18. Cap.
1.
Holmgårdiska, Ziudiska och Ryska orterne hade nu efter Hvitserks död[1] begynt wändas under en hufvudlös Regering: Casarer[2] och Sclavoner hade giordt buller, inbrott och upror, så at alt war på brädden af undergång[3]: De ypperste af Holmgårdiska Riket trädde tilsamman: Gostomissel, en klok och myndig Man i Nogården, rådde, at man skulle wända sig til Waregaland eller Sverige[4] och begära sig Öfverhet[5]; ty högsta wäldet och Skydds-Herre rätten öfver dessa östra länder hade ifrån urminnes tider hört til de Upsaliske Konungar, som för detta är berättadt[6]. Ryska Sändebuden anlände efter all liknelse til Svenska Hofvet kort efter Eric Refilsons död: Då hade Sverige åter kommit i Brödra-skifte[7] emellan Biörn Ericsons[8] tvenne Söner Eric och Biörn, som nu ej woro mer än wid pass i tionde, ellofte och tolfte åhren: Den ene hade begynt hålla sit Hof i Upsala och den andre på Höga, en gammal
- ↑ v. supr. c. 17. §. 15.
- ↑ v. supr. c. 13. §. 10. 11.
- ↑ cfr. Strahlenb. Descr. Russ. p. 194. 195. 196.
- ↑ v. supr. c. 11. §. 13.
- ↑ Poviest Vremianich seu Notit. Temp. & Kniga Stepannaya seu Lib. Gradual. Russ. ap. J. Helsing. Diss. de Orig. Vareg. Åbo. 1734.
- ↑ v. supr. c. 13. §. 11.
- ↑ Hervar. S. c. 20.
- ↑ v. supr. c. 17. §. 16. 20. 22.
