Uppslagsbok för alla/G

←  F

Uppslagsbok för alla G

H  →

(index)

G.

G, g, 7:e bokst. i alfab.

G, tonk., femte tonen i den diaton. skalan.

G, förk. för Gajus (Cajus), Gellius; genius, gens, genus, gesta, gratia.

Ga, kem. tecken för Gallium.

Ga., förk. för n.-amer. stat. Georgia.

gabbro, min., kristalliniskt kornig bergart, best. af diallag l. smaragdit samt labrador l. saussurit. I öfre Italien, Alperna, Harz, Schlesien, Sverige etc. Anv. till arkitekton. ornament.

Gabelentz, 1) Hans Con. v. d., ty. framst, spåkforsk., f. 1807 Altenburg, 50/70 pres. i hertigdöm. Altenburgs ständerförs., d. 74 Lemnitz. Skr.: Die melanesischen Sprachen (60/73) m. m. — Hans son 2) Georg Con., språforsk., f. 1840, sedan 78 prof. i östasiat. spr. vid univ. i Leipzig, d. 93. Skr.: Chines. Grammatik (82).

Gabelsberger, Frz Xaver, ty stenograf, uppf. af det efter honom benämnda systemet, f. 1789 München, d. där 49 ss. geh.-ministerialsekret. Skr.: Anleitung zur deutsch. Redezeichenkunst (2: a uppl. 50), Lehrgebäude der Stenographie (50) m. m.

Gablenz, Ludw. Karl Wilh., frih., österr. gen., f. 1814 Jena, först i sachs. tjänst, segrade 64 i Holstein, 65 ståth. där, segrade 66 öfver preuss. vid Tratenau (Böhmen), afsked 71, sköt sig 74 Zürich.

Gablonz, böhm. st. vid Lausitz.-Neisse, 21,091 inv. Stor glas- o. bronsvaruindustri.

Gabon l. Gabun, flodmynn. o. vik i s.-ö. delen af Guineaviken. Kusten 1843/71 fr. besittning, nu kolstation.

Gaboriau (-iå), Emile, fr. rom.-förf., f. 1835 Saujon, d. 73 Paris; brottmålsromaner.

Gabriēli, 1) Andrea, it. komp., f. omkr. 1512, d. 86 Venezia, liksom brorsonen 2) Giovanni, f. 1557 Venezia, d. där 1612 l. 13, ber. för sina kyrkokomp.

Gabun, se Gabon.

Gad, hebr., 1) profet på Davids tid; skall ha skrifvit dennes hist. (1 Krönik. 29: 29); 2) israelitisk stam, bosatt i Gilead, ö. om Jordan, försvinner ur hist. omkr. 734 f. K.

Gad, Hemming, bisk., statsm. o. krigare, f. omkr. 1440 nära Kalmar, Sturarnes vän, 1501 vald (electus) till bisk. i Linköping, flere ggr öfverbefälh. mot danskarne, äfven t. sjös, 18 jämte fl. a. bortförd ss. gisslan till Danmark, tyckes därefter ha slutit sig till kon. Kristian II; på dennes befalln. 20 halsh. utanför Raseborgs slott. Förf.

Gad, Marius, dan. polit. o. statistik, f. 1827 Färöarna, 58/76, 79 o. f. medl. af folketinget, 78 chef för statist. byrån. Förf.

Gadāmes, st. i Tripolis, öfver 7,000 inv. Medelpkt för karavanhandeln.

Gadd, Per Adrian, fin. kem., f. 1727 Birkkala (Finld), 61 kem. prof. i Åbo, d. där 97. Skr. i kem., min., ekonomi m. m.

Gade, Niels Vilh., dan. komp., f. 1817 Köpenhamn, d. där 90, en af samtidens förnämsta instrumentalister. Komp. symfonier, uvertyrer, kantater m. m.

Gadebusch, st. i Mecklenburg-Schwerin vid Radegast, 2,600 inv. Slag 9 (20) dec. 1712.

Gades, se Cadiz.

Gadolīn, 1) Jak., naturforsk., statsm., f. 1719 Strängnäs, 53 prof. i fys. o. 62 i teol. vid univ. i Åbo, 88 bisk. i Åbo stift, d. 02 Åbo. Tillh. under frihetstidens riksd. hattpartiet; grundl. af fin. hushålln.-sällsk. Skr. akad. afhandl. m. m. — Hans son 2) Johan, kem. o. fys., f. 1760 Åbo, e. o. prof. i Åbo 85, prof. i kemi där 98/22, d. 52. Skr.: De theoria caloris corporum speciflci (92; i Uppsala vetensk.-soc. handl.), Einige Bemerkungen über die Natur des Phlogiston (i Crells Annalen) m. m. — Dennes brorson 3) Axel, fin. miner. o. militär, f. 1828, adlad 71, gen.-löjtn. 76, d. 92 i Petersburg. Förf.

gaeler (gäler), egentl. den på Irland, ön Man o. i skottska höglanden bosatta grenen af den kelt. folkstammen; vanl. menas med g. endast kelterna i skottska höglanden. Pikter o. skoter de äldsta kända g.

Gaëta, it. befäst st. o. fästn. vid G.-viken, 5,528 inv. 1848/49 asyl för påf. Pius IX o. 1860/61 kon. Frans II:s af Neapel sista tillflyktsort.

gaffel, sjö., rundhult, s. i lutande ställning m. sin gaffelformiga ände griper om bakre delen af en mast o. tjänar att bära o. utsträcka öfre liket af ett gaffel- l. bomsegel. — Bords-g. uppfanns i Italien o. var ännu i 16:e årh. föga i bruk.

gagāt, min., svart, glänsande, lätt polerbar sten l. brunkolsvarietet; anv. till smycken.

gage (gāsch), fr., lön, sold.

Gagern, Hans Christ. Ernst v., frih., ty. statsm., f. 1765 nära Worms, Nederländernas representant vid kongressen i Wien 15, d. 52 Hornau. Ifrade för ty. rikets enhet. Förf.

Gagner, Lars Peter, präst, förf., f. 1791 Karlstad, 27 kyrkoh. i Vexjö stift o. 41 i Karlstads, d. 69 Arvika. Talrika andl. skr., hvaribland må nämnas: Predikningar och nattvardsbetraktelser (2.a uppl. 35), Till nattvardsbarnen (36; 9:e uppl. 37), Communion- o. bönebok (5:e uppl. 41), Högmessopredikningar (62/63).

gagnera (ganjēra), fr., vinna, förtjäna.

Gahn, 1) Joh. Gottlieb, kem., f. 1745 Voxna bruk (Hälsingland), d. 18 ss. assessor i bergskoll. Stora förtjänster om blåsrörets anv. inom kem. — Hans bror 2) Henrik, läkare, f. 1747 Falun, d. 16 Sthm; en af Linnés lärjungar, främst, läkare o. en af sv. läkaresällskapets stiftare. Förf. — Brodern 3) Karl Pontus, adlad G. af Colquhoun, krigare, f. 1759 Falun, deltog i finska fältt. 88/90, adl. 09, 14 gen.-major, norska fälttåget s. å., 20 chef för 2:a infanteribrigaden, d. 25 Sthm. — Joh. Gottliebs sonson 4) Henrik, kem., f. 1820 Falun, d. 74 Uppsala, uppfann 68 aseptinen (se d. o.).

Gaia (gaj'a), gr. myt., Jorden, s. uppstått ur kaos o. själf alstrat Uranos (himmelen), bergen o. Pontos (hafvet); med Uranos, s. blef hennes make, födde G. titanerna, kykloperna m. fl.

Gaikawar (gajkwar), titel för härskare öfver Baroda på västra ind. halfön.

Gaillard (gajār), Claude Ferdinand, fr. kopparstick, o. mål., f. 1834 Paris, d. där 87.

Gainsborough (gēnsbörro), Thomas, eng. mål., f. 1727 Sudbury, d. 88 London. Framstående porträttmålare.

Gājus, se Cajus.

Gājus, ber. rom. rättslärd und. Hadrian., Anton. Pius o. M. Aurel. Skr.: Institutionum commentarii IV (161 e. K.), 1816 af Niebuhr upptäckta i Verona.

gāla, sp., hoffest, praktklädnad, högtidsdräkt.

Galactoden'dron ūtile, bot., mjölk- l. koträdet, ett i Venezuela växande träd med läderartade blad. Af stammen fås en mjölkartad vätska.

Gālacz l. Galatz (rum. Galatti), st. i Rumänien vid vänstra Donaustranden, 64,544 inv. Betydlig handel.

galaktomēter, gr., instrument för bestämmande af gräddhalten i mjölk.

galant',, fr., älskare, fruntimmerskarl; umgängsam, artig; duglig, pålitlig. -erī, artighet, smicker, grannlåt. -erīvaror, prydnadsvaror, lyxart.

galantuōmo, it., hedersman: binamn på kon. Viktor Emanuel II af Italien.

Galápagosöarna, vulk. ögrupp i Stilla hafvet, 7,643 kv.km., omkr. 400 inv. Kända bl. a. för sina stora sköldpaddor. Tillhöra Ecuador.

Galatā, först. till Konstantinopel (se d. o.).

Galatēa, astron., en af småplaneterna.

Galateia (-tej'a), gr. myt., hafsnymf, älskad af kyklopen Polyfem.

galāterbrefvet, Paulus' bref till inv. i Galatien, anses förf. omkr. år 56; näst romarebref. förnämsta stödet för protestantismens lära om rättfärdiggörelsen gm tron.

Gālatien, g. geogr., landsk, i n.-ö. delen af Mindre Asien; 25 f. K. rom. provins.

Gālatz, se Galacz.

Gal'ba, Serv. Sulp., f. år 5 f. K., kejs. 68 e. K., störtad af Otho o. dödad 69.

Galdhöpiggen, Galdhötind l. Ymesfjeld, nor. fjälltopp (den högsta i norra Europa) i Kristians. amt, 2,560 m. h.

galeās, it., sjö., tvåmastadt fartyg, hvars främre med rår försedda mast, den längsta, kallas stormast o. den aktersta, utan rår, mesanmast.

galej'a, eng., sjö., förr namn på galär.

Galen, Ph., pseud. för Ph. Lange (se d. o.).

Galēnos, lat. Galenus, Claudius, forntida ber. läkare, f. i Pergamon 131 e. K., d. omkring 200. Hans skrifter öfvers. till svenska af M. K. Löwegren.

galeōn, sjö., hos spanjorer o. portugiser fordom brukligt krigsskepp med 3 master o. 3 l. 4 däck.

galeōt, sjö., ett slags mindre galär.

Galērius, Caj. Valer. Maximianus, f. i Dakien, ursprungl. herde, rom. kejs. 305, d. 311; förföljde de kristne.

galgenfrist, ty., uppskof med den lifdömdes hängning; bild., uppskof m. ngn förestående obehaglighet.

Galīcien (Galicia), ford. kon.-rike, nu landsk. i n.-v. Spanien, motsvarande provins. Coruña, Lugo, Orense o. Pontevedra, 29,154 kv.km., 1,980,515 inv. (galegos). Hst. Santiago de Compostela.

Galilēen, g. geogr., n. delen af Palestina, v. om Jordanfloden.

Galilēi, Galileo, it. fys., f. 1564 Pisa, 89/10 prof. i Pisa o. Padua, d. 42 Arcetri, en af sin tids märkligaste män; uppfann proportionalcirkeln, konstruerade ett teleskop, hkt ledde till upptäckten af Jupiter o. dess 4 månar, Saturnus' ring, månbergen o. solfläckarna m. m., upptäckte pendel- o. fallagarna m. m., fann, att planeterna ej voro själflysande kroppar, var den förste, som framställde läran om jordens rotation, råkade gm sin ifver för det kopernikanska världssyst. i strid m. kyrkan, s. 33 gm tortyr tvingade honom att förneka detsamma.

Galilēis kikare, opt, efter G. namn på den vanl. teaterkikaren.

galitnatīas (af okändt urspr.), osmnhängande tal.

Galit'zin l. Golitzyn, 1) Dmitrij Alexejev. v., ry. furste, diplomat, f. 1735, sändebud i Paris o. Haag und. Katarina II; Voltaires o. encyklopedisternas vän, d. 03 Braunschweig. Förf. — Hans gemål 2) Amalia, f. Schmettau 1748, högt bildad, men fanat. religiös; samlade i Münster kring sig en krets af snillrika män, bland dem Goethe, d. 06.

Galīzien (o. Lodomirien), kon.-riken, österr. kronland, 78,508 kv.-km, 7,315,939 inv. Gränser: i n. Polen, ö. Ryssland o. Bukovina, s. Bukovina o. Ungarn, v. österr. o. preuss. Schlesien. Berg: Karpaterna. Floder: Weichsel (med San o. Bug t. h.), Dnjestr, Prut, Seret. Inv.: rutener, polacker, tyskar, judar. Religion: rom.- o. gr.-kat., protest., armen. samt mosaiska trosbekännare. Huf.-när. åkerbruk. Hst. Lemberg. — G. o. Lodomirien bildade ursprungl. 2 efter hst. Halicz o. Vladimir ben. storfurstendöm., hka så småningom förenades med Ungarn, men slutligen 1382 med Polen, hvarifrån de vid detta lands 1:a o. 3:e delning, 1772 o. 1795, lösrycktes o. förenades med Österrike. Med G. införlifvades 1849 äfven Krakov.

galjōn, sjö., en på ömse sidor om förstäfven gjord utbyggnad, s. vanl. prydes med en bild, galjonsbilden.

Gall, Frz Jos., ty. anat. o. frenol., f. 1758 Tiefenbrunn (Baden), 09 bosatt i Paris o. fransk medborg., d. 28 Montrouge. Grundl. af frenologien. Förf.

galla, slemaktig, gul, grön ända till svart, besk vätska, afsöndras ur lefvern, samlar sig i gallgångarna o. gallblåsan, blandar sig i tolffingerstarmen med chymus o. tjänar is. till fetternas smältande.

gallāer, östafrik., krigiskt folk af etiopisk ras i s. Abessinien, sönderfaller i flere stammar, bildande särsk. samhäll.; tills. omkr. 3 mill. på 715,800 kv.-km.

Gall'as, Matth. v., gref., kejserl. gen., f. 1584 Trient, var först i »ligans», därpå i Wallensteins tjänst, 32 grefve o. fältmarsk., erhöll efter Wallensteins störtande, hvartill G. bidrog, Friedland samt öfverbefälet öfver kejs. hären; ansågs af protestant, ss. oduglig, gen.; d. 47 Wien.

Galle, Joh. Gottfr., ty. astron., f. 1812, 51/95 direkt, för observ. i Breslau, upptäckte 46 planeten Neptunus, d. 10 Potsdam.

gallegos (galjē-), inv. i Galicien.

Gallen, se Sankt G.

gall'er, se Gallien.

gallerī, it., aflångt rum i en större våning, afsedt till korridor, praktrum l. till att däri uppställa konstverk, böcker o. d.; å teater: öfversta platserna närmast taket.

gallfeber, ford. benämn. på gulsot.

gallicism' (af Gallia), franska språkegenheter l. ordvändningar i ett annat språk.

Gall'ien, lat. Gallia, g. geogr., den kelt. hufvudstammens l. gallernas land, omfattade nuvar. Frankrike o. Belgien samt senare äfven öfre Italien o. var deladt i 1) Gallia cisalpina, land. på denna sidan Alperna (från Rom räknadt) omkr. Po, hk t åter delades i G. transpadana, n. om, o. G. cispadana, s. om Po; samt 2) Gallia transalpina, land. på andra sidan Alperna (äfv. från Rom räknadt). G. cisalpina intogs af romarne 222 f. K., G. transalpina 58/52 af Cæsar, vid hkn tid G. var deladt i Akvitanernas land, från Pyrenéerna till Garonne, Egentl. G., från Garonne till Seine o. Maine, o. Belgernas land, i nordost till Rhen, hvarjämte till G. äfven räknades Helvetiernas land, d. v. s. nuv. Schweiz. Redan i 5:e årh. e. K. hade romarne förlorat G. o. german, stammar där bildat ett nytt rike, se franker, Frankrike.

Galliēnus, Publ. Licinius, rom. kejs., son till kejs. Valerianus o. sed. 253 dennes medregent, kejs. 60, mördad 68 utanför Milano.

Gallifet, Gaston Alex. Aug. de, markis, ber. fr. kavallerigen., f. 1830, utmärkte sig i fr.-ty. kriget 70/71 särsk. vid Sedan, krossade kommun-uppr., en tid krigsmin., d. 09.

gallikanska kyrkan l. den kat. kyrkan i Frankrike har gent emot påfven sökt bevara sin nationella själfständighet dels gm pragmatiska sanktionerna 1270 o. 1438, dels gm konkordatet 1516, likt delade kyrkans rättigheter mel. påfven o. kon., dels gm de 1682 till rikslag upphöjda 4 resolutionerna: 1) att påfv. i världsliga ting ej har någon makt öfver kgr o. furstar, 2) att han i andliga ting är underkastad allm. kyrkomötens beslut, 3) att han är bunden af i Frankrike gällande stadgar o. lagar för kyrka o. stat, 4) att hans dekret, så framt de icke gillas af kyrkan, ej äro ofelbara o. oföränderliga. Gm vatikanska kyrkomötets beslut 1870 om påfvens ofelbarh. o. fr. biskoparn. underkastelse torde de 4 resolution, efter nämnda år varit utan all kraft o. verkan.

