Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/463

Den här sidan har korrekturlästs

Welindtson[1], Rolf Karlsson[2] och flere: De hafva haft sina boningar på Hunahals[3] eller Hanhals i Himle-härad[4], på Skönewads-borg[5] och Damstad i Arhem eller År-stad-härad[6], på Holm wid Halmstad, på Fahr-ås wid Etra- eller Wen-åen, på Falkenberg, på Lagaholm[7] och andra ställen; men Halländske Wikingarnes mästa tilhål warit i den bygd, som ännu heter Odensala eller Odens Strand, hvars inwånare äro kallade Othinger[8] och Odens-Göter[9]. Halland blef på nio hundrade-talet et Jarlsdöme eller Grefskap för de Hödingar, som intogo och namngufvo Normandie i Frankrike[10], hvarom frambättre skall talas.

12. Skåne, som nu endast bär namnet af hela Scandien[11], har af ålder tillika med Halland, Småland och Blekingen blifvit räknadt til Sverige[12] och i synnerhet til Gautlandi[13] eller Götaland. I

  1. Vellej. 15. L. 1. ap J. Flor. L. c.
  2. v. supr. c. 13. §. 4.
  3. Åtskilliga orter i Halland äro nämnde efter Hun (Chun, Kind, Konung eller Domare); men Halländarne wända gerna O. och U. til A. til ex. Detta Hun-hals eller Huna-Hall, Huni-hold, heter nu Han-hals, liksom Holmstad Halmstad. I Konung Waldemars gamla Jordebok (ap. S. Bring. Mon. Scan.) kallas Han-hals Hånöflä, hvartil et helt Lähn räknas; men det är ej underligt, at utländske Munkar så bråkat Svenska namn. Detta Hun-hals war Hallands förnämsta Slott innan det flyttes i granskapet närmare åt hafvet til Warberg.
  4. K. Waldem. Jordebok. Petr. Claud. Descr. Norv. A. O. Rhyzel. Sv. G. mun. p. 92.
  5. Sv. Bring. L. c.
  6. J. Floræi Flor. Ant. Scan. p. 78.
  7. A. O. Rhyzel. Sv. G. mun. p. 64 & 117.
  8. Jornandes (de reb. Get. c. 3.) kallar antingen detta folk Othinger eller ock Odins-Härads-boarne i Skåne (v. S. Bring. Mon. Scan.).
  9. Guttorm Sindre ap. Sturl. T. 1. p. 134.
  10. Dudo. Decan. S. Quintini ap. S. Bring & A. Lidholm. Diss. de Vindic. veræ Patriæ Normannor. Lund. 1745.
  11. v. supr. c. 3. §. 6.
  12. Detta tilstå Skånes Inbyggare sielfve i sit Fördrag med Sverige A. 1343. (v. Hadorf. Coll. cum not. Lundii. ap. Er. Benz. Colleg. Hist. Patr. &c.) och äfvenså Danske och Engelske Konungen Knut den Store i sin titul A. 1027. der han kallar sig Konung öfver en del af Sverige, fast han ej ägde mer än Skåne. (v. Lit. Canuti Regis ad Ælnothum Cantabr. A. 1027.).
  13. Herv. S. c. 20. Fœd. int. Svec. & Scan. A. 1343. in Coll. Hadorf. & not. Lundii. cfr. O. Worm. Ant. Dan. Serm. 3.