6. Cap.
De Gamles Afgudadyrkan.
|
| 1.
|
De första menlösa kunskaper fördunklades af dikter.
|
| 2.
|
Gudarne begynte blifva like Menniskior. Deras bilder. Thors sattes främst.
|
| 3.
|
Oden blef en Krigare och Fält-Gud.
|
| 4.
|
Frygga blef Kärleks och Fruktbarhets Gudinnan.
|
| 5.
|
Denna ändring i gamla Läran war skiedd wid pass 150. åhr efter Christi födelse.
|
| 6.
|
Tre stora Högtider om åhret. Jul firades mäst til Thors ähra wid Winter-Solståndet.
|
| 7.
|
Andra helgden war Disa-offret i Göye månad. Den tredie Oden til heder om wåhren.
|
| 8.
|
Gudstiensten war i början utan prål.
|
| 9.
|
Hvarjehanda offer giordes åt Gudarne af diur och frukter.
|
| 10.
|
Man begynte offra menniskior i Sverige wid pass 200 åhr efter Christi födelse.
|
| 11.
|
Tiden och rummet för högsta Afguda-offret i Sverige.
|
| 12.
|
På hvad sätt menniskior offrades.
|
| 13.
|
Inredan och wärktygen i Offerhusen.
|
| 14.
|
Ceremonier och Spådomar.
|
| 15.
|
Offren uphängde eller brände.
|
| 16.
|
Brukeliga Ordelag och Glädie wid Offren.
|
| 17.
|
Afguda-Prästerne och deras myndighet.
|
| 18.
|
Offrens förestånderskap, Tempelmör och Vestaler.
|
| 19.
|
Templens bygnad. Det gamla Upsaliska.
|
| 20.
|
Giftermål och kärliga möten giordes i Templen. SkurGudar, Alfablot och smärre Gudstienster til ringare Gudar i hvar landsort, der intet Tempel war.
|
