Uppslagsbok för alla/K

←  J

Uppslagsbok för alla K

L  →

(index)

K.

Ord, som icke återfinnas under K, torde uppsökas under C.

K, k, 11:e bokst. i alfab. K, kem. tecken för kalium.

Kaba, arabernas helgedom, omsluten af moskéen i Mekka.

kabāl, hebr., hemligt anslag, intrig. Jfr. cabal.

kabb'ala, hebr., jud. hemlig lära und. medeltiden, bestod i en villkorl. tydning af bokstäfverna.

kabbalist'isk, hemlighetsfull.

kabel, ankartåg, 130/320 m. l.; elektr. ledn. för telegrafering under vattnet.

kab'eljo, holl., utvattnad, saltad o. torkad torsk l. långa.

kabellängd, 185,₅ m. 10 k. = en sjömil.

kabinett', fr., litet rum; samlingslokal; rum där en furste rådslår m. sina ministrar, äfven regering öfver hufvud. — -sfråga, lifsfråga för regeringen.

kabīrer, gr. myt., gåtfulla från Grekld härstammande feniciska gudomligheter.

Ka'brias, athen. fälth., besegr. Sparta 376 f. K. vid Naxos, föll 357 på Kios.

Kābul, 1) bifl. till Indus i Afganistan, 500 km. l. 2) Hst. i Afganistan vid K.-fl., 60,000 inv.

Kabulistān, afgan. prov., hst. Kabul.

kabyler, berberiskt folk i Algeriet, omkr. 760,000.

kabyss', holl., kök på fartyg.

kaschera, fr., dölja.

kackerlackor, insektsfamilj af rätvingarna. Vanliga k., Periplaneta orientalis L., allmän s. ohyra, svårutrotlig.

kadāver, lat, dödt djur, lik.

kadens', fr., slutfall i tal och tonkonst.

kāder, fr., kr., till viss härafdeln. hör. befäl, underbefäl, civilpersonal o. (oftast) en del manskap, s. vid mobilisering utfylles med värnpliktige.

kadett', fr., eg. yngre son; officerselev vid flottan. — -partiet, polit., i Ryssld det konstitutionellt demokratiska partiet.

kādi, arab., domare.

kadīn, arab., gemål, hustru.

kad'mium, metall. grundämne, upptäckt 1817.

Kad'mos, det grek. Tebes myt. grundläggare, fenicer.

kadrilj', fr. quadrille, ett slags kontradans af 4 par.

kaducé, se caduceus.

kadūn, turk., den förnämsta af sultanens gemåler.

kaffe, fröna af kaffeträdet (inneh.: 0,₅ °/o kaffein, 10 ägghvita, 10/13 fett, 6/7 socker, 5/10 vatten, 34/59 cellulosa o. s. v.), s. härstammar fr. Abessinien o. därifrån spridts till Arabien samt trop. Amer. o. Sundaöarna. Förtäres end. ss. afkok på de rostade och pulveriserade »bönorna». Förnämsta produktionsländer: Brasilien, Java, Sumatra, Ceylon, Arabien, (Mokka), Årl. förbrukn. pr individ: Förent. Stat. 5,₄ kg. (högst), Ryssld 0,₂ (minst), Tyskld 2,₉, Holld 4,₁, Frankr. 2, Ital. 0,₅ Engld. 0,₄, Norge 3,₄₅, Danm. 2,₄₅, Sverige 2,₃₆ etc.

kaffeīn, alkaloid i kaffe, te m. m., mycket kväfvehaltig, till läkemedel.

kaffesurrogāt, ersättn.-medel för kaffe: cikoria, rostade ekollon, sädeskorn (maltkaffe), majs, bönor, fikon, kaffebönans fruktskal m. m.

kaffrer, folk i Syd.-Afr., hör till bantustamman. 5 afdeln.: amakosa, amatonga, amsvazi, amaponda, amazulu. Boskapsskötsel. De få ännu oafhäng. k. und. egna höfdingar. Större delen af det af k. bebodda landet, Kaffraria, und. brit. välde.

kafīr, arab., otrogen.

Kafiristān, bergland i Hindukusch mel. Kaschmir o. Afganistan, 51,687 kv.km., omkr. 120,000 inv.

kaftān, turk., österländsk långrock, liknande en nattrock; prästrock.

Kagg, Lars, gref., fälth., f. 1595, utmärkte sig i 30-år. kriget, 41 riksråd, 48 fältmarsk. och en af Karl XI:s förmynd. 60, d. 61.

kaguāren, se myrsloksläktet.

Kāhira, se Kairo.

Kahl, Ach., präst, förf., f. 1794 Hven, d. 88 Lund. Skr. om Tegnér o. svedenborgianismen.

Kahnis, Karl Friedr. Aug., ty. teol., f. 1814 Greiz, sed. 50 prof. i Leipzig, d. 88. Gammallutheran.

Kaifas (kaj'-), en i N. T. omtalad präst, s. lefde vid tiden för Jesu korsfästelse.

kaimān, se krokodil.

kaimakām, turk. underståthållare.

Kain, Adams äldste son, ihjälslog sin bror Abel.

Kainz, Jos., ty. skådesp., f. 1858 i Ungarn, anställd i Wien, framstående i hjälte- och karaktärsroller.

Kairo, arab. Masr-el-Kahira, Egyptens hst. vid Nilen, 684,500 inv. Citadell, talrika moskéer o. palats.

Kaisarieh (-sarīje), st. i M. Asien, omkr. 72,000 inv.

Kaiserslauten, st. i Rhenpfalz vid Lauter, 52,214 inv.

kaj, fr., murad strandväg.

kajāk, smal grönländsk täckt båt, blott med en öppning för roddaren.

kajan, se kråksläktet.

Kajana, fin. Ka'jaani, fin. st i Uleåborgs l. vid K.-ån, 1,300 inv.

ka'jman, fin., namne.

kajūta, holl., rum i fartygsakter för befäl o. passagerare.

kakadūor, se papegojor.

kākao, fröna af k.-trädet, inneh. 1,₂/1,₅ °/o teobromin, 45/48 fett, 14/48 stärkelse, 13/18 proteinsubstans, 5,₆/6,₃ vatten m. m. Bilda rostade o. malda en massa, s. vanl. förarbetas till choklad. Urspr. fr. trop. Amer.

kakofonī, gr., spr., missljud.

kaktéer, Cacteæ, växter m. oforml. tjock, saftrik stängel, vanl. utan blad, med taggar o. stora blommor; inhemska i trop. Amer.

kalabalīk, arab.-turk., »folktumult», namn på den strid, s. Karl XII hade att utstå i Bender 1/2 1713 mot 10,000 turkar o. tatarer, o. i hkn han tillfångatogs, då han sökte slå sig igenom.

kalabass-pumpa l. flaskkurbits, Lagenaria vulgaris Ser., Cucurbitaceæ, i tropikerna. Af fruktens skal hvarjeh. kärl.

Kalābrien, it. Calabria, ford. namn på sydöstra, nu på sydvästra spetsen af Ital., 15,048 kv.km., 1,₄ mill. inv.

kalād, kort., vinst i kortspelet trisett.

Kalahāri, öken i s. Afrika.

Kalakaua I, kon. af Sandwichöarna, f. 1836 Honolulu, 70/91 kon., främj. af civilisation.

kalamitēt, lat., olycka.

kaland'er, fr., valsverk till glättn. af tyg o. papper.

kalands'bröder, relig. samfund und. medeltiden, som sammanträdde 1:a dagen i månaden (calendæ). Senare utmärkta för frosseri.

kalcedōn, min., gmskinl., vackert färgad kristallin. kiselsyra, användes till kaméer, sigill m. m.

kalcium l. calcium, Ca = 40, metall, erhålles gm elektrolys af klorkalcium, hufvudbest.-del i alla kalkföreningar: kalkspat, krita, kalksten, gips, alabaster, flusspat m. m.

Kaldéen, lat. Chaldsæa, g. geogr., se Babylonien.

kaldeiska perioden, tidrymd af 6585 2/3 dag.

Kaledōnien, hos romarne namn på norra Skotland.

Kaledoniska kanalen, skot. kanal, s. förenar Atlanten m. Nordsjön, 97 km. l.

kalefak'tor, lat., eg. eldare; officers uppassare.

kaleidoskōp, opt. instrum., hvarigm spegling i 2 l. 3 mot haa ställda speglar lättrörliga glasbitar, pärlor o. d. bilda tallösa, stjärnform. figurer. Användes vid mönsterteckn.

kalen'der (af lat. calendæ), tidens indeln. i vissa perioder, ordnades hos romarne af Cæsar (Julian, k.: 365 dag. o. hvart 4:e år skottår, 366). Julian, k. förbättrades af påf. Gregor XIII 1582 (gregor. k. l. nya. stilen), men i början rättade sig blott katol. därefter, prot. först 1700 (Tyskld) och 1752/53 Engld o. Sverige. De grek.-katol. bibehålla ännu julian, k., s. nu, eft. 1/3 1900, är 13 dag. eft. den gregor. Mohammedanernas k., s. består af 12 månmånader, likaså judarnes, utjämnas gm tillägg af en skottmånad. — K. nyttjas äfven s. titel på åtskilliga böcker med o. utan almanack.

kalēsch, fr., lätt 4-hjulig vagn.

Ka'levala, finnarnes nationalepos. Dess särskilda sånger samlades af Lönnrot o. ordnades under namnet K. (Kalevas land).

kalfatra, tillstoppa springorna mel. fartygsplankor m. dref.

kali, oxid l. hydrat af kalium.

kalīber, fr., tvärlinjen till eldvapens utborrn.; värde, halt.

Kalidāsa, ind. skald i 6:te årh. e. K. Mest bekant är hans skådesp. Sakuntala. Skr. dessutom Vikramorvasi, skådesp. Megaduta, lyr. dikt m. m.

kalīf, arab., tit. på mohammed. härskare. De 5 första reg. i Medina till 661, de därpå följande omajjaderna i Damaskus till 750, und. hka deras rike fick sin största utsträckn., däreft. abbasiderna i Bagdad, hka visserligen utvecklade stor prakt, men und. hka riket så småningom förföll. 945 beröfvades k. sin världsl. makt af bujiderna och behöllo blott sin andl. värdigh. 1258 upplöstes deras rike af mongolerna.

Kalifornien California, 1) Öfre K., förk. Cal., amer. frist. vid Stilla hafvet, 409,807 kv.km., 1,648,049 inv. Berg: Sierra Nevada, Coast Range. Toppar: Shasta, Castle Peak, Lyell, Whitney, San. Bernardino, Fl.: Sacramento, Joaquin, Colorado. Prod.: guld, silfver, järn, bly, tenn, platina, kvicksilf., kol, oja, säd, vin, frukt, trä, boskap. Hst.: S. Francisco, (i dagl. tal Frisco). Öfr. städer: Los Angeles, S. José, Sacramento, Stockton. — 2) Nedre K., halfö i Stilla h., mexican. territ., 151,109 kv.km, 47,624 inv. Bergigt i det inre. Torrt, hett o. sundt klimat, Inv. till större delen indianer, några hvita. Prod.: guld, silfver, kvicksilfver, pärlor. Hst.: La Paz.

Kaliforniska viken, vik af Stilla hafv., skiljer Nedre Kalifornien fr. Mexico, 1,120 km. l.

Kalikut, sjöst. i brit. Indien, 76,981 inv.

kalikå, eng., tryckt kattun.

Kalisch, ry. st. i Polen vid Prosna, 24,418 inv. Bisk.

kālium, K = 39, metall, förekommer i naturen end. i förening m. andra elem. Silfverhvit o. mycket mjuk. Smältpkt 62,₅°, oxiderar ytterst lätt, förbrinner på vatten m. violett låga till kalihydrat.

Kalix älf, i Norrb. l., uppr. vid riksgränsen, utf. i Bottn. viken, 335 km. l.

kalixtīner (af lat. calix, kalk), ett parti bland husiterna, s. vid koncil. i Basel 1433 gmdref användn. af kalken vid nattvarden.

kalk, bot., yttersta delen af blomman.

kalk, kolsyrad kalk, förekommer i naturen s. krita, marmor (se dessa ord) o. kalksten. Gm bränning af kalksten aflägsnas kolsyran och erhålles s. k. osläckt kalk, s. begärligt upptar vatten o. öfvergår till släckt k. Användes till murbruk.

kalkant', lat., orgeltrampare.

Kalkbrenner, Friedr., ty. mus., f. 1784 Berlin, d. 49. Talrika komp.

Kalkēdon, lat. Chalcedon, g. geogr., st. vid Bosporos, kyrkomöte 451.

kalkēra, lat. genomteckna.

Kalkidīke, halfö i europ. Turkiet i Egeiska hafv. m. 3 uddar: Kassandra, Longos, Atos.

Kal'kis, g. geogr., hst. på Eubea Nu Egripo l. Negroponte.

kalkljus, se Drummonds k.

kalkonsläktet, Gallopavo Oken, af hönsfåglarnas ordn. Tama kalkonen, G. americanus Oken, vild i N.-Amer., omkr. 150 cm. l.

kalkspat, min., kolsyrad kalk, färglös l. färgad, förekommer i stora kristaller m. dubbel strålbrytn. (dubbelspat), kornig l. kryptokristallinisk (marmor) l. tät (kalksten).

kalksten, bergart, består af tät l. kornig, äfv. oolit. kalkspat; i alla sedimentära formationer.

Kalkutta, eg. Kalkatta, hst. i brit.-ind. presidentskapet Bengalen vid Hugli, med förstad. 1,285,000 inv. Vicekonungens residens. Fort William, bot. trädgård. Hindutempel, moskéer, anglikan. o. katol. bisk. Betydl. handel.

kalkyl, fr., beräkning. -era, beräkna.

kallbrand, se brand.

kallbräckt, egensk. hos fosforhalt. järn att lätt brytas vid vanlig temp.

kalligrafī, gr., skönskrifn. Kalligrāf, skönskrifvare.

Kalli'makos, alexandr. lärd, d. omkr. 230 Alexandria. Skr. hymner, elegier, epigram.

Kalli'ope, gr. myt., hjältediktens gudinna.

Kallip'ygos, gr., binamn på Afrodite.

Kallis'to, gr. myt., gm Zeus mor till Arkas, fördenskull af Hera förvandlad till en björn, s. Artemis, K:s jaktkamrat, nedsköt. Af Zeus upptagen bland stjärnorna.

kallositēt, lat., läk., förtjockning af öfverhuden, is. på fotsulan l. i handen.

Kallstenius, Gottfr. Sam. Nikol., landsk.- o. fig.-mål., f. 1861 Västervik. K:s ländsk, utmärka sig för friskhet o. stämningsrikedom.

Kallundborg, se Kalundborg.

kallvattenskur, planmässig behandl. af sjukd. m. kallt vatten, s. användes i form af bad (hel-, half- l. sittbad), kalla afrifningar o. d. Isht populär gm Priessnitz. Användes vid tyfus, öfver hufvud vid febrar, nervlidanden o. reumatism. I Sverige k.-anstalter vid Mösseberg, Bie, Söderköping, Norrköping, Tranås m. fl. st.

Kallö, se Kalö.

Kalmar, st. i Kalmar l. vid K. sund, 14,835 inv. (08). Bisk., slott. Urgammal. Historiskt märkvärdig. Jfr K.-unionen o. K. recess.

Kalmar län, omfattar östra del. af Småland o. hela Öland, 11,543 kv.km.. 227,752 inv. (08). Residensst.: Kalmar. Öfr. st.: Oskarshamn, Västervik o. Vimmerby samt Borgholm (på Öland).

Kalmar recess', handfästning utfärdad i Kalmar 1483, enl. hkn kon. Hans valdes till Sveriges kon. på villkor, s. lade nästan hela makten i rådets händer.

Kalmar stift, omfattar s. delen af K. län samt Öland.

Kalmarunionen, förening mel. Sverige, Norge o. Danm. 1389/1521. Har sitt namn efter st. Kalmar, där drottn. Margareta framlade förslag till unionsakt 1397. Enl. detta skulle de 3 rikena styras af sma kon., välja kon. gemensamt, i förh. till främmande makter vara s. ett rike, men för öfr. hvarje land styras eft. sina egna lagar.

kalmucker, turk.-mongol. folk i Sibir., guv. Astrakan, Kina o. Turkistan. Nomader. Hufvudnäring: hästafvel. Relig.: buddism. Spr.: mongol.

kalmus, bot., Acorus L., Aroideæ. Vanlig k., A. calamus L., i. Europa, Asien o. N.-Amer., lämnar d. officinella k.-roten.

kālomel, kvicksilfverklorur, användes ss. laxativ m. m.

kalorī, gr., värmeenhet, den värmemängd, s. åtgår för att höja temp. hos viktsenh. vatten 1°.

kalorifēr, lat., värmeledare, uppvärmn.-ugn.

kalorik'maskin, se varmluftsmaskin.

kalorimetrī, lat., del af värmeläran, s. behandlar kroppars egentl. värme.

kalospintekromatokrēne, gr., springbrunnsartad vattenkonst, s. belyses m. artificiellt ljus, hkt man låter falla gm färgade glas.

kalott', fr., hufva; mat., del af en sfär, begränsad af ett plan.

Kalūga, ry. st. vid Oka, 49,728 inv.

Kalundborg (Kallundborg), dan. st. på Själland vid K.-fjorden, 2,700 inv.

kalvarieberg, Golgata; korsprydd kulle för vallfärder.

kalvill'er, ett slags glatta äpplen.

kalvinism', Calvins lära.

Kalydōn, g. geogr., st. i Etolien nära fl. Euenos. Berömd gm kalydoniska jakten.

Kalyp'so, gr. myt., nymf på ön Ogygia, hos hkn Odysseus uppehöll sig i 7 år.

Kalö (Kallö), dan. ö vid Nörrejyllands östra kust. Gust. Vasa hölls fången där 1518/19.

Kama, biflod till Volga, 1,882 km. l.

kamarill'a, sp., en furstes omgifning, s. utöfvar stort polit. inflytande.

Kambod'ja, fr. skyddsstat i Bortre Indien, 96,900 kv.km., 1,332,700 inv. Hst.: Udong.

kam'brik (eft. fr. st. Cambrai), fint o. starkt bomullstyg. Jfr batist.

kambriska formationen, geol., den äldsta fossilförande sedimentärbildn., mel. urberget o. siluriska format.

Kambyses, kon. i Persien, Kyros' son o efterträdare 529 f. K., eröfr. Egypt. 525, d. 522 på återtåget.

kamé, it., ädelsten med utskurna upphöjda figurer.

kamelen, Camelus, däggdjur af kameldjurens ordn. Enpuckliga k. l. dromedaren, C. dromedarius L., 3,₃ m. l., 2,₃ m. h., i v. Asien o. Afrika. Tvåpuckliga k., C. bactrionus Erxl., 2 m. h., i Centr.-Asien. Båda arterna starka lastdjur.

kameleont', Chamæleon, kräldjur af ödlornas ordn. Vanliga k., C. africanus Gm., i Spanien o. Afrika, 30 cm. l., visar i uppretadt tillstånd o. und. inflytande af ljus, skugga, värme, köld, liflig färgväxling, kan röra det ena ögat oberoende af det andra, har gripsvans o. fångar med sin långt utsträckbara tunga insekter.

kamēlia, se camellia.

kamelopard, se giraffen.

kamelott l. kamlott, lätt tyg af angoraull.

Kamen'ski, Nikol., ry. gen., f. 1776, deltog i fin. kriget 1808/09, d. 11.

ka'mera, se camera.

kamerāl, s. har afs. på statens finansväsen. -byrå, inom vissa ämb.-verk den afdeln., s. handhafver räkensk. -examen, exam. i k.-vetensk., s. förr kräfdes för inträde i vissa ämb.-verk.

Kamerun, ty. skyddsomr. i v. A-frika, vid Guineaviken, 495,000 kv.km., omkr. 3,₅ mill. inv. Ej långt från kusten sträcka sig de vulkaniska K.-bergen.

kamfer, den fasta, flyktiga olja, s. vinnes ur k.-trädet, Camphora officinalis N. ab Es. Renad k. är hvit, halfgenomskinl., har aromatisk lukt, är lättlösl. i sprit, eter o. oljor, men nästan olösl. i vatten. K. användes till beredn. af fernissor, celluloid, i medicinen o. s. v.

kamferträdet, se Camphora.

kamfīn, renad terpentinolja.

kamgarn, garn af lång och föga krusig, kammad ull (kamull) till glatta ylletyger.

kamhönssläktet, Gallus L., af hönsfåglarnas ordn. Tamhönset, G. gallinaceus, härstammar fr. Indien och förekommer tamt i flere varieteter.

Kamimura, Hikonojō, jap. vice-amiral, f. 1850, besköt und. ryskjapan. krig. 1904/05 Port Artur o. stred med framgång mot Vladivostokflottan.

kamīn, gr., spisel, eldstad.

kamisarder, bönder i Cevennerna, hka 1702 und. Cavalier gjorde uppror med anledning af de blodiga förföljelser, s. protestanterna ledo eft. upphäfvandet af Nantes.-ediktet.

kamisol, fr., kort tröja.

kamlott, se kamelott.

kammar|duk, tunn batist från Cambrai. -laddningsgevär, bakladdn.-gevär, i hka laddning, införes från bakre delen af pipan. -musik, musik för ngra få soloinstr., till uppförande i mindre rum. -ton, fordom orkesterstämningen i mots. till den en ton högre kortonen (se d. o.).

kamomill', Matricaria L., Synanthereæ. Af M. chamomilla L., i hela Europa, blommorna till k.-te.

kamora, se camorra.

Kampānien, g. geogr., rom. landsk. i v. Italien vid Tyrrhen. hafv. Fruktbart. Nu it. »compartimento», 16,295 kv.km., 3,223,585 inv.

kampanīl, it., klocktorn.

kampanj, fr., fälttåg.

Kampen, holl. st. vid Ijssel, 19,664 inv.

kampēra, fr., ligga i läger, vistas.

kampēschträ l. blåträ, färgträ af Hæmatoxylon campechianum L. Jfr campècheträd.

kamptūlikon, massa af kautschuk, kork etc. till betäckn. af väggar o. golf.

Kamtschat'ka, sibir. halfö i Stilla hafv., 270,000 kv.km. 98,325 inv. Bergig o. vulkanisk. Topp: Kljutschev, 4,808 m. h. Hst.: Petropavlovsk.

Kanaan, g. geogr., namn på en del af Palestina v. om Jordan.

kanāl, konstgiordt vattendrag för skeppsfart, bevattning o. aflopp för vatten.

Kanalen l. Engelska kanalen, vatten, s. förenar Atlanten m. Nordsj. o. skiljer Engld fr. Frankr. Dess smalaste del kallas Sundet vid Dover (Pas de Calais).

kanalis|ation, ett områdes l. vattendrags kanalisering. -era, förse med kanaler.

kanalje, fr., eg. pöbel; skurk.

Kanalöarna, se Normandiska öarna.

kanapé, fr., hvilsoffa; äfv. ett slags bakelse.

kanariefågel, Serinus canarius Cab., finkfågel af tättingarnas ordn., gulgrön, på Kanarieöarna, Madeira ö. Gröna uddens öar. Sed. 15:e årh. tam i Europa, m. mnga varietet., oftast gul.

kanariesekt, ett sött, likörartadt vin fr. Kanarieöarna.

Kanarieöarna, sp. ögrupp i Atlanten vid Afrikas v. kust, 7,624 kv.km., 280,400 inv. Öar: Ferro, Palma, Teneriffa, Gran Canaria, Gomera, Fuerteventura, Lanzarote m. fl. Vulkaniska. Sundt klimat. Prod.: förr vin (kanariesekt), nu konschonell, lök, potatis. St.: Las Palmas o. Santa Gruz. 1478 till Spanien.

Kanāris, Konst., gr. sjöhjälte, f. 1785 Ipsara, brände 22 den turk. flottan vid Kios, ofta marinmin., 64/65 o. 77 min.-pres., d. 77.

kanāt, tatar. furstendöme, furstevärdigh.

Kandahār, prov. i Afganistan. Hst. K. 50,000 inv.

kandelāber, lat., armljusstake.

kandēra, fr., öfverdraga med socker.

Kandi, st. i det inre af Ceylon, 26,519 inv.

Kandia, l. Megalokastro, hst. på på ön Kreta, 21,000 inv. Ford. namn på Kreta.

kandidāt, lat., ämbetssökande; person, som undergått lägre akad. examen.

kandisocker, kristalliseradt socker.

Kane (kēn), Elisha Kent, n.-amer. resande, f. 1820 Philadelphia, 44 i Kina, Egypt., Ostind., s. Afrika, Dahome, 50/52 i arkt. N.-Amer., 53/55 2 exped. i N. ishafv., d. 57 Havanna.

kanel, äkta kanel, barken af Cinnamomum ceylanicum Breyne, var. communis Nees, har aromat. smak o. lukt, användes s. krydda. -kassia, l. oäkta kanel, den inre barken af kassiaträdet, Cassia aromaticum N. ab Es.

kan'fas, fr., ett slags groft hamp- l. linnetyg.

kaninen, Lepus caniculus L., Leporidæ, af gnagarnas ordn., 42 cm. l., vild i s. o. mel. Europa.

kanis'ter, lat., bleckdosa till förvaring af te, tobak o. d.

kanna, våtvarumått = 100 kub.-tum (2,₆₁₇ liter).

kannelēring l. kannelūr, fr., ränn lika, vertikala räfflor på kolonn.

kannibāl, sp., människoätare.

Kannstatt (Kannstatt), württem. st. vid Neckar, 26,947 inv. Fabr., bad, slott.

kannstöpare, eft. Holbergs lustspel »Den polit. kandestöber» namn på polit. pratmakare.

kānon, gr., rättesnöre, saml. af de ss. inspirerade antagna böckerna i bibeln (kanoniska, mots. apokryfiska); tonk., musikstycke, hvari stämmorna, upprepande sma melodi, infalla efter haa.

kanōn, fr., se skjutvapen.

kanonād, fr., ihåll. kanoneld.

kanōnbåt, litet, endäckadt krigsfartyg m.1 l. 2 grofva kanoner.

kanoniär, förr namn på sjöartillerist.

kanonis|ation, med. lat., helgonförklaring. -ēra, högtidligen förklara för helgon.

kanōnisk, föreskrifven i kyrkorätten; se vidare kanon.

kanōt, sp., af en urhålkad trädstam gjord båt, s. nyttjas af åtskilliga vilda folkslag.

Kan'sas, förk. Kans., n.-amer. fristat. mel. Idaho, Nebraska o. Indianterrit., 212,983 kv.km., 1,470,495 inv. Fl.: Kansas, Arkansas. Sundt klimat. Näringar: åkerbruk, boskapsskötsel. Hst.: Topeka.

Kansas City (-sitt'i), 1) st. i n.-amer. staten Missouri, 260,000 inv. 2) st. i n.-amer. staten Kansas, 51,418 inv.

Kanschindjinga l. Kundschinjinga, näst högsta toppen på Himalaja, 8,582 m. h.

kanslēr, lat., chef för kansli; i Sverige titel för universitetens högste styresman.

kanslī, lat., expeditionsafdeln. i ämbetsverk.

Kant, Immanuel, ty. filos., f. 1724 Königsberg, d. 04 ss. prof. där. Skr.: Kritik d. reinen Vernunft (81), Krit. d. prakt. Vern. (88), Krit. d. Urteilskraft (90) m. m. K:s system af stor betydelse för filosofien.

Kantābrien, gammalt landsk. i n. Spanien.

Kantābriska bergen, berg i n. Spanien mel. Pyrenéerna o. Atlanten. 600 km. l., medelh. 1,850 m.

kantarell, se Cantharellus.

kantāt, it., tonk., större af arior, körer, recitativ o. s. v. bestående o. af orkester ackompanj. vokalmusikstycke.

kan'tele, för finnarne egendoml. musikinstr., liknar harpan, men är mindre.

kantīn, fr., flaskfoder, fältflaska; äfv. skänkrum i kaserner o. d.

kantōn, fr., landområde, i Schweiz namn på de själfständ. fristaterna, i Frankr. underafdeln. af arrondissement.

Kan'ton, kinesisk st. vid Stilla hafvet, omkr. 2,000,000 inv. Handel.

kantonēra, förlägga trupper i kvarter.

kan'tor, lat., föresångare i kyrka.

kanyl, fr., läk., sprutrör; rör att insticka i sår.

kaolīn, min., kiselsyrad lerjord, användes vid porslins- o. papperstillverkn.

ka|os, gr., den formlösa massa, hvaraf världen skapades; oreda, förvirring. -ōtisk, oredig, förvirrad.

kap, fr., framskjutande, bergig landspets.

kapābel, fr., duglig till ngt.

kapacitēt, fr., rymlighet, duglighet, förmåga.

kapare, fr., enskilda personer tillhörigt fartyg, s. i krigstid mot lösen af k.-bref har tillåtelse att uppbringa fiendens fartyg; äfven sjöröfvare.

kapell', it., liten kyrka; orkester; kem., liten skål, hvari bägare, kolfvar o. d. upphettas.

kapellān, se kaplan.

Kaper'naum, g. geogr., st. i Galiléen, vid sjön Genesaret.

kapetinger, 3:e dynastien af fr. kgr, började 987 m. Hugo Capet, s. var son af Hugo d. st., hert. af Francien o. Burgund o. d. 996 Hans ättlingar behöllo kronan till 1328, då sidolinjen Valois kom på tronen. Denna följdes 1589 af en annan yngre gren, Bourbon.