Gallip'oli, 1) befäst it. st. vid Tarantovik., 13,552 inv. Hamn. 2) befäst hamnst. i Turk., vid Hellesponten, omkr. 30,000 inv.

gallisering, se vin.

gall'ium, kem., metalliskt element, uppt. 1875 af Lecoq de Boisbaudran, blåhvit, hård, smidbar, lösl. i saltsyra, kalilut, ammoniak. Eg. v. 5,₉₅, smältpkt 30°; förekommer i zinkblände.

gallmygga, Cecidomyia, Diptera, skadeinsekt. Larven till C. juniperina åstadkommer på enbuskar de s. k. kikbären, larven till C. destructor förstör, is. i N.-Amerika, hvetestånd.

gallomanī, öfverdrifven beundran för allt franskt.

gallon (gall'ön), eng. rymdmått (= 8 pints = 32 gills = 4,₅₄ l).

Galloway (gäll'owe), ländsk, o. halfö i s. v. Skottld.

gallstekel l. galläpplestekel, Cynips, Hymenoptera, ent., lägger sina ägg under växternas öfverhud o. förorsakar därigm bildandet af galläpplen.

gallsten, läk., stenartade bildning, i gallblåsan, hka understundom tillstoppa gallgångarna samt framkalla gulsot o. häftiga smärtor (gallstenskolik). Vanl. hos fruntimmer, s. snöra sig. Botemed.: smärtstillande medel, karlsbad-vatten.

Gall'us, 1) Caj. Vibius Trebonianus, rom. kejs. 251, dödad af egna soldater 53. — 2) G. den helige, missionär i Alemannien 595, d. omkr. 627. Grundade klostret S:t Gallen i Schweiz.

gall'us, se kamhönssläktet.

gall'ussyra, galläpplessyra, C₇H₆O₅, färgl., i vatten o. alkohol lösl. kristaller, framställes gm garfsyras sönderdelning medels jäsn. l. syror. Anv. i fotografien o. till att fälla guld ur dess lösningar.

galläpplen, egendomliga bildningar på vissa växter i följd däraf, att gallsteklar lägga sina ägg under barken. De viktigaste g. bildas på grenskotten till galläppleeken.

galmeja, min., mer l. mindre färgadt mineral af kolsyrad zinkoxid o. zinkoxid, förekom, i Sachsen, Schlesien, vid Aachen o. s. v. Anv. till framställning af zink.

galōn, fr., band af guld- l. silfvertråd, is. på uniformer.

galopp', fr., hästens snabbaste lopp, fyrsprång. G. l. galloppād, ett slags dans i 2/4 takt. -ēra, springa l. rida i g.

Galt, Peder, dan. amiral, f. omkr. 1581, diplomat, agent i Sthm 22/24, efter sjöslaget v. Femern 44 gen.-amir., afrättad s. å. Förf.

Galten, Mälarens västligaste fjärd. I G. utflyta Arbogaån, Hedströmmen, Köpings- och Kolbäcksån.

Galvāni, Luigi (Aloisio), it. läk. o. anat., f. 1737 Bologna, 62 anat. prof. där, d. 98. Upptäckte den efter honom uppkallade galvanismen 1789.

galvanisāra, i allmänhet använda galvan. ström; med tillhjälp af galvan. ström belägga föremål med metall. utfällningar, jfr förkoppring; i med. bemärkelse = elektrisera.

galvaniseradt järn = förzinkadt järn.

galvānisk stapel, fys., af metaller o. vätskor smnsatt apparat för alstrande af elektrisk ström. Voltas stapel består af zink- o. kopparskifvor, s. läggas på haa o. parvis skiljas med tyg- l. klädeslappar, fuktade med utspädd svafvelsyra. — Bunsens stapel består af zink i utspädd svafvelsyra o. kol i salpetersyra med ett poröst lerkärl emellan. — Growes stapel = Bunsens, men har platina i st. f. kol. — Daniells stapel består af koppar i svafvelsyrad kopparoxid o. zink i utspädd svafvelsyra med poröst lerkärl emellan. — Leclanchés består af zink i salmiaklösn. samt brunsten o. kol i en inre cylinder.

galvaniskt batteri, fys., föreningen af flere galvaniska staplar för alstrande af starkare ström. Anv. i elektr. telegrafen, galvanoplastik m. m.

galvanism, l. berörelseelektricitet, fys., d. elektriska ström, s. uppkommer vid två olikartade, goda ledares nedsänkn. i en vätska o. förening medels ledningstrådar. Strömmens styrka beror på beskaffenheten af ledarna o. vätskan samt på det motstånd, strömmen har att öfvervinna. Korta o. tjocka ledningstrådar göra mindre motstånd än långa o. fina sdna l. vätskor. Strömstyrkan står i direkt förhållande till den utvecklade elektricitetens spänning samt omvändt till motståndet (Ohmska lagen). Jfr elektricitet.

galvano|grafi, gr., framställn. på galvanisk väg af kopparplåtar till tryckning. -kaustīk, läk., galvan. strömmens användning till kirur. ändamål medels en fin platinatråd, s. gm strömmen försättes i glödning. -mēter, fys., på magnetnålens afvikning från den galvan. strömmen grundadt instr. för uppmätn. af strömstyrkan. -plastīk, tekn., den 1836 af Jacobi uppfunna konsten att gm galvan. strömmen utfälla metaller ur deras salters lösningar i vatten för att mångfaldiga föremål l. förse metallvaror m. ett fastsittande öfverdrag af en annan metall. G. har vidsträckt användn. inom tekniken till förfärdigande af konstsaker, bordsilfver, klischéer m. m. Metallernas fällning verkställes merendels gm galvan. batteri, på senare tiden äfven med dynamoelektr. maskiner. -teknīk, se galvanoplastik.

Galway (gålwä), grefsk. i Irland, 6,351 kv.km., 192,146 inv. Hst. G. vid G.-bukten (en vik af Atlanten), 13,414 inv. Univers., anglik. bisk., kat. ärkebisk., hamn.

Galveston (gällv'stön), st. i Texas, vid Mexicanska viken, 37,789 inv. Univ., kat. bisk., hamn, export till Europa. 8/9 1900 till större delen förstörd gm storm och öfversvämning.

gamar, Vulturidæ, zo. Flere släkten o. arter, ss. grå g., Vultur cinereus, smuts-g., Neophron percnopterus, lamm-g., Gypaëtus barbatus, alla i södra Europa, Asien, Afrika, kondoren, Sarcorhamphus grypus, o. kungs g., S. papa, i Syd-Amerika. Nyttiga ss. förtärande döda kroppar och afskräden.

gamasch'er, fr., ett slags till knäet räckande benbetäckn.

gamba, viola dag., it., tonk., föråldradt stråkinstr., liknande violoncellen.

Gam'ba, Teresa, se Guiccioli.

Gambetta (gangbetta'), Léon Michel, fr. statsman, f. 1838 Cahors, 59 advokat i Paris, 69 medl. af lagstift. kåren, 70 ss. ledam. af provis. reg. inr.-min., begaf sig 8/10 s. å. i luftballong från Paris, öfvertog i Tours äfven krigs- o. finansportfölj.; organiserade nya härar, afträdde från sina ämbeten 6/2 71, senare moderat medlem af deput.-kam., 79 dess presid., nov. 81/jan. 82 min.-pres. o. utr.-min., d. s. å. Paris. Hänförande vältalare.

Gambia, 1) flod i Senegambien, utmynnar i Atlanten, 2) eng. koloni v. vänstra stranden af G.-flodens mynning, 7,900 kv.km., 163,700 inv. Hst. Bathurst.

Gambrīnus, sagokon. i Brabant, uppgifves s. ölets uppfinnare.

gamin (gamäng') se gamäng.

Gamla Karleby (fin. Kokkola), st. i Finland (Österbotten), v. Bottniska viken, 3,227 inv., anl. 1620, stapelst. 1765.

gamla stilen, se kalender.

Gamla testamentet, se bibeln.

Gamla Uppsala, ford. afgudatempel, ½ mil från nuv. Uppsala., från omkr. 1129/1164 biskops- o. 1164/1273 ärkebisk.-säte. I närheten de s. k. Uppsala högar.

Gamla världen, Europa, Asien o. Afrika.

Gamleby, köping i Kalmar vid G.-viken, 327 inv. (08). Hamn. Till 1433 staden Västervik beläg. på G:s nuv. plats.

gamma (γ), namn på grek. bokst. g; tonk., applikaturtabell för blåsinstr.; skala l. tonledare öfver hufvud.

gamäng, fr., gatpojke, tjufpojkakt. yngling.

Ganander, Kristfrid, fin. lexikograf, f. 1741, d. 1790 ss. kapellan i Frantzila.

Gand, se Gent.

Gando, negerrike i västra Sudan, vid Niger, sedan 1898 till största delen und. fr. beskydd; hst. G., omkr. 15,000 inv.

Ganganell'i, se Clemens XIV.

Ganges, ind. Ganga, flod i Främre Indien, upprinner på Himalaja, gmflyter den fruktbara G.-slätten, bildar med Bramaputra det största deltaland på jorden o. utmynnar i Bengaliska viken, 2,597 km. l., flodområde 1,060,000 kv.km. Förnämsta bifl. Djamna, t. h.

ganglier, fysiol., nervknutar, från hka nervtrådar utgå o. i hka sdna ingå.

gangræna, se brand.

gan'ser, fr., ett slags band till garnering af fruntimmersklänningar.

gant (gang), fr., handske; g. de Suède (-dö sved), svensk handske, klippingshandske.

Ganymēdes, gr. myt., skön yngling, som blef gudarnes munskänk.

Gap, hst. i fr. depart. Hautes-Alpes, 11,018 inv.

Gapon, Georgij, ry. präst, f. 1873 vid Poltava, anförare för arbetarne i Petersburg, då de skulle öfverlämna en petition till tsaren, flydde sed. till utlandet. Mördad 06.

garage (-āsch), fr., automobilstall.

garant (-rang'), fr., löftesman, -ēra, gå i borgen, ansvara för, hålla skadeslös, -ī, borgen, säkerhet.

Garborg, Arne, nor. rom.-förf., f. 1851 Time. Modernt realist. romaner.

Garcīa, 1) Manuel de Populo Vincente, sp. sångare o. sånglärare, f. 1775 Sevilla, d. 32 Paris. Ber. sångskola. G. var far till Marie Malibran o. Paul Viardot (se d. o.). — Hans son 2) Manuel, sånglär. i Paris, f. 1805 Madrid, d. 06 London, 101 år gammal, ännu mera ber. än fadern; bland G:s elever må nämnas Jenny Lind-Goldschmidt och Henriette Nissen-Saloman. Uppf. af strupspegeln (laryngoskopet).

garçon (garsång'), fr., gosse, kypare, uppassare.

Gard (gār), depart. i s. Frankrike, en del af det forna Languedoc. 5,881 kv.km., 420,836 inv. Hst. Nîmes.

Gardafūl, Afrikas östligaste udde, söder om Adenviken.

Gardarike, se Gårdarike.

Gardarsholm, äldsta benämn. på Island.

Gardasjön, Lago di Garda, sjö i öfre Italien, 366 kv.km. t. 300 m. djup, 69 m. öfver haf. Gm flod. Mincio aflopp i Po.

garde, fr., fordom benämn. på furstliga personers lifvakt o. krigshärens kärntrupper; numera mönstertrupper. Sådana g. finnas i Tyskland, Ryssland, England, Danmark. I Sverige hafva vi tre gardesregement. (Svea o. Göta lifgarde samt Lifgardet t. häst).

Gardānia, bot., fam. Rubiaceæ, buske i trop. o subtrop. Asien. Prydnadsväxt med välluktande blommor.

garden-party (gardnpārti), eng., trädgårdsfest, lustbarhet l. mottagning i en trädgård.

gardēra, fr., akta, försvara.

Gardermoen, exercisplats i Akershus amt (Norge).

garderōb, fr., klädkammare, klädförråd.

gardian, se guardian.

gardīn, fr., förhänge för fönster, säng, dörr m. m.

gardist, soldat vid ett garde.

Gārfield (-fild), Jam. Abrah., pres. i N.-Amerikas Förenta stater, f. 1831 Ohio, 61 unionsgen., 62 i kongressen, 80 pres., i juli 81 svårt sårad af Guiteau, d. i följd däraf 19/9 s. å.

garfsyra, tannin, kem., amorf, af små hinnor o. fjäll bestående svag syra med kärf smak, lösl. i vatten, alkohol o. utspädd eter. Främst, gm galläpplepulvers utdragn. m. en blandn. af alkohol o. eter.

garfämnen, kem., mycket utbredda, kärft smakande, i vatten o. alkohol, till en del äfven i eter lösl., is. i träds bark förekom, växtämnen, s. anv. i gafverier, färgerier o. medicin.

Garibal'di, Giuseppe, it. frihetshjälte o. gen., f. 1807 Nizza, 34 polit. flykting, en tid sjöofficer hos bejen af Tunis, 46 i Rio-Grande do Suls o. Uruguays tjänst mot Brasilien, 48 i Italien, öfverbefälh. för en frikår i Lombardiet; s. å. i tjänst hos provisor. reg. i Rom, hkn stad han 49 försvar, mot franska o. neapolit. trupper, 51 i N. Amerika, 54 ägare af Caprera, kämpade 59 ss. sardinisk gen. mot österrikarne, eröfr. 60 Sicilien o. Neapel, s. han öfverlämnade åt Viktor Emanuel, sökte 62 tåga mot Rom, sårad vid Aspromonte s. å., 66 i Tyrolen mot Österrike, 67 slagen vid Mentana; i ok t. 70 i fransk tjänst mot tyskarne; skördade otack; erhöll 74 af ital. reg. en dotation, 75 medl. af it. deputkam., d. 82 Caprera.

Garigliāno (-riljā-), flod i mel. Italien, upprinner på Abruzzerna, utfaller i Gaëtaviken, 148 km. l. Slag 3/11 1860.

garnēr|a, fr., bekläda, kanta, smycka. -ing, kantning, bräm.

garnī, fr., möblerad våning l. möbleradt rum för uthyrning.

Garnier (-niē), J. L. Charl., fr. arkit., f. 1825 Paris. G. har byggt Stora operan i Paris m. m. Förf.

garnisōn, fp., kr., samtliga i en stad, fästning l. annan ort förlagda trupper; orten, där de äro förlagda.

garnityr, fr., tillbehör, prydnad; samling l. sats af vissa saker, s. höra tillsammans.

Garōfalo, Benvenuto da, eg. Benvenuto Tisio, it. mal., f. 1481 Garofalo, d. 59 Ferrara, talr. bilder i bibliska ämnen.

Garonne (-rånn), 1) flod i södra Frankrike, upprinner på Pyrenéerna, i Spanien, till smnflödet med Dordogne kallad Gironde, utmynnar i Atlanten, 600 km. l., område: 84,800 kv.km. 2) Ilaute-G., part. i s. Frankrike, större delen af forna Gascogne o. en liten del af Languedoc, 6,367 kv.km., 448,481 inv. Hst. Toulouse.

Garpenberg, koppargrufvor i Kopparb. l.

Garett', se Almeida-G.

Garr'ick, David, eng. trag. o. kom. skådesp. samt dramat, förf., f. 1716 Herefordshire, d. 79 vid London. En af världens största skådespelare.

garrottēring, fr., ett af röfvare o. d. anv. sätt att medels ett kraftigt tag om offrets strupe hindra allt motstånd; äfven ett slags i strypning bestående dödsstraff.

garrulitēt, lat., pratsjuka.

gartner, ty., trädgårdsmästare.

Garve (-fe), Krist., ty. filos., f. 1742 Breslau, d. 98 Charlottenburg. Talrika skr. af moral. o. pol. inneh., högst värdefulla öfvers. af eng. o. klass. förf.

gas, fr., tunnt, genomskinl. tyg.

gas, 1) fys., det af J. B. von Helmont införda namnet på det luftformiga aggregationstillståndet. En g. har hvark. bestämd form eller bestämd volym, utan dess molekyler sträfva ständigt att aflägsna sig från haa o. fullständigt utfylla det rum, s. innesluter dem. Gm tryck o. köld låta alla gaser kondensera sig t. vätskor; 2) tekn., med g. menas vanl. lysgas, men flere slags gaser beredas äfven för att uteslutande användas ss. bränsle, hvarvid brännmaterialet ej s. vanl. förbrännes på en rost, utan förvandlas till en brännbar g., mest koloxid, hkn ledes till förbränningsrummet o. där får förbrinna under lufttillträde. Bränsle-g. beredes antingen i särsk. ugnar, generatorer, l. er hålles den ss. biprod. vid åtsk. metallurg. processer.

gasbelysning, se lysgas.

