Han afsomnade wid pass A. 430. lämnandes Riket åt en Son, som mer behagade Menigheten.
2. Inwånarne i Estland, Lifland, Kurland och en del af Preussen kallades den tiden Reid-Göter; ty Reid-Götaland hette de Götiska orter, som på Redden eller hafs-stranden i Östersiön woro belägna[1]: Desse hade altsedan Göternes uttåg[2] blifvit hållne i wördnad för Sverige, hvilket esomoftast utgiorde ej allenast sine Wareger, som nu begynte komma i stort anseende[3], utan ock sine unge Printsar, hvilka mäst, innan de antogo Regering, woro Wikingar[4], som stundom der inrättade små Riken och giorde desse Reid-Göter skattskyldige[5]; men nu hade detta folk under Dygves fredlighet kommit i annan smak: det wille wara sielfmyndigt och grunden lades förmodeligen nu til et Rike på den sidan, der mäktige Höfdingar en tid efter hvarannan regerat, som Gudmund på Glysiswall, Haufvuder, Heidrik, Angantyr och Heidrik Ulfhammar[6], hvilkas Ättlingar sutit på åtskillige Scandiske Throner. Dag[7] hette Dygves Son, som efter Fadren blef Konung i Upsala[8]: Han war efter den tidens sätt mycket slug, så at han troddes förstå Fogelsång[9], och kallades Dag Spaka eller den Wise; men hans förnämsta klokhet bestod i en noga upmärksamhet på Grannarne och i de goda kunskaper han hade från alla orter om alt hvad som hände, så at ingenting kunde
- ↑ v. supr. c. 4. §. 17.
- ↑ v. supr. c. 10. §. 2.
- ↑ v. supr. c. 11. §. 13. 14.
- ↑ v. supr. c. 4. §. 7.
- ↑ Chron. Sclav. p. 260. 267. it. Renterf. de reb. Muscov. c. 4. p. 19. cfr. Dass. Veränderte Russland. p. 340. &c. & Schurzfleisch. Diss. 20. 12. &c.
- ↑ Hervar. Sag. &c. cfr. J. Floræi Flor. Antt. Scan. p. 84.
- ↑ Yngue war hans Släkte-namn; men man menar, at han blifvit kallad Dag för sin wishet skull, liksom Dagsens lius förjagar mörkret. cfr. Edd. Isl. Resen. Mythol. 8. ap. J. Wilde ad Puffend. c. 7. p. 135.
- ↑ Sturl. Yngl. S. c. 21.
- ↑ v. supr. c. 6. §. 21.