Kapfelman, se Arrhén v. K.

kapillaritēt hårrörskraft, egendoml. kraft hos fina rör, nedsänkta i en vätska, att attrahera denna till dess väggar, så att den stiger upp i röret öfver den yttre vätskans nivå. Företeelsen beror på adhesion mel. kärlväggarna o. vätskan.

kapillarkärl l. hårrörskärl, mikroskop. små blodkärl, s. bilda öfvergången mel. puls- o. blodådrorna.

kapitāl, lat., räntebärande penningsumma; i statsekon. betydelse: summan af de produktionsmedel, s. måste stå till arbetets förfogande för att möjliggöra produktion.

kapital|ist, ägare af ett större kapital. -isera, lägga till kapitalet.

kapit'el, lat., afdeln. af en bok; församling af andlige i ett kloster l. stift; ordensförsaml.

Kapitolium, se Capitolium.

kapitul|ation, fr., fördrag om en fästnings uppgifvande l. nedläggande af vapen; värfvad soldats förpliktelse att tjäna viss tid. -ēra, kr., uppgifva en fästning; taga värfning.

kapitäl, it., en pelares öfre del.

kaplān l, kapellan, lat., hjälppräst, slottspredikant.

Kaplandet, brit. prov. i d. 1909 bild. sydafr. unionen South Africa, mel. Ind. o. Atlant. hafv. samt Oranjefloden, 717,388 kv.km., 2 ½ mill. inv. Berg; Zwarte-, Nieuweveld-, Roggeveld-, Taffel-berget. Fl.: Oranje-, Stora Fisk-fl. Klimat: torrt o. sundt. Prod.: trä, säd, hirs, ris, vin, frukt, aloë, gummi, fjäder, boskap, diamanter, koppar. Inv.: hottentotter, buskmän, kaffrer, betschuaner, hvita. Näringar: landtbruk, boskapsskötsel, bergsbruk. Städer: Kapstaden (förbundsparlamentets säte), East London, Grahamstown, Redford, Port Elizabeth, Beaufort, Bathurst m. fl. — Först koloniseradt af holländare, 1806 afträdt till Engld, 36 utvandr. af boers.

Kapodis'trias, Joh., gref., gr. statsm., f. 1776 Korfu, sed. 1800 i reg. för de Jon. öarna, sed. 09 i ry. tjänst, sed. 22 verkande för Greklds frihet, 27 Greklds president, 31 mörd. af bröderna Mauromikalis i Nauplia.

kaponiär, fr., bombfri byggnad till försvar af fästn.-graf.

kapott', fr., kapprock.

Kappadōkien, g. geogr., landskap i M. Asien.

kapplake, holl., procent af frakten, s. tillfaller skepparen.

kapriciös (-schös), fr., nyckfull.

kaprifōlium, se Lonicera.

kapriōl, it., luftsprång.

kaprīs, fr., nyck, infall.

kāpris, se Capparis.

kapsel, lat., hölje; frögömme.

kapsōn, ty., ett slags nosgrimma.

Kapstaden, eng. Cape Town, st. i Kaplandet (se d. o.) vid Taffelberget o. T.-viken, 212,000 inv. Kastell, parlamentsbyggn. eng. o. rom.-kat. bisk., museum, bot. trädg., magnet. observat. Liflig handel.

kaptēn, fr., eg. hufvudman; officersgrad närmast majors; fartygsbefälhafvare.

Kapten Gull'iver, pseud. för P. E. Bergstrand.

Kapten Puff, sv. veckotidning, utg. i Sthm af C. H. Rydberg 1856/65 o. 72/74.

kapucīner, gren af franciskanorden, stiftad 1528. Kända s. burleska folkpredikanter o. skickliga tiggare.

kapudan-pascha, turk. storamiral.

kapūn, ty., kastrerad tupp.

kapuschong', fr., regnhufva.

kaputt', fr., tillintetgjord.

Kap Verde l. Gröna udden, Afrikas västligaste punkt. I närh. Kap. Verdeöarna l. Gröna uddens öar, port. ögrupp, 3,851 kv.km. Hst. Santiago.

karabinjär, fr., kr., med karbin beväpnad ryttare.

Kara Dag, berg i Tessalien.

Karadschitsch, Vuk Stef., den nyserb. litteraturens grundl., f. 1787, d. 64 Wien. Skr. serb. folkvisor, sagor m. m.

Karageorgevitsch, se Alexander 9.

karaīber, se kariber.

Karakorûm, berg i Hög-Asien mel. Kuenlun o. Himalaja. Högsta topp: Dapsang, 8,619 m. h.

karakt|är, gr., eg. prägel; titel, stånd; kännetecken; d. konstanta viljans själfförvärfvade egendomligheter, s. ledas af grundsatser. -erisera, känneteckna, skildra. -eristīk, kännetecknande skildring. -eris'tisk, betecknande.

karambol|ēra, bilj., med en boll träffa andra bollar. -age, se carambolage.

karamell', sp., brändt socker; brunt, bittert ämne, s. bildas, när socker starkt upphettas, användes till färgn. af konjak o. s. v.

Karamzin', Nikolaj. ry. hist. förf., f. 1765, d. 26. Skr. ryska rikets hist. m. m.

karantän, (quarantine af quarant, fyrtio), fr., åtgärd t. skydd mot smittsam sjukdoms insläppande, is. mot kolera.

karāt (om ordets härledn. se Erythrina), arab., beteckn. för gulds finhet, i det guld tänkes deladt i 24 karat. 18 karats guld inneh. sål. 18/24 rent guld o. 6/24 främmande ämnen; äfven juvelvikt.

karavān, pers., i Orienten hvarje samling resande, s. med sina på hästar o. kameler lastade varor färdas genom trakter, där inga banade vägar finnas.

karavanseraj', pers., karavanhärbärge.

karbās, ry., ris af hopflätade läderremmar.

karbīn, fr., kort eldhandvapen.

karbolinēum, af kreosot o. tjära bestående impregneringsvätska för trä.

karbōlsyra, se fenol.

karbonāt, kem., kolsyradt salt.

karbun'kel, lat. 1) Namn på hög röd rubin. 2) Brandböld, gangrös hudåkomma, is. i nacken, uppkommer i följd af infektion, gm mjältbrandsgiftet (mjältbrandsbacillen), men äfven gm infektion med andra bakteriearter. Mjältbrandskarbunkeln är farligast, ofta dödlig.

karburering, användn. af naftalin, bensin, petroleum, eter etc. till förstärkn. af lysgasens styrka.

kardbenedikt, Centaurea benedicta L., Compositæ, i M. Asien o. s. Europa, officinell.

kardborrar, de taggiga blomhufvudena af Dipsacus fullonum, anv. till uppkardn. af kläde.

kardemumma, frukt af Elettaria cardamomum White & Mat. (fr. Malabar) o. E. major Smith (fr. Ceylon), viktig krydda.

kardialgī, gr., läk., magkramp.

kardināl, lat., sedan 11:e årh. den högsta värdigh. i kat. kyrkan näst påfven. Sönderfalla i biskopar, presbyter o. diakoner, erhöllo 1059 rätt till påfveval, omkr. 1250 sin rang. 1647 titeln eminens. Dräkt: kor-rock m. kort purpurmantel o. röd fyrhörnad mössa.

kardinalen, Cardinalis virginianus Bp., finkartad fågel, 20 cm. l., mörkröd, N.-Amerika, sjunger vackert, kallas »Virginiens näktergal». Burfågel i Europa.

kardināltal, grundtal.

Kardis, gods i Livland, fred 21/6 1661.

karduān l. korduan, ett slags läder, s. ursprungligen beredts i Cordova.

kardūs, it., pappersomhölje, innehåll. tobak, hagel l. dyl. -papper, groft omslagspapper.

Karēlen, fin. landsk. v. och n. om Ladogasjön.

karēler, en af finnarnes två hufvudstammar.

Kares, bildh. omkr. 300 f. K. Förfärd. kolossen på Rodos.

karess', fr., smekning. -era, smeka, smickra.

karēt, sp., ford. klumpigt, 4-hjuligt åkdon.

karīber l. karaiber, indianer i Guyana, ford. utbredda öfv. hela Västindien. Mskätare.

Karībiska hafvet, del af Atlanten mel. amer. fastlandet o. västind. öarna.

Kārien, g. geogr., landsk, i M. Asien.

kāries, läk., benröta.

karik|atūr, fr., förlöjligande bild af ngt. -ēra, framställa ngn på ett öfverdrifvet löjligt sätt.

Karin Månsdotter, se Katarina, sv. drottning.

Kariska hafvet, del af N. ishafvet, mel. Novaja Semlja o. fastlandet.

karīter l. gratier, gr. myt., behagets gudinnor: Aglaia, Eufrosyne, Talia.

kariös, fr., angripen af benröta.

karkās, fr., hattstomme; öfverspunnen metalltråd, som insys i fruntimmershattar för att dessa lättare må kunna formas.

Karl, sv. o. sv.-nor. kgr: 1) K. VII Sverkersson (rättare K. I), sv. kon., reg. 1161/67, dräpt 67 af Knut Eriksson. Under K:s tid fick Sverige sin första ärkebisk. (1164). — 2) K. VIII Knutsson, sv.-nor. kon., af släkten Bonde, f. 1409, deltog i Engelbrekts befrielsekrig 34, 36 rikshöfvidsman, 3 ggr kon.: 48/57 (i Norge 48/50), 64/65, 67/ 70, d. 70. — 3) K. IX, Gustaf Vasas son, f. 4/10 1550 Sthm, hert. af Södermanland, ledde upproret mot Erik XIV 68, riksförestånd. 95, slog Sigismund 98 vid Stångebro, reg. 99, Linköpings blodbad 1600, kon. 04, krig m. Polen o. Danmark, d. 30/10 11 Nyköp. Statsklok, kraftfull, hård. Förm. 1) med Maria af Pfalz, 2) med Kristina af Holstein Gottorp. — Dennes dotterson 4) K. X Gustaf, son af pfalzgref. Joh. Kasimir, f. 8/11 1622 Nyköping, 48 sv. generalissimus i 30-år. kriget, kon. 54, krig m. Polen, Ryssland, Holland, Danmark, segrade v. Varschav 56, tågade öfver Belten 58, tvang Danmark till freden i Roskilde s. å., d. 13/2 60 Göteb. Förm. med Hedvig Eleonora af Holstein-Gottorp. — Dennes son 5) K. XI, f. 24/11 1655 Sthm, kon. 60, mynd. 72, förde segerrikt krig m. Danm. 75/79, ordnade förvaltning., gmförde indeln.-verket o. reduktionen, enväldig 80, d. 5/4 97 Sthm. Förm. m. Ulrika Eleonora af Danm. — Dennes son 6) K. XII, f. 17/6 82 Sthm, kon. 97, angreps af Ryssland, Polen, Danmark o. tvang det sistnämnda till freden i Traventhal 1700, slog ry. vid Narva s. å., lät välja Stanislav Leczinski till pol. kon., förmådde Aug. II till freden i Altranstädt 06, slagen vid Pultava 09, flydde till Turkiet, 13 fången, undkom 14 till Stralsund, föll 30/11 18 Frederikshald. — 7) K. XIII, Adolf Fredriks son, f. 7/10 (n. st.) 1748, hert. af Södermanl., segr. vid Hogland 88, 92/06 Gustaf IV Adolfs förmyndare, kon. 09, jämväl nor. kon. 14, d. 5/2 18. Förm. m. Hedv. Elisab. Charl. af Oldenburg, — 8) K. XIV Johan (urspr. Jean Bapt. Jul. Bernadotte (son af en fr. advokat), f. 26/1 1763 Pau, deltog med utmärkelse i fr. republikens o. kejsardömets krig, 06 furste af Pontecorvo, 10 utsedd till tronfölj. i Sverige, deltog 13 i kriget mot Frankrike, sv. o. nor. kon. 18, verkade för landets materiella förkofran, reger. konservativt, d. 8/3 44. Förm. med Eug. Bernh. Desideria Clary. — 9) K. XV, Oskar I:s son, f. 3/5 1826, hert. af Skåne, sv. o. nor. kon. 59, protesterade m. Slesvigs ockupat. 64, gmdref represent.-reform. 65, d. 18/9 72 Malmö. Förm. m. Vilh. Fredr. Alex. Anna Lovisa af Nederländerna.

Karl, sv. prinsar: 1) K. Filip, Karl IX:s son, f. 1601, hert. af Södermanland, d. 22. — 2) K. August (ursprungl. Kristian August), son af hert. Fredr. Krist, af Augustenb., f. 9/7 1768, sv. tronföljare 09, d. 10. — 3) K. Osk. Vilh. Fredr., Karl XV:s son, hert. af Södermanland, f. 14/12 1852, d. 13/3 54. — 4) K. (egentl. Oskar K. Vilhelm), Oskar II:s 3:e son, hert. af Västergötland, f. 27/2 1861, förmäld 27/s 1897 med dan. prinsessan Ingeborg; insp. för kavalleriet (98), 08 general.

Karl den diärfve, hert. af Burgund, f. 1433 Dijon, af huset Valois, stred sed. 65 mot Ludvig XI i Frankrike, reg, 67, sträfvade efter kronan, ville underkufva Schweiz 76, men slagen vid Granson o. Murten s. å., föll vid Nancy 77.

Karl (Charles), fr. kgr: 1) K. V., f. 1337, 56 reg. f. sin fångne far Johan, reg. efter dennes död 64, eröfr. gm Guesclin de eng. besittning, i Frankrike, stärkte den kgl. makten, d. 80. — Dennes son 2). K. VI, f. 1368, reg. 80, vansinnig 92, d. 22. — Dennes son 3) K. VII, f. 1403, 21 undanträngd gm England o. Burgund, segrade 29 gm jungfr. af Orléans, tog Paris 37, d. 61 Melun. — 4) K. VIII, f. 1470, följde 83 sin far Ludvig XI på tronen, vann 91 gm giftermål m. Anna Bretagne, eröfr. e. förlorade Neapel 95, d. 98 Amboise. — 5) K. IX, f. 1550, Henrik II:s son, kon. 60 under sin moder Kat. af Medicis förmyndaresk., tillstadde Bartolomeinatten, d. 74 Vincennes. — 6) K. X Filip, f. 1757, daufin Filips son, Ludvig XVI:s bror, gref. af Artois, emigrantanför., kon. 24, störtad 30, d. 36 Görz.

Karl (Carlo), kon. af Neapel o. Sicilien: K. I af Anjou, Ludvig d. heliges bror, f. 1220, 48 fången m. honom i Egypt., 65 af påfven belänad m. Neapel, slog 66 Manfred o. 68 Konradin, s. han lät halshugga, förlorade Sicilien 82, d. 84.

Karl, rom. kejs.: 1) K. I d. st. (fr. Charlemagne), son af Pipin d. lille, f. 742 (l. 747), 68 kon. med sin bror Karlman, 71 ensam, eröfr. 74 det longobard. riket i Italien, drog 78 till Spanien mot arab., besegr. sachsarne, eröfr. Baiern 88, utrotade avarerna 96, blef 99 rom. kejs., ordnade sitt stora rike, grund. skolor o. kolonier, d. 814 Aachen. — Dennes sonson 2) K. II d. skallige, Ludv. d. frommes son, f. 823, kon. i Väst-Franken 43, kejs. 75, d. 77. — 3) K. III d. tjocke, Ludvig d. tyskes son, f. 839, kejs. 81, kon. af Frankr. 84, afsatt 87, d. 88. — 4) K. IV af huset Luxemburg, kon. Johans af Böhmen son, f. 1316 Prag, 46 mot-kon., 49 ensam kon., 55 kejs., ordnade 56 kon.-valet gm d. »gyllene bullan», d. 78 Prag. — 5) K. V., i Spanien I, son af Filip af Österrike, f. 1500 Gent, 16 kon. i Spanien, 19/20 ty. kon., 21/44 4 krig mot Frans I af Frankrike, 30 rom. kejs., slog 47 de ty. protestant., men beviljade dem relig.-frih. 52, abdik. 55/56, d. 58 i klostr. San Yuste i Spanien. — 6) K. VI, son af Leopold I, f. 1685, 1703 af Ludvig XIV:s motståndare erkänd s. kon. af Span., intog Madrid, afst. fr. Span. 14, valde 25 gm den pragmat. sanktionen sin dotter Maria Teresia till efterträd., d. 40. — 7) K. VII Albr., son af kurf. Max Eman. af Baiern, f. 1697, kejs. 41, d. 45 München.

Karl (Carol), kon. af Rumänien: K. I, son af furst K. Anton af Hohenzollern-Sigmaringen, f. 1839, furste 66, stred 77 med Ryssland mot Turkiet, 81 kon.

Karl (Carlo), kon. af Sardinien. K. Albert, f. 1798, 1800 prins af Carignan, 21 reg., 31 kon., först klerikal, sedan 48 liberal, kämpade mot Österr. i Lombardiet, abdik. 49, d. s. å.

Karl (Charles), kgr (o. en tronpretend.) af Stor-Britannien: 1) K. I, kon. af Engld o. Skotld, f. 1600, efterträdde 25 sin far Jakob I, reg. med Strafford utan parlam., undertryckte presbyt., förde sedan 42 krig m. parlam., 47 fången, 49 halshuggen Lond. — Hans son 2) K. II, f. 1630, 51 krönt i Skottland, men slagen af Cromwell, återkallad 60, gynnade katolicismen o. absolutismen, därtill liderlig, d. 85. — 3) K. Edv., tronpretendent, son af pretendent. Jakob (III) Stuart, f. 1720 Rom, inföll i Skottland 45, slagen v. Culloden 46, lefde i Frankrike o. Rom ss. grefve af Albany, d. 88 Rom.

Karl, ty. furstar: 1) K. Fredr., 1:e storhert. af Baden, f. 1728 Karlsruhe, ärfde Baden-Baden 71, verksam för landets förkofran, 03 kurf., 06 storh., d. 11. — 2) K. Vilh. Ferd., hert. af Braunschweig, f. 1735, preuss. gen., reg. 80, 92 öfverbefälh. mot Frankrike, d. 06 Ottensen. — 3) K., hert. af Braunschweig, f. 1804, reg. 15, fördrifven 30, d. 73 Genève, till hkn stad han testament. sin förmögenh. — 4) K., ärkehert. af Österrike, kejs. Leopold II:s son, f. 1771 Florens, stred sedan 92 mot Frankrike, segrade 96 o. 99 i Schwaben, 05 i Italien, 09 vid Aspern, slagen vid Wagram s. å., d. 47.

Karlavagnen, se Björnen.

Karlberg, kgl. slott i Sthms l., krigsskola.

Karl den trettondes orden, sv. orden, stift. af Karl XIII 1811 (frimurareorden). 1 kl.

Karlfeldt, Erik Ax., skald, f. 1864 Folkärna, Dalarna, 98 fil. lic, 04 ledarn, af Sv. akad., 03 bibliot. vid Landtbr.-akad., sed. 05 anst. vid Nobelinst., framträdde 95 med Vildmarks- och kärleksvisor samt 98/01 med diktsamlingen Fridolins poesi.

Karl Fredrik, hert. af Holst.-Gottorp, f. 1700, Karl XII:s systerson, d. 39. Det s. k. holsteinska partiet sökte skaffa honom Sveriges krona.

Karl Martel' (hammaren), son till frank. majordomus Pipin af Herstal, f. omkr. 690, 14 hertig, 20 majordomus, slog arab. 32 o. 37, d. 41.

Kar'lovicz, ung. st. vid Donau, 5,643 inv. Vin. Fred 1699.

Karlsbad, böhm. st. vid Tepl, 14,637 inv. Berömd kurort.

Karlsborg, fästn. vid Vättern o. Göta kanal, påbörjad 1819, ännu ofullbordad.

Karlshamn, st. i Blekinge l., vid Östersjön, 7,288 inv. (08). Privilegier 1668.

Karlskoga, bergslag i Örebro län.

Karlskrona, residensst. i Blekinge l. vid Östersjön, 26,917 inv. (08). Örlogshamn, skeppsdockor, skeppsvarf, fabr., handel. Stadsprivilegier 1680.

Karlsruhe, hst. i Baden nära Rhen, 131,000 inv. Slott, bibl.

Karlstad, st. i Värml. l. vid Vänern o. Klarälfven, 16,399 inv. (08). Landshöfd., bisk. Stadsprivilegier 1584.

Karlstads stift, omfattar landskap. Värmland o. Dalsland.

Karlstadt, Andr. Rud., eg. Bodenstein, ty. reformator, f. 1480 Karlstadt, d. 71 ss. prof. i Basel. Lidelsefull o. öfverdrifven.

Karlsten, fästn. på Marstrandsön, fr. 1500-talet, flere gngr tillbyggd. Dess garnison indrogs 1883.

Karmarsch, Karl, ty. tekn., f. 1803 Wien, d. 79 Hannover ss. dir. för tekn. skolan. Skr.: Techn. Wörterb. (3:e uppl. 75), Handb. der mech. Technol. (5:e uppl. 75/76) m. m.

Karmel, berg i Palestina mel. Kison o. Medelhafvet, 50 km. l., 570 m. h.

karmelīter, munkorden, stift, af Berthold 1156 ss. en eremitförening på berget Karmel, senare tiggarorden.

Karmi'des, athen. ädling, stupade vid Kefisos 403 f. K. En af Platons dialoger bär hans namn.

karmīn, arab., rödt färgämne af koschenill.

karmosīn, fr., en mörkröd färg.

Ka'rnak o. Luksor, 2 orter i Öf. Egypten vid Nilen. Tempelruiner.

karnation, lat., i målarkonst. framställn. af köttfärg, det nakna.

karneōl, lat., brun- l. köttröd kalcedon, till sigillstenar o. d.

karnevāl, it., tiden mel. 6/1 o. askonsdagen. Firas i kat. länder und. de sista dagarna med maskerader o. a. upptåg.

karnīs, fr. corniche, listverk med S-formig profil.

Karniska alperna, del af alp. mel. Drave o. Venezia.

karolīn, 1) namn på Karl XII:s krigare. — 2) sv. guldmynt = 7,₂₀ kr. (= 10 francs). Myntades 1868/72.

Karolina, 1) K. Matilda, dan. drottn., dotter af prins Fredr. Ludv. af Wales, f. 1751, 66 gift med. Krist. VII, 72 fängslad för sitt förhållande till Struensee, skild, d. 75 Celle. — 2) K. Amalia, eng. drottn., dotter af hert. Karl Vilh. af Braunschweig, f. 1768, 95 gift med prinsen af Wales (sedan Georg IV), 96 skild, 20 af honom anklagad för äktenskapsbrott, dock icke dömd, d. 21. — 3) K. Maria, drottn. af Neapel, dotter af kejs. Frans I, f. 1752, 68 gift med Ferd. I, blandade sig despotiskt i regeringen, d. 14 Hetzendorf.

Karolinenthal, st. i Böhmen nära Prag, 21,094 inv.

Karolinerna, und. tyskt beskydd stående polynes. ögrupp i Stilla hafv. 1,450 kv.km., 41,400 inv. Inv. äro mikronesier. 1526 uppt. af de Rocha.

karolinger, d. 2:a kon.-ätten i Franken; stamf. bisk. Arnulf af Metz (d. 641), hvars sonson Pipin af Herstal blef majordomus 687 o. dennes sonson Pipin d. lille kon. 752. K. utdogo i Italien 875, Tyskland 911, Frankrike 987.

Karolinska institutet, med.-kir. institut i Sthm.

Karon, gr. myt., färjkarl, s. förde de aflidnes skuggor öf. Akeron.

kaross', fr., stor täckvagn.

karōtis, gr., stor pulsåder, s. delar sig i k. interna o. externa o. förser hufvudet med blod.

Karpāterna, berg i Ungarn, Galizien o. Siebenbürgen, 1,200 km. l., 70/370 km. br. Delar: Egentl. K., Skogs-K., Siebenbürgens högland. Toppar: Gerlsdorf, 2,647 m., Lomnitz, 2,632 m., Kuhhorn, 2,281 m., m. fl.

karpell', gr., bot., ett torrskaligt frögömme, bildadt af ett enda fruktblad.

karpen, Cyprinus L., Physostomi, fisksläkte. Vanliga k, C. carpio L., till 1,₃ m. l., i europ. floder o. sjöar. Läckert kött.

karpūs, fr., mössa m. klaffar på sidorna; hufvudbonad af groft tyg.

Karr, Alphonse, fr. förf., f. 1808 Paris, sed. 55 i Nizza, d. 90. Skr. talrika romaner. Kvick o. originell.

karriōl, fr., 2-hjul., lätt åkdon.

karriär, fr., en hästs snabbaste lopp; lefnadsbana.

Kars, befäst. st. i Armenien, 20,891 inv.

Karst, del af alperna i Görz, Gradiska, Krain o. Istrien. Kalk- o. kritformation,

Karsten, Kristof. Krist., operasångare, f. 1756 Ystad, d. 27.

karta, lat., plan af bildning af jordytan l. ngn del däraf.

Kartāgo, g. geogr., st. på Afrikas n. kust, 1 ½ mil i omkrets. Borgen Byrsa, 2 hamnar, stort tempel. Under sin högsta blomstring 700,000 inv. Betyd. handel. Inv.: punier. Relig.: fenicisk. — K. grund. af Dido 814 f. K., utvidgad småning., grund. talrika kolonier. Senare eröfrades Sicilien. Efter utbrottet af de s. k. puniska krigen följde Hannibals strider o. fälttåg. 146 f. K. eröfr. o. förstörde romarne K. Sed. återuppbyggdt, en tid vandalernas hst., 692 e. K. förstördt af arab. Därefter försvinner K. ur hist.

kartell', fr., eg. utmaning; nu vanligen i bet. af smnslutning (mel. partier), äfv. syndikat, ring.

kartēsch, fr., bleckhylsa med små kulor att skjutas ur artilleripjäs.

kartogrāf, gr., kartritare. -ī, kartritning.

kartong', fr., papp, pappfodral; utkast till måln. l. teckn.

kartonnera, inbinda i papp; förse med kartong.

Kartum, hst. i egypt. Sudan vid Hvita o. Blå Nilen, omkr. 70,000 inv.

kartūsch, fr., titelinfattn. för kartor; patronkök för kavallerister o. artillerister.

kartusiāner, munkorden, stift. 1086 af Bruno i Chartreuse v. Grenoble; iakttaga sträng tystnad, äta ej kött, bo i cell.

karusell', fr., riddarspel till häst, ringränning; förlustelseinrättn., hvarvid man rider på trähästar, s. rotera kring en vals.

karyatīd, gr., byg., draper., kvinnl. staty tjänande ss. pelare.

Karyb'dis, gr. myt., odjur i Messinasund., midt emot Skylla, uppslukade allt, som kom i dess väg.

Kasān, ry. st. vid Kasanka, 144,000 inv. Univ., observatör., bot. trädg., katedral. Betydl. handel.

Kasbek, topp på Kaukasus, 4,043 m.

Kaschau, ung. st. vid Hernad, 40,000 inv. Fabr., bisk.

kaschēra, fr., dölja. K. sig, dölja sina tankar.

Kasch'gar, hst. i ö. Turkistan, 80,000 inv.

Kaschmīr, brit. vasallstad, stat i Himalaja, n. om Främre Ind., 109,526 kv.km., 2,₉ mill. inv. Inv. af ariskt ursprung. Spr.: kaschmiri. Relig.: mohammed. K.-sjalar. Hst.: Sirinagar.

kaseīn, kem., ostämne, ämne i mjölken, hvaraf ost beredes.

kasematt', it., bombfritt hvalf i fästning.

kasern', fr., bostäder för garnison.

Kāsimir, 4 pol. furstar, bl. hka må nämnas K. III d. st, f. 1309, kon. 33, eröfr. Schlesien, tillbakadref tatarerna, förbättrade lagarna och böndernas ställning, d. 70.

kasimīr l. kaschmir, ett slags fint ylletyg.

kaskād, fr., vattenfall.

Kaskād-bergen, berg i Oregon o. Washington. Vulkan: Rainier, 4,402 m. h.

kaskarillabark, ett magstärkande medel. Jfr Croton.

kaskelōter, Physeteridæ, familj af tandhvalarnas underordn., ha tjock kropp o. små bröstfenor. Dit höra näbbhvalen, kaskeloten o. småhufvudhval.

kaskett' (-schätt), ett slags skärmmössa af läder.

kasko, sp., försäkr. af fartygsskrof.

Kaspiska hafvet, jordens största insjö, mel. Europa o. Asien, 438,688 kv.km., 25 m. lägre än Asovska sjön.

kassa, it., eg. kista; penningkista, penningförråd.

kassābel, fr., som bör kasseras.

Kassan'dra, dot. till kon. Priamos i Troja, förutsade Trojas fall, jämte Agamemnon, hvars slafvinna hon blifvit, mörd. af Klytaimnestra.

Kassan'dros, sedan 315 f. K. kon. i Makedonien, s. han eröfrat, d. 297.

kassation, fr., ogillande, upphäfvande t. ex. af dom. -s-domstol, fransk öfverdomstol, s. kan upphäfva underdomstols utslag.

kassāva, rot af Manihot utilissima, lämnar tapioka.

