Welindtson[1], Rolf Karlsson[2] och flere: De hafva haft sina boningar på Hunahals[3] eller Hanhals i Himle-härad[4], på Skönewads-borg[5] och Damstad i Arhem eller År-stad-härad[6], på Holm wid Halmstad, på Fahr-ås wid Etra- eller Wen-åen, på Falkenberg, på Lagaholm[7] och andra ställen; men Halländske Wikingarnes mästa tilhål warit i den bygd, som ännu heter Odensala eller Odens Strand, hvars inwånare äro kallade Othinger[8] och Odens-Göter[9]. Halland blef på nio hundrade-talet et Jarlsdöme eller Grefskap för de Hödingar, som intogo och namngufvo Normandie i Frankrike[10], hvarom frambättre skall talas.
12. Skåne, som nu endast bär namnet af hela Scandien[11], har af ålder tillika med Halland, Småland och Blekingen blifvit räknadt til Sverige[12] och i synnerhet til Gautlandi[13] eller Götaland. I
- ↑ Vellej. 15. L. 1. ap J. Flor. L. c.
- ↑ v. supr. c. 13. §. 4.
- ↑ Åtskilliga orter i Halland äro nämnde efter Hun (Chun, Kind, Konung eller Domare); men Halländarne wända gerna O. och U. til A. til ex. Detta Hun-hals eller Huna-Hall, Huni-hold, heter nu Han-hals, liksom Holmstad Halmstad. I Konung Waldemars gamla Jordebok (ap. S. Bring. Mon. Scan.) kallas Han-hals Hånöflä, hvartil et helt Lähn räknas; men det är ej underligt, at utländske Munkar så bråkat Svenska namn. Detta Hun-hals war Hallands förnämsta Slott innan det flyttes i granskapet närmare åt hafvet til Warberg.
- ↑ K. Waldem. Jordebok. Petr. Claud. Descr. Norv. A. O. Rhyzel. Sv. G. mun. p. 92.
- ↑ Sv. Bring. L. c.
- ↑ J. Floræi Flor. Ant. Scan. p. 78.
- ↑ A. O. Rhyzel. Sv. G. mun. p. 64 & 117.
- ↑ Jornandes (de reb. Get. c. 3.) kallar antingen detta folk Othinger eller ock Odins-Härads-boarne i Skåne (v. S. Bring. Mon. Scan.).
- ↑ Guttorm Sindre ap. Sturl. T. 1. p. 134.
- ↑ Dudo. Decan. S. Quintini ap. S. Bring & A. Lidholm. Diss. de Vindic. veræ Patriæ Normannor. Lund. 1745.
- ↑ v. supr. c. 3. §. 6.
- ↑ Detta tilstå Skånes Inbyggare sielfve i sit Fördrag med Sverige A. 1343. (v. Hadorf. Coll. cum not. Lundii. ap. Er. Benz. Colleg. Hist. Patr. &c.) och äfvenså Danske och Engelske Konungen Knut den Store i sin titul A. 1027. der han kallar sig Konung öfver en del af Sverige, fast han ej ägde mer än Skåne. (v. Lit. Canuti Regis ad Ælnothum Cantabr. A. 1027.).
- ↑ Herv. S. c. 20. Fœd. int. Svec. & Scan. A. 1343. in Coll. Hadorf. & not. Lundii. cfr. O. Worm. Ant. Dan. Serm. 3.