v., gref., fulländ. världsm., mus., mål., mat. o. skald, f. 1739 Dresden, 58 kronstorfälttygmästare, d. 93 Berlin. — Hans brorson 3) Kl. Friedr. Mor. Paul v., f. 1772 Pförten, d. 37 ss. gen.-intend. för de kgl. muséerna i Berlin.
Bruhn, Anders, teol., f. 1778, domprost i Västerås 36, bisk. i Gbg 40, d. där 56. Skr.: Christna kyrkans allm. hist (3:e uppl. 34), Comp. theologiæ dogmaticæ (3:e uppl. 37).
Bruhns, Karl Krist., ty. astron., f. 1830 Plön, d. 81 ss. direkt. för observat. i Leipzig. Har uppt. fl. kometer. Förf.
bruit (bryī), fr., oväsen, prat; tant de bruit pour une omelette (tang dö b. pûr yn åmölätt') så mycket väsen för en pannkaka; mycket väsen för ingenting.
bruljēra, fr., bringa i oordn., stifta oenighet emellan.
Brülov, K., ry. hist.-mål., f. 1799 Petersb., d. 52 nära Rom.
Brumaire (brymǟr), fr., »dim-månad», enl. 1:a fr. revolut. tidräkn. tiden från 22 okt. t. 21 nov.
Brun, 1) Joh. Nordal, nor. präst o. skald, f. 1745 nära Trondhjem, d. 16 ss. bisk. i Bergen. Skr.: Zarine (72), Boer jeg på det höje fjäld m. m. — 2) Johannes, nor. skådesp., f. 1832, ypperlig tolkare af Holbergsfigurer, d. 90.
Brun, se Le Brun.
Brunbäcks färja v. Dalälfven i Folkärna socken o. Kopparbergs l., bek. f. dalkarlarnes seger öfv. dan. april 1521.
Brundūsium, se Brindisi.
Brune (bryn), Guill. Marie Anne, fr. marsk., f. 1763 Brives la Gaillarde, 96 brigadgen., proklam. 98 Helvetiska republ., 1800 öfverbefälh. öfver it. arméen, 04 marsk., 06 guvern. öfv. hansestäderna, eröfr. 07 sv. Pommern, efter Napol. I.s störtande af pöbeln mörd. i Avignon 15.
Brunel (brynäl'), 1) Sir Marc Isambard, fr. ingen., f. 1769 Hacqueville, d. 49 London. Byggde 25/42 tunneln und. Themsen. — Hans son 2) Isamb. Kingd., eng. ing., f. 1806 Portsmouth, d. 59, byggde London-Bristolbanan, jättefartygen Gr. Britain, Gr. Western och Gr. Eastern m. m.
Brunelleschi (-les'ki), Filippo, it. arkit., renässansstilens fader, f. 1377 Florens, d. där 46. Kupolen å Florens' domkyrka, Palazzo Pitto i Florens m. m.
brunēra, fr., vanl. gm bestrykning m. klorantimon öfverdraga järnartiklar m. gläns. brun yta t. skydd mot rost.
Brunet (brynē), Jacq. Charl., fr. bibliogr., f. 1780, d. 67. Skr.: Manuel du libraire etc. (5:e uppl. 60/65).
brunett', fr., person m. bruna ögon, mörk hy o. mörkt hår; mörklagd.
Brunhild, 1) dotter t. västgot. kon. Athanagild, g. m. Sigbert af Austrasien, utrotade näst. hela merovingiska kon.-huset, 613 tillfångatagen af Klotar af Neustrien o. släpad t. döds. — 2) drottn. af Isenland (i Nibelungensagan).
Brunius, Karl Georg, arkit. o. konsthist., f. 1792 Tanum, 24 prof. i grekiska i Lund, d. där 69. Skr. : Resa genom Halland, Bohusl. etc. (39) Konstanteckn. (51) Gottlands konsthist. (64/66) m. m.
Brunke, se Brunkow. -berg, ford. hög sandås, där nu en stor del af Norrmalm i Sthm ligger. Sl. 10/10 1471.
brunkol, fossil, brun t. svart kolmassa, innehåller 55/57 % kol o. en mängd bitumen; brinner lätt, m. starkt sotande låga. De böhmiska b. anses bäst. B. lämna gm destill. en tjära, af hkn fotogen, paraffin o. solarolja framställas.
Brunkow (Brunke), Joh. v., drotsete, kon. Birger Magnussons gunstling, afrättad 1319 på det efter honom uppkallade Brunkeberg (se d. o.).