Kassel, hst. i Hessen-Nassau vid Fulda, 106,034 inv. Museum, bibliot., tafvelgalleri.

kassēra, fr., eg. krossa; förklara ogiltig, upphäfva.

kassett', fr., låda; fördjupadt fyrkant. fält till takprydnad.

Kassiopeia (-ej'a), gr. myt., lat. Cassiopea, kon. Kefeus' gemål, mor till Andromeda.

kassuber, vend. folkstam i W.-Preussen.

kast, port., ärftlig stånds- l. yrkesklass, is. i O.-Indien och forna Egypten.

Kasta'lia, ford. källa vid Delfoi, helgad åt Apollon.

kastanj', frukt af äkta k.-trädet, Castanea vesca L., från s. Europa, användes s. födoämne.

kastanjett'er, sp., af två trästycken best. skallerinstrum., s. hopslås m. fingrarna. Nyttjas vid it. o. sp. danser.

Kastelholm, ford. slott på Åland. Erik XIV hölls fången där några månader.

kastell', lat., mindre fästning, slott. -ān, slottsfogde.

kastig|ation, lat., aga. -era, tukta, aga.

Kastīlien, sp. Castilla, landskap i det inre af Spanien, 2 delar: Gamla K., 104,229 kv.km., Nya K., 72,160 kv.km. Högslätt. Kastilianska bergen. Ford. 2 kon.-riken.

kastkropp l. projektil, kropp, s. skjutes ur eldvapen. Till artilleripjäser nyttjas fullkulor l. ihåliga kulor, antingen runda l. cylindriska med ogival spets. Ihåliga spetskulor äro: granater, granatkartescher l. brandgranater; ihål. rundkulor voro: de ofvannämnda jämte spräng- och brandbomber samt lyskulor.

Kas'tor, se Dioskurerna.

kastōr, gr., bäfver, bäfverhår.

kastr|āt, lat., snöping. -era, snöpa.

Kastro, namn på hst. på turk. öarna Lesbos, Kios, Lemnos, Samotrake.

kastrull', fr., kokkärl utan fötter.

kasuār, Casuarius Briss., af strutsfåglarnas ordning, med sträfva, hårlika fjädrar, i O.-Indien o. på Nya Guinea.

kasuistīk, lat., läran att afgöra samvetsfrågor, is. vid pliktkollision. Utbildad af de s. k. kasuisterna.

kāsus, lat., fall, händelse; spr., böjningsform af nomen l. pronomen: nominativus, hufvudfall, genitivus, ägandefall, dativus, tillägningsfall, ackusativus, föremålsfall, vokativus, tilltalsfall, ablativus, borttagningsfall.

katafalk', it., upphöjd ställning för likkista.

katakom'ber, lat., underjord, grafhvalf, is. i och vid Rom.

Katalauniska fälten (-lau'-), nära fr. st. Châlons-sur-Marne. Sl. 451.

katalek'tisk, gr., vers, hvars sista fot är ofullständig.

katalepsī, gr., läk., egendoml. nervsjukdom, s. yttrar sig i en abnorm böjlighet hos lemmarna.

katalōg, gr., förteckn. öf. böcker, konstsaker, mynt etc.

Katalōnien, sp. Cataluña, sp. landsk. mel. Medelhaf., Pyrenéerna o. Ebro, 32,330 kv.km., 1,966,382 inv. Prod.: säd, vin, hampa, olja, lin, frukt, silke, kol, salt. Hst. Barcelona.

katapult', gr., ford. armborstlik kastmaskin.

katarakt', gr., stort vattenfall.

katārer, gr., »de rena», namn på flere sekter und. medelt., s. sträfvade efter en renare lära, undertryckta i 13:e årh.

Katarīna, sv. furstinnor: 1) K. af Sachsen-Lauenburg, Gust. I:s 1:a gemål, f. 1513, gift 31, d. 35. — 2) K. Stenbock, Gust. I:s 3:e gemål, f. 1535, gift 52, d. 21. — 3) K., Karin Månsdotter, Erik XIV:s gemål. f. 1550, korpralsdotter, först Eriks älskarinna, 68 gift med honom, d. 12 Finld. — 4) K. Jagellonika, Johan III:s 1:a gemål, dott. af Sigismund II i Polen, f. 1526, 62 gift, d. 83. — 5) K., Karl IX:s dotter, f. 1584, 15 gift med pfalzgrefven Joh. Kasimir af Zweibrücken, Karl X Gustafs mor.

Katarīna, utländska furstinnor: 1) K. af Aragonien, eng. drottn., dotter af Ferdinand o. Isabella, f. 1483, 09 gift m. Henrik VIII, s. försköt henne 33, d. 36 Kimbolton. — 2) K. af Medici, fr. drottn., f. 1519 Florens, 33 gift med Henrik (sed. Henrik II), reg. för sina söner Frans II o. Karl IX, ledde Bartolomeinatten 72, d. 89 Blois. — 3) K. I, ry. kejs. af låg härkomst, f. 1684 Livland, 07 heml., 12 offentl. gift m. Peter d. st., 24 kejs., efterträdde Peter, d. 27. Sedeslös. — 4) K. II, ry. kejs., f. 1729 Stettin ss. Sofia Aug., dotter af Krist. August af Anhalt-Zerbst, 45 gift m. storfurst. Peter (Peter III), s. hon var behjälplig att störta 62, reg. själf, först frisinnad, allt mer sedeslös, städse despotisk, d. 96. Befordrade vetensk.

Katarīna, helgon. 1) K. från Alexandria, ss. ifrig kristinna halshuggen 307. — 2) K. från Siena, f. 1347, myst. nunna, d. 80 Rom, kanoniserad 1461.

katarr', gr., läk., slemhinneinflammation m. slemmig l. varig afsöndring.

katastrōf, gr., vändning, is. olyckl. vändn. i mskns lif; i dramat vändpkt till knutens lösande.

katatonī, gr., läk., sinnessjukdom med tidtals återkommande melankoli, mani och krampföreteelser.

katechū, malaj., det inkokade vattenextraktet af Acacia Catechu Willd. o. Areca Catechu L. Användes till färgning o. garfning.

katēder, gr., lärarestol.

katedrāl, gr., domkyrka.

kateg|orī, gr., eg. egenskap; begreppsfack; klass -ōrisk, ovillkorlig. -oriskt imperativ, hos Kant sedelagen.

katekēs, gr., i frågor o. svar uppställd lärob., is. för undervisn. i kristna relig. (Luthers stora och lilla K., 1529).

katekēt, gr., lärare i kristendom. -īk, läran om relig.-undervisn. gm frågor.

katekisation, undervisn. gm frågor.

katekūmen, gr., lärjunge, nämligen i kristendom.

katēt, gr., namn på de sidor, s. omfatta den räta vinkeln i en rätvinkl. triangel.

katēter, gr., kir., rörform. instrum. till undersökn. af långa gångar i kroppen, is. till aftappning af urin.

katetomēter, gr., ver tik. måttstock med flyttbara tuber, till mätn. af vertikala afstånd.

ka'texokēn (κατ'εξοχην), gr., företrädesvis.

Katkov (-kåff'), Mich. Nikif., ry. publicist, f. 1820 Moskva, red. för den panslavist. tidn. »Moskva underrättelser», d. 87 vid Moskva.

Katmandu, hst. i Nepal, 50,000 inv.

katōd, gr., elektr., den negativa polen i en stapel. -strålar, elektr. ljusfenomen vid urladdn. af Geisslerska rör.

katolicism', gr., d. lärosystem, s. utbildat sig under de rom. påfvarnes hierarki.

katolska bref kallas de bref i N. T., s. ej äro ställda till ngn viss församl., utan till alla kristna; 2 Petrus', 3 Johannes', Jakobs, Judas'.

katolskt majestät, titel för kon. af Spanien, sed. 1491.

katoptrīk, gr., läran om ljusets återspegling.

katrīnplommon, se plommon.

Katt'egatt, hafsvik af Nordsj. mel. Jylland, Sverige och de danska öarna.

katter, forngerman. folk, is. i Hessen.

kattguld och kattsilfver, guld- l. silfverglänsande glimmerfjäll.

Kattowitz, st. i preuss. Schlesien, 35,756 inv. Järnverk.

kattsläktet, Felis, af rofdjurens ordn. Dit räknas tamkatten, lodjuret, tigern, lejonet.

kattugglan, Strix aluco L., af roffåglarnas ordn., allmän i Sverige, 36 cm. l. Strykfågel.

kattūn, arab., glatt bomullstyg, vanligen tryckt o. färgadt.

kattöga, kvarts m. fina asbestnålar prlt inbäddade.

Katzbach, bifl. till Oder i preuss. Schlesien, 98 km. l. Sl. 26/8 1813.

Kauffmann, Angelika, schweiz. mål., f. 1741, gift m. den venet. mål. Zucchi, d. 07 Rom. Is. porträtt.

Kaufman, Konst, v., ry. gen., f. 1818, 67 gen.-guv. i Turkistan, eröfr. 68 Samarkand o. 73 Kiva, d. 82.

Kaukāsien, ry. ståth.-skap i v. Asien, uppfylldt af Kaukasus, 472,666 kv.km., 9,2 mill. inv. Flod.: Terek, Kuban, Kuma, Aras. Klimat: på slätten fuktigt, bland bergen mycket sträng vinter. Prod.: nafta, kol, salt, svafvel, järn, silfver, bly, guld, säd, ris, vin, kräpp, bomull, silke. Inv.: georgier, lesger, tscherkesser, osseter m. fl. Polit. indeln.: 14 guvernement. Hst. Tiflis.

kaukasiska rasen, se indoeuropeiska rasen.

Kaukasus, berg i ry. Kaukasien mel. Kaspiska o. Svarta haf. Toppar: Elbrus, Kasbek.

Kaulbach, Vilh. v., ty. mål., f. 1805 Arolsen, d. 74 München. Mest glänsande i sina satir. o. symbol.-hist. framställning.

Kaunitz, Wenzel Ant., furste, österr. statsm., f. 1711 Wien, åstadkom förb. mel. Frankr. o. Ryssland, hkt föranledde 7-år. kriget, d. 94.

kausāl, lat., orsaklig. -itēt, smnhang mel. orsak. d. verkan.

kaustīk l. kaustisk, gr., brännande, frätande.

kautēl, lat., försiktighetsmått.

kauteris|ation, gr., kir., operat. m. bränn- l. frätmedel. -era, operera medelst bränn- l. frätmedel.

kaution, lat., borgen.

kautschuk l. gummi elasticum, karib., den intorkade växtsaften af flere trädslag, is. Siphonia elastica Pers., i S.-Amer. o. Urceola elastica Roxb., i Indien. Saften framsipprar gm inskärn. i stammen. Gm behandling med upphettadt svafvel erhålles vulkaniserad k. Ökas svafvelmängd. o. temperat., erhålles horniserad k., s. användes till kammar, prydnader m. m. För öfrigt användes k. till vattentäta tyger, galoscher, radergummi, rör m. m.

kavaljēr, fr., uppvaktande ädling vid ett hof; belefvad man; herre.

kavaljērerna, under det borgerliga kriget i Engld 1642/49 kungens anhäng., medan parlamentets puritan, anhäng. kallades rundhufvud.

kavalkād, fr., festl. tåg t. häst.

kavallerī, fr., rytteri, stridande till häst med sabel, lans o. skjutvapen. Lätt k., dragoner, husarer, hästjägare; tungt k., kyrassiärer.

Kavanagh (kävv'änä), Julia, eng. rom.-förf., f. 1824 Thurles (Irlnd), d. 77 Nizza. Skr.: Queen Mab m. m.

kavass, turk., polissoldat, hos de utländska diplomaterna i Konstpl anställda beväpnade tjänare, som ledsaga dem utomhus.

kavatina, se cavatina.

kavi, javanernas gamla litteraturspråk.

kaviār, turk., insaltad rom af flere störarter. Den ry. Astrakan-k. bäst. Äfven k. från Hamburg, Sardinien o. s. v.

kavitēt, lat., hålighet.

K. B., förk. för Knight of the Bath (eng.), riddare af Bathorden.

Kean (kīn), 1) Edm., eng. skådespel., f. 1787 London, d. 33 Richmond. — Hans son 2) Charl., f. 1811, d. 68. Råda utmärkta i Shakespeares karaktärer.

Keats (kīts), John, eng. skald, f. 1795 London, d. 21. Skr.: Endymion m. m.

Keble (kībl), John, eng. präst, skald, f. 1792, d. 66. Skr.: The Christian year m. m.

Kebnekaise, Sveriges högsta berg, 2,136 m.

Kecskemét (ketsch-), ung. st., 56,951 inv. Frukt o. vin.

kedīv, pers., Egypt. vice-kon.

kedjebråk, fortlöpande bråk, hvars nämnare består af ett helt tal o. ett bråk, dettas nämnare också af ett helt tal o. ett bråk o. s. v.

kedjelinje, mat., jämviktslinjen för en jämtjock, i 2 pktr fritt upphängd tråd l. kedja.

Kefalōnia, en af de Joniska öarna, midt emot Patras-vik., 688 kv.-km., 70,077 inv. Bergig. Topp: Monte Nero, 1,600 m. Mildt klim. Fruktbar. Prod.: olja, vin, säd, korinter. Inv. greker. Hst.: Argostoli.

kefalopōder, gr., se hufvudfotingar.

Ke'feus (-fevs), gr. myt., lat. Cepheus, kon. i Etiopien, erh. jämte sin maka, Kassiopeia, o. sin dot., Andromeda, plats bland stjärnorna.

Kefisos, lat. Cephisus, g. geogr., flod i Grekland, utf. i sjön Kopais.

Kefren, egypt. kon. omkr. 3,000 f. K., eftertr. sin bror Keops.

Keiller (kill'er), Alex., industriidk., f. 1804 Skottland, kom 25 till Göteb., anlade mek. spinnfabr. o. mek. verkstad därstädes samt väfveri i Jonsered, d. 74.

Keiron (kej'-), gr. myt., lat. Chiron, läkekunnig kentaur. Akilleus' lärare.

Keiser, Reinh., ty. mus., f. 1673, d. 39 Köpenh. Skr. 120 operor.

Keith (kīth), James, Lord Marishal, skot. krigare, f. 1696, jakobit, 28 i ry. tjänst, för framgång mot turkarne fältmarsk., sedan 47 å preuss. tjänst, föll 58 vid Hochkirch.

kejsare (af lat. Cæsar), titel på rom. rikets behärskare sed. Augustus. Karl d. st. upptog tit. af rom. k. 799. Sed. Maximilian I tit. på ty. kgr till ty. rikets upphörande 1806; sed. 1721 på Rysslands själfhärskare, sed. 1804 på Österrikes härsk. äfvensom på Napoleon I 1804/14 o. Napoleon III 1852/70 ss. Frankrikes k., sed. 1871 på kon. af Preussen ss. Tysklands k., sed. 1877 på Stor-Britanniens härsk. ss. k. af Indien, 1822/89 på Brasiliens härsk. Äfven tit. tillagd härsk. i Kina, Japan, Korea, Marokko o. s. v.

Kejsar|kanalen, kines. kanal, s. förenar Peiho, Hoangho o. Jangtsekiang, 1,300 km. l. -krönikan, medelhögty. dikt, förf. omkr. 1150, utgör sagohäfder om de ty. o. rom. kejsarne. -snitt, sectio caesarea, kir., operation, hvarigm buken o. lifmodern gmskäras o. fostret uttages.

Kekrops, lat. Cecrops, äldste kon. i Attika, byggde Athens borg, införde kultur.

Keksholm, fin. Käkisalmi, st. i Karelen vid Ladoga, 1,250 inv., intogs 1580 af Pontus de la Gardie o. 1710 af Peter d. st.

Keksholms län, fordom län i Finland, afträddes 1617 gm freden i Stolbova af Ryssland åt Sverige.

Kekulé, Friedr. Aug., ty. kem., prof. i Bonn, f. 1829 Darmstadt, d. 96 Bonn. Skr. ang. organ. kemi, s. han gaf en ny riktn.

Kelāt, hst. i Belutschistan, 8,000 inv.

Keller, 1) Friedr. Ludw. von, schweiz. jur., f. 1799 Zürich, d. 60 Berlin. — 2) Jos., ty. kopparst., f. 1811, d. 73 Düsseldorf. — 3) Gottfr., schweiz. skald, f. 1815 vid Zürich, d. 90. Utmärkt novellist o. lyriker. — 4) Ferd., ty. hist. mål., f. 1842 Karlsruhe, direkt. vid konstskolan där.

Kellermann, Franç. Christ., fr. marsk., hert. af Valmy, f. 1735 Wolfsbuchweiler, 52 i fr. tjänst, 92 div.-gen., 94 öfverbefälh. för alparmén, 04 marsk., hert. af Valmy, pär, d. 20. Kellgren, 1) Joh. Henr., skald, f. 1751 Floby, 74 docent i Åbo, sedan Gustaf III:s handsekreterare, ledam. af sv. akad. 86, d. 95. Utg. jämte Lenngren tidn. »Stockholmsposten.» Skr. dram. Gustaf Vasa (86), Gusaf Adolf o. Ebba Brahe (88), Drottn. Kristina (85), dessutom lyriska stycken, som ha stort estet. värde (ex. Ljusets fiender, Dumboms lefverne, Nya skapelsen). — Hans brors sonson 2) Jonas Henr., sjukgymn., f. 37 Alingsås, 64 löjtnant, uppr. 74 gymn.-inst. i Lond. o. 86 Sanna vid Jönköping, har ss. sjukgymn. vunnit europ. rykte.

kelp, eng., produkt vid förbränning af tång, till beredning af jod.

kelter l. celter, folkstam af den indo-europ. folkfamiljen, ford. mäktiga i n. Ital., Gallien, Britannien, n. Spanien o. sydv. Tyskld, drogo plundrande ända till Rom, Grekland o. M. Asien; nu inskränker sig deras spr. till delar af Skottland, Irland, Wales. Bretagne o. ön Man.

keltibērer l. celtiberer, ford. folk i Spanien, en blandning af kelter o. iberer.

Kel'vin, lord, förut Sir Will. Thomson, eng. fys., f. 1824 i Belfast, 46/99 prof. i Glasgow, d. 07, har gjort sig högt förtjänt om värme- och elektricitetsläran.

Kemble (kembl), John Phil., eng. skådesp., f. 1757 Preston, d. 23 Lausanne. Heroiska roller. — Dennes bror 2) Charles, f. 1775 Brecknock, d. 54 London. Fin komiker. — Dennes son 3) John Mitchell, f. 1807 London, hist. förf. o. språkf., d. 57 Dublin.

Kēmi, fin. fl., uppr. på Maanselkä, utf. i Bottniska viken, 425 km. l.

kemī, vetenskap. om kroppars smnsättn. o. sönderdeln., delas m. afs. härpå i analyt., s. handlar om metoden för kroppars sönderdeln., o. syntet., l. läran om smnsatta kroppars framställn. af beståndsdelarna. Efter de ämnen den behandlar delas den i oorganisk (mineral-k.) o. organisk (växt- o. djurämnens k.). Aristoteles' lära, att eld, luft, vatten o. jord voro allotropier af urämnet, kullkastastades mot slutet af 17:e årh. af Boyle o. Stahl, o. den sistnämnde uppställde flogistonteorien, d. v. s. att kroppars brännbarhet beror på deras halt af ett hypotet. ämne, flogiston. Men denna teori ägde blott bestånd, tills man funnit den rätta nyckeln till dessa företeelser. Priestley o. Scheele upptäckte syret, o. härigm kunde en ny teori, s. vidare utvecklades af Lavoisier, uppställas, s. än i dag är af fundamental betydelse för kemien. Bland svenskar, s. fört denna vetensk. framåt, må nämnas, utom Scheele, Bergman o. främst Berzelius.

kemigraf, gr., zinketsare.

kemikālier, prod., s. i stort förfärdigas på kem. fabriker för tekn. o. med. ändamål.

kemiska strålar, osynl. strål. utanför de violetta strålarna i solspektrum, hka framkalla kem. förändr. hos kroppar.

kemisk frändskap l. affinitet, vissa ämnens benägenh. att förena sig med haa.

Kemi träsk, sjö i Uleåborgs l., Finland.

kemitypī, gr., metod att gm etsning framställa upphöjda teckn. på tryckplåt.

Kempten, bai. st. v. Iller, 20,663 inv.

Ken'ilworth (-worth), st. i eng. grefsk. Warwick, 4,544 inv. I närh. ruinerna af det gm W. Scotts roman bekanta slottet K.

kenn'el, eng., hundkoja, hundstall. -klubb, klubb i syfte att förbättra hundafveln.

Ken'sington, västl. del af London, med kgl. lustslott, K. house, samt stor offentl. park o. nat.-hist. museum.

Kent, grefsk. i s. ö. Engld, 4,028 kv.km., 1,351,849 inv., bildade ford. det angelsachs. kon.-riket K. Hst. Maidstone.

kentāurer, se centaurer.

Kentucky (-töck'i), förk. Ky., n.-amer. fristat mel. Virginia, Indiana, Illinois o. Missouri, 104,456 kv.km., 2,147,174 inv. Prod.: kol, järn, salt, boskap, trä. Sundt klimat. Hst. Louisville.

Ke'ops l. Kufu, egypt. kon. omkr. 3000 f. K., uppbyggde de största ännu bevarade pyramider.

Kepler, Joh., ty. astron., f. 1571 Magstadt, d. 30 Regensburg, uppt. de 3 K:ska lagarna om planetbanorna. Förtjänt om optiken. Förf.

keppi, se käppi.

keramīk, gr., lergodstillverkn.

Ker'beros, lat. Cer'berus, gr. myt., månghöfdad hund vid ingången till Hades.

Kerfstedt, Hilda Aug:a Amanda, förf., f. Hallström 1835 Eskilstuna, g. 1) 55 med kyrkoh. B. G. Lindgren, änka 58, 2) 78 med rektor P. Kerfstedt, änka 06, har utg. Vid vägkanten (80/83), Eva (88), Holger Vide (93), Susanne (01), Abdullah (08) m. fl. mycket lästa berättelser.

Kerguelens land (kergell'-), obebodd ö i s. Ind. haf., 3,414 kv.-km. Bergig. Torftig vegetation. Kallt, fuktigt klimat. Uppt. 1772, sed. 1893 franskt.

ker'mes, färgämne ur bären af Phytolacca decandra L., äfvensom af insekt. Coccus Ilicis L.

Kersonēsos, gr., lat. Chersonēsus, halfö. Trakiska K., nuv. halfön vid Dardanellerna; kimbriska K., nuv. Jylland med Slesvig.

Kertsch, ry. st. på Krim vid sundet K. l. Jenikale (s. förenar Svarta haf. o. Asovska sjön), bildar m. Jenikale en kommun, 30,342 inv. Hamn, museum.

kerūb, hebr., plur. kerubīm, öfvernaturliga, från änglarne skilda väsen, s. omtalas i G. T.

Ketteler, Wilh. Eman. v., ty. klerikal agitat., f. 1811 Münster, 50 bisk. i Mainz, förmådde 54 hess. reger. till ett för hans parti fördelakt, fördrag, d. 77 Burghausen.

Kettler, Gotth. v., svärdsordens siste härmästare, gjorde sig 1561 till hert. af Kurld, d. 87.

keuper (köj'-), öfversta lagret af triasformat., best. af sandstenar, brokiga leror, märglar.

Kew (kjū), by vid London. Botan. trädgård.

Kexel', Olof, humorist, förf., f. 1748, d. 96. Skr.: Mina tidsfördrif på gällstufvan (76/77), lustspel. Capitain Puff l. storprataren (89) m. m. Stiftade ordenssällsk. »Par Bricole».

Key, 1) Karl Fredr. Edv. Emil, polit, f. 1822, 67/83 riksdagsm. o. en af landtmannapartiets ledare, sed. 83 postmästare i Hälsingborg, d. 93 Visby. Förf. — Hans syssling 2) Ernst Axel, anat., f. 1832, sedan 62 prof. vid Karolinska inst. Har inlagt förtjänst om d. patol. anat. Förf., d. 01. — 3) Ellen Karol:a Sofia, dott. af K. 1), förf., f. 1849 har skr. en mängd arb. i kvinnofrågan, m. m., bl. hka må nämnas Missbrukad kvinnokraft, Lifslinjer. — 4) Karl Ax. Helmer, son till 2), tidningsm., f. 1864, doc. i Upps. 94/95, har skr. lit.-hist. uppsatser o. skådesp., sed. 97 red. af Svenska Dagbladet.

Keyser (kej'-), 1) Thom. de, holl. mål., f. omkr. 1595, d. 79. — 2) Nic. de, belg. hist.-mål., f. 1813 Antwerpen, akad.-direkt. där, d. 87.

K. F. U. K., förk. för Kristliga föreningen af unga kvinnor, stiftad i London 1855.

K. F. U. M., förk. för Kristliga föreningen af unga män, stift, i London 1844.

K. G., i Engld förk. för Knight of the Garter, ridd. af strumpebandsorden.

kha'ki, ind., ett slags lätt gråbrunt uniformskläde.

Khanpur, eng. Cawnpore, st. i brit. Indien vid Ganges, 119,600 inv.

Khevenhüller, Ludw. Andr., grefve, österr. fälth., f. 1683, segerrik mot turk., eröfrade Baiern, d. 44 Wien.

Kiakta, st. i Sibir. vid fl. K. o. kines. gränsen, 4,300 inv. Tehandel.

kibit'ka, lätt ry. åkdon utan fjädrar.

kid (kidd), eng., »killing», getskinn till glacéhandskar.

Kidderminster, st. i eng. grefskap. Worcester, 24,681 inv. Mattfabr.

Kidron, bäck nära Jerusalem.

Kiel (kil), list. i Slesvig-Holstein vid K.-viken, 195,000 inv. Örlogshamn, univ., slott, observat., museum.

Kielland (tjällan), Alex. Lange, nor. förf., f. 1849, sed. 92 borgmästare i Stavanger, d. 06 Bergen. Skr.: Garman & Worse (80), Else (81), Skipper Worse (82), Gift (83) m. fl. rom. o. nov., af hka de flesta öfvers. på sv.

Kiellman-Göranson (tjäll-), Jul. Ax., pseud. Nepomuk o. Norna Gäst, rom.-förf., präst, f. 1811, d. 69. Skr.: Trollets son (48) Svenska lynnen och småäfventyr (53/63), Svart på hvitt (62) m. m. samt dikter.

Kiepert (kīp-), Heinr., ty. kartogr. o. geogr., f. 1818 Berlin, d. där 99. 41/42 i M. Asien. Prof. i Berlin. Talr. kartv. m. m. Förf.

Kierkegaard (kīrkegår), Sören Aabye, dan. förf., f. 1813 Köpenhamn, d. där 55. Danmarks störste tänkare, af stort inflytande på det relig., filos. o. estet. området. Skr.: Enten-Eller (43), Stadier på livets vej (45), Indövelse i kristendom (50) m. m.

Kierman (tjärr-), Gust., polit., köpman, f. 1702, inflytelserik medlem af borgarståndet, ifrig hatt, 65 dömd för försnilln. af statens medel till lifstidsfängelse, d. 66 s. fånge på Marstrand.

Kiev (kjeff), ry. st. vid Dnjepr, 319,000 inv. Bro, klost., katedral, univ., akad., seminar., teat., betyd. handel.

kikare, tub l. teleskop, instrum., hvarigm aflägsna föremål uppfattas närmare o. tydligare. Dioptriska k. l. refraktorer åstadkomma detta gm slipade glas, linser, o. delas i astron., terrestriska o. galileiska k. (teater-k.). De första gifva omvända bilder o. åstadkomma större förstoring än de senare. Katoptr. k. l. reflektorer ha en konkav spegel i st. f. en af linserna (objektivet).

kikhosta, smittsam barnsjukdom, struphufvudskatarr m. anfall af krampakt. hosta, åtföljd af ett pipande ljud. Sannolikt framkall. af en mikroskop. svamp. Ofta af lång varaktigh. Behandl.: inandning af ångor af terpentin, kamfer, alun o. s. v.

kil, trekant. prisma, s. tjänar till kroppars klyfn., ex. knif, mäjsel, yxa.

Kildare (-där), grefsk. i irl. prov. Leinster. 1,694 kv.km., 63,469 inv. Hst. K., 1,300 inv.

Kilia, Donaus nordligaste mynningsarm.

kiliasm', gr., tron på ett kommande 1,000-årigt gudsrike på jorden.

Kilīkien, lat. Cilicien, g. geogr., landsk, i M. Asien.

Kilimandschāro, Afrikas högsta topp, i berglandsk. Dschagga, 5,888 m. h.

Kilkenn'y, irl. st. i grefsk. K. vid Nore, 78,821 inv. Bisk.

Kilmārnock, skot. st. i Ayrshire vid Irvine, 35,161 inv. Ylleindustri.

kilo, gr., tusen. -gram, 1,000 gr. (2,₃₅ skålp.). -liter, 1,000 lit. (382,₁ kna). -meter, 1,000 m. (3,368,₁ fot).

kilogrammēter, det arbete, s. fordras för att lyfta en kg. 1 m. högt (= 7,₉₂₄ skålp.-fot).

Kilon, lat. Chilon, fr. Lakedaimon, en af de sju vise. Fr. honom uttrycket: »känn dig själf».

Kilpisjärvi l. Kilpisjaure, sjö i sv. lappmarken vid fin. gränsen.

kilskrift, skrift med kilform. skriftecken på de gamle babyloniers, assyriers o. persers monument.

kilt, ett slags kort kjortel, s. nyttjas af bergskottarne.