Gascogne (-skånj'), ford. landskap i s. Frankrike, nu depart. Landes, Gers, Hautes-Pyrénées o. delar af Basses-Pyrénées, Haute-Garonne, Tarn-et-Garonne o. Lot-et-Garonne. 25,990 kv.km. Förr själfständigt hertigdöme, 1054 franskt. Inv. kända för sitt skryt o. sin fåfänga.

gasdynamo, dynamomaskin, s. kopplas direkt ihop m. en gasmotor.

gasell, se antiloper.

gasglödljus, Auerljus, ett af Auer (se d. o.) uppfunnet slagafgasbelysn., hvarvid en lågan omslutande glödkropp bringas i glödning.

gasklocka, se lysgas.

gaskraftmaskiner, gasmaskiner, gasmotorer, ångmaskinen liknande kraftmaskiner, i hka kolfvens rörelse åstadkommes gm en explosiv gasblandn., merendels af lysgas o. luft. Uppfun. 1860 af Lenoir, väsentl. förbättrad af Otto o. Langen.

gasolīn, tekn., en flyktig destillationsprodukt, s. erhålles af petroleum; kokar v. 40/80°. Anv. s. lysolja och som bränsle i gasolinugnar. Mycket eldfarlig o. i förening med luft ytterst explosiv.

gasolja l. raffinerad nafta, lysolja, bestående af den vid petroleums raffinering först öfvergående gasolinen och de närmast efteråt följande destilleringsprod. Kokar vid 80/120°. Explosiv.

gasomēter, instr. för uppmätning of förbruk. gas (lysgas).

Gass'a l. Gaza, urgammal st. i s. Palestina, 7 km. från Medelhafvet, 35,000 inv. Karavanstation; grek. o. armen. bisk.

Gassendi (gassangdī) Pierre, fr. fysik. o. filos., f. 1592, först tillh. andl. ståndet, 45 prof. i matem. i Paris, d. 55.

Gasser, Hans, österr. bildh., f. 1817 Eisentratten, d. 68 Budapest. Ber. porträttstatyetter.

gasspruta, se extinktör.

gast, sjö., till ngn förrättn. om bord indelad sjöman.

Gastein, dal i Salzburg; där Wildbad-G., besökt badort; i W.-G. öfverenskommelse 14/8 1865, hvarigm Slesvig ställdes under Preussens o. Holstein under Österrikes förvaltning samt Lauenburg mot ersättn. förenades med Preussen.

gastēra, ty., gifva gästroller.

gasteralgī, gr., läk., smärta i maggropen, magkramp.

gastricism', gr., läk., rubbningar i magsäckens funktioner.

gastrisk, gr., magen beträffande, mag-.

gastrisk feber, läk., förr benämning på en mängd sjukdomstillstånd, förenade med feber o. rubbningar i magens funktioner, anses af nutidens läkekonst s. olika former dels af tyfoidfeber, dels af frossa o. s. v.

gastrītis, gr., läk., inflammation i magsäcken.

gastro|nōm, gr., grundl. kännare i finare matlagn., läckergom. -tomī, gr., kir., operativt öppnande af magsäcken.

gasvatten, tekn., biprod. vid lysgasberedn., består af tjära o. ammoniakvatten, afsätter sig i reningsapparat, o. anv. till framställn. af ammoniak.

Gateshead (gētshedd), st. i eng. grefsk. Durham vid Tyne, midt emot Newcastle, 123,000 inv.

Gatling (gätt'ling), Rich. Jordan, am. mek., f. 1818, d. 03, konstr. 61 en kulspruta, gatlingkanonen.

Gat'schina, ry. st., 45 km. från Petersburg, 14,735 inv. Kejs. slott; porslinsfabr.

Gau, förvaltn.-område i frank., senare i ty. riket; upphörde i 12:e årh.

Gau, Frz Krist., ty. arkit., f. 1790, d. ss. natural. fransman 53 Paris. Förnämsta verk: den got. kyrkan S. Clotilde i Paris.

gauchos (gaut'schos), djärft ryttarfolk på pampas i Argentina (Syd-Amerika).

Gaudy, Frz Bernh. Heinr. Wilh. von, frih., ty. skald, f. 1800 Frankfurt a. d. Oder, d. 40 Berlin. Skr. noveller, humor, sånger m. m.

gaufrēra (gå-), se goffrera.

Gaugamēla, ort i Assyrien, nära Arbela. Slag 331 f. K.

Gaurisan'kar l. Mount Everest, topp på Himalaja, 7,140 m. h.

Gauss, Karl Friedr., ty. ber. matem. o. astronom, f. 1777 Braunschweig, d. 55 ss. direkt, för observ. i Göttingen. Hans Gesammelte Werke (63/71), 7 bd.

Gautier (gåtiē), Théophile, fr. skriftst, o. publ., f. 1808 Tarbes, d. 72 Paris; utmärkt lyriker o. novellist. Skr.: La comédie de la morte (38), Le capitaine Fracasse (63; öfvers. på sv.), dikter, reseskildr. m. m.

Gavarni', Paul, egentl. Guill. Sulp. Chevalier, fr. tecknare, f. 1804 (01) Paris, d. 66 Auteuil, en tid medarbetare i »Charivari» o. »Illustration».

gaviālen, se krokodilen.

gavott', gam. fr. dans i 4/4 takt.

Gay (gä), 1) John, eng. skald, f. 1688 Devonshire, d. 32 London. Skr.: Beggar's opera, (28), Fables (33) m. m. — 2) Sophie, f. Lavalette 1776, fr. skriftst, d. 52 Paris. Skr.: Léonie de Montbreuse (13), Anatole (15), teaterpjäser m. m. — Hennes dotter 3) Delphine, se Girardin.

Gay-Lussac (gä-lyssack'), Louis Jos., fr. kem. o. fys., f. 1778 St. Léonard, sedan 08 prof. i Paris, 39 pär af Frankrike, d. 50 Paris. Talrika upptäckter i analyt. o. teoret. kemi.

Gaza, se Gassa.

gazell', se antiloper.

gazett', fr., tidning.

Gdov, st. i Ryssland, nära Pejpus, ford. befäst; intagen af Gustaf II Adolf 10/9 1614.

g dur, tonart, som har g till grundton o. kors (#) för f.

Gebauer, Krist. David, dan. djurmål., f. 1777 Schlesien, d. 31 Århus. Utmärkta teckningar o. raderingar.

Gebhardt, Ed. v., ty. hist.-mål., f. 1838 Estland, sedan 75 prof. i Düsseldorf. Kyrkomåln.

gedackt, ty., tonk., orgelregister, hvars pipor äro täckta.

gedigen kallas en metall, s. ej är förenad med något annat ämne.

Gedrōsien, ländsk. i det forna Persien, ungef. nuv. Belutschistan.

Geefs (gefs), Willem, ber. belg. bildh., f. 1806 Antwerpen, d. 83 Brüssel. Rubensstoden i Antwerpen m. m.

Geffroy (scheffråa'), Mathieu Auguste, fr. hist.. f. 1820 Paris, sed. 76 direkt, f. École française de Rome. Stora förtjänster om Skandinaviens o. Frankrikes gemensamma hist. Skr.: Histoire des états scandinaves (51), Gustave III et la cour de France (67) m. m.

Gēfion, 1) nord. myt., en af åsynjorna; 2) en 1832 af N. O. Ahnfelt o. J. H. Thomander redig, veckotidning; utkom först i Lund, sedan i Malmö.

Gegerfelt, Herm. Geo. v., jurist, f. 1817 Göteborg, d. 82 ss. pres. i Göta hofrätt. Riksdagsm. i 1:a kammaren 66/79.

Gehenna, gr., en dal söder om Jerusalem, där barn offrades åt Moloch. Jfr helvete.

Geibel, Eman., ty. skald, f. 1815 Lübeck, d. där 84. Skr. dikter af fl. slag, dramer m. m.

Geiger, Abrah., jud. lärd, f. 1810 Frankfurt a. M., d. 74 ss. öfverrabbin i Berlin. Förf.

Geijer, 1) Erik Gustaf, hist., skald, filos., komp., f. 1783 Ransäter (Värmland), sedan 17 prof. i Uppsala, d. 47 Sthm. G. är ett af vårt lands största snillen; har ss. häfdatecknare, i hkt afs. han kan ställas i jämbredd med världens förnämste, skr. Svea rikes häfder (25), 1 bd, Svenska folkets hist. (32/36), 3 bd, m. m.; var s. skald en bland stiftarne af Götiska förbundet (1811), skr. s. å. de fosterl. o. anslående sångerna i Manhem, Vikingen, Den siste skalden m. fl.; hufvuddragen af G:s filos. åsikter återfinnas i Föreläsningar öfver menniskans hist. (utg. af S. Ribbing, 2:a uppl. 77). Bland G:s tonskapelser, s. vunnit högt anseende, må nämnas Kolargossen, Vikingen, kvartetter, Stilla skuggor, O, yngling, om du hjärta har o. s. v. — 2) Karl Reinh., filos., publ., f. 1849, 76 docent v. Upps. o. 80 v. Lunds univ., 82 redakt. för »Ny sv. tidskrift», 88 prof. i teor. filosofi i Uppsala. Skr.: Hegelianism och positivism (83: i Lunds univ. årsskrift) m. m.

Geijerstam, Gustaf af, novellförf., f. 1858, d. 09. Skr.: Gråkallt (82), Strömoln (83), Ur samtiden (83), Medusas hufvud (95), Boken om Lille-Bror (00), dram. Per Olsson och hans käring, (84), Lars Anders och Jan Anders m. fl.

Geikie (gej'ki), Archibald, eng. geol., f. 1835 Edinburgh, sed. 70 prof. där. Skr.: The phenomena of the glacial drift of Scotland (63), Geology (73), Physical geography (74; de 2 senare öfvers. på sv.), artiklar i tidskr. m. m.

Geiler v. Kaisersberg, ty. predikant, f. 1445 Schaffhausen, d. 10 Strassburg. Skr.: Das Narrenschiff.

Geiserich l. Genserich, kon. öfv. vandalerna, f. omkr. 406, grund. 429 eget rike i Afrika, plundr. 55 Rom, d. 77.

geisha (gēscha), namn på japanska danserskor o. sångerskor till yrket.

Geisel, Joh. v., ärkebiskop i Köln, f. 1796 Gimmeldingen, 37 bisk. i Speier, 46 ärkebisk., 50 kardinal, d. 64. Förf.

Geissler, Heinr., ty. mekan., f. 1814 Igelshieb, d. 79 Bonn. Oöfverträff. glasblåsare, uppfann kvicksilfversluftpumpen, geisslerska rören m. m.

geisslerska rör, fys., på mångfaldiga sätt formade, med en starkt förtunnad gas fyllda, tillblåsta glasrör med 2 insmälta, inåt röret gående platinatrådar, för ledande af en elektrisk ström. Anv. till främst, af praktfulla ljusfenomen samt vid vissa fysikaliska undersökningar.

Geitlīn, Gabr., fin. filol., f. 1804 Nådendal, 35/49 prof. i orient. lit., därefter i bibi. exegetik, d. 71. Förf.

Geitner, Ernst Aug., ty. kem., f. 1783 Gera, d. 52 Schneeberg. Uppf. 24 nysilfret l. argentan.

Gelāsius, namn på 2 påfvar: 1) G. I, 492/96. — 2) G. II, 1118/19.

gelatīn (sche-), fr., rent benlim.

gelatīnkräfta, se kräfta.

gelbgjutare, se gälbgjutare.

Geldern (chel-), Gelderland, holl. prov., 5,081 kv.km., 597,016 inv. Hst. Arnheim. Ford. eget hertigd. vid Nedre Rhen. 1543 holl.

gelé (schelē), fr., maträtt af stelnad frukt- l. köttsaft; kem., vattenhaltig massa af lim, stärkelse, växtslem o. s. v.

Gelimer, vandalernes siste kon. 530/34, slagen o. tillfångatagen af Belisarius.

Gellée (schölē), se Claude Lorrain.

Gellerstedt, 1) Per Erik, läkare, f. 1815 Hernösand, d. 81 ss. prof. vid Lunds univ. — 2) Alb. Teod., arkit., akvarellist, skald, f. 1836 Säterbb (Västmanland), öfverintendent 97/04, ledamot af Sv. akademien. Skr.: Dikter (71; ny saml. 81, Gamla visor 00), Arkitektoniska fragmenter (65/77) m. m.

Gellert, Krist. Fürchtegott, ty. skald, f. 1715 Hainichen, d. 69 Leipzig ss e. o. prof. i filos. där. Skr. fabler (på sv. öfvers. af K. M. Bellman), berättelser, rom. m. m.

Gellius, Aulus, rom. förf. omkring 150 e. K.

Gelliva're, järnmalmsberg i Norrbott. l.

Gēlon, furste i Gela (Sicilien). Efter sin död, 477, dyrkad som heros.

gem, fr., ädelsten, is. graverad.

Gemāra, se Talmud.

Gemmi, pass i Alperna, 2,302 m. h., förbinder Wallis m. Bern.

Gemäuerthof, by i Kurland, s. om Mitau. Slag 16/7 1705.

genant (schenant'), fr., besvärl., plågsam.

Genappe, (schönapp'), ort i Belg. Slag 17—18/6 1815.

Genast, 1) Eduard, ty. skådespel., f. 1797 Weimar, utbildade sig under Goethes ledning, d. 66 Wiesbaden. Komp. o. förf. — Hans son 2) Wilh., ämbetsm., dram. förf., f. 1822 Leipzig, regeringsråd i Weimar, d. 87. Skr. dram., rom. m. m.

Genberg, Paul, vältalare, f. 1812 Brunflo (Jämtland), 47 filos. prof. i Lund, 48/52 eckles.-min., 52 bisk. i Kalmar, d. där 75. Skr.: De principio philosophiæ moralis (46) m. fl. akad. afh., uppsatser i tidskrifter m. m.

gendarm (schangdarm'), fr., soldat l. ryttare tillhör. -erītrupper ha till ändam. att upprätthålla ordningen.

genealōg, gr., kännare l. forskare i släktledningar. -ī, vetensk. om släkters härstamning o. släktskap sins emel.; släktregister, stamträd. -isk, som har afs. på släktledningar.

gêne (schän), fr., besvär, tvång, svårighet, betryck.

Genée (schenē), Richard, ty. komp., f. 1823 Danzig, d. 95 vid Wien, Komp. operor, operetter (bl. a. Sjökadetten) m. m.

Genell'i (dsche-), Bonavent., ty. mål. o. teckn., f. 1798 Berlin, 60 prof. i Weimar. d. där 68. Teckningar t. Homeros, Dante o. s. v.

genēra (sche-), fr., besvära, plåga, göra förlägen.

gēnera, lat., pl. af genus.

generāl, fr., i smnsättn. = allmän, öfver-, hufvud-; kr., ensamt l. i smnsättn. näst efter fältmarskalk högsta graderna inom landtarmén; i Sverige finnas g.-major, (i Frankrike = brigad-g.), g.-löjtnant (i Frankrike = divisions-g.) och general. Ford. fanns äfven en grad under g.-major, näml. g.-adjutant. — -amiral, fordom högsta värdigheten inom flottan. — -bas, tonk., harmoni- l. kompositionslära; egentligen besiffrad bas. — -befälhafvare, ben. på högste befälhafvaren inom hvart och ett af de 5 militärdistrikt, i hvilka Sveriges före d. nuvar. härordn. var indeladt (nu arméfördelningschef i hvartdera af de 6 arméfördelningsområdena). -guvernör, i Ryssld högste styresman öfver ett guvernement.

generalisēra, fr., göra allmän.

generaliss'imus, förr namn på högste befälh. öfver armén.

generalitēt, i Sverige samtl. tjänstgör. l. i armén kvarstående generalspersoner af alla grader.

general|konsul, se konsul. — -stab, d. särsk. officerskår, som biträder högre befälh. vid truppers ledning. — -staterna, (holl. Staten generaal), benämn. på Nederländernas i två kamrar fördelade folkrepresentation.

generatiōn, lat., alstring; släkte, släktled, mskoålder.

generātor, lat., se gas.

generell (scheneräll), fr., allmän.

genero|sitēt (sche-), fr., frikostighet. -ös, frikostig.

Genes'aret, nu Bahr Tabarīje, sjö i n. Palestina. 200 m. under Medelhafvet, 21 km. l., 11 km. br., gmflytes af Jordan.

Gēnesis, gr., ursprung; första Mose bok.

genētisk, gr., ursprunglig.

Genève (schönäv), 1) schweizisk kanton vid G.-sjön. 277 kv.km., 132,600 inv.; väl odladt, 1535 republik, 1798 franskt, 1814 upp, taget i edsförbundet. Författn. af d. 24/5 1847; 2) list. i kant. G.-vid G.-sjön 59,437 inv. Univers., ber. bibl., urtillv., härligt läge.

