Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/509

Den här sidan har korrekturlästs

skilgaktigheter: Brå-Wiken[1] med alle Siöar i Östergötland och Småland stego då inemot tiugo alnar högre, är i wår tid, och dessutan behöfdes et stort utrymme för så mycken tilrustning å ymse sidor[2], så at man finner swårighet, at utmäta, i hvilketdera af dessa Landskaper rätte Tumle-platsen warit, emedan minningsmärken finnas i dem båda[3]; men så kan man dock säkert tro, at den warit i Östra Göta-Rike[4]. Sigurd antog utmaningen med nöje: Han samlade folk utur Svea-Rike, Wästergötland och Norige, hvaremot Harald drog sin Här utur Östergötland, Skåne, Dannemark, Neder-Saxen och flera orter, warandes derhos så mäktig til siös, at hans Flotta intog större delen af Öresund[5].

17. Begge krigs-härarne nalkades på föresagdan ort A. 812[6]: Harald stälte sin i slaktordning genom Brune, sin Fält-Herre: Midt i Hären satte han sig sielf på en af de stridswagnar[7] som utan kusk kunde drifvas på fienden och woro så wäl i Norden som annorstädes brukelige[8]. För Konungen bars hans Lif-Baner, hvarunder tillika med honom hans utwaldaste Kämpar fäktade: Der woro hans Son Beli[9], hans Östgötske Under-Konung Heröd[10],

  1. Brå-wiken och Slät-baken äro tvenne hafs-wikar ur Östersiön, emedan hvilka ligger Wikbo-landet, der man tror, at Bråwalla-Slag har stådt. Säkert är det, at Bråwalla warit i neigden af Bråwiken (v. Fragm. Bravall.); men huru högt Bråwiken stigit, bör också betraktas.
  2. cfr. J. Wild. L. c. p. 237.
  3. Wennerdahl. Diss. de Wikia O. Goth. H. Strömfeldts Bref til Kongl. Maj:t om Wernshärads Qvinnors Privil.
  4. a Bravallum i Eistra Gautlandi, säger det trowärdiga Sago-brott, som i denna beskrifning tienar oss til bästa rättelsen.
  5. Fragm. Bravall. p. 20.
  6. cfr. Corps Dipl. de Du Mont. Supl. T. 1. ad An. 812.
  7. v. supr. c. 8. §. 16.
  8. Scheff. de Re Vehic. L. 2. c. 22. Pyrrh. Ligor. de Vehic. c. 11.
  9. Denne blef sedan Sigurd Rings Sam-Konung i Sverige, som framdeles skall berättas: Han är kallad Eisten-Beli.
  10. v. supr. §. 13.