brunn, i marken gräfd, mur-, trä- l. järnbeklädd fördjupning f. uppsamling af det ur jord. framkvällande vattnet, s. sed. uppfordras gm pumpar l. på annat sätt. Artesisk b. (eft. fr. prov. Artois), så djupt sänkt borrhål, att man ofvanpå ett f. vatten ogenomträngl. ler- l. bergskikt påträffat ett vattenför. lager, m. så högt belägna tillflöden, att vattnet af sitt eget tryck drifves upp t. jordytan.
Brünn, hst. i Mähren, vid Schwarzawa o. Zwittawa. 118,000 inv. Bisk., talr. palats, domkyrka, evang. superintend., läroanstalter.
Brunnen, schweiz. by v. Vierwaldstättersjön, 1315 förbund. mel. Schwyz, Uri och Unterwalden förnyadt där.
Brünnow, Fz. Friedr. Ernst., astron., f. 1821 Berlin, sed. 66 prof. i Dublin; d. 91 Heidelberg. Förf.
Brunnsviken, insjö n. om Sthm.
Bruno, den store, f. 925, 53 ärkebisk. i Köln, 54 hert. af Lothringen, d. 65 Reims. Lärd o. klosterreformator.
Bruno, Giordano, it. filos., f. omkr. 1550 Nola, dominikanermunk, föregång. t. det nya panteist. syst., förde ett äfventyrl. o. kringirrande lif. Kättarbränd i Rom 1600. Förf.
brunockra, min., trådigt, tätt l. jordartadt miner., best. af järnoxidhydrat, gul- t. svartbrunt, förekom, i Jämtland o. flerstädes utrikes, där det anv. s. järnmalm. Jordartad b. begagnas t. målarfärg.
brunsten, mangansuperoxid, min., svart l. stålgrå, svag metallglans, tradig l. kornig textur. Eg. v. 4,6/4,9. Förekommer i Västergötland, Dalarna, Småland, Harz, Sachsen, Böhmen m. fl. Stor tekn. anv., ss. t. beredn. af klor, syre, blekn., glastillverkn.
Brunswick, se New B.
Brusewitz, Gust. Henr., arkeol., artist, f. 1812 Göteborg, sed. 65 intend. f. Göteborgs musei hist. afd., d. där 99. Skr.: Elfsyssel Hist. minnen etc. (60/64) m. m.
brushane, Philomachus pugnax L., Totanidæ, orn., näbben af hufvudets längd, bakryggen mörkgrå. Hannen har i vårdräkt bröstet o. sidorna svarta m. insprängdt hvitt, magen hvit, vingpennorna brunsvarta, stjärten brungrå, halsen med krage af mycket växlande färg; honan o. båda könen i höstdräkt sakna krage. Tämligen allmän. Flyttfågel.
brusque (brysk), se brysk.
Brussa, Bursa, st. i M. Asien, icke långt från Marmarasjön, 76,300 inv. Silkesodl., sidenfabr.
Brüsterort, udde v. östra änden af Danzigerbukten.
brutāl, fr., rå, plump. -itet, plumphet.
Brutt'ium, g. geogr., landskap i s. Italien (nuv. Kalabrien). St.: Rhegium, Locri, Croton m. fl. Inv. voro greker o. lukaner. Underkufv. af rom. 272 f. K.
brutt'o, it., utan afdrag. -inkomst, utan afräkn. af omkostnader. -vikt, utan afräkn. af omslag l. packtyg.
Brūtus, 1) Lucius Junius, föranledde 510 f. K. fördrifvandet af Tarquinius Superbus, emedan denne låtit döda alla hans anförvanter. Grundl. af rom. republ. o. dess förste konsul, d. 509. — 2) Marcus Junius, f. 85 f. K., 48 Cæsars anhängare, sed. en af deltagarne i dennes mord, slog 42 Octavianus vid Philippi, 20 dagar därefter själf besegrad, störtade han sig på sitt svärd o. dog. — 3) Decimus Junius, först en af Cæsars förtrogne, sedermera en af de sammansvurne, dödad 43 i kriget mot Antonius.
Bruun (brun), 1) Malte Konr., dan. skald o. geogr., f. 1755 Tisted, landsförvist 1800, d. 26 Paris. Skr.: Aristokraternes catechismus (96) Géographie universelle (10/29) m. m. — 2) Krist.