Genève-konventionen (schönäv-), en d. 22/8 1864 i Genève mel. flere europ. makter ingången öfverenskommelse att i krig anse alla ambulanser, fältlasarett och sjukvårdspersonal ss. neutrala. G. är nu antagen af alla Europas samt flera utomeurop. stater; igenkänningstecknet är ett rödt kors på hvit botten.

genēver (schen-), fr., holl. brännvin af kornmalt o. råg med en helt liten tillsats af enbär.

Genève-sjön (schönäv-), lat., Lacus Lemanus, sjö i Schweiz, 375 m. öfver hafvet, 578 kv.km., 300 m. djup. Sköna stränder, liflig ångbåtsfart; gmflytes af Rhônefloden.

Genf, ty. för Genève.

geni (schenī), fr., (af lat. genius), snille. -ālisk, snillrik. -alitēt, snillrikhet.

gēnie, se genius.

genī-kår (sche), se ingeniörskår.

Geni'sta, bot., ginst, fam. Papilionaceæ, låg buske, innehåller ett vackert gult färgämne. Allm. i Europa o. mel. Asien.

genitālia, lat., könsdelar.

genitīv, lat., se kasus.

ge'nius, lat., skyddsande, ande.

Genlis (schanglī), Stéphanie Félicité, f. Ducrest de Saint-Aubain, fr. förf., f. 1746 vid Autun, d. 30 Paris. Skr.: rom., pedag. o. hist. arb.

Gēnova (djen-), se Genua.

Genovēva, fr. helgon, f. omkr. 424, d. 12 i St. Denis, det s. k. Panthéon i Paris upprättades till G:s ära 1764.

Genovēva af Brabant, pfalzgrefvinna i 8:e årh., hjältinna i en i slutet af 13:e årh. upptecknad hist., s. sedan ingått i folkböckerna.

genre (schangr), fr. släkte; slag.

genremålning (schangr-), måln., s. framställer tilldragelser o. förhållanden, ss. de i det dagliga lifvet l. v. en viss period vanl. gestalta sig hos olika folkklasser l. i olika land.

Gen'serik, se Geiserich.

Gent (fr. Gand), hst. i belg. prov. Ost-Flandern, vid Lys o. Schelde, 164,000 inv. Handel, industri; univers., det 118 m. höga tornet Belfried. G. grund, i 7:e årh., dess industri under medeltiden högt blomstrande.

Gentiana L., Gentianeæ, bot. G. lutea L., i södra o. mel. Enropas fjälltrakter, lämnar den officinella g.- l. baggsöteroten. Andra arter prydnadsväxter.

gentīl (vanlig, schangtil) fr., grannlaga, artig; behaglig; sprättaktig. Gentilhomme (schangtijåmm'), adelsman; angenäm sällskapsman.

gentleman (dschentl'-), eng., en man af heder o. rättskänsla o. s. med bildning förenar ett godt sätt att vara.

gentry (dschen'tri), eng., den bildade och förmögna klassen af icke adl. jordägare i England.

Genua (djēn-; it. Genova) 1) ital. prov., 4,099 kv.km., 907,663 inv. 2) hst. i G., vid G.-viken, 235,000 inv. Univers., ärkebisk., kyrkor, akademier, konstsamlingar; betydl. handel, hamn. — G. var ford. en mäktig handelsrepublik i ständ. krig med Pisa o. Venezia, eröfrade 1284 Corsica o. Elba, fick 1339 doge, tillsatt för lifstiden, o. 1528 gm Andrea Doria en aristokrat. författn.; 1797 af Napoleon förvandladt till Liguriska republ., 1805 införlifvadt med Frankrike o. 15, ss. hertigdöme, med Sardinien. En af de starkaste fästn. i norra Italien.

genuīn, lat., medfödd, äkta, inbiten.

ge'nus, lat., släkte, slag, gram., ett ords kön. In ge'nere, i allmänhet, öfver hufvud.

geocen'trisk, gr., astron.; en himlakropps g:a plats, den plats han har i förhållande till jordens medelpunkt.

geodesī, gr., läran om att uppmäta o. afbilda i plan större l. mindre delar af jordytan; delas i högre o. lägre g., den förra innefatt. triangel- och basmätning samt afser kartläggning af en större del af jorden, den senare innefatt. fältmätn., landtmät.-kartors upprättande, topografi o. d. och har till mål en mindre jordytas kartläggning. Till g. höra äfven trigonometr. höjdmätn. och nivellering.

Geoffroy St. Hilaire (schåff'råa sängt ilär), Etienne, fr. naturforsk., f. 1772 Etampes, d. 44 Paris. Arbeten i zool., jämf. anat, naturfilos, m. m. En af Darwins föregångare.

geognosī, gr., läran om jordskorpans nuvarande beskaffenhet.

geografī, gr., jordbeskrifning, delas i 1) matemat. l. astron., läran om jordens skapnad o. storlek, förhållande till andra himlakroppar, rörelselagar m. m.; 2) fysisk, läran om berg, haf, floder, atmosfär, klimat, produkter m. m.; 3) politisk g., s. lär oss känna jorden ss. boningsplats för mskorna, dessas utbredn. o. indeln. i raser, stater o. d., sönderfaller i gamla g. (omfattande tiden till omkr. 500 e. K.), medeltidens g. (till omkr. 1500) o. nyare g.

geologī, gr., vetensk. om jorden i dess nuv. tillstånd o. utveckling, hufvudsakl. af Lyell utbildad till sin nuvarande ståndpunkt, indelas i: fysiografisk g., läran om jordens skapnad, storlek, ytbeskaffenhet, petrografisk g., läran om jordmaterialet, arkitektonisk g., läran om jordskorpans byggnad, dynamisk g., läran om krafterna, s. verkat o. verka ytans förändring, petrogenetisk g., läran om bergarternas bildning o. förvandling, o. hist. g., jordens utvecklingshistoria.

geologiska formationer, de geol. lager, s. i följd af däri ingående bergarter m. m. anses tillhöra samma bildningsperiod, delas i: urformationen, primära f., innefattande siluriska, devoniska, stenkols- o. permiska f., sekundära f., näml. trias, jura- o. krit-f., tertiära l. brunkols-f., samt kvartära f.: diluvial- o. alluvial-f. l. den nuvarande.

geometrī, gr., den del af mat., s. handlar om geometr. storheter, d. v. s. sådana, s. ha utsträckning i rummet, delas i planimetri, stereometri, trigonometri (se d. o.), analytisk g., geometriska storheters beteckn. gm ekvationer o. hänförande till koordinatsystem, o. deskriptiv l. beskrifvande g., läran om lösandet af problem rörande geometr. storheter i rymden medelst konstruktioner i ett ö. sma plan samt om perspektiv o. skuggning.

Georg (Georgios), kon. af Grekland, son till kon. Kristian IX af Danmark, f. 1845, vald till hellenernas kon. 63, sed. 67 förmäld med storfurstinnan Olga af Ryssland.

Georg (George), kgr af Stor-Britannien o. Irland: 1) G. I, son till kurfurst. Ernst Aug. af Hannover, f. 1660 Hannover, kurf. 98, kon. af Stor-Britannien och Irland 14, d. 27 Osnabrück. — Hans son 2) G. II, f. 1683, reg. 27, deltog 43 i österr. successionskrig., understödde Fredrik d. st. i 7-år. kriget, d. 60 Kensington. — Hans sonson 3) G. III, son t. Fredrik af Wales, f. 1738, reg. 60, måste 83 erkänna Förenta stat. själfständighet, absolutist. sinnad, envis o. oskicklig regent, d. sinnessjuk o. blind 20. — Hans son 4) G. IV, f. 1762, reg. 20, anställde en skandalös rätteg. mot sin frånskilda gemål Karolina af Braunschweig; vankelmodig, d. 30 Windsor. — Dennes brorsdotters sonson 5) G. V, f. 65, reg. 10, förm. 93 m. Victoria Mary, prinsessa af Teck.

Georg V, kon. af Hannover, son till kon. Ernst Aug., f. 1819, gm en olyckshändelse blind, reg. 51, reaktionär, förlorade sitt land 66, d. 78 Paris. Hans son Ernst Aug., se und. Cumberland.

Georg l. Göran den hel., enligt legenden en kappadokisk prins i slutet af 3:e årh., hkn dödat en drake, s. ville uppsluka en mö. — En af Sten Sture d. ä. till Sthms storkyrka skänkt, snidad bild, föreställer G:s strid med draken.

George Eliot (dschårdsch ell'jött), pseudon. för den eng. författarinnan Mary Anne Evans.

George Sand (schårsch sangd), pseud. för A. Dudevant.

Georgetown (dschårdschtaun), 1) hst. i brit. Guyana, nära Demeraraflodens mynning, 53,176 inv.; 2) först, till Washington i nord-amerik. förbundsdistr. Columbia, vid Potomacflod., 14,589 inv. Univ., hamn. 3) befäst hst. på brit. ön Prince of Wales (Pinang) i Bortre Indien, 2,700 in. Hamn.

Georgia (dschårdscha), en af Nord-Amer. förent. stat., vid Atlant, o. mel. Florida och Syd-Carolina, 153.933 kv.km., 2,216,331 inv. Floder: Savannah, Altamaha. Produkt.: bomull, ris, tobak, indigo, majs, sockerrör. Hst. Atlanta; hamnst. Savannah o. Brunswick. Koloniseradt 1733, själfständ. 1776, ny författn. 1868; i spetsen för styrelsen en guvern., vald för 4 år; till kongressen sändas 2 senat. o. 9 represent.

Georg'ica, lärodikt af den rom. skalden Vergilius, innehållande regler för landtbruket.

Georg'ien 1. Grusien, ry. landskap, ford. kon.-rike i Transkaukasien, best. hufvudsakl. af guvernem. Kutais, Tiflis o. Elisabetpol. Höga berg, fruktbara dalar. Inv., georger, ber. för sin skönhet. Hst. Tiflis. Sed. 1829 ryskt.

georgīn, se Dahlia.

georgiska (grusiska) språket, det af inv. i s. och sv. Kaukasus talade språk, en gren af det kaukasiska språket, har 40 bokstäfver i sitt alfab. o. förekommer s. skriftspråk redan i 10:e årh.

Georgskanalen, sund mel. Irland och Wales.

Georgsorden, 1) baiersk ord., stiftad under korstågen, förnyad 1729, blott för den högre adeln; 3 klasser; 2) ry. ord., stiftad 1769 för militära förtjänster; 5 klasser.

gepard' l. jaktleopard, Cynailurus, zo. Egendoml. öfvergångslänk mellan katt- o. hundsläktena. Afrikanska g. l. fahhaden, C. guttatus, o. asiatiska g. l. tschitan, C. jubatus, inöfvas till jakt, is. på antiloper o. gaseller.

gepīder, gotisk folkstam vid Weichsel, sedan vid Donau; besegr. af longobarderna 567.

Gera, hst. i Reuss-Schleiz, vid Hvita Elster, 47,768 inv.

Gerānium Tourn., Gruinales, bot., G. Robertianum L., ford. officineli. Flere arter prydnadsväxter. Jfr Pelargonium.

gérant (gerang'), fr., i Frankrike ansv. utg. af en tidning.

Gerard (scherār), 1) Franç., baron de, fr. mål., f. 1770 Rom, d. 37 Paris. — 2) Jules, fr. officer, f. 1817, drunknade 64. Känd s. skicklig lejonjägare.

Gerd, nord. myt., Frös maka, den skönaste af alla kvinnor.

Gerhard, Joh., ty. lut. dogmat., f. 1582 Quedlinburg, d. 37 ss. prof. i Jena. Förf.

gerillakrig (af sp. guerillá, friskara), friskarekrig.

Gerlach, Geo. Dan., dan. krig., f. 1798 Ekernförde, utmärkte sig i slaget vid Isted 50, gen.-löjtnant 63, öfverbefälhafvare öfver dan. hären 64, ledde Dybböls försvar s. å., d. 65.

germaner, en gren af den s. k. indo-europ. folkstammen o. det ty. rikets förfäder; 2 af dess stammar, kimtaer och teutoner, sökte förgäfves att 113 f. K. intränga i Italien; svevernas furste Ariovistus blef 58 af Cæsar fördrifven ur Gallien, men romarnes försök att eröfra Germanien tillintetgjordes gm Arminius' seger i Teutoburgerwald år 9 e. K. o. deras sen. framgångar blefvo af kort varaktighet. I 3:e årh. ingingo alemanner, franker, sachser och goter (se d. o.) ett folkförbund. Hunnernas inträngande i Europa 375 gaf anl. till folkvandringarna o. dessa i sin tur åt grundande af germ. riken i Gallien, Spanien, Afrika o. Britannien. Jfr Tyskland.

Germānia, se germaner, Tyskland.

Germānia, Germanien, Tyskld, en kolossal staty på Niederwald, personifikation af Tyskland. Utf. af J. Schilling, aftäckt 1883.

Germānicus Cæsar, son af Nero Claudius Drusus, kejs. Tiberius' brorson o. Augustus' sonson, f. 14 f. K., 4 e. K. adopterad af Tiberius, förde 13/16 krig mot germanerna, d. 19 Antiokia, sannolikt förgiftad på anstiftan af Tiberius, hkn lät döda haus maka Agrippina o. 2 af hans söner.

germanism', ty. ordvändningar o. språkegenheter i andra språk än tyskan.

germanist', den, s. vetenskapligt studerat Tysklands spr., lit., arkeol. o. s. v.

germanska språk, se indoeuropeiska språk.

germinal (scherminal'), fr., »groddmånad», 7:e månaden i fr. republikens tidräkning, 21/3-19/4 under åren 1793/99, men 22/3-20/4 åren 1800/05.

Gernandt (gēr-), 1) Christ. Em., bokförläggare, f. 31, d. 06 Sthm, förlade Nord. Familjebok o. en del skönlitterära arb. — Hans brorsdot. 2) Jane Elise Vilh.a G-Claine, förf.:a, f. 64 Lund, g. m. franska konsuln J. Claine 93, har förf. flere nov., mest från exotiska länder.

Gero, markgrefve af Ostmark, vendernas besegr. 963, d. 965.

Gerok, Karl von, ty. skald, f. 1815, sed. 68 öfv.-hofpredik. i Stuttgart; d. 93. Skr. Palmblätter (25:e uppl. 77; öfvers. på sv.), predikningar, dikter m. m.

Gérôme (scheråm), Léon, fr. hist.-mål., f. 1824 Vesoul, prof. i Paris, d. där 04. En af fr. mål.-konst. förnämsta målsmän.

Gerōna (che-), 1) sp. prov. i Katalonien, 5,865 kv.km., 299,297 inv. 2) hst. och fästn. i G. vid Onyas och Ters smnflöde, 15,787 inv. Bisk.

geron'ter, gr., äldste; i det gaml. Grekland höga ämbetsm., i Sparta statsrådet (gerusia).

Gersau, ort i schweiz. kanton. Schwyz, vid Rigi o. Vierwaldstätter-sjön, 1,887 inv. Badort. Fordom en liten republik (d. minsta i Europa), 15 kv.km.

Gerson (schersång'), egentligen Jean Charlier, fr. teol., f. 1363 Gerson, d. 29 Lyon; deltog i kyrkomötet i Pisa 1409 och Konstanz 1415. Predikant.

Gerstenberg, Heinr. Wilh. v., ty. skald o. förf., f. 1737 Tondern (Slesvig), d. 23 Altona ss. lotteridirekt. Skr. sorgspel. Ugolino (68), dikter m. m.

Gerstäcker, Friedr., ty. reseskildr. o. romanförf., f. 1816 Hamburg, gjorde resor i Amerika, Australien, Abessinien o. Egypten, d. 72 Braunschweig, Gesammelte Schriften (utg. 72/79), 44 bd; många af G:s arbeten öfvers. på sv.

Gertner, Joh. Vilh., dan. porträttmål., f. 1818 Köpenhamn, d. ss. prof. 71. Karl XV:s o. Fredrik VII:s portr. i Nationalmuseum i Sthm.

gerun'd|ium, lat., spr., kallas vissa af det lat. verbets nominalformer, hka tjäna s. kasusformer af den substantiviskt brukade infinitiven. — -īvum, verbalform i latinet, s. uttrycker att ngt bör göras.

gerusīa, se geronter.

Géruzez (scherysē), Nic. Eug., fr. lit.-hist., f. 1799, prof. i lit. vid Sorbonne 33, d. 65. Skr.: Histoire de la litt. française . . . jusqu'à la révolut. (8:e uppl. 69), Histoire de la litt. française pendant la révolut (5:e uppl. 70) m. m.