Kimberley (-le), John Wodehouse, earl, eng. statsm., f. 1826, 80/82 kolonialmin., 82/84 o. 86 statssekret. för Indien, utr.-min. 94, d. 02 London.

Kimberley (~), st. i brit, Kap-provinsen, 34,260 inv. Diamantgrufvor.

kimbrer, se cimbrer.

kimmērier, 1) Hos Homeros sagofolk, s. bodde i yttersta västern. 2) Nomad, ryttarfolk ö. om Svarta hafvet, utrotadt i 7:e årh. f. K.

Kimon, lat. Cimon, athen. statsm. o. fälth., Miltiades' son, slog 466 f. K. perserna v. Eurymedon, 461 landsförv. ss. konservativ, åter 54, åvägabragte 5-årig fred m. Sparta, d. 449 Cypern.

kimrök, fint fördeladt kol, s. erhålles gm hartsart. ämnens l. oljors förbränning, anv. till tusch, svart oljefärg samt boktrycks- o. blanksvärta.

Kina, kin. Ta-Tsing kuo, d. v. s. Midtens rike, stat i östra Asien, 11 mill. kv.km., 330 mill. inv. Delar: egentl. K. (omkr. 4 mill. kv.km., 319,₅ mill. inv.), Mandschuriet, Mongoliet, Tibet, Dsungariet o. Ö. Turkistan. Öar: Hainau, Taivan. Berg: Jun-ling, Nan-ling, Pe-ling, Karakorum, Kuen-lun, Tianschan, Altai, Sajan-bergen. Öken: Gobi. Flod: Si-kiang, Jang-tse-kiang, Hoang-ho, Peiho, Amur, Tarim. Sjöar: Tung-ting, Po-jang, Tai-hu. Kanal: Kejsar-kanal. Produkt.: te, silke, bomull, porslin, tusch, lack, papper, rabarber, guld, silfv., järn, kvicksilfv., jaspis, kaolin, koppar, kol, salt, ris, säd, sesam. Befolkn.: kineser, mandschu., mongol., tibetan., malaj., lolo, miao-tse. Landet öfverbefolkadt. Stark utvandr. Relig.: Kong-futses o. Lao-tses läror samt buddism. Reg. monarkisk. Hst. Peking. Hamnstäder: Kanton, Nan-king, Amoy, Fu-tscheu, Ning-po, Shanghai, Tien-tsin. K. indelas i 18 prov. Ford. voro äfven Korea o. Liu-kiu omedelbara besittn. under K. I spetsen för reg. står kejsaren, himlens son. Högsta riksämbetsm.: ministermandarinernas råd. I spets. för prov. stå guvernörer. Hist.: 1:a dynastierna voro Hia o. Schang till 1123 f. K. Senare dynast.: Tscheu, Tsin, Han (till 220 e. K.). Därefter delades K. i 3 delar. 586 eröfrade tatarerna norra prov. o. grund. ett eget rike. 1279 förenade Kublai åter hela K. till ett rike o. grund. mongoldynast. Juen. Stift, af den ännu härskande dynast. är Tai-Tsing i 17:e årh. I sma årh. eröfr. Tibet o. Formosa. I 18:e årh. svåra förföljelser mot de kristna samt eröfr. af Bukariet och Dsungariet. Opiumkrig: 1840 /42, 57/58, 60/61, hvarigm K. af Engld tvingades att öppna frihamnar för européer. 83/84 stridigheter m. Frankrike rörande Anam. 94/95 krig m. Japan hvarefter K. erkände Koreas oafhängighet o. afträdde Formosa till Japan, 00 boxarupproret, Peking besatt af europ. stormakterna, upproret slutade 01, men Ryssld kvarhöll Mandschuriet. Nuvar. kejs. Pu Yi (sed. 08). Statsinkomster omkring 450 mill. kr. J. 6,698 km. T: 41,624 km. Armé: i fred: 106,500 m., i krig 1 mill. Flotta 16 fart, 122 kanoner, 4,146 man.

kinabark, bark af flere Cinchona-arter, innehåll, kinin, cinchonin m. m. Användes s. feberfördrifvande medel.

kinaträd, se Cinchona.

Kincardine (-kārdin), grefsk. i n. ö. Skottland 993 kv.km., 40,918 inv. Hst. Stonehaven.

kindergarten, ty., »barnträdgård», namn på lekskola för barn, s. ännu icke uppnått skolåldern.

Kindblad, Karl Edv., förf., f. 1807 Sthm, d. 92, utg. flere hist. arb. samt påbörjat en Ordbok öfver svenska språket.

kinematogrāf, gr., apparat, s. framställer rörliga bilder af en serie af ögonblicksfotografier.

Kinesiska hafvet, del af Stilla hafvet ö. och s. om Kina, delas i Gula haf., Östra haf. o. Södra hafvet.

Kinesiska muren, mur vid Kinas n. gräns, till skydd mot barbarhorder, 2,450 km. l., 11 m. h. Påbörjad 246 f. K.

kinesiska språket o. litteraturen. Kin. spr. är ett af de s. k. enstaf. spr. samt inneh. 500 stamord o. öf. 50,000 skriftecken. Grammat. af Rémusat, Endlicher, v. d. Gabelentz m. fl., ordb. af De Guigne, Williams m. fl. — Kin. lit. är mycket omfångsrik. Äldst äro de hel. böckerna (Kong-fu-tses lära omkr. 6:e årh. f. K.). Den poet. lit. är rik på dikt. o. rom. De förnämsta lyr. skalder äro Tufu o. Litaipe (8:e årh. e. K.). Värdefullast är den hist. o. geogr. lit. Det äldsta hist. arb. är Schu-king, behandl. 24:e/8:e årh. f. K. Äfven de flesta andra vetenskap. ha sin lit. Stora encyklopedier, ordböcker m. m.

Kinglake (-lek), Alex. Will., eng. hist. förf., f. 1811, d. 91. Skr.: The invasion of the Crimea m. m.

Kingo, Thom., dan. andl. skald, f. 1634 Slangerup, d. 03 ss. bisk. på Fyen. Skr.: Psalmer og aandelige sange m. m.

king's bench (-bentsch), afdeln. af Englands högsta domstol.

King's County (-kaunti), grefsk. i irl. prov. Leinster, 1,999 kv.km., 60,128 inv.

Kings'ley (-le), 1) Charl., eng. förf., f. 1819, d. 75 Eversham. Skr. roman. Hypatia m. fl. — Hans bror 2) Henry, rom.-förf., f. 1830, d. 76, skildrade lifvet i Australien.

King'ston, 1) K. upon Hull, se Hull. 2) (K. on Thames), eng. st. i Surrey, 34,375 inv. 3) St. i Canada vid Ontariosjön, 18,043 inv., Univ. 4) Hst. på Jamaica vid Atlanten, 46,542 inv. Hamn.

Kings'town (-taun), irl. st. i grefskap. Dublin, 17,356 inv. Hamn. badort.

kinīn, alkaloid af kinabarken, användes s. feberfördrifvande medel.

Kinmansson, Helfr., skådesp., f. Torsslow 1831, 53 gift med skådesp. Lars Gust. K., 48/57, 59/95 vid Dram. teat., 57/58 vid kgl. teatern, d. 06.

Kinnekulle, berg i Skarab. l. vid Vänern, 279 m. h.

kino, intorkad, garfsyrehaltig växtsaft till tandpulver.

Kinross', grefsk. i s. v. Skottld, 188 kv.km., 6,860 inv. Hst. K., 1,900 inv.

kiosk', turk., på pelare hvilande lätt byggnad.

Kioto, japan. st. på Nippon vid Stilla haf., 380,568 inv. Akad., bibliot., tempel.

Kipling, Rudyard, eng. förf., f. 1865 Bombay, bosatt i Engld. Har skrifvit fängslande ind. berättelser m. m., af hka de flesta äro öfvers. på svenska. Nobelpristagare 07.

Kirchhoff, Gust. Rob., ty. fys., f. 1824, sed. 73 prof. i Berlin, d. 87 där. Förtjänt om spektralanalysen. Förf.

Kirgīs-steppen, ry. landsträcka mel. Volga, Kasp. haf., Sibir., Kina o. Turan, 2 ½ mill. inv. Kirgiserna: nomadfolk af mongol. typ, turk. dialekt, mohammed. religion.

Kir'ke, gr. myt, lat. Circe, trollkvinna på en ö vid Italiens kust. Förvandlade Odysseus' stallbröder till svin.

Kirkholm, st. i Livland vid Düna, sl. 17/9 1605.

kiro|mantī, gr., konsten att spå i händerna. -plastīk, konsten att med händerna forma bilder af vax o. dyl.

Kirunavaara, det järnmalmrikaste berg i världen, i Norrbottens län.

Kirschner, Lula, rom.-förf. und. pseud. Ossip Schubin, f. 1854 Prag, har lefvat på resor, nu på slottet Monsgros vid Lissa, skr. Ehre (83), Gloria Victis! (85), O du mein Österreich (90) m. fl., öfvers. på svenska.

kirurgī, gr., konsten att på mek. väg, gm operation, bota åkommor, såväl inre s. yttre.

kis, min., förening af svafvel o. metaller.

kisel, kem., Si = 28, metalloid, i naturen blott i förening m. syre (kvarts, sand). -gur, bergmjöl, jordart bestående af kiselsyreskal af diatomacéer. -sinter, afsats af k.-syra ur varma källor. -skiffer, med lera, kol m. m. blandad kvarts. -syra (k.-jord), k:s oxid, ett af de allmännaste min. i naturen, förekommer ss. kvarts, bergkristall m. m. K.-syresalter (silikat) bilda talrika mineral.

Ki'sil Irmak, ford. Halys, fl. i M. Asien, utf. i Svarta hafvet, 915 km. l.

Kischinev, ry. st. i Bessarabien, 125,797 inv. Handel. Judemassaker apr. 1903.

Kislar agā, förmannen f. sultanens svarta eunucker.

Kissingen, bai. st. vid frank. Saale, 4,747 inv. Badort.

Kistna l. Krischna, fl. i Främre Indien, utf. i Bengaliska viken, 1,280 km. l.

Kitairon (-taj'-), lat. Cithæron, g. geogr., berg i Attika.

kita'ra, gr. stränginstrument.

kitōn, ford. i Grekld såväl af män som kvinnor buret underplagg.

Kitch'ener of Khartoum, Horat. Herb., viscount, eng. gen., f. 50 Irland, 92 öfverbefälh. (sirdar) för den egypt. armén, tillintetgjorde mahdisterna, 99 gen.-guv. öfver Sudan, 00 öfverbefälh. öfver brit. armén i Syd-Afrika, 02/09 öfver de ind. trupperna.

Kiusiu, japansk ö, 43,615 kv.km., öf. 7 mill. inv. Hst.: Nagasaki.

Kiva, ry. vasallstat i Turkistan, omkr. 60,000 kv.km., 500,000 inv. Hst.: K., 6,000 inv.

Kiörboe (tjörbo), Karl Fredr., dan. djurmål., f. 1799, d. 76. Mest ber. är Öfversvämningen.

Kjellberg, 1) Nils Gust., psykiater, f. 1827, öfverläk. vid Upps. hospit., d. Upps. 93, skr.: Om sinnessjukdomarnes stadier m. m. — Hans bror 2) Ad., läk., f. 1828, d. 84 ss. prof. vid Karol. inst., skr.: Anteckn. fr. en utländsk vetensk. resa m. m. — 3) Joh. Frithiof, bildh., f. 1836, d. 85. Linnés bildstod m. m. — 4) Jonas, filantr., f. Västergötl. 1752, köpm. i Gbg, 1800 ledarn, af borgarståndet, d. 32, stift, en handtverks- o. en flickskola i Gbg.

Kjellén, Joh. Rud., statsvetenskapl. förf., geogr., f. 1864 Torsö i Vänern. Var 05/08 ledamot af 2:a kammaren. Prof. sed. 93 vid Gbgs högskola. Har skr. en mängd hist. o. statsrättsl. arb. samt reseskildr.

Kjellman, Frans Reinh., bot, f. 1846, d. 07, prof. i Upps., skr.: Norra ishafvets algflora m. m.

Kjerrman, Anna Maria Lov:a, förf., f. Wahlenberg 1858 Sthm, änka efter journalisten F. K., har und. sitt flicknamn Anna Wahlenberg skr. berättelser, romaner, sagor för barn m. m.

Kjerulf, Halfdan, nor. mus., f. 1815 Kristiania, d. 68, komp. en mängd omtyckta romanser o. sånger.

Kjöbehavn, se Köpenhamn.

Kjöge, dan. st. på Själland vid K.-bugten, 3,997 inv.

kjökkenmödding, dan., afskrädeshög, i Danm. under stenåldern af djurben o. musselskal bildade högar, lämningar efter de vilda inv:s måltider.

klack, -ör, se claque.

kladd, holl., köpmans dagbok.

Kladderadatsch, en i Berlin utkom. skämttidning.

Klagenfurt, hst. i Kärnten. 24,313 inv.

Klampenborg, hafsbadort på Själland, 10 km. n. om Köpenhamn. I närh. badorten Skodsborg.

klangfigurer. Om en skifva af glas, metall l. dylikt beströs med sand o. en violinstråke sedan strykes mot dess kant, hopar sig sanden i symmetr. linjer på de pktr, s. ej vibrera. Dessa linjer kallas nodlinjer o. bilda s. k. klangfigurer. Jfr Chladni.

klangår, se jubelår.

Klapka, Geo., ung. gen., f. 1820, 42 österr. officer, 49 ung. öf.-befälh., kapitulerade i Komorn 27/9 49, vistades sed. i Frankr. o. Schweiz, 66 verksam i preuss., 76/77 i turk. intressen, d. 92.

Klaproth, Mart. Heinr., ty. kem., f. 1743 Wernigerode, d. 17 Berlin. Gjorde många mineralanalyser.

klarinett', it., träblåsinstr., har 8 tonhål, 14/17 klaffar o. ett omfång fr. e till f.

klarissinnor, af Klara af Assisi stiftad, åt d. hel. Franciscus 1224 helgad orden.

Klarälfven, fl. i Värml. l., uppr. på Nässfjället, gmflyter Fämunsjön i Norge, har i sitt öfre lopp åtskilliga namn, bl. a. Trysildsälfven, utf. vid Karlstad i Vänern. 367 km. l.

klass, lat., afdeln. af ett flertal enl. öfverensstämmande kännetecken; stånd, rang; skolafdelning.

klassīk, lat., original.

klass'iker, lat., i forn. Rom namn på de rikaste borgarena, sed. 2:a årh. på de bästa förf.

klassisk, mönstergill, utmärkt, originell.

klasslotteri, lotteri, där insatsen o. vinsten äro på förhand bestämda.

Klausenburg, st. i Siebenbürgen vid Lilla Szamos, 49,245 inv. Univ.

klausūl, lat., inskränkning, förbehåll, tillägg.

klav, lat., nyckel: notnyckel.

klavér, fr., ett pianot liknande instrument.

klaviatūr, lat., tonk., alla tangenterna på ett tangentinstr.

Klean'tes, stoisk filos. fr. Mysien i 3:e årh.

Kléber (klebär), Jean Bapt., fr. gen., f. 1753 Strassburg, 76 i österr., 83 i fr. tjänst, 93 div.-gen., 98 till Egypt., segrade 1800 vid Heliopolis, 14/6 s. å. mörd. af en turk.

Klebs, Edw., ty. läk., f. 1834 Königsberg, sed. 82 prof. i Zürich, känd gm sina undersökn. rörande sår- o. infektionssjukd.

Kléen, Emil Andr. Gabr., läk., förf., f. 1847 Karlsborg, fil. o. med. dr, har bl. a. utg. en banbrytande Handbok i massage (88/90), Diabetes mellitus o. glykosuri (97), samt Yankee Doodle o. Svenska kannstöperier.

Klein, 1) Joh. Ad., ty. djur-, genre- o. landsk.-mål., f. 1792 Nürnberg, d. 75 München. — 2) Jul. Leop., ty. förf., f. 1804 Miskolcz (Ungarn), d. 76 Berlin. Skr. dramer, Geschichte des Dramas m. m.

Kleio (klej'-), gr. myt., lat. Clio, historiens sånggudinna.

Kleist, 1) Ew. Christ., ty. skald, f. 1715 Zeblin, dödl. sårad vid Kunersdorf, d. 59. Skr.: Der Frühling m. m. — 2) Friedr. Heinr. Ferd. E., preuss. gen., f. 1762, utmärkte sig i sl. vid Kulm o. Laon, 14 gen. o. gref., 21 fältmarsk., d. 23.— 3) Heinr. Bernt Wilh., ty. skald, f. 1777 Frankfurt a. O., d. 11 Berlin. En af Tysklds störste dram. förf. Skr.: Familie Schroffenstein, Kälhchen v. Heilbronn m. m.

Kleistenes (klej-'), athen. statsm., s. 510 f. K. efter peisistratidernas störtande reformerade författn. i demokratisk anda, senare landsförvist.

Klemming, 1) Gust. Edv., bokkännare, f. 1823, 78/90 öfverbibliotekarie vid k. bibliot., d. 93. Stora förtjänster om Sveriges litterat. gm en mängd högst värdefulla bibliograf. arb. o. af honom utgifna medeltidshandskrifter. — Hans brorsdotter 2) Anna, operasångerska, f. 64 Sthm, debut. 87 på k. operan samt engagerades där, d. 89.

klenōd, ty., litet dyrbart ting, smycke.

Klenze, Leo v., tysk arkit., f. 1784, d. 64 München, hvars nyare monumentala byggnader han uppfört.

klenät, ty., ett slags bakverk af smördeg, s. kokas i flottyr.

Kle'obis, se Biton.

Kleo'menes III, kon. i Sparta, återupplifvade Lykurgos' lagar, sökte i Egypt. hjälp mot Makedonien, dödade sig 220 f. K., när detta misslyckades.

Kleon, athen. folkledare, läderhandlare, 429 f. K. inflytelserik, föranledde krig m. Sparta, föll 422 vid Amfipolis.

Kleo'patra, Egypt. sista drottn., af ptolemaiernas ätt, f. 69 f. K., 52 sin bror Ptolemaios Dionysos' gem. o. medreg., 47 af Cæsar upphöjd t. ensam härsk., senare Antonius' älskarinna, dödade sig eft. dennes nederlag gm en huggorms bett 30.

Kleo'patras nål, 22 m. hög obelisk fr. Alexandria, uppställd i N. York 1880; en annan fr. samma ort förd till London 1878.

kleps'ydra, gr., vattenur.

kleptomanī, gr., sjukl. drift att stjäla.

Klercker, Karl Nat. af, frih., krigare, f. 1734, 97 gen.-befälh. i Finl., d. 17.

kleresī, se klerus.

klerikāl, andlig; påfl. sinnad.

klerk, präst; skrifvare.

klerūker, gr., kolonister, som Athen utsände till eröfrade länder.

klērus, gr., l. kleresi, katol. prästerskap.

Kleve (Cleve), st. i Rhenprov. 59,642 inv., hst. i forna hertigdömet K.

klient', lat., hos romarne: person, som ställde sig und. en mäktigares beskydd; myndling, en som anlitar sakförare. -tēl, beskydd, biträde inför rätta.

klimakteriska år, vändpktsår; den tidpkt i kvinnans lif, då konceptionsförmågan upphör.

klimāt, gr., smnfattn. af de atmosfär. förhållandena på en ort med afs. på värme, nederbörd, vind, molnmängd m. m. Man skiljer mel. tropiskt, tempereradt o. kallt k., samt mel. kust- o. fastlands-k.

klimatisk kurort, ort, af hvars klimat man väntar en hälsosam inverkan på organismen.

klimatologī, gr., läran om klimat. förhållanden.

klīmax, gr., stegring.

Klinckowström, Rud. Maurits, frih., polit. förf., f. 1816, sed. 78 ledam. af Första kammaren, skr. milit. o. polit.-ekonom. arb., d. 02 Stafsund.

Klingenstjerna, Samuel, mat. och fys., f. 1698, d. 65, gaf anledn. till konstr. af akromat. tuber, vann genom sina skrifter europ. ryktbarhet.

Klinger, Friedr. Maxim. v., ty skald, f. 1752 Frankfurt a. M., d. 31 Petersburg. Skr. dram. Sturm u. Drang (däraf namnet på denna period) m. fl., rom. Faust m. fl.

Klingspor, 1) Vilh. Maur., gref., fältmarskalk, f. 1744, 1808 öfverbefälh. i Finld, prisgaf landet åt ryssarne, d. 14. — 2) Karl Arvid, riksherald. f. 1829, d. 03 Näsby, utg. Sveriges ridderskaps och adelns vapenbok III, Ridders- och adelsmän (67/78, tills, med A. V. Stjernstedt), Baltisches Waffenbuch (81/82), m. m.

klingsten, se fonolit.

klinīk, gr., undervisn. i prakt, medicin vid sjukbädden, äfven sjukhus för dylik.

klin'ker, byg., hårdt brända, glaserade tegel.

Klinkerfues, Ernst Friedr. Wilh., ty. astron., f. 1827, d. 84 Göttingen ss. dir. vid observat. där.

klinomēter, gr., instr. till mätn. af en linjes l. ett plans lutn. mot horisonten.

Klint, Gust. af, kartogr., f. 1771, d. 40 ss. vice amiral, utg. Sveriges sjöatlas.

Klintehamn, hamn på Gottlands v. kust.

Klippbergen, eng. Rocky mountains, berg i Förenta stat. (N.-Amer.) o. brit. N.-Amer., utlöpa i N. Ishafv., 5,500 km. l. Toppar: Pike's peak, 4,312 m., Fremont's peak, 4,136 m., Hooker, 4,785 m., Brown, 4,685 m.

klipperskepp, mycket långa, smala o. föga djupgående handelsfartyg.

klippfisk, saltad o. lufttorkad torsk.

klipping, rutform. mynt, s. slogos i Sverige och Danmark på 1500-talet.

klisché, fr., aftryck af bild l. skrift i stilmetall l. på galvanoplast. väg; klischera, tillverka klischéer.

Klissov, by i Polen, sl. 9/7 1702.

kloāk, lat., underjord. afloppskanal för orenlighet: zo., utvidgn. af tarmkanalen hos några däggdjur, fåglar, amfibier o. några fiskar.

kloakdjur, Monotre'mata, lägsta ordn. bland däggdjuren (näbbdjur, myrpiggsvin). Jfr kloak.

Klockhoff, Dan., skald, estet., född 1840, d. 67, skr.:. Om d pantheist, esthetiken (64), Om d. tragiska (65), lyr. dikter m. m.

klockupproret, se daluppror.

Klodvig, kon. af Franken, merovinger, f. 465, efterträdde 481 sin far Childerik, eröfr. n. Gallien, besegr. alemann. 496, lät jämte 3,000 franker döpa sig, aflägsnade alla andra frank. furstar, d. 511 Paris.

Klondyke (-dajk), bifl. till Yukon i v. Canada, guldförande. Hufvudort K.

klōnisk, gr., läk., kallas kramp, då musklerna omväxlande sammandragas o, förslappas.

Klopstock, Friedr. Gottl., ty. skald, f. 1724 Quedlinburg, d. 03 Hamburg. För ty. spr. o. lit. af stor betydelse. Skr.: epos Messias, dikter, bibl. o. fosterländska dram. m. m.

klor, kem., Cl. = 35,₅, grundämne af saltbildarnas grupp, mycket utbredt i naturen i fören. m. metaller; framställes gm upphettn. af brunsten m. saltsyra. Gulgrön gas med stickande lukt; gm köld o. tryck flytande. Användes till blekning, framställn. af klorkalk, läkemedel m. m.

klorāl, kem., prod., s. erhålles vid inverkan af klor på alkokol, bildar m. vatten k.-hydrat, hkt användes s. sömngifvande medel.

klorkalk, kem., framställes gm inverkan af klor på kalkhydrat. Hvitt pulver, delvis lösl. i vatten. Användes till blekning, desinfektionsmedel m. m.

kloroform', kem., förening af klorkalk med alkohol l. ättiksyradt kali, färglös, i vatten olösl., flyktig vätska. Kokp. 61°. Verkar vid inandning i hög grad bedöfvande. -ēra, bedöfva m. kloroform.

klorofyll', gr., se bladgrönt.

klorsyra, kem., bildas då klorgas får inverka på en lösning af kaustikt kali.

klorväte, se saltsyra.

klosett', eng., eg. litet rum; afträde.

kloster, lat., med kyrka förenad bostad för munkar och nunnor, s. lefva efter bestämda ordningsregler. Det kristl. munkväsendet, s. hade det buddist. till förebild, uppstod omkr. 350 i Egypt. och utbildades i österlandet af Basilios, i västerl. af Benedictus. Und. medeltiden uppstod i Europa en oerhörd mängd, som dels genom reformat., dels gm regeringens ingripande aftog. Upphäfda i Sverige 1527 (det sista i Vadstena 1595), i Ital. 1866, Preuss. 75, Frank. 80.

klosterlöfte, fullständ. underkastelse und. klostrets regler, is. celibat, försakelse, lydnad.

klosterskolor, und. den tidigare medeltiden de enda skolor i Europa, blomstrade i 9:e och 10:e årh., förföllo i 13:e och 14:e. Undervisn. i trivium (gramm., retor., dialektik), sedan äfven i quadrivium (mus., aritm., geom., astron.).

klot, se sfär; tekn., ett slags tunnt ylle- l. bomullstyg, som begagnas till foder m. m.

Klōto, gr. myt., lat. Clōtho, en af ödets gudinnor.

klubb (eng. club), slutet sällskap.

klubbekriget, bondeuppror i Finland 1596/97, framkalladt genom ståth. Klas Flemings förtryck.

klumpfot, medfödd missbildning, hvarvid foten är vriden inåt. Kan i ungdomen botas gm operat. l. k.-stöfvel.

klyfvare, 3-kant. segel på bogsprötet.

klys, rör i ett fartygs bog, gm hkt ankarkettingen löper.

klysopomp', gr., med pumpverk försedd spruta, m. hkn man själf kan gifva sig lavemang.

klystīr, gr., se lavemang.

Klytaimnes'tra, lat. Clytæmnestra, Agamemnons gemål o. mörderska, själf mördad af sin son Orestes.

klådran, se taltrasten.

Klädesholmen, kapell i Göteb. o. Boh. l., municip.-samh.

klärobskyr, se claireobskur.

klöfver, Trifolium Tourn, Papilionaceæ. Flera arter, röd, alsike-, hvit-k., viktiga foderväxter.

knallgas, blandn. af 2 vol. väte o. 1 vol. syre, förbrinner und. stark explos. o. värmeutveckl.

knallpreparat. Det viktigaste af dessa är knallkvicksilfver, s, framställes gm att lösa kvicksilf. i salpetersyra o. alkoh., består af hvita, gmskinl. kristallnålar, som vid upphettn. till 186° explodera m. stark knall. Användes i sprängsatser o. d. Knallsilfver erhålles på analogt sätt o. exploderar ännu lättare.

knape, ty., und. medeltiden en riddares tjänare.

knaster, sp-, ett slags röktobak.

kneippmetoden, en eft. den ty. vattenläk. Sebastian Kneipp, f. 1821, d. 97, uppkallad vattenkurmetod, s. hufvudsakl. består däri, att patienten går barfota i fuktigt gräs.

Kneller, Gottfr., ty.-eng. portr.-mål., f. 1646 Lübeck, sed. 74 i Lond., Karl II:s hofmål., 15 baronet, d. 23 London. Förnämsta arb.: Hampton Court beauties.

knjas (oriktigt knas), i Ryssland högre adelsman.

Knidos, g. geogr., dorisk koloni i M. Asien.

Knigge, Ad., frih., ty. förf., f. 1752 Bredenbeck, d. 96 Bremen. Skr.: Ueber d. Umgang mit Menschen m. m.

knight (najt), eng., riddare.

Kniphausen, Dodo v., furste, fälth., f. 1582, 29 i sv. tjänst, afgjorde segern vid Lützen 32, fältmarskalk 33, stupade 36 vid Haselünne.

Knipperdollinck (Knipperdolling), Bernt, en af vederdöparnes hufvudmän i Münster, und. Joh. af Leiden skarp rättare, 1536 afrättad.

knittelvers, konstlösa, parvis rimmande verser.

knop, holl., sjömansknut; 1 sjömil (1,855 meter).

knoppern, galläpplen, s. uppstå gm en insekts (Cynips calicis Burgsd.) sting på ekollonskålarna, fr. Ungarn o. Levanten. Anv. t. garfn. o. färgn.

Knorring, Sofia Margar. v., rom.-förf., f. Zelow 1797, 20 gift med frih. L. S. v. K., d. 48. Skr.: Cousinerna (34), Vännerna (35), Qvinnorna (36) m. m.

Knowles (nåels), Jam. Sheridan, eng. dram. o. nov.-förf., f. 1784 Cork, d. 62 Torquay.

knownothings (nånöth'ings), eng., »intet vetande», parti i N.-Amer. 1854/61, s. ville inskränka invandringen o. upphäfva de invandrades inflytande. Existerar ännu till namnet.

Knox (nåcks), John, Skotlds reformator, f. 1505 Gifford, d. 72. Införde presbyterialkyrk. i Skotld, utöfvade stort inflyt. ss. talare.

knut, före 1863 straffredskap i Ryssld, bestod af en af läderremmar flätad piska.

