omständigheter, då dan drack sin Brage-Bägare[1], icke kunna giöra hederligare löften efter gammal sed, än at besöka Godhem[2], hans Fäders gamla Fosterbygd wid Svarthafvet, liksom de andre Göter, hans släktingar, denna tiden giordt, och der upsöka Oden den gamle[3]. Han reste ock i början af sin regering med ansenligt följe til gamla Vodiniska orten i Stora Svea-rike eller Tyrkland wid Tauriska bärgen, tagandes med sig sine tolf Diar[4] eller Offer-Herrar, et Råd eller Nämd, som bäst beteknade hans ypperlighet: wägen låg igenom Hulmgård, Chunugård och Wästra Ryssland, der Folket hade samma ömhet för Oden och de då med de Romare stridande Göter: Svegdur kunde således förmodeligen utan möda bringa en stor hop af desse bygders Invånare i harnesk och rörelse mot deras Arf-fiender, från hvilka de ock kunde winna fruktbarare Länder: under hans myndighet och tillika med hans Scandianer[5] upbröt då efter all liknelse den Huniske svärm, som under namn af Heruler[6] wid denna tid begynte blifva ryktbar[7] och sedan efter åtskilliga säten och öden[8] intog Italien A. 476[9]. Svenske
- ↑ v. supr. c. 7. §. 24.
- ↑ Sturl. L. c.
- ↑ Upsöka Oden den gamle war eljest det samma som at dö eller fara til andra werlden: Svegdurs löfte tycks derföre hafva warit, at antingen giöra någon nyttig och märkelig färd til Godhem eller dö deröfver; ty så war gerna orda-laget, när man giorde löften.
- ↑ Sturl. L. c.
- ↑ cfr. Procop. Hist. Wand. c. 3. Torf. Ser. R. D. p. 88.
- ↑ Herjedalen i Sverige kallar Ol. Rudbeck (Atl. T. 1. c. 7. §. 5.) Herul-dalen, och är mycket likt, at Heruliska namnet derifrån kommit.
- ↑ J. J. Mascow. Gesch. der Teutsch. L. 6. §. 1.
- ↑ Procop. Hist. Goth. L. 2. berättar, at då Herulerne en gång i et upror mördat sin Konung Ochon eller Håkan, ångrade de det strax och beslöte, at hämta sig en ny från Konungsliga Ätten i Thule eller Scandien.
- ↑ v. supr. c. 10. §. 12.