Gervīnus, Geo. Gottfr., ty. hist., f. 1805 Darmstadt, 36 prof. i Göttingen, 37 för sin trohet mot statsförfattn. afsatt, 44 i Heidelberg, 48 i Frankfurts parlament, d. 71 Heidelberg. Skr.: Gesch. der poet. Nationallit. der Deutschen (5:e uppl. 71/74), Shakespeare (4:e uppl. 72), Gesch. des 19:ten Jahrhund. (55/56) och Einleitung in die Gesch. des 19:ten Jahrhund. (53; de 2 sistnämnda öfvers. på sv.) m. m.

gesandt, ty. sändebud.

geschworner, ty., förr bergstjänsteman i Sverige, bergmästarens närmaste man.

geschäft, ty., sysselsättning, affär.

gesims', ty., byg., vågrätt gående listverk, hvarmed en vägg, dörr, ett fönster o. s. v. upptill afslutas; man skiljer mel. tak-g. (hufvud- l. krans-g.) omedelbart under taket, gördel-g. mel. två våningar, panel-, dörr- och fönster-g. o. s. v.

Gesîret el Birbe, se Filai.

gess, tonk., b (♭) för g. — gess-dur, tonart m. gess till grundton o. b (♭) för h, e, a, d, g o. c.

Gessler, Albrecht, enligt Tellsagan österr. landtfogde i Uri omkring 1300, dödad af Tell.

Gessner, 1) Konr. v., schweiz. naturforsk., läkare, f. 1516 Zürich, d. där 65; »den tyske Plinius» kallad. — 2) Salomon, schweiz. skald, f. 1730 Zürich, d. där 88. Skr. idyller m. m.

gest (schässt), fr., åtbörd.

Ges'ta romanōrum, lat., en i England omkr. 1400 på latin skrifven samling af berätt, från romartiden, sagor, legender o. s. v.

gestikulēra (schäst-), fr., göra l. uttrycka sig gm åtbörder.

Gestilren, ford. by nära Kungslena i Västergötl., si. 177/ 1210. Monument där aftäckt 1910.

geter, folk, i forntiden bosatta vid Svarta hafvet, försvunno under folkvandringarna ur historien.

geting, Vespa, Hymenoptera. Insekterna lcfva i samhällen o. bygga af trä o. bark sina bon. Vanliga g., Vespa vulgaris, m. svart hufvud, gulfläckig torax o. ryggsköld samt gul abdomen, allmän. Bålgeting, se d. o.

Getsēmane, ort i närheten af Jerusalem, vid Oljoberget.

getsläktet, Capra L., Pecora. Tama geten, C. hircus, L., hålles tam i större delen af Sverige. — Dvärggeten, C. reversa, från Öfre Guinea. — Kaschmirget., C. laniger, hvars ull i glans och skönhet nästan kan jämföras med silke, inhemsk i Bukariet o. Tibet, införd i Frankrike, Württemberg o. Österrike. — Angorageten, C angorensis, i Mindre Asien m. fl.

getta|tōre (djett-), it., «kastare«, person, s. gm att kasta blickar på ngn framkallar olycka. -tūra, «onda ögon».

geuser (göser), polit. parti i Nederländerna und. 1500-talet; namnet af fr. gueux (tiggare).

gevär, ty., vapen i allmänhet, eldhandvapen.

gevärsfaktorier. Af g. finnas i Sverige blott två: Karl Gustafs stads g. i Eskilstuna (tillh. staten) o. Huskvarna (bolag; hufvudsakl. tillv. af jaktgevär).

geysir, varm springkälla, särskildt den på Island, i närheten af Hekla.

Gezēlius, 1) Joh. Georgii d. ä., teol., exeget, f. 1615 Romfartuna, 60 gen.-superintendent i Livland, 64 bisk. i Åbo, d. där 90. Skr. läroböcker o. tills, med sin son Joh. d. y. Bibelverk (utg. efter hans död, N. T. 1711/13, G. T. 24/28), Lexicon græco-latinum (2:a uppl. 86) m. m. — Hans son 2) Johan d. y., teol., exeget., f. 1647 Dorpat, 84 super-intend. i Ingermanland, 90 biskop i Åbo, d. 18; medarb. i faderns bibelverk. G. har dessutom skr. predikningar, tal, en ny, ännu ansedd uppl. af fin. psalmbok. (1701) m. m. — Dennes kusins sonson 3) Georg, lexikogr., f. 1735, d. 89 ss. kontraktsprost i Strängnäs stift. Skr.: Försök till ett biogr. lexicon öfver namnkunnige och lärde svenska män (78/87).

ghasnavīder, 1:a mohammedanska dynastien i Ostindien, benämnd efter st. Ghasna i Afganistan, hkn 960 eröfrades af dynast. grundl. Alp Tigin; utslocknade 1186.

Ghats, 2 bergskedjor, en på östra o. en på västra kusten af Dekhan; deras fören. Nilgiribergen 2,546 m. h.

Gherardes'ca, Ugolino, ghibellinisk diktator i Pisa, störtad 1288 o. jämte två söner o. två sonsöner kastad i fängelse, där de omkommo af hunger.

Gherardi del Testa, Tommaso, it. skald o. rom.-förf., f. 1818 Terricciola, d. 81 vid Pistoja. Skr. flere komedier, romaner o. polit. dikter.

ghetto l. getto, »judekvarter», den stadsdel, t. ex. i Rom, där judarne fordom anvisades att bo.

ghibellīner (ty. waiblinger), under medeltiden namn på hohenstaufernas l. ty. kejsar. parti i Italien, i motsats till guelferna (ty. welfen) l. påfvarnas parti.

Ghiber'ti, Lorenzo, it. bildh., f. 1378 Florens, d. 55 där. Förnämsta verk därst.

Ghirlandaj'o, Domenico, egentligen D. di Tommaso Bigordi, namnkunnig it. mål., f. 1451 Florens, d. 95 där.

Ghyczy (git'si), Koloman von, ung. statsm., f. 1808 Komorn, 48 och 74/75 min., d. 88.

Giacomett'i (djakå-), Paola, it. dram. förf., f. 1816, d. 82 Rom. Skr. talrika tragedier, is. f. sign. Ristori o. Rossi.

Giacosa (djakå-), Giuseppe, it. dram. förf. i Turin, f. 1847 Piemont, d. 06. Skr. komed. m. m.

Giallo antīco (djall'å-), gul marmor.

giaur, turk. benämning på icke-mohammedaner, is. kristna; otrogen.

gibbon, långarmade apan, Hylobates, igenkännes på sitt lilla, äggformiga hufvud med mskolikt ansikte samt sina långa armar. Siamangen, H. syndactylus, unkon, H. agilis, på Sumatra, vauvaun, H. Leuciscus, på ostind. öarna.

Gibbon (gibbn), Edward, eng. hist., f. 1737 Putney, d. 94 London. Skr.: History of the decline a. fall of the roman empire (76, 81; äfven öfvers. på sv.) m. m.

Gibraltār, arab. Dschebel al-Tarik, eng. fästn. o. st. i Spanien vid Medelhaf., 26,830 inv. Hamn. Grund. 710 af araberna, i 14:e årh. eröfr. af Spanien, 1714 eng.

Gibson (gibsn), John, eng. bildhugg., f. 1790, d. 66 Rom.

gibus (schiby), fr., hatt som kan hopvikas.

Gichtel, Joh. Geo., ty. relig.-svärmare, f. 1638 Regensburg, advok., förvisad 68, d. 10 Amsterdam. Förf.

Gīdeon, domare i Israel omkr. 1200 f. K.

Giers (gīrs), Nikolaj von, ry. diplom., f. 1820, urspr. af sv. ätt, 72 sändeb. i Sthm, 82 utrikes-min., d. 95 Petersburg.

Giesebrecht (gīs-), Friedr. Wilh-Benj. v., ty. hist, f. 1814 Berlin. 57 prof. i Königsberg, 62 i München. Skr.: Gesch. der deutschen Kaiserzeit m. m.

Giessen (gīs-), hst. i hessiska prov. Ober-Hessen, vid Lahn, 25,491 inv. Univ., bibl.

gift, till djur-, växt- l. mineralriket hörande ämne, s., infördt i en djurkropp, förorsakar sjukdom l. död gm förlamn. af hjärtats l. hjärnans verksamhet.

giftväxter, sdna, s. innehålla mer l. mindre gift. ämnen; många viktiga inom medicnen. De viktigaste äro: aronrot, belladonna, bolmört, fingerborgsblomma, getpors, kvesved, laktuk, odört, prustrot, räfkaketräd, spikklubba, sprängört, stormhatt, tibast, tidlösa, trollbär, vildpersilja samt fl. ranunkel- o. svamparter.

gigan't|er, gr. myt., Gaias jättelika söner, besegrades med Herakles' tillhälp af Zeus, som störtade dem i Tartaren. — -isk, jättelik, reslig.

gigg, eng., tvåhjuligt, öppet enbetsåkdon; liten båt.

giggtåg, sjö., tåg, med hvilka seglens undre hörn upplyftas eller gaffelsegel bergås, giggas.

Gihon, se Amudarja.

Gijon (chichån), sp. st. i Asturien, vid Atlanten, 47,326 inv.

gikt, Arthritis, läk., en på aflagringar af urinsyr. salter beroende sjukdom med säte i ledgångarna. Botemedel: måttlig, kväfvefri föda, undvik. af spritdrycker, kroppsrörelse, elektricitet, massage.

Gil Bias (schīl blass), satirisk roman af Le Sage.

Gileād, g. geogr., land o. berg i Palestina ö. om Jordan.

Giles (dschajls), Ernst, eng. res. i Australien, f. i England 1847, 72, 74, 76, 82 resor i v. Austral., d. 97 Coolgardie. Förf.

giljotīn, fr., ett under 1:a fr. revolut, af d:r Guillotin föreslaget (men ej uppf.) o. 1792 inf. afrättningsredskap; fallbila.

Gill (schil), André, egentl. Louis Alex. Gosset de Guines, fr. karikatyrtecknare o. mål., f. 1840 Paris, d. 85. Förf.

Gillberg, 1) Jakob, kopparstickare, f. 1724 Värmland, d. 93 ss. prof. vid målar- o. bildh.-akad. — Hans son 2) Jakob Axel, miniatyrmålare, f. 1769 Värmland, d. ss. konstakad. direkt. — Hans bror 3) Karl Gustaf, milit., teckn., litogr., f. 1774 Värmland, d. 55 Sthm.

Gille, Jakob Edvard, tjänsteman, komp., f. 1814 Sthm, d. 80.

gillen kallades under medelt. mel. flere personer bildade föreningar l. brödraskap, s. vanl. hade ett broderl. samband mel. ledamöterna och hjälpsamhet till mål. G. voro dels andl.-sociala, t. ex. Helga lekamens g. i Sthm, Knuts-g. i Skåne, dels yrkes-g., hka delades i köpmanna-g. samt handtverks-g. l. skrån.

Gimmersta, gods i Julita socken, Södermanlands l.

Gimo, bruksegendom i Skepthammars socken i Uppsala l. Tillhör de s. k. Dannemoraverken.

gin (dschinn), eng. enbärsbrännvin.

gina, sjö., talja, där det ena blocket har minst 3 skifvor.

ginger (sv. uttal jinjer), eng., ingefära. — -beer (-bīr), ingefärsöl.

ginst, se Genista.

Ginungagap, nord. myt., det gapande svalget mel. Niflhem och Muspelhem.

Gioberti (djåber'ti), Vincenzo, it. lärd o. statsman, f. 1801 Turin, 43/47 polit. flykting, 48 utrik.-min. o. konselj-pres. i Piemont, 49 ambassad, i Paris, d. där 52. Skr. mot jesuiterna m. m.

giocoso (djåkåså), it. tonk., skämtsamt, lekande.

Giordāno (djår-), Luca, Fa presto kallad, it. mål., f. 1632 Neapel, d. där 1705.

Giordano Bruno, se Bruno.

Giorgione (djårdjåne), egentl. Giorgio Barbarelli, it. målare, grundl. af den venetianska skolan, f. 1477 Castelfranco, d. 11 Venezia.

Giotto (djått'å), it. arkitekt, mål. o. bildh., f. 1276 (l. 66) nära Florens, d. 1336. Den äldre florentinska målarskolans förnämste mästare.

Giovann'i (djå-), Fra, se Fiesole.

gips, min., Ca S0₄+2 H₂0°, består af svafvelsyrad kalk o. kristallvatten; kristalliser. i monoklinometr. systemet; mer l. mindre färgad, förekommer än bladig (gipsspat, marienglas, selenit), än tradig (tråd-g.), än kornig, tät o. halfgenomskinlig (alabaster). Aflämnar vid 100° sitt kristallvatten o. stelnar sedan, utrörd med vatten, ganska fort. Användes till skulpturarbeten (alabastern), kitt, stuckaturarb., murbruk, gödningsämne m. m.

gipsförband, kir., ett is. vid benbrott num. mycket anv. hastigt hårdnande förband.

gira, sjö., låta fartyg afvika fr. sin kurs.

giraffen, Camelopardalis girafa, Pecora, zo., det högsta (ända till 5,₇ m.) af alla landdjur, igenkännes på sin långa hals o. sina höga framben; lefver flockvis i mel. o. s. Afrika; hämtar sin föda is. från mimosaträden.

girandole (schirrangdåll'), fr. flerarmad ljusstake.

Girard (schirār), Phil. Henri de, fr. ingenjör, f. 1775 Lourmarin, d. 45 Paris. Stora förtjänster om linspinningen.

Girardin (schirardäng'), 1) Emile de, fr. publ., f. 1802. Grund. 36 den konservativa tidn. »La presse», efter revolut. 48 republik., 52 imperialist, grundlade 67 tidn. »Liberté«, öfvertog 74 ledning, af »La France», d. 81. — Hans hustru 2) Delphine, dotter till författarin. Sophie Gay, f. 1805 Aachen, d. 55 Paris. Skr. Lady Tartufe m. fl. i Sverige uppförda komedier.

Girge, se Dschirdsche.

Girgenti (djirdjen'ti), st. på Sicilien, 25,024 inv. Tempelruiner. Jfr Agrigentum.

girland', fr., af blommor l. löfbunden ranka.

giro (djī-), it., skriftl. öfverlåtelse, endossement, af en växel fr. en ägare på en annan: öfverlåt. skrifves på växelns baksida. -bank, se bank.

Gironde (schirångd'), 1) namn på floden Garonne från dess fören. med Dordogne till dess utlopp i Atlanten; 2) depart. i s.v. Frankrike, 10,726 kv.km., 821.131 inv. Hst. Bordeaux.

girondist'er (schi-), under 1:a fr. republ. ett moderat parti, benämndt efter hufvudledarnes (Vergniaud, Gensonné, Brissot, Roland m. fl.) hemort, Gironde; ifrade 1792 för krig, störtades 2/6 93.

Gis'kra, Karl, österr. statsm., f. 1820 Mährisch Trübau, 46 prof. i statsvetensk. i Wien, 48 medl. af Frankfurtparlam., 59 advok. i Brünn, 66 borgmäst. där, 67/70 inr.-min., d. 79.

giss, tonk., kors .(#) för f.

gisslare, se flagellanter.

giss moll, tonk., molltonart med giss till grundton o. kors (#) för f, c, g, d, a.

gitāno (chi-), sp., zigenare.

gitarr', fr., ett lutan liknande instrum., vanl. m. 6 strängar, hka knäppas m. fingrarna.

Gitschin, st. i Böhmen, vid Cidlina, 9,790 inv. Slott. Slag 29/6 1866.

Giurgevo (djur'djevo), rumän. st. vid Donau, midt emot Rustschuk, 13,978 inv. Hamn.

Giusti (dsjus'ti), Giuseppe, it. skald, f. 1809, d. 50 Florens. Skr. politiska dikter.

Gize (djize), egypt. by vid Nilen, i närheten en hufvudgrupp af pyramiderna samt sfinxtemplet.

Gjallarhorn, nord. myt., Hemdalls lur.

Gjellerup, Karl Ad., dansk förf., f. 1854 på Själland, skr. Arvelighed og moral (81), rom. Minna (89), Min kjærligheds bog (s. å.), dram. Elskogspröven (06), Pilgrimen Kamanita (10) m. m.

Gjörwell, 1) Karl Krist., lärd, samlare, publ., f. 1731 Landskrona, 64 v. bibliot. vid kgl. bibl. i Sthm, ständigt tjänstledig 81, afsked 95, d. 11; idkade äfven förlagsverksamh. o. bokhandel. — Hans son 2) Karl Krist., arkitekt, f. 1766 Sthm, 03 stadsarkit. o. medlem af konstakad., 08 professors titel, d. 37. Bland af G. uppförda byggn. märkas: Drottningens paviljong på Haga, Garnisonssjukhuset i Sthm. G. tillh. Desprez' skola.

Gjövik, nor. st. vid Mjösen. Omkr. 3,153 inv.

g-klav l. diskantklav, tonk., klav, angifvande ett struket g; kallas stund. äfv. violinklav.

glace (glass), fr., se glass.

glaciālperioden, se istiden.

glacis (-sī), fr., = fältvall.

glaciär, fr., (ty. gletscher, nor. isbrä, isl. jökel), i alp- o. fjälltrakter förekommande, smnhäng. ismassor af stundom ända till milslång utsträckning o. ända till 300 m:s djup, s. från de med evig snö betäckta bergtopparna sträcka sig nedåt dalarna o. fördjupningarna mel. bergväggarna. De bildas af d. eviga snön, s. småningom blir till is, o. röra sig långsamt framåt. De saml. af sten o. grus, s. de medföra, kallas moräner.

glada, Milvus Cuv., Falconidæ, Vanlig g., M. ictinus Savigny, täml. allmän i mellersta och s. Sverige. Flyttfågel.

