Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/375

Den här sidan har korrekturlästs

men som hon war högdragen och omskiftelig til sinnes[1]; så tog hon äfven del i regeringen mot slutet af Yngue-Freys lifstid, som den då skulle se hans hus och unge Son til godo: under hans siukdom lät hon ingen annan komma til honom, än någre få Hofmän, til hvilka hon hade förtroende, och imedlertid lät hon bygga et hvalf i en stor jord-hög med en dörr och tre fönster: Så snart nu Brodren war död, hade hon efter den då wedertagna Odenska Gudaläran bordt låta upbränna liket[2]; men hon lät den lönligen införa i den store högen och sade för alle, at hennes Broder ännu lefde, förwarandes honom på det sättet i tre åhr[3]. Derigenom förlängde hon sin myndighet och förökte ansenligen sine skatter; ty som penningar då redan genom främmande handel woro gängse[4], så lät hon dermed betala sig landsens utskylder, inbillandes Folket, at de kommo Yngue-Frey til nytta: at icke en gång de närmaste, som wiste af Drottens död, skulle misstänka henne för annat, lät hon samla alt detta mynt in i högen genom tre särskilte gluggar, genom den ene guldet, genom en annan silfret och genom den tredie koppar-penningarne, hvarmed man trodde, at Frey blef Gudarne alt mer och mer behagelig; ty ju mer Rikedom man fick med sig i jorden, ju större lycksalighet mente man winna efter döden[5]. Som nu landet under de tre åhren hade fred och god

  1. Sturleson säger, at hon war Margarlynd, månglynnig, mångsinnig, föränderlig och äfven lysten til regering. cfr. J. Wilde ad S. Puffend. c. 4. p. 116.
  2. v. supr. c. 6. §. 24.
  3. Sturl. Yngl. S. c. 12.
  4. v. supr. §. 3.
  5. Sturl. Yngl. S. c. 8.