Bilagan 15.
Bland mer än hundrade bref från Leopold till Rosenstein, hvilka alla andas den renaste vänskap, erkänsla och tillgifvenhet, är valet svårt. Några prof må endast anföras.
1. Den 1 januari 1795: "Jag kommer här: släpande med alla mina under detta år åsamkade förbindelser, och redan krökt under denna börda böjer jag mig djupt ned för herr kanslirådet, full af vördnad och blygsel. Men hvad år ändå ett år emot åtta? Man stod aldrig i större skuld än jag.
Emottag, ädle och värdige man, mina innerliga lyckönskningar vid inträdet af ett nytt år; som visserligen skall sluta för H. K. R. lika som många föregående, med tillagda välgerningar emot fädernesland, litteratur och enskilda personer. Far fort att vara den obeskyddade, rådlösa förtjenstens ledsagare, far och välgörare. Far fort att vara efterdömet för goda skribenter och goda menniskor, och att, hvad sällan sker, insamla förenta deras beundran och deras välsignelser. Lär förnuft åt godheten, och godhet åt snillet. Upplys konung och folk; Tit. har till det ena statens och till det andra naturens fullmakt. Njut länge den förtjenta belöningen att omgifvas af en hel nations äldre och yngre tänkare, vara ett föremål för allas vördnad, af alla älskad, de flestes eftersyn och — låt mig säga det — af ingen öfverträflfad. Se der
