↑ cfr. Huj. Hist. c. 3. §. 3.
- ↑ Sturl. T. 1. c. 8.
- ↑ v. supr. §. 25. cfr. Verel. not. ad Götr. S. p. 46.
- ↑ Det synes som Gylfe sielf trodt, at Oden war den rätte Guden och äfven Trefaldig, som kan ses i beskrifningen om Har JafnHar och Tridi &c. v. Edda Isl. 2. Mythol. Verel. not. ad Götr. p. 42. &c. men herom skal frambättre talas c. 5.