Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/258

Den här sidan har korrekturlästs

hvilken antingen war sielftagen eller af grannarne dertil wald och med sin Toflmannanämd försedd; Så war ock et Fierdings-Ting förste eller nederste Domstolen[1], der alla smärre saker afdömdes och de större skiötos til högre ort. Andra Domstolen war Härads-Ting, der hela Häradet[2] möttes åt och Härads-Höfdingen med sine tolf Sanno-Män afgiorde alla derunder hörande mål[3].

13. Dessa Hvarf eller Ting höllos tre gånger om åhret, om wintren, om sommaren och om hösten; men så, at sex månader åhrligen til rättegång anwändes. Första Tingstiden börjades wid lag midt i Thors-månaden och räckte til dagjämningen eller derutöfver til midt i Mars: den andra wahrade från femte Nytändningen efter längsta winternatten, som skier i Maj-månad, intil midsommar: den tredie från nionde Nyet i de gamlas åhr, som inträffar wid pass på wår Michaelsmässo-tid, til inemot Jul, som då firades bittidare, än nu[4]. Sielfva TIngen utdrogos wäl icke så länge; men tiden stod likwäl då för allom öppen til Lag och Rätt: de öfrige sex månader eller tiden emellan dessa tre Tings-tider kallades Julefrid, Wåhrfrid[5]

  1. Stiernhök. L. c. p. 29.
  2. I Härader eller Hundari (Centum pagi) har Norden warit delt från de alraäldsta tider. De gamle Romare trodde derföre, at i Scandinavien bodde folkeslag, som kallades Harudes eller Chariides (v. supr. c. 4. §. 1. in not.), hvilket ej annat är än Härader, af det gamla ordet Här, Folkhop, Krigs-Här. Samma namn derpå fins ännu i gamla Scythiska bygden, der folket delas i sina Horder: annan betydning har icke eller Engländarnes Hire eller Shire
  3. Stiernhök L. c. p. 30.
  4. v. supr. c. 6. §. 6.
  5. Wåhrfrid, at om wåhren få giöra de sysslor, som hushållning kräfver, plöja sin jord, så sin säd &c.