Gladbach, München-G., st. i Rhen-Preussen, 58,023 inv.

gladiātor, lat., fäktare vid de offentliga kämpaspelen i det gamla Rom.

Gladstone (glädd'stönn), William Ewart, eng. statsman, f. 1809 Liverpool, 34 ledamot af parlamentet, sedan 52 fl. gånger min., fr. 68/74 samt 80/86 (med undantag af några månader under 1885), 92/94 premiärmin., d. 98 Hawarden. Framstående talare; arbetade utan rast för en friare författning i Irland.

Glafsfjorden, insjö i Värmland omkr. 42 km. l.; gm Byälfven aflopp i Vänern.

Glamorgan (glämmårgän), eng. grefskap i Wales, vid Bristolkanalen, 2,092 kv.km., 860,022 inv. Hst. Cardiff.

Glan, sjö i Östergötld, 74 kv.km., gm Motala ström utlopp i Bråviken.

glanser, min., ben. på flere min., is. metallers svafvelföreningar.

Glārus, kanton i ö. Schweiz, 691 kv.km., 32,349 inv. Hufvudflod Linth; liflig industri, demokratisk författn., fordom Österrikes besittn., 1388 själfständigt. Hst. G. vid Linth, 5,300 inv.

glas, en gm smältn. framställd amorf blandning af kiselsyra med kali, kalk, natron m. m. Ss. råmateriel användes ofta sand. G. delas i: kalikalk-g. (böhmiskt kristall-g.), färglöst, hårdsmält; natronkalk-g. (fönster-, spegel-, kron-g.), ngt blåaktigt, mindre hårdsmält, men hårdare; kalibly-g. (kristall-, flint-g. o. strass), färglöst, glänsande, lättsmält; lerjords-kalkkali-g. (butelj-g.), rödgult l. mörkgrönt. Härdning af g. sker gm den färdigblåsta pjäsens upphettning o. nedsänkning i ett bad af fett o. olja. G. färgas med min.-färger, etsas med fluorvätesyra o. förses gm sandbläster med matta fig., bokstäfver o. d. på klar grund l. tvärtom. Vid tillverkning af ihåliga glaspjäser har på senare tider, i st. f. blåsn. med munnen, inblåsande af förtätad luft medels maskiner kommit i bruk. G. var bekant redan för de gamla fenicierna och egypterna.

Glas, Olof, läkare, f. 1812 Umeå, 51 prof. i Uppsala, d. där 80. Skr.: Om periodisk neuralgi i hjärtat (37), De tuberculosi pulmonum (39) m. m.

glasfluss, lättsmält glasmassa till oäkta ädelstenar.

Glasgow (glāsgå), Skottlds folkrikaste st., v. Clyde, m. först. 1 mill. inv. (08). Hand., fabr., univ., bomullsindustri.

glaskroppen, se ögat.

glasmåleri, konsten att medels i glas inbrända smältfärger åstadkomma gmskinl. bilder; kändt redan på 10:e årh.

glaspapper, g.-lärft, med glaspulver beströdt papper l. tyg; anv. till slipn. af trä m. m.

glass, fr., läskmedel af frusen grädde med socker och vanilj l. fruktsaft.

Glassbrenner, Adolf (pseud. Brennglas), ty. humor. o. satir. förf., publ., f. 1810 Berlin, d. där 76.

glasspinning, af v. Brunfaut 1850 uppf. sätt att utdraga glas i ytterst fina (0,₀₁/0,₀₀₆ mm.), till knytning hållbara trådar (glasull), s. anv. till inslag i tyg, t. spetsar m. m.

glasull, se glasspinning.

glasyr, fr., glänsande, glasart, öfverdrag på lervaror för utseendet o. för att göra dem ogmträngl. för vatten. Hårdsmält g. består af kaolin, kvarts o. kalk, lättsmält af blyoxid, kvarts och lerjord.

glasögon, slipade glasskifvor för att underlätta kristallinsens ljusbrytande förmåga. Man skiljer mel. bi- l. plankonvexa för långsynta, bi- l. plankonkava f. närsynta, grå, blå l. gröna f. minskande af ljusstyrkan m. fl. Uppfunnos i slutet af 13:e årh.

glasögonsormen, Naja, ett af de giftigaste ormsläkten. Har på hufvudet en glasögon liknande teckning. N. tripudians i s. Asien, N. haje i ö. Afrika.

Glatz, hst. o. fästning i Schles. vid Neisse, 14,926 inv.

Glauber, Joh. Rud., ty. alkem., f. 1604 Karlstadt, d. 68 Amsterdam. Uppt. af det efter honom uppkallade glaubersaltet.

glaubersalt, kem., svafvelsyradt natron; användes s. läkemedel.

Glauchau, st. i kon.-rik. Sachsen, vid Mulde, 25,677 inv. Fabr., handel.

glaukōm, gr., läk., ögonsjukdom, stundom ben. grön starr, beroende på en abnorm stegring af trycket i det inre af pupillen, kan botas gm iridektomi, (se d. o.).

Gleerup (glē-), Krist. Vilh. Kühl, bokh. o. bokförl., f. 1800 Ålborg, grund. 26 «Gleerupska bokh.« i Lund, d. där 71.

Gleim, Joh. Wilh. Ludw., ty. skald, f. 1719 Ermsleben, d. 23 ss. kanonikus i Halberstadt. Skr.: Lieder eines preuss. Grenadiers m. m.

Gleiwitz, st. i Schlesien, vid Klodnitz, 52,362 inv. Järnverk.

glete, blyglete, blyoxid, min., erhålles gm blys upphettn. vid lufttillträde.

gletscher, ty., se glaciär.

glimmer, min., grupp af mineralier, utmärkande sig gm fullständ. klyfbarh. i en viss riktn. Många varieteter. Delas i kali-g. af kiselsyradt kali o. kiselsyr. lerjord, mycket utbredt, stor användbarh., lition-g. af kiselsyr. lition och kiselsyr. lerjord, ganska sällsynt liks. magnesia-g., s. inneh. kiselsyr. magnesia.

glimmerskiffer, min., af kvarts o. glimmer bestående bergart med stor klyfbarhet, beståndsdel af urbergen. Anv. till taktäckn. m. m. o., inneh. talk, till ställsten.

Glimminge, gods i Kristianst. l. Där Glimmingehus, fornlämningar fr. medeltiden.

Glin'ka, Mikail Ivanovitsch, ry. komp., f. 1804, d. 57 Berlin. Komp. ry. national-operan »Lifvet för tsaren», romanser, orkestersaker m. m.

glires, lat., zo., gnagare.

glob, lat., geogr., ett kring en axel vridbart klot, afbildande jorden med dess viktig. länder o. orter; astron., himmels-g., afbild. himlahvalfvet med dess förnämsta stjärnbilder.

globulin, lat., kem, ett ägghviteämne, en hufvudbeståndsdel i blodkropparna.

Glogau, Gross-G., schlesisk st. o. fästn. v. Oder, 22,147 inv.

gloire (gläār), fr., ära.

Glommen, Norges största flod, 567 km. l., upprinner i Söndre Bergenhus amt, utfaller vid Frederiksstad i Skagerak.

glōri|a, lat., ära, rykte, härlighet; strålkrans kring ett helgons hufv. G. in excel'sis De'o, ära vare Gud i höjden! — -fikation, förhärligande.

glosa, gr., ett till ngt främmande språk hörande ord, hvilket bör inläras.

gloss|a, gr., svårförklarl. ord. — -ārier, ordförklaringar.

glott'is, gr., anat, den del af struphufvudet, där ljud- eller stämbanden ha sin plats. -ödēm, vattenaktig utgjutning i väfnaden under slemhinnan vid ingången t. struphufvudet.

Gloucester (glås'ter), eng. grefskap i sydvästra England, 3,251 kv.km., 634,666 inv. Boskapsskötsel. Hst. G., vid Severn, 47,955 inv. Bisk.

Gluck, Christof. Willib. von, ber. ty. komp., f. 1714 Weidenwang, d. 87 Wien, där han 1754 blef kapellmästare. G. reformerade operan o. skapade det mus. dramat, kan anses s. Wagners föregångare. Af G:s operor ha i Sthm uppförts Orfeo ed Eurydice, Iphigénie en Tauride m. fl.

Glücksburg l. Glücksborg, köping i Slesvig-Holstein, vid Flensburgsfjorden, 1,390 inv. Hafsbad. Slott, där Fredrik VII dog 1863.

Glückstadt, st. i Slesvig-Holstein, vid Elbe, 6,586 inv.

Glūkov, ry. st. i guvernement. Tschernigov, 14,856 inv.

glunt (i landsmål), gosse, yngling. -arne, duettsaml., diktad och komp. af G. Wennerberg 1847/50.

glūten, lat., kem., ägghvitartade ämnen i sädesslagens frön.

glycerīn, gr., kem., C₃H₅(OH)₃ = 92, färg- o. luktlös, sött smak. vätska, lösl. i vatten o. alkohol, bildas vid sönderdelning af fett gm inverkan af baser l. koncentr. svafvelsyra. Uppt. af Scheele; erhålles ss. biprod. vid tvål- o. stearinfabr. Eg. v. 1,₂₆. Kokpkt 290°. Anv. till beredning af sprängämnen, likörer, tvål, konserv. af frukt m. m.

glyfografī, gr., konsten att på galvanisk väg af en etsad l. graverad plåt taga en klisché.

Glykon, gr. bildh. i Athen omkr. 100 f. K. Den farnes. Herkules.

glykosider, gr., kem., eterartade derivat af sockerarter.

glyp|tīk, gr., gemsnideri, i vidsträckt mening äfven medaljgravyr. -tografī, läran om glyptik o. dess alster. -totēk, samlingsställe för skulpturverk, särsk. det i München.

glödlampor, af Edison uppf. elektr. lampor, vid lika ljuset åstadkommes gm en mycket fin koltråds försättande i glödning i lufttomt rum medels elektrisk ström. Andra system äro: Swans med ögleböjd, Maxims med M-formig, Müllers med spiralformig koltråd. Bättre ljusutbyte o. hvitare ljus gifva Nernst-ljuset, osmiumljuset o. tantalljuset.

glödning, fys., en fast kropps lysande vid hög temperatur (vanl. öfv. 525°) utan förbränn. Man skiljer mel. röd-g. o. hvit-g., s. börjar vid 12/1300°.

Gmēlin, Leopold, ty. kem., f. 1788 Göttingen, d. 53 ss. prof. i Heidelberg. Stora förtjänst, om den organ. kem.

g moll, tonk., molltonart med g till grundton o. b (♭) för h och e.

Gmünd, st. i Württemberg, vid Rems, 20,476 inv.

gnagare, Glires, zo., däggdjursordn. Man skiljer mellan 1) Simplicidentati, g. med 2 framtänder i öfverkäken, och 2) Duplicidentati, g. med 4 framtänder i öfverkäken; till de förra höra mössdjur, hasselmöss, bäfver, ekorrdjur, till de senare hardjur.

Gnaphālium L., Synanthereæ. G. arcnarium, den sv. eternellen, i s. Sverige, på Gottland o. Öland. G. orientale L., inhemsk i Ostindien, odlas i s. Frankrike, o. af den förfärdigas de vanl. eternellkransarna. G. Leontopodium Scop. (l. Leontopodium alpinum) i s. Europas alptrakter, tysk. Edelweiss.

Gneisenau, Aug. Wilh. Ant. Neithardt v., grefve, preuss. krigare, f. 1760 Schildau, 80 i österr. tjänst, 82 i eng. tjänst i Amerika, 86 i preuss., försvarade Kölberg 06/07, bidrog till skapandet af Preussens armé, 13 Blüchers stabschef, 15 chef för gen.-stab., 18 guvern. i Berlin, 25 fältmarsk., d. i kolera 31.

gnejs, petrogr., kornigt skiffrig bergart af fältspat, kvarts o. glimmer. Stor utbredning. Hufvudbeståndsdelen af urbergen. Ögon-g. kallas sdn, s. innehåller stora fältspatkristaller. Granit-g. inneh. föga oregelb. lagrad glimmer. Protogin-g., grafit-g. hornblände-g., järn-g. innehålla talk, grafit etc. i st. för glimmer.

Gnesen, st. i Posen, 21,693 inv. Bisk. Slag 27/4 1656.

Gnistan, ett i Göteborg 1878 stift, konstnärssällskap.

gnom, gr., språk, tänkespråk; jord- l. bergande.

gnōmon, gr., astron., ett urgammalt astron. instr., mat., skillnaden mel. två likform. prlogram., hka ha en vinkel gemensam.

gnōsis, gr., vetande, kunskap.

Gnosspelius, Vilh. Teod., komp., f. 1809 Sthm, 58 kapellmästare vid univ. i Lund o. domkyrkoorgan., d. där 87. Komp. bl. a. Davids 98:de ps., kantater m. m.

gnosticism', gr., en af österl. o. judiska lärosatser samt grekisk filosofi smnsatt lära, hkn under 2:a/4:e årh. af vår tidräkning hade stort inflytande på kristend.; dess anhängare kallades gnostiker.

gnu, se antiloper.

Gōa, port. guvern. på v. kusten af Främre Indien, 3,270 kv.km., 475,513 inv. Eröfradt af Portugal 1510. Hst. Pandjim l. Nya G. vid flod. Mandavi.

gobelängtapeter (gåbeläng'), fr., tapeter med konstnärligt inväfda fig., ben. efter en fabrik i Paris, där de tillverkas.

Gōbi, kin. Schamo (sandhaf), öken i Mongoliet, ö. Dsungariet o. Tatariet, 2 mill. kv.km.

Godāveri, fl. på Dekhan, uppr. på v. Ghats, utmynnar i Bengaliska vik., 1,345 km. l.; flodområde 290,600 kv.km.

goddam (gåddämm'), eng. svordom, fördömdt!

Godoy (gådåi), don Man., hert. af Alcudia, fredsfurst. kallad, sp. statsm., f. 1767 Badajoz, drottn. Marie Louises gunstling o. älskare, 92 markis af Alvarez o. 1:e min., 04 generalissimus, 08 störtad, lefde sed. 30 i Paris, d. där 51.

godtemplarorden: redliga tempelriddare, en 1851 af Nathanael Curtis i N.-Amer. Förenta stat. stiftad orden, best. af både manliga o. kvinnliga ledamöter, s. förbinda sig att ej förtära rusdrycker. Orden, hvars ändamål alltså är att utrota bruket af rusdrycker ss. njutningsmedel, blef 1876 splittrad i 2 grenar, hickmaniter och maliniter. G. inf. i Sverige 1879, har här vunnit stor utbredning o. räknar för närvar. öfver 2,000 loger. Vid årsskiftet 1908/09 räknade båda grenarna tills. 205,510 medlemmar. Orden är inf. i alla civiliserade land i världen.

Godthåb, Danmarks äldsta koloni på Grönland, grund. 1721.

Godwin (gådd'winn), Will., eng. förf., f. 1756 Wisbeach, först tjänsteni., sedan bokhandl., d. 36 London. Skr.: roman. Caleb Williams (94), tragedier, barnböcker m. m.

Goeben (göben), August Karl Krist, v., preuss. gen., f. 1816 Stade, 33 i preuss. tjänst, 36/40 i carlistiska armén i Span., 42 åter i Preussen, 64, 66, 70 befälh., 71 öfverbefälhaf. Segrade vid St. Quentin, d. 80 Koblenz. Förf.

Goethe, Johan Wolfgang von, Tysklands förnämste o. en af världens störste skalder, f. 1749 Frankfurt a. M., skalderykte gm »Götz» o. »Werther»; 76 bosatt i Weimar, s. å. legationsråd, 79 geheimeråd, 82 kammarpres. o. adlad, 88 1:a bekantskap och 94 vänskapsförbund med Schiller; 06 gift med Kristiane Vulpius, 15 1:e statsmin., nedlade 28 alla ämbeten, d. 32. Flere resor i Schweiz o. Italien; statyer af Schwanthaler och Marchesi (Frankf.), Rietche (Weimar), Schaper (Berlin) m. fl. G:s vidtomfattande skriftställareverksamhet kan indelas i 3 perioder: 1) den sentimentala till 77 (Götz (73), Werthers Leiden (74), Clavigo (74), Stella (76) m. m.), 2) den ideala till 1809 (Egmont (77/85), Tasso (80/89), W. Meisters Lehrjahre (77/96), Faust I 1(74/90), Hermann und Dorothea (96), Die Wahlverwandsch. (08) m. m.), 3) den dialekt. (Wahrheit u. Dicht. (09/31), W. Meisters Wanderjahre (07/21), Faust II (31) m. m.). — Fl. arb. äro öfvers. på sv., ss. »Tasso» af Oscar Fredr. (Oskar II), »Clavigo» o. »Egmont» af J. Andersson, »Faust I» af J. Andersson o. Vikt. Rydberg, »Faust II» af H. M. Melin.

