benämningen Konstantinopel (se d. o.) hst. i Östrom. riket.
Byälfven, största vattendraget i v. Värml., aflopp f. Glafsfjorden i Vänern.
Båfven, Södermanl. största sjö (63,3 kv.km.). B. afhänder sitt vatten i sjön Långhalsen o. vidare gm Nyköpingsån i Östersjön.
båge, geom., en del af en kroklinje; tonk., tecken utmärkande, att tonerna skola smnbindas; kr., det äldsta skjutvapnet; arkit., den l. de kroklinjer, eft. hka det inre af ett hvalf är bildadt; de förnämsta formerna äro: rund-, hästsko-, stick- l. segment-, spets-, karnis-, kil- l. sadel-, tudor-, korg-, klöfverblads- o. solfjädersbåge.
båk, se fyr, sjömärke.
bål, anat., den del af kroppen, s. utgöres af bröst, buk o. bäcken.
bålgeting, Vespa cabro L., Hymenoptera, ent., störst o. farligast af europeiska getingarna, 3,1/3,7 cm. l. Hufvudet, midten af torax o. främre bakkroppen brunröda, de sista segmenten framtill svarta, baktill gula. Bygger i ihåliga träd, tomma bikupor, under trädrötter. Anfaller mskor, hästar, nötkreatur.
bålverk, forna namnet på bastion; skyddsvärn.
Bångbro, järnverk i Örebro l.
Båstad, köping i Kristianst. l., v. Laholmsbukten. 1,100 inv.
båt, sjö., mindre fartyg, eft. sättet f. dess framdrifvande kalladt rodd-, segel-, ångbåt.
Bååt, Seved, frih., ämbetsm., f. 1615 Fållnäs, pres. i Bergskoll. 52, i Kommerskoll. 60 o. i Svea hofr. 61/68, riksskattm. 68, d. 69.
Bååth, Alb. Ulrich, skald, f. 1853, sed. 91 docent vid Gbgs högskola. Skr: Dikter (79), Vid allfarväg (84) m. m. Öfvers. fr isl.
Bååth-Holmberg, Cecilia Ulr. Laur. Lovisa, förf:a, den förres syster, f. 1857 Malmö, har utg. skrifter i sociala ämnen m. m. Sed. 77 g. m. Th. Holmberg (se d. o.).
Bäck, Abrah., läkare, f. 1713 Söderhamn, lifmed. hos Fredr. I, Ad. Fredr. o. Sofia Magdalena, 52 arkiater o. pres. i Coll. med., d. 95.
Bäckaskog, kungsgård i Kristianst. l.
bäcken, anat, den del af skelettet, hvarpå bålen hvilar, utgöres af de m. haa smnvuxna 2 höftbenen o. korsbenet m. sitt bihang stjärtbenet, hka tills. bilda bäckenhålan, s. delas i stora b., inneh. endast tarmar, o. lilla b., s. utom tarmar inneh. urinblåsan o. könsdelarna.
Bäcklund, Alb. Vikt., mat., f. 1845 Väsby (Skåne), 1878 e. o. prof. i mekanik o. mat. fys., 1907 prof. i fysik i Lund. Afsk. 10. Skr. i mat. m. m.
Bäckman, Vilh., A. O. (pseud. Volf Biltog), skriftst., f. 1824 Stenberga, 62 telegrafkomm. i Nordmaling. Skr.: Sjöjungfruns sagor (50/51), Stjärnblomman (55) m. m. Död
Bäckström, 1) Per Olof, ämbetsm., hist., f. 1806 Sthm, 53 amiralit.-kammarråd. d. 92 Sthm. Skr.: Svenska folkböcker (45/48), 2 bd, Europ. stat. hist. 1815-66 (67) m. m. B. har äfv. forts. »Starbäcks Ber. ur sv. hist.» — Hans son 2) P. J. Edv., skald, dram., publ., f. 1841 Sthm, sed. 78 redakt. af Post- o. inr. tidn., d. 86. Skr.: Lyriska dikter (70), Evas systrar, En krona, m. m.
Bǟdeker, Karl, utg. af de bekanta resehandböckerna, f. 1801 Essen, d. 59 Koblenz.
Bäf-rast, se Bifrost.
bäfver, Castor fiber L., Castoridæ, gnagare m. platt, fjällbeklädd svans, simhud mel. bakfötternas tår, förekommer mycket sällsynt i n. Europa, sparsamt i n. Asien, allmännare i N. Amerika. Bygger, då han får vara ostörd, vattendammar o. små kojor, -gäll, afsöndringsprodukt i b:s körtlar i närheten af könsorganen, -råtta, se bisamråtta.
Bägna älf, bifl. t. Drammens älf, t. h.
Bähr, 1) Joh. Chr. Fel., ty. filol.,