Knut, dan. furstar, 1) K. d. st., son af Sven Tveskägg, f. 995, 16 kon. i Engld, 18 1. 19 i Danm., eröfr. Norge 28/30, stadsfäste kristendomen i Danmark, d. 35 Shaftesbury. — 2) K. d. hel., son af Sven Estridsson, kon. 1080, ifrig kristen, dräpt 86, kanoniserad 01. — 3) K. Lavard, son af Erik Ejegod, f. 1091, 15 hert. i Sönderjylland, 29 obotriternas furste, mörd. 31, kanoniserad 69. — 4) K. Magnusson, kon., son af Magnus Nilsson, kon. i Jylland 47, fördrifven 52, sed. ty. kejsarens länskon. på Själland, mörd. 57. — 5) K. Valdemarsson, son af Vald. d. st., f. 1163, reg. 82, undertryckte skåningarnes resn. s. å., antog tit. »slavernas kon.», d. 02.

Knut, sv. kgr. 1) K. Eriksson, Erik d. heliges son, reg. 1167, d. 95 1. 96. — 2) K. Långe, Erik X:s kusin, gjorde uppror mot Erik XI 1229, reg. s. å., d. 34.

Knut Porse, hertig, besegr. kon. Birger Magnusson 1318, utöfvade sed. ss. riksråd ett stort inftytande på regeringen, 27 gift m. hertigin. Ingeborg, d. 30.

Knäred, socken i Hallands l. Fred 1613 mel. Sverige o. Danm.

Knös, 1) And. Olofsson, teol. förf., f. 1721, d. 99 ss. domprost i Skara. — Hans son 2) Olof Andersson, hist. förf., f. 1756, d. 04 ss. lektor i Skara. — Dennes bror 3) Gust., orientalist, teol., f. 1773, d. 28 ss. prof. i Uppsala. Skr.: Samtal m. sig själf etc. m. m. — Dennes dot. 4) Tekla, förf., f. 1815, d. 80, skr.: Ragnar Lodbrok samt flere smärre dikter.

koadjūtor, lat., medhjälpare, is. en rom.-kat. biskops.

koaff|ēra, fr., ordna håret. — -yr, hårklädsel. — -ör, hårfrisör.

koagulēra, lat., stelna, löpna.

koalition, lat., förbund mel. makter l. partier.

Kobe, först, till den jap. st. Hiogo (se d. o.).

Kobell, Frz v., ty. min. o. skald, f. 1803 München, d. där 82. Uppf. galvanografien, skr.: Tafeln zur Bestimmung der Mineralien (12:e uppl. 84), m. m. samt dikter på pfalz. dialekt.

Koblenz, st. i preuss. Rhenprov. vid Rhen o. Mosel, 53,858 inv. Fästn., bro, slott.

kobolt, Co = 59, täml. sällsynt metall af gråhvit färg. K:s oxid o. öfr. föreningar användas till framställn. af blått glas o. blåa färger. — -glans, kobolt, förenadt m. arsenik och svafvel; användes till framställn. af kobolt.

Koburg, hst. i Sachs.-Kob.-Gotha vid Itz, 20,460 inv.

Koch, 1) Jos. Ant., ty. landsk.-mål., f. 1768 Tyrolen, d. 39 Rom. — 2) Christ. Friedr., ty. jur., f. 1798 Mohrin, d. 72 Neisse. Praktisk jur. Förf. — 3) Rob., ty. läk., f. 1843 Klausthal, uppt. 82 tuberkulosbacillen, 83 ledare af den ty. kolerakommiss. till Egypt., uppt. där tuberkulosbacillen, 05 Nobelpristagare, d. 10 Baden-Baden.

kochenill', se konschonell.

Kochinkina, fr. koloni i Bortre Ind. vid Stilla hafv., ford. själfst. kon.-rike. Slätt, sankt. Prod.: indigo, peppar, kaffe, sockerrör, silke. 56,900 kv.km., 3 mill. inv. Hst.: Saigon.

Kock, Paul de, rom.-förf., f. 1794 Passy, d. 71 Paris. Behandl. Paris.-förh. Slippr. framställn.

kockelbär, de torkade stenfrukterna af Anamirta Cocculus Wight et Arn. K. innehålla pikrotoxin o. äro giftiga. Användes förr att gifva öl och porter besk smak.

Kockum, Frans Henr., industriidk., f. 1801, d. 75, anlade en stor mek. verkstad i Malmö o. flera andra fabriker.

kōdak, portativ fotografiapp. för ögonblicksfotografier.

kodeīn, kem., en i opium förekommande alkaloid, verkar lindrigare än detta.

kōdex, lat. codex, eg. trätafla; gammal handskrift, lagsaml.

kodicill', lat., tillägg, is. till ett testamente.

kodifikation, smnförande af lagar till ett syst. ordnadt helt.

kodilj', fr., kort., dubbel bet.

Ko'dros, siste kon. i Athen, räddade det fr. dorernas infall gm offerdöd 1068 f. K.

koefficient', lat., mat., talfaktor framför en algebr. storhet.

koemtion, lat., hos romarne form för äktenskap, i det hustrun gafs åt mannen gm låtsadt köp.

koexistens, lat., samtidig tillvaro.

koff, föga djupgående holl. handelsfartyg, tungt o. bredt.

kofferdī, holl., handelssjöfart.

kogger, holl., ett slags hanseatiskt krigsfartyg.

koherēra, lat., smnhänga.

kohesion, lat., den kraft, s. smnhåller en kropps små delar till ett helt.

kohibēra, lat., hålla tillbaka.

Kohinoor (-nur), »ljusberget», stor ind. diamant bland kronjuvelerna i Engld.

Kohlhase, Hans, köpman i Berlin, bekant för sin fejd mot junker Zeschwitz, som fråntagit honom hans hästar, afrättad i Berlin 1540.

kohort', lat., eg. tiondedel. af en legion; trupp, skara.

koj, holl., sofplats å fartyg.

kokaīn, den verksamma alkoloiden i kokabuskens blad, bildar färglösa, bittert smakande prismor. I form af saltsyradt k. verkar det bedöfvande o. användes därför vid operationer.

Kokand, ry. prov. i Turkistan, 220,000 kv.km. Hst. K., 86,704 inv.

kokārd, fr., rosettart. märke på hufvudbonaden.

kokett', fr., behagsjuk, behagsjuk kvinna. -era, söka behaga. -erī, behagsjuka.

kokong', fr., hylsa, hvari larver af åtskilliga insekter inspinna sig. Af silkesmaskens k. erhålles silke.

kokoppympning l. vaccination, öfverförande af kokoppgiftet på mskn för att göra henne omottaglig för smittkoppor, upptäcktes af Edward Jenner 1798, blef obligatorisk i Sverige 1815.

kokos|palm, Cocos L., Palmæ. C. nucifera L., träd i ekvatorialtrakterna, lämnar virke, palmkål, i bladen material till taktäckn., tyger m. m., af yngre stamdelar palmvin o. socker. Frukten, kokosnöten, lämnar närande föda o. en dryck, kokosmjölk, af skalens omhölje kokoståga (se d. o). -tåga, det bruna, trådiga ämne, s. omger kokosnötens skal, till tåg, borstar, penslar m. m.

kokpunkt, den temp., vid hkn en vätska kokar. Beror på lufttrycket o. är konstant blott vid oförändradt tryck. K. är i allmänh. lägre, ju flyktigare en vätska är.

koks, eng. cokes, gm torr destillat. af stenkol framställdt, utan låga brinnande brännämne, som äger den egensk. att utveckla hvarken rök l. illaluktande gaser. Vanl. framställdt i retorter (vid gasverk).

koksalt, se salt.

Kokytos, gr. myt., lat. Cocytus, fl. i underjorden.

kol, C =12, metall. grundämne, förekommer i nat. rent. och kristalliseradt ss. diamant o. grafit, oxideradt ss. kolsyra o. förenadt m. baser ss. kolsyrade salter. Orent, amorft kol bildas vid upphettn. af organ, ämnen. Osmältbart, smak- o. luktlöst, olösligt. Upphettadt i luften förbrinner k. till kolsyra.

Kola, hamnst. i ry. Lappland på halfön K. i N. ishafvet, 615 inv.

kolanötter l. gurunötter, de smakliga, kaffeinhalt. nötterna af det i Guinea växande trädet Sterculia acuminata. Hafva en lifvande verkan.

Kolberg, st. i Pommern vid Persante nära Ö.-sjön, 32,864 inv. Ford. fästn.

Kolbäcksån, fl. i Dalarna o. Västmanl., uppr. i sjön Säfsen, utf. i Mälaren. 170 km. l.

Kolding, dan. st. på ö. kusten af Nörrejylland, 12,516 inv.

Kolemine, Alexandrina v., f. 1853, af ry. börd, 73 gift m. kollegierådet K., 84 skild fr. honom och gift m. Ludv. IV, storhert. af Hessen, äktensk. upplöst. s. å.

kōlera, Cholera morbus, namn på 2 sjukdomar: 1) Inhemsk k., Ch, nostras, ej epidemisk, yttrar sig i häftiga, tunna uttömningar, stark törst, vadkramp. Behandl.: varma omslag, senapsdeg på mage o. vader, is. 2) Asiat. k., epidemisk, yttrar s. i diarré o. kräkningar, svåra magplågor. Orsakas af en mikroskop. organism, kommabacillen, s. förekommer i vatten och i marken. Behandling: desinfektion, afspärrn. af smittade orter, karantän, ren luft, regelb. lefnadssätt. Uppträdde 1:a gngn i Europa 1823, i Sverige 1834.

kolerīn, läk., yttrar sig i tunna, ymniga, risvattenlika öppningar jämte kräkningar o. stark afmattn. samt stark törst o. kramp i vaderna.

kolērisk, gr., hetsig.

kolf, bakre delen af gevärsstocken; kem., klotform, glaskärl m. hals, till upphettn. af vätskor m. m.

kolibrierna, Trochilidæ, en familj af skärrfåglarnas ordn., insektätare m. praktfulla fjädrar, omkr. 470 arter, i hela Amerika. Den minsta, Trochilus minimus L., 3,₄ cm. l.

kolīk, gr., enteralgi, buksmärta, ofta orsakad af gasbildn., maginflammat., dietfel, mask o. s. v., städse symtom, ej sjukdom. Behandling: varma omslag.

Kolin, böhm. st. vid Elbe, 15,025 inv. Fabr. Sl. 18/6 1757.

Kol'kis, g. geogr., land på ö. kusten af Pontos Euxeinos (Svarta hafv.).

kollabor|ātor, lat., medhjälpare. -era, arbeta tillsammans med.

kollaterāl, lat., stående i sidoförhållande.

kollation, lat., enkelt aftonkalas. -era, jämföra afskrift m. originalet. -ering, jämförande granskn. af skrifter.

kollēga, ämbetsbroder; numera upphörd titel för lärare vid lägre läroverk.

kollegiallsystem, förvaltningssyst., enl. hkt ärenden afgöras af flere pers. samtidigt.

kollēgium, lat. collegium, sällskap, s. förenat sig för ett visst ändamål; högre förvaltande ämbetsverk; akad. föreläsningskurs.

kollekt', lat, penninginsamling för välgörande ändamål. -ion, samling. -iv, smnfattande flere personer l. ting, gemensam. -ör, insamlare.

koller, ty., kronisk hjärnsjukdom hos hästar, förorsakad af vatten i hjärnan.

kollett', fr., milit. jacka.

koll'i, it., packe, fraktgods.

kollidēra, lat., sammanstöta.

kollier (-iē), fr., halsband.

kollision, lat., smnstötning.

kollōdium, gr., bildas gm upplösn. af bomullskrut i alkoholhalt. eter, nyttjas, blandad m. ricinolja, till betäckn. af sår, m. jodföreningar vid fotografering till framkallande af negat. bilder på glas.

kollusion, lat., ränksmideri, hemligt förstånd (is. mel. anklagade och vittnen).

kolm, geol., fossilt kol, radiumhaltigt.

Kol'mar, st. i Elsass vid Lauch, 36,844 inv. Fabr. Ford. befäst.

Kolmodin, Olof, skald, f. 1690, kontraktsprost, d. 53. Skr.: Andelig dufvoröst (34), Biblisk qwinnospegel etc. (32, 50) m. m.

Kolmården, bergs- o. skogstrakt i Östergötl., Södermanl. o. Närike. På flera ställen förekommer kornig kalksten, s. bearbetas under namn af kolmårdsmarmor.

kolofōn, g. geogr., st. i Lydien.

kolofōnium, gr., stråkharts, erhålles s. återstod vid framst. af terpentinolja ur terpentin.

kolokvint', frukten af Citrullus colocynthis, fr. Medelhafsländerna, användes ss. afförande medel äfvensom t. utrotande af väggohyra.

kōlon, gr., ett skiljetecken (:).

kolonī, lat., nybygge; utomeurop. besittn. -alhandel, handel med varor fr. kolonierna. -alvaror, råprodukter ur växtriket, fr. kolonierna, ss. kaffe, socker, ris, bomull. -trädgårdar, jordstycke, som sönderdelas i mindre och uthyres till mindre bemedlade för idkande af trädgårdsskötsel. Flere sådana i Sverige. -sera, anlägga en k. -st, nybyggare.

kolonn', fr., pelare, truppformering m. flera led bakom haa.

kolonnad, fr., pelarrad.

koloratūr, lat., tonk., löpningar, drillar o. d. i sång.

kolor|ēra, lat., färglägga. -it, färgton.

koloss', gr., jättestod. -āl, jättestor.

Koloss'ai, g. geogr., st. i Frygien.

kolossen på Rodos, kolossalbild af Helios på ön Rodos, omkr. 34 m. h.

kolosserbrefvet i N. T., förf. af aposteln Paulus o. ställdt till församl. i Kolossai.

koloxid, CO, giftig, af 1 atom kol o. 1 at. syre bestående gas, som bildas vid kolsyras beröring m. glödande kol l. vid kolhaltiga ämnens förbränning vid otillräckligt lufttillträde.

koloxidförgiftning, uppstår genom inandn. af kolos l. lysgas, framkallar hufvudvärk, häftigt pulserande af tinningsartärerna, medvetslöshet, äckel o. s. v. Botemedel: frisk luft, konstgjord andning, blodtransfusion.

kolport|ēra, fr., bära omkring till försäljning; utsprida. -ör, kringbärare af tidningar m. m.; lekmannapredikant.

kolsvafla, CS₂, en förening af kol o. svafvel, framställes gm kols glödgande i svafvelångor, bildar en färglös, starkt ljusbrytande vätska. Nyttjas till lösande af svafvel, fett, hartser, guttaperka, kautschuk m. fl. ämnen.

kolsyra, CO₂ = 44, förekommer i atmosf., i vatten o. bunden vid metaller. Framställes gm sönderdeln. af kolsyrade salter m. svafvel l. saltsyra. Färglös o. svagt syrlig. Öfvergår till vätska gm afkyln. und. starkt tryck. K. tjänar till framställn. af blyhvitt, ammoniak, soda, kolsyradt vatten, ss. eldsläckningsmedel m. m.

kolsyradt vatten, se mineralvatten.

Kolum'bus, se Colombo.

Kolthoff, Gust. Isak, zool., f. 1845 Skarab. l., konservator vid Upps. univ., uppsatte o. ordnade Biol. museet i Sthm, skr. Vårt villebråd (95/96), Vandringar i naturen (97) m. m.

kolumn', lat., trycksida; vertikal afdeln. för siffror o. d.

kolväte, en stor mängd föreningar mel. kol. o. väte, af hka ngra äro gasform. vid vanl. temp., andra flytande l. fasta.

Kolyma, fl. i ö. Sibirien, utfaller i N. ishafv., omkr. 1,787 km. l.

Kol'zov (-såff), Alex. Vasilj., ry. lyriker, f. 1809 Voronesch, d. 42.

Kolzov-Massalski (-såff-), Helena (pseud. Dora d'Istria), förf., f. prinsessa Ghika 1828 Bukarest, d. 88 Florens. Skr.: La vie monastique etc. (55), Les femmes en Orient (60) m. m.

koma, gr., läk., djup sömn; astron., ett kometernas kärna omgifvande töckenhölje. -tös, s. har afs. på sömnsjuka.

komantscher, indianer vid Rio Grande del Norte, omkr. 1,500.

kombattanter (-tang'er), fr., i strid deltagande trupper.

kombination, fr., smnställn., förening. -sförmåga, gåfvan att smnställa enskilda fall och däraf draga slutsatser.

kombinera, fr., förena, göra en kombination.

komedī, gr., lustspel. -ant, d. b., skådespelare.

komēter, gr., släpstjärnor, astr., himlakroppar m. töckenhölje och vanl. äfven m. svans, uppdyka plötsl. på himlen och försvinna vanl. eft. kort tid för alltid; endast ngra få återkomma o. deras bana är elliptisk m. stor excentricitet.

komfort', fr., hemtrefnad, bekvämlighet. -ābel, bekväm.

kom|īk, gr., löjeväckande. — -iker, lustspelsförf., rolighetsmakare. — -isk, hörande till lustspel, lustig.

komitāt, lat., grefskap; i Ungarn förvaltningsområde.

komité, fr., utskott.

kommabacill, bakterie, s. förekommer i asiat. kolera.

kommandītbolag, handelsbol., bestående af dels aktiva, personlig, ansvariga bolagsmän, som drifva affären, o. dels passiva, blott med sitt i bolaget insatta kapital ansvariga delägare.

komman'do, it., befäl, befallning.

kommend|ant', fr. öfverbefälhaf. i fästning. -era, anföra, befalla. -ör, tit. på sjöofficer i grad näst und. konteramiral; innehafvare af ordensgrad näst öfver riddare.

kommensurābel, lat., mätbar m. sma mått; is. om likartade storheter, som låta mäta sig af sma storhet utan att rest uppstår. Jfr inkommensurabel.

komment|ār, lat., utläggn. af en skrift. -ātor, tolkare, utläggare. -era, utlägga, tolka.

kommers', fr., handel; högtidligt dryckeslag bland tyska studenter. -iell', s. har afs. på handel.

komminister, lat., namn på ordinarie hjälppräst.

kommiss', lat., namn på saker, s. i parti levereras för kronans räkning, ex. k.-bröd, kommisskläde etc. -ariāt, en kommissaries ämbete l. ämbetslokal.

kommission, lat., uppdrag. -är, pers., s. ombesörjer uppdrag.

kommōd, lat., bekväm; tvättställ. -itēt, bekvämlighet.

kommūn, fr., menighet. -āl, s. angår en k.

kommūnen, den revolut. reg. i Paris 1793/94 o. mars—maj 1871.

kommuni|cēra, lat., meddela, stå i förbindelse. -kation, meddelande, förbindelse, samfärdsel.

kommunicerande kärl, rör l. kärl., s. nedtill stå i förbindelse m. haa.

kommunikant', lat., nattvardsgäst.

kommuniōn, lat., nattvardsgång.

kommutātor, inrättn. för omkast. af d. elektr. strömmen.

Komnēnos, kejsarätt i bysant. riket 1057/1204.

Komorn, ung. befäst st. vid Donau, 19,996 inv. Vin.

Kōmos, gr. myt., skämtets gud.

Komotau, böhm. st. vid Erzgebirge, 15,896 inv.

kompakt', lat., tät, fast.

kompanī, fr., sällskap, bolag, afdeln. af regemente und. kaptens befäl.

kompar|ābel, lat, jämförlig. -era, jämföra, stegra ett adj.

kompara|tion, lat., jämförelse; ett adjektivs stegring. -tīv, jämförande; ett adjektivs 1:a stegringsgrad.

kompars', it., statist på teater.

kompass', med.-lat., l. bussol, horisontalt svängande magnetnål till bestämm. af en viss riktnings afvikn. fr. magnet, meridianen. Nyttjas på fartyg för att bestämma kursen.

kompen'dium, lat., kort smndrag.

kompens|ation, lat., ersättning, godtgörelse. -era, ersätta, godtgöra, uppväga.

kompetens', fr., befogenhet.

kompil|ation, lat., smnförande, is. ur böcker. -ator person, s. kompilerar. -era, göra utdrag ur l. smnföra ur andras arbeten.

komplement', lat., fyllnad. En vinkels k., den vinkel, s. m. den förstnämnda utfyller 90°. -färger, se färger.

komplett', lat., fullständig. -era, fylla.

komplex', lat, smnfattning. Komplexa storheter, mat. summan af en reel o. en imaginär kvantitet.

kompli|cēra, lat., inveckla. -kation, förveckling; läk., tillstötande sjukdom, s. gör den ursprungl. sjukdomen mera invecklad.

komplimang', fr., artighetsbetygelse.

komplott', fr., heml. anslag.

kompo|nēra, lat., smnsätta, dikta i toner. -nist, -sitör, tonsättare.

komposant, fr., mek., hvarje särsk. kraft i ett syst. af krafter.

komposition, lat., smnsättning, blandning, utarbetning, tonskapelse; kem. legering af tenn m. antimon o. koppar.

kompo'situm, lat., sammansatt ord.

kompost', lat., blandn. af gödningsämnen.

kompott', fr., fruktmos.

kompress', fr., förband af på haa lagda linnelappar. -ion, sammantryckning, -ōrium, lat., app. för smnpressn. af en pulsålder m. m.

komprimēra, lat., hoppressa.

kompromettēra, fr., draga med i spelet, blottställa.

kompromiss', lat., öfverenskommelse att hänskjuta en tvist till skiljedomares afgörande.

Komura, Jutarö, baron, jap. statsm., f. 1854 Hiuga, 01 utr.-min., 05 vid fredskonf. i Portsmouth, 08 åter utr.-min.

kon, gr., l. kägla, mat., uppstår när en rät linje rör sig så, att den går gm en fast pkt o. glider utmed en cirkels perif. Den fasta pktn kallas spets, cirkeln bas, linjen dragen fr. spetsen till basens medelpkt axel. Volym: 1/3 af höjden gngr basen.

konak, turk., i orienten furstl. palats l. ämbetsmans bostad.

koncedēra, lat., medgifva.

koncentr|era, lat, smntränga, göra en lösning starkare. -isk, s. har sma medelpkt.

koncept', lat., utkast.

koncession, lat. samtycke.

koncīlium, lat., kyrkomöte l. synod, i den kat. kyrkan församl. till afgörande af kyrkans angelägenh. Ekumeniskt k. gäller för hela kristenheten, national-k. endast för ett visst land. Det mest betyd. af alla ekum. k. var det i Nikaia 325. Det näst sista k. hölls i Trient 1545/63, det sista 1869/70 i Vatikanen. Betydande, af kyrkan ej erkända k. i Konstanz 1414/18 o. Basel 1431/48.

koncipiēra, lat., fatta; befruktas.

koncīs, lat., kortfattad.

kondemn|ation, lat., dömande, fördömande, utdömande (af fartyg). -ēra, döma, fördöma, förklara (ett fartyg) odugligt.

kondens|ēra, lat. förtäta. -ation, förtätn. -ātor, app. för förtätn. af ångor m. m., till förstärkn. af d. elektr. tensionen.

kondition, lat., villkor, tjänst. -era, tjäna.

kondītor, lat., sockerbagare. -ī, sockerbageri.

kondoleans' (-angs'), fr., beklagande, sorgebetygelse.

kondominat, lat., flere staters gemensamma herravälde öfver ett land.

kondōren, Sarcorhamphus grypus, roffågel, fullt 1 m. l., på Anderna i S.-Amer., flyger högre än alla andra fåglar.

konduk'tor, lat., del af elektr. maskin, på hkn elektriciteten uppsamlas.

konduktör, fr., ledare, förare.

kondylōm, gr., läk., ett slags venerisk svulst.

Konew'ka, Paul, ty. silhuettkonstnär, f. 1841, d. 71 Berlin.

konfederation, förbund. Konfedererade, förbundna.

konfekt', it., sockerbakverk.

konfektion, fr., lager af färdigsydda damkläder.

konfer|ens', lat., rådplägning, -era, rådpläga.

konfession, lat., bekännelse.

konfid|ens', lat., förtroende. -entiell', förtrolig.

konfiguration, lat., skapnad.

konfirm|ēra, lat., bekräfta, stadfästa, is. döpelseförbundet. -and', den s. beredes till att konfirmeras. -ation, stadfästelse, invign. till nattvardens begående.

konfisk|ation, indragn. af gods, beslag. -era, indraga, taga i beslag.

konfityr, fr., konditorivara.

konflikt', lat., smnstötning.

konflu|ēra, lat., smnströmma. -ens, smnströmning.

konfōnium, förvrängn. af kolofonium, spritvaror.

konform', lat., likformig. -itēt, likformighet.

konfrontēra, fr., förhöra vittnen l. anklagade i hvarandras närvaro.

konfundēra, lat., förvirra.

Kon-fu-tse, se Kong-fu-tse.

konfusion, lat., oordning, förvirring.

konfys, fr., förvirrad.

kongestion, lat., blodets stockning i ngn kroppsdel.

Kong-fu-tse l. Kon-fu-tse (lat. Confusius), kines, filos. o. ämbetsm., f. omkr. 550 f. K., d. 478. Hans lära, mindre religion än moral, gäller nu s. den enda ortodoxa i Kina.

konglomerāt, lat., geol., af smnkittade, afrundade stycken bestående bergart.

Kongo, port. Zaire. 1) Stor fl. i Nedre Guinea (Afr.), utf. i Atlanten, 4,700 km. l. Dess källor uppt. af Livingstone o. Stanley. 2) Negerrike i s. Afr. mel. fl. K. o. Dando. Und. port. öfverhöghet.

Kongostaten, und. Belgiens beskydd stående neutral koloni i V.-Afrika, 2,382,860 kv.km., omkr. 20 mill., inv.

kongregation, lat., förening af kloster; utskott i kardinalkoll. i Rom.

kongress', lat., smnkomst för rådslag om gemensamma, is. polit. angelägenh.; nordamer. republikens lagstift. församl.

kongru|ēra, lat., öfverensstämma. -ens', öfverensstämmelse. -enta figurer, sådana, s. lagda på haa täcka haa.

Kongsbacka, se Kungsbacka.

Kongsberg, nor. st. i Buskeruds amt, 5,585 inv. Silfvergrufvor.

Kongsvinger, nor. st. i Hedemarkens amt vid Glommen, 1,310 inv.

Konia, st. i M. Asien, 44,000 inv. Ford. Ikonion (se d. o.).

konifērer, lat., barrträd.

koniīn, kem., se Conium.

konisk, gr., kägelformig; k. sektion l. kägelsnitt, kroklinje, s. uppkommer, när en kon skares af ett plan. Skär planet alla kanter, uppstår en ellips l. cirkel. Är planet prlt m. 2 kanter, uppstår en hyperbel, prlt. m. 1 kant: en parabel.

kon'jak, drufbrännvin. Jfr Cognac.

konjektūr, lat., gissning.

konjug|ation, lat., verbets böjning. -ēra, böja (verb).

konjunktion, lat., bindeord; astron., 2 l. flere himlakroppars smnträffande, så att de skymma haa.

konjunktīv, lat., ett af verbets modus, det »villkorliga».

konjunktūr, lat., samverkan af omständigheter o. förhållanden, is. af sdna, s. äro af betydelse för handeln.

konkāv, lat., skålig inåt. Mots. konvex.

konklāv, lat., rum, där kardinalerna (instängda) samlas för påfveval.

konklusion, lat., slutsats.

konkordans', lat., öfverensstämmelse.

konkordāt, lat., fördrag, is. mel. rom.-katol. kyrkan o. en stat. Det mest bekanta är k. i Worms 1122.

konkor'die|boken (Concor'dia pia), saml. af de lutherska bekännelseskrifterna, utkom 1580. -formeln (Formula concordiæ), luth. kyrkans sista symboliska bok, hvari afvikelse fr. den luth. ortodoxien fördömes, förf. 1577.

konkrēt, lat., verklig, individuell, kroppslig. Mots. abstrakt.

konkretion, lat., min., i olika stenarter förekommande smnhopn. af främmande mineral.

konkubīn, lat., frilla. -āt, smnlefnad utom äktensk.

konkurr|ens', lat., inbördes täflan. -ent', medtäflare. -era, täfla.

konkurs, lat., rättsförfarande i ändamål att ur en på obestånd varande gäldenärs tillgångar, så långt dessa räcka, skaffa borgenärerna betäckn. för deras fordringar i förh. till förmånsrätt o. storlek.

konkylier, gr., skal af blötdjur.

konnexion, lat. samband.

konnäss|ans', fr., bekantskap, jfr connaisance. -ör, kännare.

konoīd, gr., kägelform. kropp.

Kōnon, athen. fälth., slog 394 f. K. spartanerna vid Knidos, d. omkr. 390 Cypern.

konossement', fr. connoissement, fraktsedel för inskeppade varor.

Konrad, ty. kgr o. rom. kejs. 1) K. I., hert. af Franken, 911 kon., d. 918. — 2) K. II Saliern, 1024 kon., 27 kejs., 32 kon. af Burgund, d. 39. — 3) K. III, son af Fredr. af Schwaben, f. 1093, motkon. mot Lothar 26, ital. kon. 28, korståg 47/49, d. 55 Bamberg. — 4) K. IV, son af kejs. Fredr. II, f. 1228, ty. kon. 37, eröfr. Neap. 53, d. 54 Lavello.

