af ymnig åhrswäxt, som altid räknades Konungarne til ähra[1]: Han skall derföre hafva blifvit kallad Åhrsäll[2] eller Säll af god Tid, mycket lyckeligare Namn för en Konung, än at heta Krigshiälte, hvilket dock Eric äfven förtient[3]: Ingenting är Ährofullare för et Lands Fader, än at försvara det med hiältemod, när någon Ähregirig Granne det anfaller och kufvar: Då är han ej allena en Skyds-Ängel för sine Undersåtare, utan ock et Medel af Himmelen til at hindra dem, som ingen jordisk Lag erkänna, från orätt och öfverwåld: Då winner hans namn efter döden så månge Segerstoder som dygdiga hiärtan födas i ewärdeliga tider; men så snart han ej längre behöfver förswara sig, så snart han blott af en kitslig hämd eller Segerlust upfyller werlden med krigs-buller, då är han redan en Angripare, en plåga för Menniskliga Släktet, hvilket han borde giöra lyckeligt: Monarkers skyldighet är, at sättia menniskor i Sällhet, och icke at leka med deras Lif, för hvilka de böra giöra räkning. Eric Refilsons tid tycks taga i bästa åldren tillika med 800-talet sin ända, så at han dödt wid pass A. 900, älskad af sine undersåtare och wördad af nästgränsande Folkeslag[4]. Han lämnade efter sig en ung Son Emund, som snart fölgde på sin Faders Thron. I Erics Hof har Skalden Alf den Lille warit i anseende[5].
Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/582
Den här sidan har korrekturlästs
