Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/312

Den här sidan har korrekturlästs


2668. Cap.

brukades af de förnämste[1], at betäcka hela lifvet[2]: Halsbärga, en halsduk af järn och Benbärga, äfven en järndräkt öfver lår och ben[3] för dem, som hade råd dertil.

Fästnings-konsten.20. Konsten, at bygga, försvara och intaga fästningar, war ganska ringa i gamle Norden: af bärgstoppar giorde man slott[4] med grofve och oformlige ring-murar af gråsten, hvilka kallades Drakar eller Ormar[5], efter de slingade sig omkring de inneboende, hvaraf den Sagan kommit bland gemene man, at draken waktar skatten: Konungars och Höfdingars Döttrar hade gerna i sådana nästen sine Jungfruburar, emedan de den tiden mycket woro urstälta för oblyge Friare, som gemenligen brukade wåld och intogo fästningen, hvilket kallades dräpa Ormen[6]: Stundom giordes ock Slotts-wallar af träwärk, som upfyltes med jord[7], i hvilka trummor woro inbygde, at släcka den eld, som de belägrade deruppå satte[8]. Man försvarade sina fästningar med Wallslungor[9] och Skott-eld[10], med pilar, sten och

  1. cfr. Sil. Ital. L. 5. & Eccard ad E. L. Sal. p. 175.
  2. Utan på Brynjorne buro de gamle stundom Ulfskinspelsar. v. Sturl. T. 1. Har. Hårf. Sag. c. 9. p. 81. ex Dan. versione.
  3. cfr. Renhielm. Torst. Wik. S. p. 88. Eccard. ad L. L. Sal. L. c. & Joh. Strauch. diss. 3. c. 3. §. 4.
  4. cfr. Jornand. de Reb. Get. ap. A. O. Rhyzel in præf. ad Svio-Goth. Munit.
  5. v. supr. c. 6. §. 19. in not.
  6. Herauds Sag. p. 67. &c.
  7. Verel. not. ad Hist. Götr. p. 93.
  8. Hist. Götr. & Rolf. p. 137. &c.
  9. Walslaunguar (Murslungor) säger Götriks-Saga (p. 123.) at Prinsesan Thorborg brukade på sin Fästning Ulleråker, hvarmed skotteld (Eld, som sköts) och sten kastades på fienden. Sådana woro i bruk hos de gamle Perser: Rhodierne funno sedan på, at kasta bly-lod. v. Roll. H. Anc. T .2. p. 405. 406.
  10. Götr. Hist. p. 123.