Konrad från Marburg, dominikan, sed. 1232 inkvisitor i Tyskld, grym, mörd. 33 vid Marburg.

Konrad från Würzburg, ty. skald, minnesångare, d. 1287 Basel. Skr.: Der trojan. Krieg, Der Schwanritter m. m.

Kon'radin, den siste hohenstaufern, son af kon. Konrad IV, hert. af Schwaben, f. 1252, ville eröfra sitt arfland Neapel 67, slagen vid Tagliacozzo 68, afrättad s. å. på Karls af Anjou befalln.

konrek|tor, lat., underrektor.

konschonell, l. koschenill, de torkade honorna af en sköldlusart, Coccus Cacti L. Rödt färgämne.

konsekutīv, lat., efterföljande.

konselj', fr., råd, rådförsaml., -president, konseljens främste man (hos oss kallad statsminister).

konsek|vens', lat., följd, följdriktighet. -vent', följdriktig, trogen sina grundsatser.

konsert', lat., öfverensstämmelse; offentl. musikalisk underhållning.

konservat|ism', fasthållande vid det bestående. -iv, en s. fasthåller vid det bestående.

konserv|ātor, lat., vårdare, is. af naturaliesamling. -atōrium, lat., högre musikläroanstalt. -er, lat., i hermet. tillslutna bleckdosor förvarade födoämnen. -era, bibehålla, bevara.

konsider|ābel, lat., ansenlig, betydande. -ation, hänsyn, beaktande.

konsign|ation, lat., afsändande af varor för egen räkn. till annan ort, för att där låta sälja dem till bestämdt l. marknadspris. -era, hand., öfversända varor till kommissionär, kr., land-, permissionsförbjuda trupper.

konsistens', lat., grad af af smnhang.

konsistōrium, lat., i Sverige 2 slags ämbetsmyndigheter: stifts-k. l. domkapitel o. akademiska k. (ett större o. ett mindre).

konskribera, lat., utskrifva till krigstjänst.

konskription, lat., kr., utskrifning.

konsol', fr., stöd för uppbärande af balkonger, statyer m. m.

konsolidēra, lat., befästa.

konsonant', lat., »medljud», språkljud, s. blott i förening m. vokal kan uttalas.

konsort'|er, lat., deltagare. -ium, kamratskap, tillfällig förening af stora bank- o. handelshus m. m.

konspir|ation, lat., smnsvärjning. -atör, smnsvuren. -era, göra smnsvärjning.

konst, färdighet, öfver hufvud, is. förmågan att gifva bestämda föreställningar uttrycksfulla former. 1) Ljudande k.: skalde-, ton-k. 2) Bildande k.: byggnads-, bildhugg-, målare-k., dans-k. m. m. -akademī, anstalt för undervisn. i de bildande konsterna, sed. 16:e årh.

konstant', lat., oföränderlig.

Konstantin, rom. kejs., se Constantinus.

Konstantin, ry. storfurst. 1) K., kejs. Paul I:s son, f. 1779, sed. 99 i ry. hären, 16 ståth. i Polen, afsade sig kronan 22, men mot sin vilja af ett parti utropad till kejs. 25, fördrif. fr. Polen 30, d. 31 Vitebsk. — 2) K., kejs. Nikol. I:s son, f. 1827, 53 storamiral, 62 ståth. i Polen, 65 presid. i riksrådet, 81 afsatt af Alex. III, d. 92.

Konstantīne, se Constantine.

Konstantinōpel, turk. Istambul l. Stambul, hst. i Turkiet o. sultanens residens, vid Bosporen, omkr. 1,152,000 inv., hamn vid Gyllene hornet, arsenal, varf, palats, moskéer, basarer, Sofiakyrkan, höga porten, akad., gymn., marinskola, hospit., seralj. Betyd. först.: Pera, Galata. — K. kallades fordom Byzantion (se d. o.).

Kon'stanz, l. Kostnitz, st. i Baden vid Rehn och Bodensjön, 21,445 inv. Bisk. Koncilium 1414/18.

konstāpel, med.-lat., polisbetjänt; grad bland manskap vid artilleriet o. flottan (motsvar. korporal).

konstatēra, lat., bestyrka.

konstellation, lat., stjärnbild.

konsternēra, lat., förbrylla.

konstförvant, sättare på ett tryckeri.

konstipation, lat., läk., förstoppning.

konstituēra, lat., grunda, tillsätta.

konstitution, lat., beskaffenhet, is. kroppens; statsförfattn., förordning. -ell', grundlagsenlig.

konstitutoriāl, lat., handling, hvarigm någon tillsättes att utöfva en befattning utan att därå erhålla fullmakt.

konstriktion, lat., samnsnörning.

konstruēra, lat., »uppbygga, upprita, söka lämpa fakta eft. vissa teorier.

konstrukt|ion, lat., smnsättn., ordställn., uppritn. af en geom. fig. Jfr konstruera. -iv, smnhållande. -ör, byggmästare,

kon'sul, lat., 1) högsta värdigh. i Rom eft. konungarnes störtande, bekläddes af 2 personer, först blott patricier, sedan 366 f. K. äfv. af plebejer. 2) Und. medelt. borgmästare i vissa fr. städer. 3) I Frankr. 1799/04 högsta statsvärdigh. (Napol.). 4) Nu en stats ställföreträdare i utlandet till skydd för undersåtar o. handel. K. för hel stat l. större områden kallas general-k.

konsulent', lat., rådgifvare.

konsult|ation, lat., rådfrågning. -ativ, rådgifvande. -era, rådfråga.

konsum|ent', lat., förbrukare. -era, förbruka. -tion, förbrukning.

konsumtionsföreningar, ha till ändam. att skaffa sina medlemmar lifsförnödenh. af alla slag på möjligast billiga villkor.

kontagiös, lat., smittsam.

kontakt', lat., beröring.

kontant', fr., i reda penningar. -er, reda pngr.

kontemplat|ion, lat. själfbetraktelse. -iv, s. hänger s. åt betraktelser.

kontemporär, lat., samtidig.

kontenans (-nangs'), fr., fattning.

konteramiral, lägsta amiralsgraden.

konterfej', fr., afbild.

kontext', lat., innehållet af en skrift; smnhang.

kontinent, lat., fastland.

kontinentālsystemet, åtgärd af Napol. I 1806, hvarigm den eng. handeln skulle afspärras fr. den europ. kontinenten. Engld vidtog motåtgärder.

kontingent', fr., andel.

kontinu|ation, fortsättning. -era, fortsätta. -erlig, smnhängande. -itet, oafbrutet smnhang.

kon'to, it., i handelsbok införd räkning; k-kurant', löpande räkning.

kontōr, fr., affärsrum, ämbetsverk.

kontraband, fr., smugglade varor.

kontrabas, fr., basfiol, största stråkinstrument; djup basstämma.

kontradikt|ion, lat., motsägelse. -ōrisk, motsägande.

kontra|hēra lat., smndraga, sluta fördrag. -hent, person, s. ingår öfverenskommelse.

kontrakt', lat., skrift, öfverenskommelse; af flere pastorat bestående del af ett biskopsstift, förestås af en kontraktsprost.

kontraktūr, lat., ihållande sjuklig muskelsmndragning.

kontra|mandēra, fr., återtaga en befallning. -mina, motmina; motlist. -punkt, lat., tonk., konsten att sätta en l. flere stämmor till en redan gifven stämma. -sign lat., statsråds namnteckning und. ett reger.-beslut. -signera, underteckna.

kontrast', it., motsats.

kontribu|ēra, lat., bidraga, skatta. -tion, skatt, utskylder.

kontroll', fr., öfvervakande, granskning. -ant, l. -ör, utöfvare af k. -era, öfvervaka, granska, föra moträkn.

kontrovers', lat., stridsfråga, tvist.

konträr, fr., motsatt, stridig.

kontubernāl, lat., eg. tältkamrat, rumskamrat.

kontūr, fr., omkrets, grunddrag.

kontusion, lat., läk., gm ngt icke hvasst föremål framkallad sönderslitn. af und. huden liggande väfnader o. kroppsdelar, hvaraf inre blödn. följer. Botemedel: köld, massage.

konung, härskare i en större monarki. Har vissa höghetsrättigh., ss. att föra kungl. krona i sitt vapen, tit. majestät etc.

Konungaböckerna, 2 hist. böcker i G. T., förf. omkr. 540 f. K., inneh. hist. om de hebr. kgrna fr. David.

konungaförsäkran, konungs ed att styra riket eft. landets lagar. Ett för Danm. egendoml. slag af k. är handfästning, skriftl. löfte, s. dan. kgr. fr. Kristof. II till Fredr. III måste afgifva att i sin styrelse iakttaga vissa regler. Dylika handfästn. måste de danska s. k. unionskgrne äfv. afgifva i Sverige.

konungens nämnd, af Erik XIV inrättad öfverdomstol bestående af 12 medlemmar.

konvale|scens', lat., tillfrisknande. -scent', person, s. tillfrisknar.

konvalje, se Convallaria.

konven|ābel, lat., passande. -ans, det passande. -era, passa.

konvent', smnkomst, församl. -i'kel, bönemöte. -ion, fördrag. -ionell, s. grundar sig på öfverenskommelse, vedertagen.

konverg|ens', lat., mat., egensk. att vara konvergent. -ent, smnlöpande i en pkt. -era, smnlöpa.

konversation, lat., samtal. -s-lexikon, ordbok, med förklaringar of. ämnen, s. förekomma i det bildade samtalet.

konver|sēra, lat., samtala. -sion, ömvändning, förvandling.

konver'ter, se Bessemer.

konvertera, lat., förvandla, omsätta; hand., ändra räntefoten.

konvex', lat., kupig. Mots. konkav.

konvoj', fr., handelsfartyg, s. seglar und. skydd af örlogsfartyg; i allmh. väpnadt skydd. -era, ledsaga, skydda.

konvokation, lat., smnkallande.

konvolūt, lat., pappersrulle, omslag.

konvulsion, lat., se kramp.

konvulsīvisk, lat., krampaktig.

kooper|ation, lat., samverkan. -atīv, samverkande. -era, samverka.

koopt|ation, lat., inväljande af ny medlem. -era, invälja ny medlem.

koordināter, lat., mat. 1) afst. fr. en pkt på en kurva till 2 fasta axlar, koordinataxlar, i sma plan; 2) afst. fr. en pkt på en yta till 3 fasta axlar i rummet.

koordin|ation, lat., likställighet, samordning. -era, samordna.

Kopāis, sjö i Boiotien o. Attika.

kopaivabalsam, balsam ur stammen af flere arter af Copaïfera, medicin mot slemflytningar.

kopāl, mexic, namn på flere slags hartser, s. utmärka sig för hårdhet, olösligh. i alkoh. Anv. till fernissor.

kopēk, ry. mynt, 1/100 rubel = 3 öre.

kopī|a, fr., afskrift, efterbildn. -era, taga afskrift, afteckna, afmåla.

kopist', fr., afskrifvare.

kopiös, lat., riklig, mycket stor.

koppar, metall, gedigen i N.-Amer., Sibirien o. Chile, har gulröd l. brunröd färg o. stark glans. Framställes mest ur föreningar (k.-malmer): k.-glans, k.-kis o. brokig k.-malm. Anlöper vid svag upphettn., förändras ej i vanlig torr luft, men öfverdrages i fuktig m. en grön skorpa: ärg. Användes till beredn. af mässing, brons o. a. metallegeringar samt för tillverkn. af kokkärl, s. dock måste förtennas. Eg. v. 8,₉. Smältpkt: 1200/1400°.

Kopparbergs län, se Dalarna.

koppar|förgiftning, yttrar sig i häftiga uppkastn. af grönakt. vatten, starka magplågor, blodig afföring. Motgift: ägghvita. -malmer, se koppar. -ormen l. ormslån, Anguis fragilis L., kräldjur af ödlornas ordn., ända till 38 cm. l., fullkomligt oskadlig, Europa, Kaukasusländerna, Algeriet. -stick, konsten att på en kopparplåt gravera en teckning, hvaraf sedan aftryck tages. -vitriol, blå vitriol, svafvelsyrad kopparoxid, erhålles gm rostn. o. utlakn. af kopparhalt, svafvelfören. Bildar stora safirblå krist. Användes i färgerier o. galvanoplast. anstalter.

koppel, lat., tonk., inrättn. i orgel, s. förenar 2 l. flere manualer l. pedaler, hvarigm dessas toner ljuda samtidigt; kr., rem för sabelns fästande.

koppor, variola, smittsam febersjukdom m. utslag i form af mer l. mindre elaktart. blåsor. Olika slag af k.: 1) blodiga k., farligast, m. blåröda fläckar på huden, döda vanl. om ett par dagar; 2) vanl. smittk., ofta m. dödlig utgång, m. variga blåsor, s. lämna efter sig mer l. mindre djupa koppärr; 3) modifierade k., mindre farliga, m. föga variga blåsor, s. ej lämna märken. Vatt-k., vattenklara blåsor, äro en annan sjukdomsform af lindrig art. Behandl.: isomslag på hufvudet, gurgling, feberfördrifvande medel. Eft. vaccinationens införande ha de fordom epidemiskt uppträdande k. aftagit i häftighet.

koprolīter, gr., förstenade exkrement af forntida djur.

kopter, kristna ättlingar af de gamle egypterna i Öf. Egypt., 609,633, däraf 10,000 i Kairo.

kōpul|a, lat., band, föreningsband mel. subjekt o. predikat. -ation, förening, parning; bot., en ympningsmetod. -atīv, förenande. -era, förena.

kor, 1) k. l. kör, i gr. dramat ett antal personer, s. uppförde danser beledsagade af rytm. sång; nu förening af sångare till utförande af sångnummer. 2) Den för högaltaret bestämda östra del. af en kyrka.

korāg, gr., koranförare.

korāl, gr., kyrkosång, is. psalmer.

korall'er, gr., skalet l. den kalkhalt. byggnaden af kolonivis lefvande polypdjur. Viktigast den röda l. ädla k. fr. Medelhafvet, bearbetas till smycken m. m.

korān, arab., mohammedanernas religionsbok, världens mest lästa bok, innehåll. Mohammeds uppenbarelser, eft. dennes död samlade af hans svärfar Abu Bekr, inneh. tal, lagar, föreskrifter, polemik m. m. Består af 114 kapitel (suror). På sv. af J. F. S. Crusenstolpe o. C. J. Tornberg.

korda, tonk., sträng; mat., rät linje, s. förenar ändpktrna af en cirkelbåge.

korderoj', fr., ett slags tjockt kläde.

kordiāl, lat., hjärtlig. -itēt, hjärtlighet.

Kordillererna (diljē), Cordilleras de los Andes, jordens största bergskedja vid v. kusten af S.-Amer., 6,700 km. l. Toppar: Aconcagua, Sahama, Illimani, Sorata, Chimborazo, Cotopaxi, Tolima.

kordit, se cordit.

Kordofān, egypt. landsk. i Sudan; ford. oafhäng., 250,000 kv.-km., 300,000 inv. (½ arab., ½ negrer). Hst.: El. Obeid.

kordong', fr., snodd; förr kedja af milit. poster till skydd för ett landområde l. mot insläppande af smittosam sjukdom.

korduān, se karduan.

Korēa, Tai Han, halfö o. f. d. kejsardöme i Ost-Asien, mel. Gula o. Japan, hafv. 218,605 kv.-km., 9,₇ mill. inv. Sed. 1905 und. Japans öfverhöghet och aug. 10 fullst. annekteradt af Japan. Inv.: mongoler. Relig.: buddism. Hst.: Söul. Siste kejsare, I-Tschok.

Koren, Joh., nor. zool., f. 1809 Bergen, d. 85.

koreografī, gr., konsten att beskrifva danser medelst afbildningar.

korftåget, ett krigståg, s. en stor skara upplänningar företogs 1598, i afsikt att värja landet mot infallande finnar. Dessa drogo sig dock tillbaka utan vapenskifte.

Korfū (ford. Korkyra), en af de Jon. öarna, 719 kv.-km. 90,872 inv. Bergig. Topp: Pantokratoras, 945 m. Prod.: majs, oliv, apelsin, vin. citron, fikon, olja, silke, honung, salt, svafvel. Hst.: K. vid ostkusten, 29,135 inv. Hamn.

kor|gosse, gosse, s. biträder katol. präst vid gudstjänsten. -herre, medlem af katol. domkapitel.

koriamb' gr., 4-stafvig versfot: — —.

koriander, fröna af Coriandrum sativum L., i s. Europa, användes s. krydda i bakverk, likörer, medicin m. m.

Korinn'a, gr. skaldinna, omkr. 500 f. K.

Korint', g. geogr., berömd st. i Grekld på Istmus m. borgen Akrokorint (nu ruiner). Grund. af Sisyfos. 657/585 und. tyranner, därpå aristokrat. republ., 243/146 f. K. upptagen i akaiska förbundet, 146 f. K. förstörd af romarne, 46 f. K. åter uppbyggd af Cæsar, — Det nu v. Korint, Nea Korintos, 12,567 inv.

korinter l. små russin, de torkade frukterna af en afart af vinstocken, Vitus vinifera apyrena, fr. Morea o. Jon. öarna.

korin'tierbrefven, två i N. T. upptagna, af apost. Paulus förf. bref till den krist. församl. i Korint.

korintisk pelarordning, se pelarordning.

korjaker, nomadfolk i n. Sibirien.

kork, den tjocka, lätta, svampartade barken af korkeken (Quercus Suber L.), i Medelh.-länderna. Man skiljer mel. svart l. spansk o. hvit l. fransk k. Användes till proppar (korkar), simgördlar, skosulor, mattor m. m.

korkek, se ek.

Kor'kyra, se Korfu.

korn, Hordeum, Gramineæ, ett af våra viktigaste sädesslag. De vanligaste hos oss odlade slagen äro: 4-radigt k., H. vulgare, o. 2-radigt k., H. distichon. Till beredn. af malt m. m.

kornett', fr., tonk. i orgeln: en blandad stämma; ett slags bleckblåsinstr.; förr yngste officer, s. bar standaret.

kornīsch, fr., byg., list för fästande af gardiner o. förhängen.

korollārium, lat., gifven följd af en bevisad sats.

Koroman'del, Dekhans ostkust.

Koroneia (-nej'-), g. geogr., st. i Boiotien, sl. 447 o. 394 f. K.

korpen, se kråksläktet.

korporāl, fr., lägste underofficer.

korporation, fr., samfund, skrå.

korpu|lens', lat., fetma. -lent', fetlagd.

korrekt', lat., riktig. -ion, förbättring. -īv, förbättringsmedel. -ūr, boktr., afdrag, hvari uppkomna fel rättas.

korrelāt, lat., växelbegrepp.

korrespond|ens', fr., brefväxling, motsvarighet. -ent', brefskrifvare. -era, stå i brefväxling, öfverensstämma.

korridōr, it., smal gång med dörrar.

korrigera (-schēra), lat., rätta.

korrodēra, lat., fräta.

korrugēra, lat., vecka, rynka.

korrumpēra, lat., fördärfva.

korruption, lat., fördärf, mutsystem, besticklighet.

kors. Utom den vanliga formen af k. (†), lat. k., symbolen för Kristi död, skiljer man mel. Andreas-k. (X), Antonius-k. (T), gaffel-k. (Y), det grek. k. (+). I forntiden verktyg för dödsstraff; tonk., tecken (#) för höjn. af en not en half ton.

Korsabād (Chorsabad), by i Mesopotamien vid Tigris. Ruiner af Ninive där utgräfda.

Kor'sakov (-kåff), Alex., ry. gen., f. 1753, deltog i Suvorovs återtåg fr. Schweiz 99, 05/30 gen.-guv. i Litaven, d. 40.

korsār, sp., kaparfartyg, sjöröfvare.

korsblomma, arkit., korsform. bladställning på tornspets m. m.

korsett', fr., snörlif.

korsfarare, deltagare i korståg.

kors|förhör, i eng. processrätten förhör af vittne gm motparten. -gång, täckta hallar, s. omsluta en klostergård l. dyl. o. öppna sig m. bågställningar mot denna. -hvalf, se hvalf.

Korsika se Corsika.

korsnäbbsläktet, Loxia, af tättingarnas ordn. Större korsnäbben, L. pityopsittacus, allm. i hela Sverige, till 19,₅ cm. l., lefver mest af gran- och tallfrön; hannen är som yngre till stor del pomeransgul, som äldre röd.

korsriddare, riddare, s. deltogo i korstågen; andl. riddareorden = Tyska orden.

korstågen, företrädesvis benämn. på af kristna folk i västerlandet und. 12:e o. 13:e årh. företagna tåg till Palestinas eröfr., föranleddes af påf. Urbanus II i Clermont 1095. Sedan tygellösa skaror und. Peter af Amiens o. a. dragit åstad o. dukat under, uppbröt 1076 en ordnad här o. eröfrade 1099 Jerusalem, där ett kristet kon.-rike grundades. 2:a k., 1147/49, misslyckades. 3:e k., 1189/92, und. kejs. Fredr. I, Fil. Aug. af Frankr. o. Rich. Lejonhjärta, hade Jerusalems förlust till följd; endast Ptolemais eröfrades. 4:e k. nådde endast till Konstpl, s. eröfrades (1204). Gm 5:e k., 1228/29, erhöll kejs. Fredr. II Jerusalem, s. dock snart återtogs af kovaresmierna. Ludv. IX af Frankr. företog 6:e k., 1248/54, o. eröfr. Damiette. 1270 företogs en misslyckad expedit, till Tunis (7:e k.). 1291 gick d. sista kristna besittn. i Palestina förlorad.

Korsör, st. på Själland vid Stora Belt, 6,054 inv. Hamn.

korta varor, namn på åtskilliga små behofs- l. lyxartiklar, s. säljas styckevis.

kortége (-äsch), fr., hedersfölje, paradtåg.

kor-ton, tonk., orgelstämningen, fordom högre än kammartonen (se d. o.).

Kortrijk (-rejk), se Courtray.

kort-slutning, elektr., en gm isoleringsfel uppstående kortare väg för strömmen som har eldfarlig glödgning af ledningstrådarna till följd.

kōrum, lat., kr., vid trupp förrättad morgon- o. aftonbön.

korund', min., lerjord, ofta färgad af järnoxid, kromoxid m. m., näst diamant det hårdaste mineral. Variet.: safir, blå, rubin, röd ädelsten, fr. O.-Ind., diamantspat, brun, fr. I tal., ural, smärgel, finkornig, fr. Naxos, slip- o. polermaterial.

korus, se kor.

korvett', fr., tremastadt krigsskepp med kanoner på o. äfven under däck.

koryban'ter, den fryg. gudinnan Kybeles präster.

Korydōn, grek. herdenamn.

koryfē, gr., anförare, ledande personlighet.

Kos l. Ko, turk. ö bland Sporaderna, 286 kv.km., 10,000 inv. Vinodling.

kosack'er, slav. krigarfolk i s. Ryssld. 2 stammar: dnjeprkosackerna, donska kosackerna (vid Don).

Kosciuzko (kåschusch'kå), Tad., pol. fälth., f. 1746, 77 und. Washington i Amerika, 89 pol. gen.-major, försvarade sig 92 vid Dubienka mot ryssarne, 94 diktator, segrade vid Raclavice, slagen vid Maciejovice, fången, 96 frigifven af Paul I, sed. 16 i Solothurn, där han dog 17.

kōsinus, komplementets sinus, Jfr sinus.

Kos'kinen, Yrjö (finska för G. Z. Forsman), fin. hist. o. filol., f. 1830, prof. i Hfors, d. 03. Skr.: Finska språkets satslära (60), Klubbekriget etc. (65), Finlands historia (74) m. m.

Koskull, And. Gust., frih., sv. genremål., f. 1831, d. 04.

Koslov, se Eupatoria.

kosmetīk, försköningskonst, skönhetsmedel.

kos'misk, gr., s. angår världsalltet.

kosmo|gonī, gr., läran om världens ursprung. -grafī, världsbeskrifning. -logī, läran om världsalltet. -polīt, världsborgare. -sofī, läran om världalltets ursprung o. uppkomst.

kosmorāma, gr., världsmålning. Jfr panorama.

kosmos, gr., värld, världsalltet, världsordning.

Kossuth (kåschūt), Lajos, ungar. diktator, f. 1802, advok. o. journalist, 47 radikal riksdagsledam., 48 finansmin., sept. s. å. i spetsen för ungar. reger., 49 ungar. republikens president, nedlade sin makt 11/8 s. å., sed. dels i London, dels i Turin, d. där 94.

Kōsta, glasbruk i Kronob. l.

Kostnitz, se Konstanz.

Kostroma', ry. st. vid Volga, 41,268 inv.

kostym, fr., dräkt. -era, ikläda kostym.

kosvamp, se Boletus.

kota, se ryggkota.

kot'iljong, fr., dans med omväxlande turer, hvarmed en bal plägar afslutas.

Kotin, se Chotin.

kotlett', fr., kok., ett stycke kött m. vidhängande afhugget refben.

koträdet, Galactodendron, Artocarpeæ. G. utile H., i S. Amer., lämnar vid inskärningar i stammen en välsmakande, närande, mjölklik saft.

Kottbus, st. i Brandenburg vid Spree, 39,322 inv. Fabr.

kotterī, fr., parti, sällskap med ensidiga intressen.

koturn', gr., ett slags tjocksulade halfstöflar, s. på den forngrek. teatern användes af trag. skådesp., för att synas större; bild., högtrafvande stil.

kotyledōner, gr., hjärtbladsväxter.

Kotzebue (-bū), Aug. v., ty. förf., f. 1761 Weimar, växlande lefnadsöden, mörd. 19 Mannheim. Ytterst produktiv förf., is. dramat., skr.: Menschenhass u. Reue, Dei beiden Klingsberg, Die Indianer in England m. fl.

Kovalev'ski, Sonja, ry. mat., f. Corvin-Krukovski 1853, änka eft. den ry. zool. K. (d. 83), sed. 84 prof. vid Sthms högskola, d. där 91. Skr.: Zur Theorie der partiellen Differentialgleichungen (75), Ueber die Brechung des Lichtes in christallinischen Mitteln (84) m. m.

Kovno, ry. st. vid Njemen 73,743 inv.

kraal (kral), holl., namn på hottentotters o. kaffrers byar.

krabbor, se Brachyura.

Kræmer, 1) Rob. Fredr. v., frih., f. 1791 Finland, 30/62 landshöfd. i Ups. l., d. 80. — Hans son 2) And. Rob., frih., förf., f. 1825, d. 03, major i armén, skr.: Nordens natur (51), Sydfrukter (53), Diamanter i stenkol (57) m. m. — Dennes syster 3) Charl. Lov., förf., f. 1828, skr.: Fantasiklängväxter kring verklighetens stam (65), En kämpande ande (86), utg. månadsskriften Vår tid (77/79) m. m.

Krafft, 1) David v., porträttmål., f. 1655 Hamburg, till Sthm 75, d. 24. — 2) Per (d. ä.), porträttmål., f. 1720 Arboga, d. 93. — Dennes son 3) Per (d. y.), porträtt- o. hist.-mål., f. 1777 Sthm, d. 63.

Krafft-Ebing, Rich., frih., v., ty. läk. f. 1840, prof. i psykiatri i Wien, d. 02.

Kraft, Adam, ty. bildh., f. omkr. 1450 Nürnberg, d. 1507 Schwabach.

kraftkyrka, se krypta.

Krag, Thom. Pet., norsk förf., f. 1868, har skr. skisser ur folklifvet.

Kragerö, nor. st. i Bratsbergs amt vid K.-fjorden, 5,223 inv.

kragsten, framspringande sten till stöd.

Kragujevats, serb. st. vid Lepenitza, omkr. 15,600 inv.

Krain, österr. kronland, 9,988 kv.-km., 508,150 inv. Berg: Alperna. Fl.: Save. Hst.: Laibach.

Krajōva, st. i Rumänien, 45,592 inv.

Kraka l. Kråka, se Åslög.

Krakou, Mårten, krigare, födelseår okändt, 1604 slottslofven på Gullbergs fäste, s. han o. hans maka Emerentia Pauli framgångsrikt försvarade mot danskarne 12, i maj s. å. ståth. på Vaxholms fästning.

Krakov, ty. Krakau, galiz. st. vid Weichsel, 104,000 inv. Univ., slott, katedr., bisk. 1320/1603 Polens hst.

kramp, sjukl. smndragn. af en l. flere muskler, är tonisk när en ihållande stelhet uppkommer däraf, l. klonisk, när stelhet o. förslappn. växla; följa dessa mycket hastigt på haa, uppstår konvulsion. K. framkallas af abnorm nervinverkan på musklerna.

krampstillande medel, se Antispasmodica.

kramsfågel, namn på matnyttiga småfåglar.

krānium, lat., se hufvudskål.

Krapotkin (rättare Kropotkin), Peter Alexejew, ry. furste, f. 1842 Moskva, slöt sig 72 till internationalen, häktades, flydde, sed. 86 i London. Skr.: Paroles d'un revolté (85), Memoirs of a revolutionist (99) m. m. samt upps. i vetensk. o. ekon. ämnen.

krapp, roten af Rubia tinctorum, fr. Levanten, men äfven odlad i s. Europa. K. lämnar äkta röda (bruna o. svarta) färger. Jfr. alisarin.

krapplack, röd färg af krapp o. alun.

kraschān, fr., kommendörstecken.

