Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/390

Den här sidan har korrekturlästs

Klebe, eller Leif[1] en af de ypperste Longobarder, blef wäl hans Efterträdare; men efter honom föll alt i en hufvudlös regering, så at hvar och en giorde som han wille, under hvilken tid trettio fem Härtigdömen[2] uprunno[3]. Leifs Son Autharis eller Ottar, som ock kallades Flavius[4], en berömlig Herre, uprättade dock thronen igen och försvarade sin rätt med wäldig hand[5] på alla sidor[6]: Hans Drotning Theodelinda[7], Härtig

  1. Ett gammalt Scandiskt namn. v. Sturl. T. 1. p. 312. 606. &c.
  2. En af desse Härtigar Drott-Ulf, som war af Svevisk börd, höll i hemlighet med Græske Kejsaren; men blef af Longobardiske Konungen Ottar öfwerwunnen. v. Le P. Dan. L. c. p. 228.
  3. Le P. Dan. L. c. p. 228.
  4. Flavius war Constantini den Stores Familie-namn, hvilket nu som en heders titul tillades Ottar och behölls sedan af alle hans Efterträdare. v. Le P. Dan. L. c. p. 228.
  5. Han giorde stort nederlag på Fransoserne A. 586. och 588. Det Hofvet hade slagit honom felt i förlofningen med K. Childeberts Doter Clodosinda, som blef gifven åt K. Riccard i Spanjen. v. Le P. Dan. L. c.
  6. Le Pere Dan. L. c.
  7. När han friade til Theodelinda, fölgde han sielf med til Beyern; men obekant och som andre Gesandten i ordningen: Sedan förste Ambassadeuren talat, begärte han på sin Konungs wägnar, at få se Prinsessan, som honom bewiljades, hvarmed han war mycket nögd; ty hon war wacker: Wid måltiden föreslog han, at Prinsessan wille på gamla Scandiska (Sturl. Yngl. S. c. 41.) och Longobardiska sättet sielf bära Skålen til gästerne: han fick då tilfälle, at röra wid hennes hand och gifva et tekn, som satte henne åtminstone i tvifvelsmål: När Gesandterne redo bort och Beyrarne skildes wid dem et stycke på wägen, reste han sig på sine stigböglar och kastade sin handsax (v. supr. c. 8. §. 18.) med mycken wighet långt bort och diupt in i et träd, bedjandes dem jemte sin hälsning säja Härtigen och Prinsessan, huru de sedt K. Ottar bruka sina wapn. v. And. Presb. Ratisb. Chron. Bav. p. 5.