Goetze (götze), Joh. Melch., ty. teol., f. 1717 Halberstadt, d. 86 ss. kyrkoh. i Hamburg: motståndare till sin tids frisinnade förf., is. Goethe och Lessing.

goffrēra, fr., medelst roterande valsar (goffreringsmaskin) l. varmt järn inpressa fig. på tyg l. papper; vecka.

Gōgol, Nikolaj Vasilj., främst, ry. humor, förf., f. 1809 guvern. Poltava, d. 52 Moskva. Skr. förträffl. ry. reseskildringar.

Goldmark, Karl, ung. komp., f. 1830. Bosatt i Wien. Skr. oper. Die Königin von Saba.

Goldōni, Carlo, it. dram., f. 1707, d. 93 Paris. Alsterrik förf., reformer, it. teatern. Skr. is. karaktärslustspel.

Goldschmidt, 1) Meïr Aaron, dan. förf., f. 1819 Vordingborg, d. 87 i Köpenhamn. Skr. romaner, dramer m. m. — 2) Hermann, ty. astron., f. 1802 Frankfurt a. M., d. 66 Fontainebleau; har uppt. 14 småplaneter. — 3) se Lind-Goldschmidt.

Goldsmith, Oliver, eng. förf., f. 1728 Kilkenny West, d. 74. Skr. den ryktbara romanen The vicar of Wakefield m. m.

Goldstücker, Theod., ty. filol., sanskritist, f. 1821 Königsberg, d. 72 ss. prof. i London. Skr. sanskritlexikon.

golf, fr., hafsvik; äfv. ett slags bollspel.

golfströmmen, en från Mexicanska viken (golfen) kommande, varm hafsström, rinner först åt nordost, delar sig vid Azorerna i en sydl. gren, s. går längs Afrikas västkust o. slutligen förenar sig med ekvatorialströmmen, samt en nordl., s. upptar nästan hela hafsbredden mel. Stor-Britannien o. Irland, bestryker Norges västkust samt vid Spetsbergen förlorar sig i Ishafvet.

Gol'gata, ort v. Jerusalem, där Jesus korsfästes.

Gōliat, filisteisk kämpe; bild., jättelik mska.

Golkon'da, klippfäste i Nisam (Främre Indien); fordom diamantsliperier.

Goltz, Bogumil, ty. humorist, förf., f. 1801 Varsjav, d. 70 Thorn. Originell, stilist.

Gomorr'a, g. geogr., st. i Palestina, förstördes jämte Sodom gm jordbäfning.

gōnagra, gr., läk., gikt i knäna.

Goncourt (gångkûr), 1) Edm. de, fr. förf., f. 1822 Nancy, d. 96 Champresay. Skr. hist. arb. o. tills, med sin bror 2) Jules, f. 1830, d. 70 Paris, naturalist. romaner.

Gondar, ford. hst. i abessinska riket Amhara, 85,000 inv. Bisk.

Gondinet (gångdinē), Edm., fr. dram., f. 1829, d. 88 Paris. Skr.: La cravate blanche (67), texten till operan Le roi l'a dit (73), Les grands enfants (80; alla uppförda i Sthm) m. m.

Gondokorō 1. Ismailia, egypt. st. vid Hvita Nilen.

gondōl, it., venetiansk flatbottnad roddbåt med l. utan tält. -jär, gondolroddare.

gonfalonjär, it., banerherre, i äldre tider en högre, vanligen milit. ämbetsman.

gongong, kin., bäckenformigt slaginstrument af metall.

Gon'gora y Argōte (-i-), Luis de, sp. skald, f. 1561 Cordova, d. där 27.

gonio|mēter, gr., fys., instr. f. uppmätning af kantvinklar, -metrī, gr., mat., vinkelmätning, läran om förhåll. mel. vinklar o. bågar o. deras motsvarande sinus, cosinus, tangent, cotangent, sekant o. cosekant. Jfr trigonometri.

Gontschārov, Ivan, ry. förf., f. 1812 Simbirsk, d. 91 i Petersburg. Skr. omtyckta roman.

goodtemplarorden, se godtemplarorden.

Gonzāga, it. furstehus, regerade 1328/1708 i Mantua, en sidogr. utdog 1746 i Guastalla.

Gordiānus, namn på tre rom. kejs.: 1) Marc. Anton. G. Africanus, 237 tills. med sin son 2) Marc. Ant. G. utropad till kejs., men dödade sig efter 36 dag. reg. vid underrättels., att sonen blifvit slagen och stupat. — Den senares brorson 3) Marc. Ant. G. Pius Felix, kejs. 237, mörd. 244.

Gōrdion, g. geogr., urgam. st. i Frygien; där gordiska knuten, s. Alexander d. st. gmhögg med sitt svärd, enär enl. oraklet Asiens herravälde tillföll den, s. löste honom.

Gordon (gårdn), Charl. Geo., eng. gen., f. 1835, i Kina 60/61, där han besegrade Taipingupproret, 74/79 egypt. gen. i Sudan, försvarade Kartum 84/85, dödad vid denna stads stormning 85.

Gor'gias, gr. sofist och retor, samtidig med Sokrates.

gorgōner, gr. myt., 3 döttrar till Forkys; Steino, Euryale, Medusa; fasansfulla kvinnofigur, med ormhår.

gorilla, Anthropopithecus gorilla, den största af de mskolika aporna, 1,₇₅ m. hög, svartaktig; i mel. Afrika.

Gorkij, Maksim, eg. Alexej Maksimovitsch Pjeschkov, ry. förf., f. 1868 Nischni Novgorod, först handtverkare. Skr. rom. o. nov. om det ry. proletariatet. Äfv. dramer.

Gortschākov, 1) Mikael, ry. furste o. gen., f. 1792, 12/15 mot Napoleon, 49 i Ungarn, 53 mot Turkiet, 55 öfverbefälhaf. på Krim, 56 ståth. i Polen, d. 61 Varsjav. — Hans kusin 2) Alexander, ry. statsm., f. 1798, sedan 29 sändeb. i åtskilliga länder, 56 utr.-min. o. rikskansler, drog sig tillbaka 80, d. 83 Baden-Baden.

Gōsen, g. geogr., i fornt. fruktbart landsk. i nedre Egypten.

Goslar, st. i Hannover, vid fl. Gose o. foten af Harz, 16,403 in v. Järnindustri.

gospodār ( gas-), ry., herre.

Gosse (gåss), Edm. Will., eng. förf., f. 1842, 04 öfverhusets bibliotekarie. Har is. verkat som litterat.-kritiker.

Gosselman, Karl Aug., sjöofficer, reseskildr., f. 1800 Ystad; flere resor till Amerika, d. 43 Nyköping. Förf.

gōter, gamla german, folk ö. om Weichsel; vandrade i 3:e årh. e. K. till Donau, framträngde till Bosporen, Marmarasjön o. Grekland, kastades af Constantinus d. st. tillbaka öfver Donau, antogo i början af 4:e årh. kristend., delade sig sedan i två delar, öst-g. o. väst-g. Öst-g. besegrades af hunnerna, deltogo sed. i Attilas eröfringståg o. grundade efter hunnernas undergång 493 under Teoderik ett rike, omfattande Italien, Sicilien, Dalmatien o. Provence med hst. Ravenna, hkt rike 553 förstördes af Narses. — Väst-g. grundlade under Wallia 415 ett rike i s. Frankrike o. n. Spanien med hst. Tolosa, o. detta rike störtades af araberna 711.

Gotha, hst. i hertigd. Sachsen-Koburg-G., vid Leine, 34,651 inv. Gymn., observ., slott.

gotīk, gotisk stil, den i 12:e årh. i n. Frankrike uppkomna stilen, egentl. i arkit., söker gifva uttryck åt sträfvand. t. det oändliga o. utmärker sig därför gm höga spetsbågar, kolossala pyramidform. torn, fialer, perspektiviska portaler, rosverk och fantastisk ornamentik.

gotiska språk, de äldsta bibehållna german, spr., viktigast det, s. talades af öst- o. västgöterna l. mesogotiskan. Förnämsta urkunden Ulfilas' bibelöfvers. (Codex argenteus), tolkad o. utg. af bl. a. svensken A. Uppström.

Gotska sandön, ö n. om Gottl.

Gottfrid af Bouillon (bujång), f. 1061, sed. 1088 hert. i nedre Lothringen, en af anförarne i 1:a korståget; efter Jerusalems eröfr. 99 härskare där under titel: den hel. grafvens beskyddare, d. 1100.

Gottfrid af Strassburg, ty. skald, d. omkr. 1215. Skr.: Tristan und Isoide.

Gotthard, S:t, se Sankt G.

Gotthelf, Jer., pseud. f. Bitzius.

Gottland, ö i Östersjön, 3,116 kv.-km., 54,138 inv. (08). G. är en kalkklippa med branta kuster o. betäckt med en bördig jord, afbruten af kärr o. myrar; klimatet så mildt, att mullbärs- o. valnötsträdet bära frukt på kalljord. Näringsgren.: åkerbruk, boskapssk., kalkbränning m. m. Sedan 1645 för alltid sv. G. bildar eget l.; resid.-st. Visby.

Gottlund, Karl Axel, fin. lit. o. publ., f. 1796, d. 75 Hälsingf. Skr.: Runola (40), Sampo (47), utg. tidn. Suomalainen, Suomi m. m.

Gottman, Lorens, mål., f. 1708 Sthm, d. där 79.

Gottorp, slott nära st. Slesvig.

Gottsched, Joh. Christof., ty. skald, f. 1700, d. 66 ss. prof. i Leipzig. Verkade reformer, på språk, lit. o. teater, men dukade under f. friare andar ss. Klopstock o. Lessing.

gouache (guāsch), fr., målning m. i vatten rifna täckfärger.

Gouda, st. i Holland, v. Ijssel. 23,552 inv. Stearinljusfabr.

Goulards blyvatten (gûlārs-), se blyvatten.

Gounod (gunå), Charl. Franç., fr. komp., f. 1818 Paris, d. 93 S:t Cloud. Komp. Faust, Romeo o. Julia m. fl. (äfv. i Sthm uppförda) operor m. m.

gourmand (gurmang'), fr., finsmakare, läcker mun.

goût (gû), fr., smak. — Hautgoût (å gû), »hög smak» (ankommet vildt). — Goutēra (gû-), tycka om, gilla.

gouterbal, (gût-), dans m. supé.

governor (gövv'örnör), eng., guvernör.

Gozz'i, Carlo, gref., it. dram., f. 1722 Venezia, d. där 46. Skr. lustspel, dram. sagor m. m. Goldonis motståndare.

graal, se gral.

Grabbe, Christ. Dietr., ty. dram., f. 1801 Detmold, d. där 36.

Gracchus, Tiberius och Cajus, bröd. af Semproniernas släkt, Cornelias söner, sökte få den rom. statsjorden fördel. mel. de fattige, stupade i striden därför, den förre 133, den senare 121 f. K.

grâce (gras), fr., l. gratie, lat., behag; ynnest. — Gracerna, gr. o. rom myt., behagets gudinnor. — Graciös, behaglig.

Grācia, förstad till Barcelona.

grad, lat., 1) fys., se termometer; 2) mat., 1/360 af en cirkels periferi l. 1/90 af en rät vinkel; 3) mat. geogr., bredd-g. 1/360 af en meridiancirkel = 15 geogr. mil; längd-g. 1/360 af en parallelcirkel, således under ekvatorn = 15 geogr. mil, men aftagande mot polerna. 1 g. = 60 minuter ('), 1 min. = 60 sekunder (").

gradēra, medelt.-lat., indela i grader, värdera, uppskatta.

Gradiska, se Görz.

graduāle, lat., i luth. kyrkan psalm, mel. syndabekännels. o. episteln, i kat. kyrk. responsorialsången efter läsningen af episteln.

gradu|ell', lat., som sker l. är inrättad gradvis, -ēra, tilldela akad. lärdomsgrad.

gradus, lat., steg.

Græcia, lat., Grekland.

Graff, Anton, ty. portr.-mål., f. 1735 Schweiz, d. 13 Dresden.

grafīk, gr., tecknings- o. skrifkonst, is. diplomatisk.

grāfisk konst, konsten att mångfaldiga plåtar för bok-, kopparsticks-, sten-, träsnittstryck o. dyl.

grāfisk statīk, framställn. af jämviktsvillkoren f. en kropp medels linjer i st. f. med tal.

grafīt, gr., min., gläns, svart, kemiskt rent kol; förek. insprängdt i mga bergarter, ss. granit, gnejs, glimmerskiffer. I Sibirien, Baiern, Böhmen m. m. Anv. till blyertspennor, elektricitetsledare, smältdeglar, ss. puts- o. polermedel, inom galvanoplastiken m. m.

grafitypī, gr., konsten att eft. en teckn. l. skrift direkt åstadkomma en tryckplåt.

grafofōn, gr., ett slags fonograf.

Grafström, 1) Anders Abrah., präst, skald, f. 1790 Sundsvall, kyrkoh. i Umeå, d. där 70. Skr.: Norrland, Harpan, Sången m. fl. populära tyriska dikter. Saml. arb. utk. 1864. — Hans son 2) Tor Frith., präst, skald, f. 1827 Karlberg, 66 kyrkoh. i Klara förs. Sthm, 72 öfverhofpredik., 80 ordensbisk., d. 83 nära Sthm. Skr. : Sångens framtid (52), Fjäll-lappen (61) m. m. Saml. arb. utg. 84.

Graham (gräem), Sir James Rob., eng. statsm., f. 1792, 30/55 flere ggr min., d. 61.

grahamsbröd (gräemms-), eft. den am. läkaren Sylvester Graham uppkalladt bröd af sammanmalet hvetemjöl l. rågmjöl.

Graier (graj'er), gr. myt, tre döttrar till Forkys, systrar till gorgonerna, fula, med tills. endast 1 öga o. 1 tand.

Gral, enl. medeltidssagan den af en enda ädelsten förfärd. kalk, Kristus begagnade vid nattvardens instift. o. hvari Josef af Arimatia uppsamlade litet af den korsfästes blod, hvarefter han förde den till det otillgängliga berget Montsalvage i Britannien. Gaf uppkomst till G.-sagan, i Frankrike nära förenad m. Artussagan o. mångfald, bearb., is. af Chrétien de Troyes, Wolfram v. Eschenbach, Rich. Wagner m. fl.

gram (abbr. gr.), fr., viktenh. i metersyst. = vikt af 1 kcm. destill. vatten vid + 4° C. 1 g. = 10 deci-g. = 100 centi-g. = 1000 milli-g. = 0,₁ deka-g. = 0,₀₁ hekto-g. = 0,₀₀₁ kilo-g.

grammatīk, gr., språklära -ālisk, hörande till l. öfverensstämmande med språkläran. -er, forskare, kännare, lär. i spr.

grammofōn, gr., en med fonografen besläktad apparat, uppf. 1887 af E. Berliner, för återgifvande af mskorösten o. andra tonbilder.

Gramont (-mång'), Ant. Agénor Alfr., hert. de, fr. diplom., f. 1819 Paris, Napoleon III:s sändeb. vid fl. hof, 70 utr.-min., en af huf.-anstift. af kriget mot Tyskl. s. å., d. Paris 80.

Grampianbergen (grämm'-), bergskedja i Skottland, högsta toppen Ben Nevis, 1,343 m.

gran, Abies, Coniferæ. Vanl. g., Abies excelsa DC, allm. skogsträd, lämn. ved, virke, harts. Silfver-g., A. pectinata DC., med platta, under hvitaktiga barr, i mel. o. s. Europa, s. Sibirien o. s. v. A. balsamea Mill., i Nord-Amerika, lämnar canadabalsam.

Gran, biflod, t. v. till Donau, i Ungarn, 270 km. l.

gran, lat., äldre med.-vikt (1 g. = 1/20 skrupel = 1/60 drakma = 1/480 uns = 1,₄₅₅ korn = 6,₁₈₅ centigram).

Granāda, 1) ford. mor. kon.-rike i Spanien, omfatt. nuv. prov. G., Malaga o. Almeria, 28,821 kv.km., 2) sp. prov., 12,768 kv.km. 492,460 inv. Hst. G., vid Jenil, 75,900 inv., ärkebisk., univers.

granadör, se grenadjär.

granāt, min., kristallin. silikat af kalcium, magnesium l. järn med kiselsyr. lerjord; kristalliserar i romb. dodekaedrar o. i ikositetraedr. Många varieteter.

granāt, kr., ihålig spetskula, fylld med krut o. försedd med perkussionsrör (spräng-g.) l. fylld m. brandsats (brand-g.). -kartesch, ihålig spetskula, fylld m. blykulor o. krut samt försedd med tidrör.

granatträdet, Panica L., Granateæ. P. granatum L,., i Asien, n. Afrika, s. Europa, prydnadsträd, lämnar granatäpplen.