Kras'noje Selo', by vid Petersburg. Kejserl. slott.

krasse l. indiansk k., Tropæolam majus L., vanlig i våra trädgårdar. Den omogna frukten användes s. kapris.

Kraszovski (krasjev'-), Joz. Ign., pol. förf., f. 1812 Varschav, sed 84 fånge i Magdeburg (för landsförräderi), d. 87 Genève. Skr. talrika rom., dram. m. m.

krāter, gr., öppningen på en vulkan.

Krates, 1) Grundl. af den attiska komedien, omkr. 470 f. K. Athen. — 2) K. fr. Mallos, gr. grammat., grund, en egen skola i Pergamon, d. omkr, 144.

Kratīnos, gr. lustspelsförf., d. omkr. 424 f. K.

Kraus, Jos. Mart., komp., f. 1756 vid Main, till Sverige 78, 1:e kapellmästare 88, d. 92. Komp. operor (Dido o. Aeneas m. fl.), kantater, symfonier m. m.

Krause, Karl Christ. Friedr., ty. filos., f. 1781 Eisenberg, d. 32 München, smnsmälte Schellings panteism m. kristendomen till en »All-in-Gott-Lehre». Svårfattlig.

kravall', med.-lat., gatupplopp.

kravatt', fr., halsduk.

krēatur, lat., skapad varelse, djur, »kräk».

kredensa, it., eg. lita på; smaka på mat l. dryck, innan den kringbjudes.

krēdit, lat., del af ett konto, där mottagna poster uppföras. Jfr debet.

kredīt, fr., förtroende, anstånd med betalning. -anstalt, inrättning för in- o. utlåning af penningar. -förening, förening till anskaffande af kredit på billiga villkor åt dess medlemmar.

kredit|ēra, lat., godtgöra. -or, fordringsägare.

kreditīv, lat., fullmakt för ett sändebud; fullmakt att lyfta penningar, anvisning.

kreēra, lat., skapa, utnämna.

Krefeld, st. i Rhenprov. nära Rhen, 109,084 inv. Sammet, siden.

Kreling, Aug. v., ty. mål. o. bildh., f. 1819 Osnabrück, d. 76. Illustrer. Goethes Faust m. m.

krematōrium, lat., likförbränningsugn.

Krementschug, ry. st. vid Dnjepr, omkr. 58,648 inv.

Kreml, ry., borg, is. K. i Moskva.

Kremnitz, ung. st. i Karpaterna. 9,349 inv. Myntverk.

kremonesare, violin fr. Cremona.

Krems, st. i Nedre Österr. vid Donau, 12,657 inv.

Kremsīer, st. i Mähren vid March, 13,991 inv.

krenelēra, fr., förse med tinnar, skottgluggar.

kreōl, sp., i sp. Amerika infödd person af ren europ. härkomst.

Kre'on, Oidipus' svåger, konung i Tebe.

kreosot (-såt), gr., färglös olja, erhålles ur bok- l. stenkolstjära; desinfektions- o. konserveringsmedel, användes äfven mot kräkningar, diarré o. lungsot.

krepp se kräpp.

Kre'silas, gr. bildh., lefde i 5:e årh. f. K. i Athen.

krestomatī, gr, läsebok, innehållande valda stycken ur de bästa författares skrifter.

Krēsus, se Kroisos.

Kreta (Kriti l. Kandia), turk. ö i Medelh., 8,617 kv.km., 310,056 inv. Bergig. Toppar: Teodoro 2,630 m., Ida 2,500 m. Klimat: mildt, sund. Prod.: olja, vin, honung, vax, silke, ost. Inv. till större del. greker. Hst.: Kandia. 1608 turkiskt. Sedan 98 förvaltas landet af en grek. statsman under beskydd af stormakterna. Gen.-guv. Zaimis 00/11.

kretinism, endemisk sjukdom, s. har till följd kroppsl. missbildn. o. själsslöhet. Utmärkande för en kretin är: kort växt, tjockt, oregelbundet hufvud, förstoring af halskörteln. Förekommer is. i bergstrakter.

kreti o. pleti, eg. kreter o. filisteer i kon. Davids lifvakt; blandadt sällskap.

kretonn', hvitt l. tryckt bomullstyg.

Kreuger (kröger), Nils Edv., landsk.-mål., f. i Kalmar 1858; själfständig o. produktiv.

Kreuger (kry-), Joh. Henr., amiral, f. 1782 Finland, d. 58. Förf.

Kreūsa, Kreons dot., Iasons trolofvade, af svartsjuka mördad af Medea. — Äfven den på flykten fr. Troja omkomna Aineias' gemål hette K.

Kreutzer (kröj'tser), 1) Rod., fr. mus., f. 1766 Versailles, d. 31 Geneve. Utmärkt violinist. Skr. violinskola. — 2) Konradin, ty. mus., f. 1780 Messkirch, d. 49 Riga. Skr. operor (Nachtlager v. Granada m. fl.), manskörer (Der Tag des Herrn m. fl.) m. m.

kreuzer (kröj'tser), österr. skiljemynt. 1 ny-k. = 1/100 gulden (= 1,₈ öre).

Kreuznach (kröjts-), st. i Rhenprov. vid Nahe, 22,862 inv. Brom- o. jodhalt. min.-källor.

krevēra, fr., springa sönder, spricka.

kria, gr., öfningsuppsats öf. ett gifvet ämne.

Krieger (krīg-), Andr. Fred., dan., statsm., f. 1817, uppträdde redan tidigt som en af de nationalliberales ledare, beklädde 56/74 åtskilliga poster inom ministären, d. 93. Förf.

krigstelegraf, telegrafens användn. för milit. ändamål: såväl olika slag af opt. telegraf s. den elektriska. K. skötes i Sverige af en fälttelegrafkår.

Krim, ry. Krym, Tauriska halfön, ry. halfö mel. Asovska sj. o. Svarta hafv., förenad med fastlandet gm näset vid Perekop. 25,727 kv.km. Berg: Jaila, 1,660 m. h. Hst.: Simferopol.

kriminal- l. kriminell', lat., brottmåls-.

kriminalrätt, straffrätt.

kriminologī, läran om brottet, dess orsaker och yttringar.

Krimkriget, krig mel. Ryssld o. Turkiet, s. understöddes af Engld, Frankr. o. Sardinien, 1853/56, sed. 54 på Krim, där ryssarne blefvo slagna 20/9 54 vid Alma o. 25/10 s. å. vid Balaklava, o. Sebastopol eröfrades 11/9 55. Gm freden i Paris, 30/3 56, slutade K.

krinolīn, fr., ett slags vid underkjol af fina stålfjädrar.

kris, gr., afgörande; plötsl. vändning i en sjukdom; plötsl. förlamn. af affärslifvet.

Krischna, se Kistna.

krisma, gr., välluktande olja, s. användes vid relig. ceremonier, ss. vid kröning, kyrkoinvign. o. d.

kristall', gr., min., fast kropp, af naturen själf begränsad af plana ytor, s. med haa bilda konstanta vinklar. 6 syst.: I. Kristallsystem m. 3 axlar. A. Axlarna vinkelräta mot haa; 1) alla lika: reguljära syst., 2) två lika: kvadratiska l. tetragonala syst., 3) alla olika, rombiska syst. B. Axlarna bilda minst en sned vinkel o. äro olika; 4) 2 axlar vinkelräta mot haa, den 3:e bildande m. de andra sneda vinklar: monoklin. syst., 5) ingen axel vinkelrät mot de andra: triklin. syst. II. Kristallsystem m. 4 axlar; 6) 3 axlar i samma plan, bild. 60° vinkel mot haa, den fjärde vinkelrät mot de öfriga, hexagonala systemet.

kristallīnisk, bestående af icke fullt utbildade kristaller.

kristallisation, bildn. af kristaller, försiggår, när kristalliserbara kroppar öfvergå från flytande l. gasformig till fast form.

kristall-linsen, brytande medium i ögat.

kristallografī, gr., läran om kristallerna.

kristallvatten, i kristaller förekommande kem. bundet vatten.

kristendom, den af Jesus Kristus stift. religionen.

Kristens resa, allegori af den eng. prästen John Bunyan.

Kristian, skandinav. kgr. 1) K. (Kristiern) I af Oldenburg, f. 1426, kon. i Danm. 1448/81, i Norge 50/81, i Sverige 57/64, d. 21/4 81. — Dennes sonson 2) K. (Kristiern) II tyrann, kon. Johans s., f. 1/7 1481 i Nyborg, kon. i Danm. o. Norge 1513/23, i Sverige 20/21, underlade sig Sverige o. invigde sin reg. m. Stockholms blodbad (20), s. ledde till den s. k. Kalmarunionens upplösn. Öfvergif. af d. dan. adeln, flydde K. 1523 t. Nederländerna. Vid de försök han gjorde att återeröfra sitt land tillfångatogs han i Norge 31. Död 25/1 59 s. fånge på Kallundborg på Själland. K. var gift m. kejs. Karl V:s syster Elisabet. — Dennes kusin 3) K. III, f. 12/8 1503, s. af Fredr. I, kon. i Danm. o. Norge 1534/59, ifrig lutheran, införde reformat. i Danm. (36) o. på Island (51), d. 1/1 59. Gift m. Dorotea af Sachs.-Lauenburg. — Dennes sonson 4) K. IV, f. 12/4 1577, s. af Fredr. II, kon. i Danm. o. Norge 1588/48, tapper o. företagsam, krig m. Sverige 1611/13 o. 43/45, med kejsaren 25/29, d. 28/2 48. Gift m. Anna Katar. af Brandenb., till vänster m. Kirsten Munk. — Dennes sonson 5) K. V, f. 15/4 1646, s. af Fredr. III, kon. i Danm. o Norge 1670/99, skapade en länsadel af grefvar o. baroner, utg. Danmarks allm. lag, lät i början leda sig af P. Griffenfeld, 75/79 krig m. Sverige, d. 25/8 99. Gift m. Charlotta Amalia af Hessen. — Dennes sonson 6) K. VI, f. 30/11 1699, s. af Fredr. IV, kon. i Danm. o. Norge 1730/46, behärskades af s. stolta o. praktlystna drottn., Sofia Magdalena af Brandenb.-Kulmbach, gynnade konster o. vetensk., d. 6/8 46. — Dennes sonson 7) K. VII, f. 29/1 1749, s. af Fredr. V, kon. i Danm. o. Norge 1766/08, lät leda sig af Struensee till dennes fall (72), antog kronprinsen Fredr. s. medreg. 84, d. 13/3 08. Gift m. Karol. Matilda af Engld, fr. hkn han skildes 72. — 8) K. VIII, f. l8/9 1786, s. af arfprinsen Fredr., dan. ståth. i Norge, 17/5—10/10 14 kon. i Norge, i Danm. 39/48, sökte smnsmälta Slesv.-Holstein m. Danm., d. 20/1 48. — 9) K. IX, f. 8A 1818, s. af hert. Fredr. Vilh. af Slesv.-Holstein-Sonderburg-Glücksburg, kon. i Danm. sed. 63, förenade s. å. fullständigt Slesv.-Holstein m. Danm., fick därigm krig m. Tyskld o. förlorade Slesv.-Holstein o. Lauenburg 64. Gift sed. 42 m. Lovisa af Hessen-Kassel. Död 29/6 06.

Kristiania, Norges hst. vid K.-fjorden, 232,000 inv. Bisk., slott, katedral, teater, univ. (sed. 1811) m. observat., hamn, betydl. handel (export: trä o. järn). Anlades af Krist. IV 1624 i st. för den uppbrända gamla kon.-staden Oslo. Sed. 1814 hst.

Kristianiafjorden, fjord i s. Norge.

Kristiania stift, stift i s. Norge.

Kristianōpel, köping i Blekinge l. vid Östersj., 109 inv. (08). Sl. 1611.

Kristians amt, amt i Norge, 116,282 inv.

Kristiansborg, k. slott i Köpenh., uppfördt 1733/40, nedbrann till stor del 1884.

Kristiansand, nor. st. i K:s stift vid Torrisdalsälfvens utlopp i Skagerack, 16,000 inv.

Kristiansands stift, stift i s. v. Norge.

Kristianstad, residensst. i K. län vid Helgeån, 11,388 inv. (08). Säte för hofrätten of. Skåne o. Blekinge. Stadsprivil. 1622.

Kristianstads län, omfattar n. ö. delen af Skåne, 6,493 kv.km., 224,596 inv. (08). Sjöar: Ifösjön, Immeln, Helgasjön. Residensst.: Kristianstad. Öfr. st.: Simrisham, Engelholm.

Kristiansted, hst. i dan. Västind. på S:t Croix, 10,000 inv. Astron. observat.

Kristiansund, nor. st. i Romsdals amt vid Atlanten, 14,000 inv.

Kristina, sv. drottn., 1) K., Karl IX:s 2:a gemål, f. 1573, förmäld 92, mor till Gust. Adolf o. Karl Filip, d. 25. — Dennas sondotter 2) K. Augusta, Gust. II Adolfs dot., f. 7/12 1626, drottn. 32, myndig 44, lärd, svag för gunstlingar, slösaktig, abdik. 54 till förmån för sin kusin Karl Gust., blef katolik i Innsbruck 55, vistades mest i Rom, besökte Sverige 2 gngr, d. 19/4 89 Rom.

Kristinehamn, st. i Värml. l. vid Vänern, 8,569 inv. (08). Stadsprivil. 1642.

Kristinestad, fin. Kristiina, fin. st. vid Bottn. viken, 3,049 inv.

Kristi-orden, port. orden, 3 kl.

Kristofer, skandinav. kgr. 1) K. I, dan. kon., son af Valdem. II Sejr, f. 1219, kon. 52, stridigh. m. ärkeb. Jak. Erlandsson, d. 59. — Dennes sonson 2) K. II, dan. kon., son af Erik Glipping, f. 1276, kon. 19, beröfvades all makt gm en s. k. handfästn., måste fly till Tyskld för gref. Geert af Holstein, åter eft. ngr. år, d. 32. — 3) K. III af Baiern, kon. i Danm. o. Sverige 1440/48, i Norge 42/48, son af pfalzgref. Johan, f. 26/2 1418, flyttade Danmarks hst. fr. Roeskilde t. Köpenh., stadfäste Sveriges allm. lag 42 und. namn af kon. K:s allm. landslag, d. 7/1 48. G. m. Dorotea af Brandenb.

Kristofer, gref. af Oldenburg, f. 1502, anförde lübeckarne i den eft. honom uppkallade grefvefejden, d. 66.

kristologī, gr.; läran om Kristi person.

Kristus (af gr. Kristos', den smorde, messias), namn på Jesus af Nasaret, kristendomens stiftare. Född omkr. år 6 före vår tidräkn., drog han undervisande omkring i Galiléen, samlade omkr. sig en mindre (apostlar) och en större krets af lärjungar, drog till Jerusalem för att angripa hierarkien, men blef i april 35 korsfäst ss. gudsförsmädare o. upprorsmakare.

krita, hvit, affärgande kalksten, bestående till större delen af skalen eft. mikroskop. djur. Förekommer längs kusterna i Engld, Frankr., Tyskld etc. I Sverige i Skåne. Användes till skrifmateriel, slamfärg m. m.

kritērium, lat., särskiljande kännetecken.

kritformationen, geol., bergformat. öfver jura- o. under tertiärformat., karakteriseras gm hvit krita i öfre samt mergel o. sandsten i undre lager.

Krītias, en af de 30 tyrannerna i Athen, stupade 403 f. K. i strid mot Trasybulos. Förf.

kriticism', gr., vetenskapl. förfarande inom filos.

kritik, gr., granskning, bedömande.

kriti|ker, l. kritikus, granskare. -sera, granska, utöfva kritik.

krītisk, gr., granskande, noggrann: läk., som har afs. på en afgörande vändn. i ett sjukdomsförlopp.

Kroātien, ford. kon.-rike, nu ungar. kronland, 42,516 kv.km., omkr. 2 ½ mill. inv. Floder: Save, Drave. Inv.: slaver. Hufvudnäring: åkerbruk. Hst.: Agram.

Kroisos (kroj'-), Kresus, Lydiens siste kon., 560/548 f. K., besegrad af Kyros. Känd för sin rikedom.

krokān, fr., sockerbakverk i form af ett tempel l. d.

krokett', fr., kok., brunstekt bulle af kött, fisk, ris etc.

krokodilen, Crocodilus, ordn. af kräldjuren. Nil-k., C. vulgaris Cuv., 7 m. l., i Afrika. Ganges-k. l. gavialen, Ramphosioma gangeticum Geoffr., of. 6 m. l., i Ganges o. Sind. Kaimanen l. alligatorn. Alligator mississippiensis Gray, till 5 m. l., i N.-Amer.

krokus, se saffran.

krollsplint, de torkade o. hopvridna bladen af ett stäppgräs i n. Afrika, användes till stoppn. af möbler o. d.

krom, Cr=52, metall, förekommer ej gedigen i naturen, vanligen i förening m. järn, ss. k.-järn.

kromātisk, gr., fys., färgad; tonk., upp- l. nedstigande i på haa följande half toner.

kromgult, kromsyrad blyoxid, med vacker gul färg, erhålles gm fällning af blysockerlösning m. kromsyradt kali.

kromolitografī, gr., se färgtryck.

kromosfär, se solen.

kromsyradt kali, kem., beredes gm smältn. af kromjärn m. salpeter. Användes i färgerier, kattuntryckerier m. m.

krona, lat., härskarvärdighetens attribut, består vanligen af en dyrbar, kransform. hufvudbetäckning, ford. öppen, senare sluten o. försedd m. byglar. Olika eft. bärarens olika rang.

krona, sv. mynt =100 öre.

Kronan, norra o. södra, 2 stjärnbilder, en på n., en på s. stjärnhimlen.

Kronberg, Joh. Jul. Ferd., mål., f. 1850 Karlskrona. Bland hans taflor må nämnas: Jaktnymf, Våren, Kleopatras död, David o. Saul.

Kronborg, dan. fästn. vid Helsingör, uppfördt 1574/83.

kronhjorten, se hjortsläktet.

kronisk, gr., läk., s. räcker lång tid (om sjukdom). Mots. akut.

Kronobergs län omfattar s. delen af Småland, 9,910 kv.km., 157,801 inv. (08). Residensst.: Växjö. Köpingar: Ljungby, Elmhult.

kronogods = domän (se d. o.).

krono|logī, gr., läran om tidräkning. -lōgisk, s. har afs. på tidföljden. -meter, eg. tidmätare; ett m. omsorg konstrueradt ur.

kronorden, preuss. orden, stift. 1861. 4 kl.

Kronos, gr. myt., titan, uppslukade alla sina barn utom Zeus. Oriktigt ansedd för tidens gud. I Italien förväxlad m. Saturnus.

Kronstadt, 1) Ry. st. o. fästn. på ön Kotlin i Fin. viken, 54,539 inv. 2) Siebenbürg. befäst st., 36,646 inv.

Krook, Ax. Joh. Erik, publicist, förf., f. 31 Sölvesborg, medarb. i »Göteborgsposten» 69 o. 80/90 red. af »Nya Förposten» i Gbg, d. 93. Skr. dödsrunor m. m.

Kropotkin, se Krapotkin.

kropp, mat., hvarje solid figur. De 5 reguljära k. äro: tetra-, hexa-, okta-, dodeka-, ikosaēdern.

Kroton, g. geogr., gr. st. i Nedre Italien.

krotonolja, se Croton.

kroup, se strypsjuka.

krucifix', lat., plastisk afbildn. af den korsfäste Kristus.

Krüger (krycher), Paulus, kallad Oom Paul, f. 1825, presid. sed. 83 i sydafr. republ., där han var själen i motst. mot Englds maktanspr.; 00, sed. engelsm. intagit Lydenburg, begaf han sig till Europa, där han dog 04 Schweiz.

Krummacher, Friedr. Ad., ty. teol., f. 1768 Tecklenburg, d. 45 Bremen. Skr. parabler m. m.

Krupp, Alfr., ty. industriidkare, f. 1810 Essen, d. 87, öfvertog sin fars gjutstålsfabr. och utvidgade den till världens största stålverk, (11000/12000 arb.). Kanoner m. m.

krusbär, Ribes grossularia L., Ribesiaceæ, i n. ö. Europa, m. mnga varieteter. Frukten välsmakande, lämnar vin. -s -mjöldaggen, amerikanska k., Sphænotheca mors uvæ (Schwein) Berk., uppträder å talrika ribesarter, förnämligast å Ribes grossularia, krusbärsbusken, och är en svamp, som först visar sig å de unga skottspetsarna o. bärämnena ss. ett grått nätverk l. pulver, s. sedan antager en mörkare, brunaktig färg o. bildar omsider en tjock päls, s. bekläder de angripna delarna.

Krusenstern, Adam v., resande, f. 1770 Estland, världsomsegling 03/ 06, d. 46. Förf.

Krusenstjerna, Filip, f. 1598, d. 76 ss. f. d. ståth. i Reval. Skr.: Des Fürstenthum Esthen Ritter- u. Landrechte.

krustacéer, zo., Crustacea, kräftdjur, en klass af leddjuren.

krustād, fr., bakverk, fylldt med stufning.

krut, mek. blandn. af salpeter, kol, svafvel, exploderar vid antändning m. en kraftig, stötande verkan. Jaktkrut inneh. 78 % salpeter, 10 % kol, 12 % svafvel. Användes till skjutvapen, bergsprängning, fyrverkeripjäs er m. m., men har i många fall undanträngts af nitroglycerinhalt. sprängämnen. K:s användn. till fyrverkeripjäser var känd af kineserna redan före vår tidräkning; till skjutn. nyttjades det först af arab. i 14:e årh.

krutkonspirationen, smnsvärjn. i Engld 1605 m. syfte att spränga Jak. I o. parlamentet i luften. Guy Fawkes åtog sig uppdraget, men misslyckades.

kryddnejlika, se Caryophyllus.

kryddpeppar, se peppar.

Krylov', Ivan, ry. skald, f. 1768 Moskva, d. 44 ss. statsråd. Skr. dramer o. förträffl. fabler.

kryolīt, gr., min., består af fluornatrium o. aluminiumfluorid, fr. Grönland.

krypta, gr., kraftkyrka, rum under en kyrkas kor.

krypto-, gr., dold.

krypto|kalvinister, lutheraner, s. eft. Luthers död visade böjelse för Calvins nattvardslära, is. Melanchthon o. hans anhängare. -gamer, gr., bot., växter, s. sakna ståndare o. pistiller. -grafī, gr., hemlig skrift.

Krysipp'os, gr. filos., f. omkr. 282 f. K., stoiker, d. 209.

kryso|līt, gr., min., kristalliserad grön olivin. Nyttjas s. ädelsten. -prās, gr., min., af nickel grönfärgad kalcedon. Slipas till ringstenar o. d.

Krysos'tomos, Johannes, kyrkofader, f. 347 Antiokia, d. 407. Stor vältalare.

kryssare, fartyg till uppbringande af handelsfartyg, till skydd för sitt lands handel m. m.

Kråka, se Åslög.

kråksläktet, Corvus L., fåglar af tättingarnas ordn. Dit höra hos oss: kajan, C. monedula L., kråkan, C. cornix, L., korpen, C. corax L., o. råkan, C. frugilegus L.

kräfta, lat., Cancer, läk., elakartad nybildn., s. har stor benägenhet att oupphörligt tillväxa o. (om aflägsnad) att återkomma. Orsak i allmänh. obekant; ännu ovisst, om den är smittsam l. ärftl. Dess former synnerligen växlande: hård o. mjuk k., märg-k., blodsvamp, benkr., gelatin-k. o. s. v. Enda kända botemedel: kräftknölens bortskärande l. bortfrätande und. dess första stadium.

Kräftan, stjärnbild i djurkretsen.

kräftdjur, Crustacea, klass bland leddjuren med 2 par antenner, minst 5 fotpar, hufvudet o. mellankroppen vanl. förenade samt kroppen vanl. täckt m. ett hård t kalkskal. Indelas i ordn. skaftögde, Podophthalmata, ledkräftor, Edriophthalmata, bladfotingar, Phyllopoda, musselkräftor, Ostracoda, loppkräftor, Copepoda o. rankfotingar, Cirrhopoda. Bland allmänt bekanta arter inom denna klass kan nämnas flodkräftan, Astacus fluviatilis, s. har läckert kött.

kräftpest, epid. sjukd. hos flodkräftan, antagl. förorsakad af en klyfsvamp (Bactērium pestis as'taci).

kräfva, utvidgn. af matstrupen hos vissa fåglar, hvari födan uppmjukas.

kräkla, isl., biskopsstaf.

kräkmedel, kräkrot, kräkvinsten, apomorfin.

kräkning, framkallas af dietfel, förförgiftn., magsjukdomar l. affektion af tarmarna, bukhinnan o. andra underlifsorgan l. hjärnan. Endast sjukdomssymtom, ej sjukdom i o. för sig.

kräkrot, Radix ipecacuanhæ, se Cephaëlis.

kräkvinsten, vinsyrad antimonoxidkali, kräkmedel, framkallar lätt mag- o. tarmkatarr o. bör användas m. stor försiktighet.

kräldjur, Reptilia, zo., kallblodiga ryggradsdjur m. ofullständ. blodomlopp, andas ända fr. födelsen m. lungor. Kroppen fjällbetäckt. Lägga ägg, s. icke rufvas, l. föda lefvande ungar. Ordningar: sköldpaddor, Chelonia, krokodildjur, Crocodilia, ödlor, Sauria, ormar, Ophidia.

kräpp, fr., krusigt, gmskinl. sidentyg.

krönika, gr., årsbok öf. ett lands l. en orts hist.; i lätt stil hållen tidningsuppsats öf. dagens händelser.

Krönikeböckerna, 2 hist. böcker i G. T., förf. omkr. 300 f. K. m. levit.-prästerlig tendens.

Kröpelīn, Hans, riksråd, höfd. på Sthms slott, sökte ofta und. Engelbrekts befrielsekrig medla mel. svenskarne och Erik XIII, d. 1440 s. höfvidsman i Åbo.

Ktēsias, gr. hist.-förf., 416/399 f. K., pers. lifmedikus, skr. om Persien.

Ktesifon (-fån), ford. hst. i det partiska riket, vid Tigris. Nu fästn. El. Madain.

kub, gr., tärning, af 6 lika stora kvadrater begränsad fig.; 3:e digniteten af ett tal.

Kuba (Cuba), d. största af de stora Antillerna, 114,000 kv.km., 1,₉ mill. inv. Trop. klimat. Prod.: socker, tobak, kaffe, bomull, kakao, indigo, majs, ris, trä. Hst.: Havana. Öfr. st.: Santiago, Trinidad, Puerto Principe. Topp: Pico de Tarquino. J.: 1960, T.: 3,711 km. 01 republ. und. Förent. staternas öfverhögh. K. uppt. 27/10 1492 af Colombo, hette förut Juana, sed. Ferdinandina. 1511 kolon, af spanj. Uppror 1851; 66; 70/78. 80 slafveriet upphäfdt. 95/98 uppror, s. ledde till det för Spanien olyckl. kriget med Unionen och förorsakade öns förlust. 09 gen. Gomez presid.

Kubān, fl. i Kaukasien, uppr. på Elbrus, utf. i Svarta hafv., 880 km. l.

kubīkmått, rymdmått.

kubīktal, produkten af ett 3 gngr s. faktor satt tal, s. i förh. till denna prod. kallas kubikrot. Ex.: 64 är kub.-talet till 4, och 4 är kub.-roten till 64.

Kuenlun, berg i Tibet, 6,000 m. h.

Kufra, oas i Sahara.

Kufu, se Keops.

Kugler, Frz, ty. konsthist., f. 1808 Stettin, d. 58 Berlin. Skr.: Handbuch der Kunstgeschichte m. m.

kuguaren, se puman.

Kuhlau, Fred. Dan. Rud., dan. (ty.) mus., f. 1786 Hannover, kom till Köpenh. s. kammarmusikus, d. 32. Komp. operor (Lulu, mus. till Elverhöj m. m.), uvertyrer, konserter m. m.

Kuhn, Adalb., ty. språkf., f. 1812 Königsberg, d. 81 Berlin. Förtjänt om den jämförande mytologien.

Kuhnau, Joh., ty. mus., f. 1667, d. 22 Leipzig. Den förste tysk, s. komponerade sonater.

Kühne, Gust., ty. förf., f. 1806 Magdeburg, d. 88. Skr. nov., dram., skisser m. m.

Kröyer, Peter Severin, dan. mål., f. 1851, d. 09, genre- o. marinbilder samt porträtt.

Kuhstall, klippblock i sachs. Schwiez.

kujōn, fr., feg stackare. -ēra, förtrycka, topprida.

Kuka, hst. i Bornu, nära sjön Tsad, omkr. 100,000 inv.

Ku-klux-clan (kju-klöx-klänn), heml. polit. förbund i N.-Amerikas sydstater 1867/71, anhängare af slafveriet och unionens motståndare.

Kuku-nor, stäppsjö m. salt vatten i Centr.-Asien, 5,121 kv.km.

Kuldscha, kines. omr. vid Tiansjan, 11,000 kv.km., 70,000 inv. 1871 /81 ryskt. Hst. K. vid Ili.

kulier, folk af de lägsta ind. kasterna, användas af européerna flerstädes s. arbetare.

kulinarisk, lat., rörande kokkonsten.

kuliss', fr., de rörl. sidoväggarna på en teaterscen.

