nio åhrs ålder[1], hade kommit så wäl til Scytherne[2] eller Scandianerne[3] som til Grækerne[4], Romarne[5] och sielfve Israeliterne[6] från Phænicierne, som smittat den så starkt och groft på sin afföda Carthaginenserne, at de ej afstodo dermed, för än deras fiende, den Sicilianske Höfdingen Gelon, oaktadt hedning så wäl som de, måtte tvinga dem dertil, då han dem öfverwunnit wid Panormo[7]. I Sverige infördes ej menniskio-offren förän wid pass tvåhundrade åhr efter Christi födelse[8]; men de warade der alt intil Christendomens början: de togo der så öfverhanden, at de ej allenast skiedde i nödfall, och wid påträngande tilfällen, utan äfven på de wissa offerhögtider, som skiedde på de tre förste månader i åhret, lämnandes således högst et upskof af nio månader.
11. Nio-talet eller tre gånger tre war altid en helig räkning, som förut är berättadt[9]: hvar nionde månad begynte man, som sagt är, at offra åt Gudarne, räknandes från de gamles Mars-månad eller
- ↑ Sturl. T. 1. c. 45. Verel. ad Herv. S. p. 32. &c.
- ↑ Herodot. L. 4. c. 62.
- ↑ Verel. ad Herv. p. 124. 125. &c.
- ↑ Homer. Iliad. 23. säger, at Achilles upbrände 12 Trojaniske ynglingar på Patroclis bål: på Pallantis upbrände Æneas otta, säger Virgilius.
- ↑ Roll. H. A. T. I. p. 193. 194. 200.
- ↑ Deutr. c. 12. v. 31. 2. Paralip. c. 28. Ps. 106. v. 37. &c. &c.
- ↑ cfr. Roll. H. A. T. 3. p. 474.
- ↑ v. supr. §. 7. cfr. Scheff. Ups. Ant. c. 10. p. 117.
- ↑ C. 5. §. 4. cfr. Arnkiel. Cimbr. Heid. Relig. Hamb. 1702. Dithmar. Annal. Merseb. L. 1. in vit. Henr. I. Imp.
