7. Man ser således, at de gamle Scandianer ej wiste af de liufliga lefvernes-beqvämligheter i hus, kläder och föda, som de Romare på samma tid til sin olycka wunnit af sine segrar öfver så stora werldenes delar; De Svenske älskade wäl mycket ägodelar[1]; men man såg dem icke prunka dermed så mycket som andra Celtiska Folk[2] eller bruka dem til utvärtes prål och fåfäng ähra: Det war ej sällsamt i gamla Sverige, at se en Höfding[3], liksom i Roms menlöse ålder, den ene stunden anföra en krigshär och den andra gå wid plogen eller sköta sin boskap[4]; Men intet Folk har bättre kunnat wisa huru Naturen är med litet förnögd, än de gamle Finnar: de lefde i sin ringhet och torftighet liksom utom andra menniskiors omgänge, utan wapn, utan hästar och nästan utan hus; Så wäl späda barn som folk af alle åldrar giömdes under riskojor och grenar för snö, rägn och willdiur: Kläderne woro diurfällar, sängarne bara marken och födan wildt: De brydde sig ej om jord-bruk eller ägodelar: De hade inga önskningar i werlden at giöra: De trodde sig wara i trygghet för Gudar och menniskior[5].
8. Mycket alfvarsamme och ärbare woro de gamle Svenske i omgängen och samqväm, så at om de til Sinnens förfriskning stundom brukade hvarjehanda Spel, som Tärning, Hand-tafel[6] eller Schack; så frågade de dock icke stort efter de lekande påfund,
- ↑ Tacit. de Germ. c. 44.
- ↑ Ad. Brem. de Sit. Dan. c. 229.
- ↑ Sigurd Syr eller Herr Sigurd (ty Syr, Sera, Sire betyder Herre på gammal Götska. v. supr. c. 7. §. 21. in not.), som war Konung i Ringarike, gick sielf på åkren med sit folk, när kornet inbärgades, och förestod sielf sin hushållning. v. Sturl. T. 1. Ol. Haralds. S. c. 31.
- ↑ Ad. Brem. L. c. c. 239.
- ↑ Tacit. de Fenn. c. 46.
- ↑ Hervar. p. 96. & 147.