Wikisource

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/297

Den här sidan har korrekturlästs

ej så aldeles försäkra; men det är oförnekeligt, at de med Grækerne haft mycket at giöra, särdeles medan alt hvad, som hörde til Kejsarne i Constantinopel, kallades Grækeland: Til den handelen hade gamla släktskapen och förbindelserne med Scytherne wid Svarthafvet och Dardanellerne först givit anledning: Grækerne köpte salt af Scytherne wid Tauriska Näset[1] och denna wahra behöfde äfven wåre Scandianer från samma sin gamla fäderne-ort, så at saken ej är svår at uträkna[2]. De Götiske utflyttningar til de orterne hade ock temmeligen banat wägen: I de äldre tider reste man altid heremellan genom Ryssland[3] til Svarthafvet och Ellipalta[4] eller Hellespont mäst på små fartyg[5], då watnet stod så högt öfver hela Norden; men sedan siöar och strömmar sig minskat och de mellanboende folk alt mer och mer blifvit främmande och Barbariske, nödgades man segla stora siöleden genom Gibraltarska Sundet[6] och Medelhafvet[7]. Åtskillige Grækelands-farare omtalas på wåre gamle Runstenar[8], hvilka ej

  1. ↑ Constant. Porphyrogen. de Administr. Imp. p. 113. it. Dio Chrysost. in Borysthenitica. p. 437. ap. Bay. in Act. Petropol. T. 9. p. 397.
  2. ↑ v. supr. c. 3. §. 7.
  3. ↑ I Gotlands Lagen (eller post Leg. Gotl. p. 51.) lyda orden så: Dan tima war weyr oystra um Ryzaland ok Grikland fara til Jerusalem: d. ä. Den tiden war wägen öster öfver Ryssland och Grækeland, at fara til Jerusalem. Således har den wägen temmeligen länge blifvit brukad.
  4. ↑ Sturl. T. 2. p. 55. &c.
  5. ↑ v. supr. c. 3. §. 2.
  6. ↑ Detta Sund kallade de gamle Scanianer Niorva-sund. v. Sturl. T. 2. p. 56. &c.
  7. ↑ Adam Brem. ed. Mess. p. 13. ap. Ol. Cels. Monum. Sveo-G. in Act. Lit. Sv. Ups.
  8. ↑ Sådane Runstenar finnas månge, til ex. allenast i Upland: i Urlunda-by i Tillinge-sokn, I Eds-sokn wid Ed-Stigen, wid Hanstad i Spånga-sokn, wid Löfstad i Bälinge-sokn, i Husby-Skädre-kyrkedörr, wid Tible i Wäster-Ryd-sokn, wid Fiunby i Ärentuna-sokn, i Angarns kyrkemur, i Wedyxe-by i Danmarks-sokkn, i Upsala Domkyrka &c. (v. Ol. Cels. Mon. Sveogoth. temp. suis restit. in Act. Lit. Svec. Ups.) På desse läser man, at en reste til Grækeland, en annan föll i krig hos Grækerne, en annan dog i Grækeland, en annan skaffade ägendom i Grækeland åt sine arfvingar, en annan styrde skiepet på Grækelands haf &c. &c. Desse Grækelands-farare kallas på gamla språket Girk- eller Grik-fari.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/297&oldid=426630”