Kullaberg l. Kullen, bergås i Malmöh. l. vid Skelderviken, omkr. 100 m. h.

Kullberg, 1) And. Karlsson af, skald, f. 1771, 17 ledam. af Sv. akad., 30 bisk. i Kalmar, d. 51. Skr.: Poetiska försök m. m. — Hans son 2) Karl And. af, förf., f. 1813, kammarjunkare 35, d. 57. Skr.: En ung mans memoirer (35/ 36), Gust III o. hans hof (38/39), Stycken på vers (47), skådesp. Svenskarne i Neapel (36) m. m. — 3) Karl And., skald, f. 1815, 65 ledarn, af Sv. Akad., d. 97, har utg. vackra lyr. Dikter o. förträffl. öfversättn. af Tasso o. Ariosto.

Kulm, 1) St. i W.-Preuss. vid Weichsel, 11,079 inv. Bisk. — 2) By i Böhmen, 1,081 inv. Sl. 29—30/8 1813.

kulmin|ation l. kulmen, lat., höjdpkt, en stjärnas gång gm meridianen. -era, nå höjdpktn.

kulspruta l. mitraljös, består af flere fast förenade pipor, ur lika projektiler kunna utslungas m. stor hastighet. Den Palmcrantz-Winborgska k. afskjuter 850, Gatlings 1,000 skott i minuten.

kult, lat., gudsdyrkan.

kultje, vind af olika styrka, ex.: laber, frisk, styf k.

kultūr, lat, markens uppodling; mskns förädling gm utbildn. af hennes anlag, andl. odling. -folk, folk, s. ingripit i den andl. o. materiella utvecklingen. -historia, framställn. af mskosläktets andl. o. materiella utveckl. -kamp, en stats strid mot kyrkans anspråk, is. striden mel. Preuss. o. katol. kyrkan 1872/82. (Ordet först användt af Virchow).

kultusminister, namn på ecklesiastikmin. i ngra länder.

Kulun, se Dalai-nor.

kul'vert, eng., öfverhvälfd afloppskanal.

kulör, fr., färg. Kulört, färgad.

Kumassi, hst. i Aschanti.

Kumbriska bergen, se Cumbrian mountains.

kummel, af stenar bestående forntida grafhög.

kummin, den mogna frukten af Carum carvi L., användes s. krydda.

Kumo, fl. i Finld, uppr. på Suomenselkä, gmflyter en mängd sjöar, utf. i Bottn. viken. 375 km. l.

Kunaxa, g. geogr., st. i Babylonien. Sl. 401 f. K.

Kundschinchinga, se Kanschindjinga.

Kunersdorf, by i Brandenburg. Sl. 12/8 1759.

Kungälf, st. i Göteb. o. Boh. l. vid Nordre älfs förgrening fr. Göta älf, 1,494 inv. (08). Hette ford. Konungahella, Kongahell m. m. och omtalas red. på 900-talet. Hist. märkvärdigt för de många kungamöten, s. där höllos i äldsta tider.

Kungsbacka (Kongsbacka), st. i Hallands l. vid K.-ån o. Kattegatt, 1,038 inv. (08). Omtalas s. köpst. und. unionstiden.

kungsfågeln, Regulus cristatus Koch, af tättingarnas ordn., Europa, n. Asien, 9 cm. l., bygger konstmässigt bo. Brandkronade kungsfågeln, R. ignicapillus, mellersta Europa, vår världsdels minsta fågelart.

Kungsholmen, en af de holmar, hvarpå Sthm är byggdt.

kungstigern, Felis tigris L., rofdjur af kattsläktet, 1,₆ m. l., rostgul m. mörka streck, i Asien, på Java, Sumatra. Fruktansvärdt rofdjur.

kungsvatten, blandn. af salpetersyra o. klorvätesyra, inneh. fri klor, löser därför guld, silfver o. platina.

Kungsör, köping vid Arbogaån o. Mälaren, 1,382 inv. (08); ford. kungsgård.

kungsörnen, Aquila chrysaëtus L., af roffåglarnas ordn., Europ., Asien, nordöstra Afrika, till 90 cm. l. Modig, stark, grym o. glupsk.

Kunigunda, d. hel., kejs. Henr. II:s gemål, d. 1038 ss. nunna. Kanoniserad 1200.

Kuopio, län i Finld, 42,730 kv. km., 316,219 inv. Residensst. K. vid Kallavesi, 12,683 inv.

kupé, fr., halftäckt vagn, järnv., vagnafdeln.

kupēra, fr., afskära, taga af. — Kupērad mark, trakt gmskuren af dalar, bruten mark.

kuplett', fr., strof; is. en kvick sång m. pikant omkväde, använd i lustspel m. m.

kupōl, lat., kupigt tak.

kupong', fr., hand., ränte- l. vinstanvisning hörande till obligationer o. aktiebref.

kur, lat., bestämd metod för en sjukdoms botande.

kur, fr., uppvaktning.

Kur, fl. i ry. Armenien och Transkaukas., utf. i Kasp. hafvet, 900 km. l.

kuratēl, fr., jur., förmynderskap.

kurant', fr., löpande, gångbar.

kurātor, lat., förmyndare, syssloman, en nations ordförande vid ett universitet.

kurbits, Cucurbita L., Cucurbitaceæ. Vanlig k., C. pepo L., fr. Indien, lämnar grönsaker, foder, medicin m. m.

Kurck, Axel, krigare, af kon. Sigismund utnämnd till krigsöfverste i Finld, slagen o. fången af hert. Karl, eft. frigifn. gen.-krigsöfverste i Finld.

kurder, iransk folkstam vid Tigris. Omkr. 2 ¼ mill. Dels und. turk., dels und. pers. välde.

Kurdistān, land i asiat. Turkiet o. nordv. Persien, bebos af kurder, armenier m. fl.

kurēra, lat., bota.

kurfurstar, i forna ty. riket de furstar, s. hade att välja kejsare. Gm »gyllene bullan» 1356 fastställdes 3 andl. (Mainz, Köln, Trier) o. 4 världsl. (Pfalz, Brandenb., Sachs., Bohm.), senare förändrade o. förökade. 1806 upphörde värdigheten.

Kur-Hessen, se Hessen-Kassel.

kūria, lat., påfvens rådsförsamling. Jfr. Curia.

kuriālstil, kanslistil, lagstil.

Kurīlerna, ögrupp i Stilla hafv. mel. Jeso o. Kamtschatka. 14,826 kv.km. Tillhöra Japan.

kuriositēt, lat., märkvärdighet, sällsynthet.

kurīr, lat., ilbud.

Kūrisches Haff, strandsjö i Ost-Preuss. 1,661 kv.km. Gm Kuriche Nehrung skild fr. hafvet.

kuriös, fr., eg. nyfiken; egen, besynnerlig.

Kurland, ry. guv., en af Östersjö-prov., 27,286 kv.km., 674,034 inv. Inv. i städerna mest tyskar, på landet letter. Hst.: Mitau.

Kuropatkin, Alexej Nikolajevitsch, ry. gen., f. 1848, 98 krigsmin., 04 öfverbefälh. i Mandschuriet.

Kuro Sivo, »svarta strömmen», hafsström i Stilla hafv. mel. Formosa, Japan, Aleuterna, Kalifornien.

kurs, lat., lopp; riktn., is. ett fartygs; löpande priset på penningar, värdepapper o. s. v.; förteckn. of. dessa priser; följd af föreläsningar; viss del af ett läroämne.

kursīv, fr., löpande, flyktig, snedliggande (om lat. boktrycksstil).

Kursk, ry. st. vid Kur, 52,896 inv. Handel.

ku'rsor, lat., eg. löpare, fordom namn på univ.-vaktmästare. -isk, fortlöpande, oafbruten.

kurtage, se courtage.

kurtīn, fr., befäst mur mel. 2 bastioner.

kurtīs, fr., enträgen o. ytlig hyllning mot damer. -ant (-angt'), fallen för kurtis. -era, göra (ngn) sin kur. -ör, per., s. utöfvar kurtis.

kurtisān, fr., sköka m. finare bildning.

kur'va, lat., kroklinje. -tūr, krökning.

Kurz, Heinr., ty. lit.-hist., f. 1805 Paris, d. 73 ss. prof. i Aarau. Skr. : Gesch. d. deutsch. Lit. m. m.

Kuss'o, se Bravera.

kustartilleri, det för kustbefästningar afsedda artilleriet. Finns fördeladt på 5 orter i Sverige.

kus'tos, lat., uppsyningsman, föreståndare.

Küstrin, st. o. fästn. i Brandenburg vid Oder o. Warthe, 16,473 inv.

Kutāhia, st. i M. Asien, omkring 22,300 inv.

Kutaís, ry. st. i Kaukasien vid Rion, omkr. 32,492 inv.

Kuttenberg, böhm. st., 14,799 inv.

kutter, enmastadt, snabbseglande, djupgående fartyg med stag- o. gaffelsegel.

Kutūsov, Michail, ry. fältmarskalk, f. 1745, Petersburgs 1:e gen.-guv., öfverbefälh. vid Austerlitz 05, 12 vid Borodino, d. 13 Bunzlau.

kutym, fr., sed, bruk. Jfr coutume.

kuvert' (äfven -vär), fr., brefomslag; tallrik m. tillbehör för hvarje person vid dukadt bord.

Kuxhafen, hamnst. vid Elbes mynning, 6,898 inv.

Kuylenstierna, Alex. Edv. Ulr., milit., resande, f. 1862 i Söderm., kapten 00. Har i flere fängslande ber. skildrat sina resor i Afr. o. Asien und. pseud. Mustafa.

kvacksalvare, urspr. person, s. gick omkring o. sålde salvor; nu olaglig utöfvare af läkarkonsten.

kvādersten, fyrkant., huggen sten.

kvadrangel, lat., fyrkant.

kvadrant', lat., ¼ af en cirkel; astron. instrum. till mätning af vinklar.

kvadrāt, lat., prod. af 2 lika faktorer; geom., reguljär fyrhörning; tonk., återställningstecken (♮).

kvadratrot, tal, s., multipliceradt med sig själft, utgör en kvadrat. 3 är t. ex. en k. till 9.

kvadratūr, lat., beräkning, af en kroklinig fig:s yta. Cirkelns k. (quadratura circuli), kan end. närmelsevis beräknas.

kvadrillion, en million, multiplicerad 4 ggr med sig själf.

kvadron, se kvarteron.

kvadru'pel, lat., fyrfaldig.

kvagga, se sebra.

kvalificēra, fr., bestämma till art o. beskaffenhet. K. sig, visa sig skickl. t. ngt. Kvalificeradt brott, brott under försvårande omständigh.

kvalitativ, lat., s. har afs. på beskaffenheten.

kvantit|ativ, lat., s. har afs. på mängden. -et, mängd, storhet.

kvalster, Acarina, ordn. bland spindeldjuren. Äro i allmänhet ganska små, t. o. m. mikroskopiska. Hit höra t. ex. fästingar, Ixodes, ostkvalstret, Tyroglyphus siro, skabbdjuret, Sarcoptes scabiei.

kvantum, lat., mängd, summa. Quantum satis, så mycket s. är nog.

Kvansa, se Coanza.

kvarka, katarral. affektion af luftstrupen hos hästen i förening med körtelsvullnad på halsen.

Kvarken, smalaste delen af Bottniska viken.

kvart, lat., ¼; tonk., 4:e tonen i skalan; fäktk., ett slags värjstöt; ¼ timme. -format (quarto), bokformat med 8-sidiga ark.

kvartāl, fjärdedels år.

kvartēr, fjärdedelen af ngt, ex. at en aln, af ett stop (utt. kvar'ter), af månens lopp kring jorden; stadsafdeln.; bostad, is. soldaters utom kasernen; her., vapenfält. -mästare, räkenskapsförare vid regemente; lägsta und.-officer på örlogsfartyg.

kvarteron l. kvadron, afkomling af hvit o. terzeron.

kvartett', 4-stäm. tonstycke för sångstämmor l. instrument.

kvarts, min., ren kiselsyra, väsentl. beståndsdel af många bergarter. Variet.: bergkristall, vattenklar; ametist, violettblå; citrin, gul; röktopas, mörkbrun till svart; aventurin-k., därb, rödfärgad med inneslutna glimmerfjäll; kalcedon. hvit, brun; karneol, röd; kiysopras, lökgrön, m. fl.

kvartärperioden, den närv. utvecklingsper. af jorden.

kvasi, lat., liksom; ger därmed smnsatta ord begreppet af ngt skenbart.

kvass, ry. ölartad dryck af malt, rågmjöl o. vatten.

kvener, ford. folkstam i n. Finld.

kvesved l. bittersöta, Solanum dulcamara l., Solanoceæ, halfbuske i hela Europa, med giftiga bär, lemnar de officinella Stipites dulcamaræ.

kvicksilfver, Hg = 200, metall, grundämne, sällan gediget, förekommer vanl. i förening med svafvel ss. naturl. cinnober. Främst, af cinnober gm destillat. med järn l. kalk; tennhvitt, vid vanl. temper. flytande. Eg. v. 13,₅₉. Fryspkt — 39,₄°. Kokar vid 357,₂₅°. Med flere metaller bildar k. s. k. amalgam. Anv. i metallurgien, till fysikal. instrum., läkemedel m. m. -förgiftning yttrar sig i spottflöde o. darrning i lemmarna, förekommer i spegelfabriker, efter bruk af kvicksilfverpreparat. -klorīd l. sublimat, HgCl₂ = 271, vanligen gmskinlig, kristallin. massa. Mycket giftig. Anv. i medicinen, till konserver. af lik o. anat. preparat. -salva, se gråsalva.

Kvidinge hed, exercisplats i Kristianst. l. Kronprins Karl August död där 28/5 1810.

kvietism', myst.-relig. riktn., utgången från Mich. Molinos (d. 1697), förföljd af inkvisitionen. Satte hvila i Gud öfver mekan. verklighet.

kvinnoemancipation, se emancipation.

kvint, lat., 5:e tonen i skalan; finaste strängen på en violin; fäktk., 5:e ställningen.

kvintessens', lat., (af quinta essentia), det bästa, verksammaste, själfva musten af ngt.

kvintett', lat., 5-stämmigt musikstycke.

kvintillion, lat., en million kvadrillioner.

kvin'tin, ford. vikt i Sverige, ¼ lod (3,₃ gr.).

kvitt, fr., befriad, ledig.

kvittens', l. kvitto, fr., fritagnings-, mottagningsbevis. Kvittera.

kvittenträdet, Cydonia Tournef., Pomaceæ. Vanliga k., C. vulgaris Pers., fr. orienten, lämnar välsmakande frukter. De slemrika kärnorna användas till ögonvatten o. kosmet. medel. Veden till snickeri- o. svarfvade arbeten.

kvot, lat., den del, s. tillfaller hvar o. en efter behörig delning; mat., k. l. kvotient', tal, s. uppkommer gm ett tals division med ett annat.

kväfning kan uppstå gm mekanisk tillklämning af luftvägarna (strypning, hängning etc.), gm luftstrupens tilltäppning af ngt ämne, gm inandning af gift. gaser (koloxid, rök etc.). Botemedel: upphäfvande af orsaken, upplifningsförsök gm konstgjord andning.

kväfoxidul l. lustgas, N₂O, framställes gm upphettning af salpetersyrad ammoniak. Färglös gas m. sötakt, lukt o. smak, kan förtätas t. vätska. Framkallar vid inandning medvetslöshet samt hos mnga personer hallucinationer o. skratt. Användes s. anesteticum vid operationer (särsk. tandoperationer).

kväfve, nitrogenium, N = 14, icke metall. grundämne, beståndsdel af den atmosfär, luften samt af många org. o. oorg. kroppar. Färglös gas utan lukt o. smak, öfvergår till vätska gm stark afkyln. o. smntryckn. Kan ej underhålla förbränning, är ej giftig, men verkar vid inandning i oblandadt tillstånd kväfning.

kväkare (egentl. darrare), eng. sekt, stiftad 1647 af Geo. Fox, kallade sig själfva Evangelical friends, erkändes gm toleransakten 1689. Hufvudläror: plöts. upplysning, förkastelse af prästståndet, sakram., ed, krigstjänst, lyx. Sekten är äfven vidt utbredd i Amerika sed. W. Penns tid.

Kyax'ares, lat. Cyax'ares, mediska rikets grundläggare, förstörde Ninive o. eröfr. m. Nabopolassar Assyrien, d. 593 f. K.

Kybele, gr. myt., lat. Cybele, Kronos' gemål, Zeus' mor, lärde folken bygga städer. Hos romarne indentifierad m. Rhea.

Kykladerna l. Cykladerna, gr. ögrupp i Egeiska hafv., 2,695 kv.-km., 134,747 inv.

kyklōper, se cykloper.

kylande medel: is, selters- o. sodavatten, syror, användas is. vid febrar.

kylapparat, inrättn. för afkylande af vätskor o. ångor, består vanl. af i kallt vatten nedlagda, spiralform. slingrande rör, gm lika det ämne, s. skall afkylas, får passera.

kyller, ty., en vadderad, af riddare ford. buren rock.

Kymm'ene älf, fl. i Finld, gmflyter Päijänne o. en mängd andra sjöar, utf. i Fin. viken, omkr. 300 km. l.

kymrer, keltiska inv. i Wales.

kyndelsmässan l. ljusmässedagen, helgdag till minne af jungfru Marias kyrktagning. Firas d. 2 febr.

Kynos' kefalai (-aj'), lat. Cynocephalæ, 2 berg i Tessalien. Sl. 197 f. K.

kyrass', fr., bröstharnesk. -iär, ryttare iklädd kyrass.

Kyrena'ika, lat. Cyrenaica, g. geogr., landsk. i n. Afrika vid Medelh., det nuv. Barka.

Kyrenaiska skolan, af Aristippos stift. filos. skola i Kyrene, ansåg den sinnl. njutningen s. det högsta goda.

Ky'rie elēison, gr., Herre, förbarma dig!

kyrka (af gr. kyrios, herre), åt kristl. gudstjänst invigd byggnad; religiöst samfund, is. kristligt.

kyrko|bot, offentl. handl., gm hvars fullgörande exkommunicerade återupptagas i kyrkans gemenskap; vallfärd, fasta, offer m. m. -fader, lärare i den forna kyrkan, hvilkas skrifter gälla s. källor för d. rena läran, i den protestant, kyrkan till 6:e årh., i kat. kyrk. t. 13:e årh. -författning, kyrkans organisation. I rom.-kat. kyrkan är k. hierarkisk, i den gr.-kat. hierark.-aristokratisk, i den luth. episkopal, i den reformerta presbyterial och synodal. -historia, den kristna kyrkans hist. Den äldsta är Apostlagärningarna, därpå Eusebios' till 324, sedan Nikeforos' o. Gregorius' af Tours till 591. Först reformationen medförde vetenskapl. framställn.: Centuriæ magdeburgenses i 16:e årh. Sv. kyrkans hist. af Reuterdahl, Anjou, Cornelius. -musik, kyrkosång m. orgelackompanj.; sångstycken m. relig. inneh.: mässor, oratorier, motetter m. m. Berömda komposit.: Palestrina, Seb. Bach, Mozart, Beethoven, Liszt m. fl. -möte, 1) Ford. smnträde för kyrkl. frågors afgörande. De 3 viktigaste k. i Sverige höllos i Linköping 1152, i Skeninge 1248 o. i Uppsala 1593. Jfr koncilium. 2) Sed. 1863 sv. lärkans representat., smnträder hvart 5:e år. -ordning, ordn. för kyrkans förvaltn. o. gudstjänsten. Vår nu gällande k. fr. 1686.

Kyrkostaten, it, Stato della chiesa, ford. stat i mel. Italien m. påfven s. suverän; gränsade till Adriat. o. Tyrrhen. hafv., Neapel, lombard.-venet. kon.-riket, Toscana o. Modena. Före 1860: 41,400 kv.km., 3,₁ mill. inv. Hist. K. grund. af den frank. kon. Pipin 755. 1056 förvärfvades Benevento, 1115 Toscana. Und. 14:e o. 15:e årh. led K. stora förluster o. invecklades i flere krig. Und. 16:e årh. förvärfvades Ravenna, Bologna, Ancona, Ferrara, und. 17:e årh. Urbino. 1797 förlorades Avignon, Romagna, Bologna, Ferrara, 1808 besattes Rom af fransm. o. införlifvades K. m. Frankr., 15 återfick K. ungef. sin forna utsträckn. Und. Pius IX (sed. 46) sönderstyckades K. småningom gm Garibaldis strider, ockuperades 70 af Vikt. Emanuel. 11/9 70 inryckte it. trupper i Rom o. 9/10 s. å. införlifvades K. m. Italien.

kyrko|tonarter, grundskalans olika indeln., s. fordom gällde ss. särsk. tonarter, ex.: dorisk, frygisk, lydisk. -år, den årl. cykeln af sön- o. helgdagar, börjar i rom.-kat. o. protest, kyrk. m. 1:a söndagen i advent.

Kyros, lat. Cyrus, 1) K. d. ä., pers. rikets stift., eröfr. Lydien 548 f. K., Babylon 538, föll 529 mot massageterna. — 2) K. d. y., Dareios II:s son, f. 424 f. K., gjorde uppror mot sin bror Artaxerxes II i M. Asien, tågade mot honom m. hjälp fr. Grekld, men stupade vid Kunaxa 401.

Kytēra, se Cerigo.

Ky'zikos, lat. Cyzicus, g. geogr., st. i Mysien vid Marmarasjön.

kål, Brassica L., Cruciferæ. Viktig grönsaks- o. foderväxt, förekommer odlad und. en mängd varietet.: kålrabbi, blomkål, bladkål, hufvudkål m. fl.

Kållandsö, ö i Vänern m. slottet Leckö.

kår, fr., samfund, sällskap, trupp.

kås|erī, fr., lätt, ytligt prat; liten tidn.-uppsats, hållen i lätt stil. -ör, person, s. berättar på ett lätt o. lekande sätt.

kåta, timrad lappsk bostad.

kägla, se kon.

källor uppstå mestadels gm i jorden nedträngande nederbörd; sönderfalla eft. flödets varaktigh. i beständiga o. intermittenta, eft. temp. i kalla o. varma. K. med upplösta min. ämnen kallas mineral-k.

kän'gurusläktet, Macropus Shaw, af pungdjurens ordn., frambenen mycket kortare än bakbenen, i Australien. Jättekänguren, M. gigantens Shaw, 1,₅ m. l., med ätbart kött.

känsel, ett öf. hela kroppsytan utbredt sinne, s. gm förnimmelse af tryck o. temperatur anger beskaffenheten af föremål, som vidröras. K.-organ äro den yttre huden o. i o. und. densma liggande nervändar. K. är finare i den mån dessa organ förekomma tätare.

Känsö, ö i Kattegatt, s.v. om Göteborg. Karantänsanstalt.

käppi, ty., kr., ett slags rund, styf hufvudbonad.

Käpplingeholmen, ford. namn på Blasieholmen i Sthm, bekant gm käpplingemorden.

käpplingemorden, illdåd, s. föröfvades på Käpplingeholmen 1389 af i Sthm bosatta tyskar, hka smnrotat sig und. namn af hattebröder. Dessa fängslade en del ansedda sv. borgare, s. marterades o. inkastades i ett skjul, där de sedan innebrändes.

Käringön, ö, badort i Göteb. o. Boh. l. Municip.-samh., 617 inv. (08).

Kärnten, österr. kronland mel. Krain, Tyrolen, Görz, Steiermark, Salzburg, 10,328 kv.km., 367,322 inv. Berg: Alperna. Fl.: Drave. Prod.: järn, zink, bly, grafit, kol, guld, trä, säd, frukt. Inv.: tyskar o. slovener. Hst.: Klagenfurt.

Kästner, Abr. Gotthelf, ty. mat. o. förf., f. 1719 Leipzig, d. 1800. Utmärkt epigrammatist.

kättare (af katarer [se d. o.]), alla, s. afvika fr. kyrkans lära. K. omtalas redan i bibeln. Eft. reformat. betecknades med k. is. protestanterna.

käx (eng. cakes), små kakor af fint, hvitt mjöl.

kö, fr., personer ordnade på led framför biljettlucka o. d.; biljardkäpp.

Köhler, Louis, ty. mus., f. 1820 Braunschweig, d. 86. Skr. ang. undervisn. i pianospeln. m. m.

köldblandning, till framkallande af låga temperaturgrader. Många slag, ex.: 5 del. glaubersalt, 2 ½ svafvelsyra, 1 ½ vatten; 5 salmiak, 5 salpeter, 8 glaubersalt, 16 vatten; 1 snö, 1 utspädd svafvelsyra.

Kölen, fjällrygg, s. sträcker sig fr. N. ishafv. till Dalarna på båda sidor om sv.-nor. gränsen. Toppar: Sarektjokko, 2,130 m., Sulitelma, 1,880 m., Åreskutan, 1,472 m., Skurdalsporten, 594 m., Syltoppen, 1,790 m., Städjan, 1,159 m., m. fl.

kölhala, luta ett fartyg så, att dess köl kommer öfver vattnet. Ford. äfven straff för förbrytare, s. medels ett tåg halades und. kölen.

Köll'iker, Alb., schweiz. anat., f. 1817 Zürich, d. 05 Würzburg. Förtjänt om den mikroskop. anatomien. Förf.

Köln, hst. i preuss. Rhenprov. vid Rhen, 469,000 inv. Katedral, ärkebisk., rådhus, gymnas., fästn.

König, Friedr., ty. mek., snällpressens uppfinn., f. 1774 Eisleben, d. 33 Würzburg.

Königgrätz, befäst böhm. st. vid Adler o. Elbe, 9,733 inv. Sl. 3/7 1866.

Königsberg, hst. i Ost-Preuss. vid Pregel, 239,000 inv. Univ., fabr., betyd. handel, slott.

Königshütte, preuss. st. i Schlesien, 65,969 inv. Järnverk.

Königsmark, fr. Tyskld härstammande adl. ätt. 1) Hans Kristof. v., gref., fälth., f. 1600 Brandenburg, 30 i sv. tjänst, eröfr. Bremen o. Verden samt en del af Prag, fältmarsk. 55, d. 63. — Hans son 2) Otto Vilh. v., gref., fälth., f. 1639, 72/74 i fr. tjänst, 75 sv. fältmarsk. o. öfverbefälh. i ty. kriget, 85 i venetiansk tjänst, d. 88. — Dennes brorsdotter 3) Maria Aurora v., f. 1668 Bremen, beryktad för sin skönhet, pol. kon. August II:s älskarinna, födde honom marsk. Moritz af Sachsen, d. 28 ss. prostinna i Quedlinburg.

Köpenhamn, dan. Kjöbenhavn, Danmarks hst., på Själland vid Öresund, 535,000 inv. Utom 4 förstäder (Öster-, Nörre-, Väster-, Amagerbro) 3 af fästn.-verk omslutna hufvuddelar. Arsenal, varf, 16 öppna platser o. torg (Kongens nytorv). Byggnader: Vor frue kirke, slotten Kristiansborg, Charlottenborg o. Rosenborg, Thorvaldsens konst-, etnograf. museum, rådhus, univ. (sed. 1475), observat. — K. omtalas 1:a gngn 1043 und. namnet Hafn, fick stadsprivil. 1254, hst. sed. 1443.

Köping, st. i Västmanl. l. vid K:s-ån, 4,643 inv. (08). Urgammal. Stadsprivil. 1474.

Köpnick, se Cöpenick.

Kö'prili, turk. fam., af hkn Mohammed (d. 1661), hans söner Achmed (d. 1676) o. Mustafa (d. 1691) samt hans brorson Husejn. K. (d. 1702) ss. storvesirer förgäfves motarbetade det osman. rikets förfall.

kör, gr., se kor.

Körling, Sven Aug., komp., f. 1842 Kristdala, Kalm. l., sed. 66 organist i Ystad, 88 ledam. af Mus. akad. En af Sveriges mest sjungna viskomp.

Körner, Karl Theod., ty. skald, f. 1791 Dresden, föll vid Gadebusch 12. Mest betydande äro hans krigssånger: skref äfv. dramer o. lustspel.

körsbärsträdet, af släktet Prunus L., Amygdaleæ. Af söt-k., P. acium L., möjl. inhemsk i Europ., 2 odlade slag: bigarråer, hjärtkörsbär. Af sur-k., P. cerasus L., fr. M. Asien, äfven 2 odlade slag: klarbär, moreller. Af frukterna, körsbär, beredas saft, vin, likör, af veden hårdt virke, ur stammen flyter körsbärskåda.

körtel, namn på afsöndringsorgan i djurorganismen.

Körös (kö'rösch), bifl. till Teis i Ungarn, 550 km. l.

Köslin, st. i Pommern nära Östersjön, 20,417 inv.

Köthen, st. i Anhalt vid Ziethe, 22,091 inv. Fabr.

kött, mskns mest närande födoämne. Det viktigaste k. är af nötboskap, får o. svin. K:s beståndsdelar äro köttfibrer, köttsaft, fett, bindväf o. s. v. Däri befintl. näringsämnen: fiberämne (fibrin), ostämne (kasein), ägghvita (albumin) m, m.

köttextrakt beredes vanligen eft. Liebigs metod, hvarvid ägghviteämnena o. limmet aflägsnas fr. den vätska, hvarmed köttet urlakas. Har ungef. sma näringsvärde s. buljong.