Granberg, 1) Per Ad., alsterrik förf., f. 1770 Göteborg, d. 41 Sthm. Skr.: Dramatiska skrift., Skaldestycken, arbet. i hist. o. statist., lexika m. m. — Hans dotter 2) Jeannette Charl:a, dram. förf., f. 1825 Sthm, 54 g. m. teaterdir. E. Stjernström, d. 57 Sthm, har liks. systern 3) Louise Elisab., f. 1827 Sthm, d. där 07, 61 g. m. sin svåger E. Stjernström, skr. o. bearb. en mängd teaterpjäser m. m. — 4) Joh. Ol. konsthist., f. 1858 Sthm, sed. 99 bibliot. vid Fria Konst. Akad. i Sthm. Har utg. arb. i tafvelsaml. m. m. o. gmforskat större del. af Sveriges priv. tafvelsamlingar.

grand (grang), fr., stor.

grand, sp. titel för medlem af den högsta adeln.

grandezz'a, it., en grands värdighet; öfverdrifven värdighet i uppträdandet.

grand prix (grang pri), fr., stora priset, första priset vid utställningar.

Granell'a, pseud. för Tangermann.

Granfelt, Axel Fredr., fin. teol., f. 1815 Tavastld, 54 teol. prof. i Hälsingf., 75 emeritus, d. 92. Skr.: Det kristl. lifvet, Kristi, dogmatik, I tidens frågor m. m.

Granfjärden, vik 1) af Mälaren, 2) af Ålands haf, nära Östhammar.

Granier de Cassagnac (granjē dö kassanjack'), 1) Ad. de, fr. publ. o. polit., f. 1808 Averon-Bergelle, d. 80 Paris. Skr. fl. arb. i Frankrikes nyare hist. m. m. — Hans son 2) Paul Ad. Marie Prosper de, publ. o. polit., f. 1843 Gouadeloupe, d. 04. Liks. fadern hänsynslös o. lidelsefull; tillh. Napoleonidernas parti, medl. af dep. kammaren.

Granīkos, gr., lat. Granīcus, g. geogr., flod i n.-v. delen af M. Asien, utmyn. i Propontis. Slag 334 f. K.

granīt, lat., petrogr., kornigt kristallinisk bergart af kvarts, glimmer o. fältspat. Bildar stora berg. G.-porfyr med insprängda stora fältspatkrist., granitit, öfvervägande röd, pegmatit, grofkornig, inneh. silfverhvit glimmer och ofta turmalin, skrift-g., med bokstafslika teckn. på brottytan, syenit-g., innch. hornblände.

Gran Sasso d Italia, se Apenninerna.

Grant, Ulysses Simpson (egtl. Hiram Ulysses), presid. i Förenta stat, f. 1822 Ohio, brigadgen. 61, kämpade m. framg. und. strid. 62/63, öfverbefälh. 64/65, pres. 69, omvald 72, afgick 77, d. 85.

granulationer, lat., läk., vårtlika upphöjn. på ytan af varsår; större, lösa mer l. mindre bleka g. kallas död- l. svallkött.

granulīt, lat., min., finkornig kristallinsk blandn. af fältspat o. kvarts med insprängda små granater. I Sachsen, Böhmen, Mähren.

Granvell'a, Ant. Perrenot de, sp. statsm., f. 1517, 50 kansler hos Karl V, min. i Nederländerna, 61 kardinal, en kort tid vice kon. i Neapel, d. 86 Madrid. En af sin tids förnämsta statsmän.

Granville (grän'vil), Geo. Leveson-Gower, earl af G., eng. statsm., f. 1815, parlam.-ledarn. 37, medl. af öfverhus. 46, tillhörde alla liberala kabinett sedan 51, utr.-min. 3 gånger: 51/52, 70/74, 80/85, kolon.-min. 68/70, 86, d. 91 London.

graptolīter, gr., paleont., fossila lägre djur, förekomma is. i öfvergångsbergens lerskifferlager.

grassēra, lat., härska, rasa.

grātia, lat., nåd; tack.

gratiāl, lat., nådegåfva, penningeunderstöd. -ist', afskedad korporal l. soldat s. får gratial.

Gratiānus, 1) G., västrom. kejs. 375, mörd. 83. — 2) G., it. rättslärd, förf. omkr. 1150 den eft. G. ben. saml. kanon, dekret (Decretum Gratiani).

grātie, se grâce.

grātier, se kariter.

gratifikation, lat., skänk, nådegåfva, uppmuntran.

grātis, lat., till skänks.

gratul|ation, lat., lyckönskan. -era, lyckönska.

Graubünden, fr. Grisons, schweiz. kanton, 7,185 kv.km., 104,520 inv., till hälften af romanskt, till hälften af tyskt urspr. Alpland. 1471 republ., 1797 en del af Helvet. republ., 03 i edsförbund. Författning 1854. Hst. Chur.

Graudenz, fordom befäst st. i West-Preussen, vid Weichsel, 17,300 inv.

grav, lat., svår, tung.

Gravallius, Karol:a Vilh:a, f. Isakson, rom.-förf., f. 1809, änka efter prosten G., d. 84. Skr.: Högadals prostgård m. m.

gravationsbevis, jur., vederb. domares intyg öfver i en fastighet intecknad gäld l. annan sakrätt.

grāve, it., tonk., långsamt, högtidligt.

Gravelotte (-lått'), by i ty. Lothringen. Slag 18/8 1870.

's Gravenhage, se Haag.

Gravenstein, ort i Slesvig-Holstein, vid Flensburgsfjorden. Slott. Badort.

gravēra, fr., medels grafstickel etc. inrista skrift l. teckn. på metall, sten, trä o. s. v.

gravēra, lat., trycka, belasta, besvära.

Gravesend (grävsend), eng. st. vid Themsen, 27,175 inv.

grāvid|a, lat., hafvande. -itet, hafvandeskap.

grāvis, gram., tungt l. djupt tontecken öfv. en stafvelse (').

gravitation, lat., fys., den af Newton uppt. egenskap, hos hvarje kropp, att den drager till sig andra med en kraft, s. står i direkt förhållande till massan o. i omvänd t förh. till afståndets kvadrat.

gravitēt, lat., värdighet, allvar. -isk.

gravōr, se smäck.

gravyr, fr., ristning i metaller, sten o. s. v., aftryck på papper af stål-, kopparstick o. s. v.

gravör, fr., koppar-, stål-, sigillstickare.

Gray (grä), 1) Jane, eng. drottning, f. 1537, barnbarnsbarn till Henrik VII, af Edvard VI utsedd till hans efterträdare; 53 mot sin vilja utropad till drottn., måste efter 9 dagars reg. afstå tronen åt Edv. VI:s halfsyster Maria; blef jämte sin gemål Guildford Dudley afrättad 12/2 54. — 2) Thom., eng. lyr. skald, f. 1716, d. 71 ss. prof. i Cambridge. — 3) Geo. Rob., eng. zo., f. 1808, d. 72 London. Skr. ornitolog. arb.

Graz l. Grätz, hst. i Steiermark, vid Mur, 155,000 inv. Slott, univ., domkyrka.

graziōso, it., tonk., behagligt.

great (grēt), eng., stor. G. Britain (-brittn), Stor-Britannien. G. Eastern (-īstörn), »stora östern», den största eng. ångare på 1880-talet.

Grebbestad, municip.-samh. i Göteb. o. Bohus l.; badort. 1,054 inv. (09).

grecism', gr. ordvändning i andra språk.

gredelīn (fr. gris de lin), violett.

greenbacks (grīn-), nord-amer. pappersmynt, så kallade af baksidans gröna färg.

Greenaway (grīnewä), Kate, eng. tecknarinna, f. 1846, d. 01, världsberyktad för sina teckningar ur barnens o. sagans värld.

Greene (grin), Rob., eng. dram. o. skald, f. omkr. 1560, d. 92 London. Shakespeares föregångare.

Greenock (grenn'-), skotsk sjöst. v. Clyde, 66,800 inv. Hamn.

Greenwich (grīnidsch), eng. st. vid Themsen, 9,₆ km. fr. London, 95,757 inv. Observat., marinhosp., navigationsskola, park. Gm G. ha engelsmännen dragit första meridianen (17°39'46" ö. l. från Ferro och 2° 10'15" v. l. från Paris).

grefve, ty., adelsvärdigh. mel. furste o. friherre, införd i Sverige 1561.

grefvefäjden, benämn. på den tronstrid, s. efter Fredrik I:s död uppstod i Danm. 1533/36 o. i hkn äfven Sverige deltog; börjades af lübeckarne, har sitt namn efter deras anförare gref. Kristoffer af Oldenburg o. slutade med krossandet af Lübecks handelsvälde o. Krist. III:s befäst. på dan. tronen.

gregorianska tidräkningen, se kalender.

Gregōrius, 16 påfvar; märklig, äro: 1) G. I, d. st., f. omkr. 540, påfve 590/604, höjde den rom. kyrk. anseende o. makt. — 2) G. VII, förut Hildebrand, f. omkr. 1020, påf. 73, införde celibatet, förödmjukade kejs. Henrik IV (Canossa), men blef gm Henrik afsatt 80 o. 84 belägrad i Rom samt nära att bli fången, d. i landsflykt 85 Salerno. Kraftfull o. hänsynslös. — 3) G. IX, förut Ugolino, grefve af Signia, påf. 1227/41, bannlyste Fredrik II två ggr; bek. för sina Decretalia. — 4) G. XVI, förut Capellari, f. 1765, 25 kardinal, 31 påf., till ytterlighet reaktionär, d. 46.

Gregōrius af Tours, fr. bisk. o. hist., f. 539 Auvergne, bisk. i Tours 73, d. 94. Skr.: Hist. francorum (omf. tiden 417/591).

Greifswald, st. i Pommern vid Ryk, 4 km. från dess utlopp i G.-viken, 22,950 inv. Univ. Gam. hansest., från 1631/1815 med undant. af ett par korta mellantid. sv., 1815 preuss.

Greiz, hst. o. residensst. i furstend. Reuss-G. v. Hvita Elster, 22,346 inv. Fabr., 2 slott.

Grekiska arkipelagen, se Egeiska hafvet. Jfr arkipelag.

grekiska elden, en af Kalinikos 668 e. K. uppf. blandn. af nafta, harts, fett, salpeter o. dyl., hkn utkastades gm koppartuber för att tända eld på långt afstånd.

grekiska kyrkan, grek.-kat. kyrk., har sed. 1054, oaktadt flera unionsförsök, särsk. i Florens 1439, varit skild från rom.-kat. Den gr. kyrkan förkastar läran om påfven o. delvis om celibatet samt dogm. om den Hel. andes utgående äfven af sonen (filioque), utdelar nattvarden i båda formerna äfv. åt lekmän, iakttager en strängare fasta o. s. v. Den gr. kyrkans i Ryssland högsta myndigh. är den hel. synoden i Petersburg. Kyrk. i Grekland ställdes 1833 under en särsk. synod ss. den högsta auktoritet. Till denna lära bekänna sig omkr. 68 mill.

grekiska språket och litteraturen, se Hellas o. nygrekiska språket o. litterat.

grekiskt kors, se andreaskors.

Grekland, Hellas, europ. kon.-rike, sydligaste delen af Balkanhalfön, 64,758 kv.km., 2,₆ mill inv. Det nuv. G. består af Nord-G. l. Rumelia med ön Eubea, Peloponnesos, Kykladerna, Joniska öarna. Berg: Pindos, Otrys m. fl. Bergtoppar: Elimbo (ford. Olympos), Kissovo (ford. Ossa), Plessidi (ford. Pelion), Likaura l. Elatonuni (ford. Parnassos). Floder: Salamvria (ford. Peneios), Aspropotamo (ford. Akeloos), Iri (ford. Eurotas) m. fl. Sjöar: Topolia (ford. Kopais), Vrakori (ford. Trikonis). Hafsvikar: Volo, Egina, Nauplia, Patras, Korint o. a. Prod.: korinter, vin, fikon, olja, honung, vax, silke, tobak m. m. Hufvudnär.: hafsfiske, silkesmask- o. biodling. Befolkn.: nygrek., valaker, arnauter. Relig.: grek.-kat. Polit. indeln.: 16 nomarkier. Hst. Athen. Öfriga st.: Patras, Hermopolis, Pireus, Missolonghi, Sparta, Tebe m. fl. Armén: 115,200 man. Flottan: 45 fartyg m. 130 kanoner o. 4,930 man. J. = 1,570 km., T. = 7,895 km., Telef. = 710 km. — Hist.: år 146 f. K. blef det gamla Hellas und. namnet Akaia rom. prov. o. 325 e. K. en del af Byzant. riket; efter krig mot araber, bulgarer m. fl. eröfradt 1453 af turkarne; 1828 själfständ. rike, valde 32 till kon. prins Otto af Baiern, s. efter revolut. 62 afsade sig reg.: provisor. reg. 62/63, då nuv. kon. Georg I, son till Kristian IX af Danmark, blef reg. Konstitution 64; neutralt under senaste ry.-turk. kriget, fick G. gm Berlin kongressen en landvinning af vissa del. af Tessalien o. Epeiros, tills. 13,369 kv.km., m. 300.000 inv. 97 olyckligt krig med Turkiet, hvarvid G. fick betala krigskostnaderna. Jfr Hellas.

Greklands sju vise, män, bl. sina samtida utmärkta för praktisk lefnadsvish., hkn de affattat i korta tänkespråk. Till dem räknas: Bias, Kilon, Kleobulos, Periandros, Pittakos, Solon, Tales.

grenadīn, fr., ett slags tunn sidenväfnad.

grenadjär, fr., egentl. soldat, s. vid försvaret af en plats kastade handgranater; num. benämn. på vissa kårer.

Grenna, uppst. i Jönköp. l., nära Vättern, 1,130 inv. (08). Hamn. Stadspriv. 1652.

Grenoble (grönåbl), fr. befäst st. vid Isère, 68,615 inv. Akad.

Grenå, dan. st. i n.-ö. Jylland, nära Kattegatt, 3,462 inv. Hand. Slag 1060 o. 1157.

Gresset (-sē), Jean Bapt. Louis de, fr. skald, f. 1709, d. 77.

Gretna Green (grett'na grīn), skotsk gränsby, bekant för d. där ford. ingångna äktenskapl. förbindelserna utan föräldrarnes medgifvande.

Grétry (gretrī), André Erneste Modeste, belg. mus., f. 1741, d. 13. Skr. flere operor, af hka mga uppförts i Sverige.

Greuze (grös), Jean Bapt., fr. mål., f. 1725, d. 05 Paris. Målade genretaflor o. porträtt.

Grève-platsen (gräv-), torget framför Hôtel-de-ville i Paris, fordom afrättningsplats.

Grevesmöhlen, Karl August, förf., publ., f. 1754 Dalkarlshyttan, öfverdir. vid generallandtullkontoret o. preses i accisrätten; förde mot frih. Boije en långvar. o. skandalös rättegång, hkn 1816 slutade m. G:s landsförvisning, d. 23 Kongsvinger.

Gréville (grevill'), Henry, pseud. för A. Durand.

Grévy (grevi'), Franç. Jules Paul, fr. republ. pres., f. 1813 Montsous-Vaudrey (Jura), advokat, sedan 48 medlem af nationalförs., 71/73 dess presid., 76/79 deput.-kamm. 79/85 republikens pres., d. 91.

Grey (grē), Charles, viscount Howick, earl G., eng. statsm., f. 1764, 86 parl.-ledam., ingick 06 i whigministären, kort därefter utr.-min., afgick 07, 30/34 prem.-min., d. 45.

Grieg (grig), Edv. Hager., nor. komp., f. 1843 Bergen, d. där 07. Komp. mus. till Per Gynt, till Björnsons Jorsalfar, konsert., stråkkvartetter m. m.

Griesinger (gris-), Wilh., ty. läkare, f. 1817, d. 68 ss. prof. i Berlin. Utmärkt psykiater o. nervpatolog. Förf.

Griffenfeld, Peder, Danmarks störste statsm., f. 1635, geheimeråd 71, adl. s. å., 73 grefve o. storkansler, 74 ty. riksgrefve, 76 i onåd o. dömd att mista lif, ära o. gods; fick på afrättsplatsen nåd; fång. 76/80 i Köpenh. o. 80/98 på Munkholms fästn. vid Trondhjem, befriad 98, d. 99 Trondhjem. Stor vän till Sverige.

Grillparzer, Franz, ty. dram., f. 1791 Wien, d. där 72. Skr.: Ahnfrau, Sappho, Das gold. Vliess, lyr. dikter m. m.

grill-room (-rûm), eng., restaurationslokal, där på halster anrättadt kött serveras.

grimās, fr., förvridn. af anletsdragen; försmädl. min, grin.

Grimm, 1) Friedr. Melch. von, ty. filos., f. 1723, diplom. agent i Paris, d. 1807. Förf. — 2) Jak. Ludw. Karl, berömd ty. språkforsk., f. 1785, d. 63 ss. prof. i Berlin; den 1:e, som på vetenskapl. sätt behandlade Tysklands språk, lit. o. fornkunsk. Skr.: Deutsche Grammatik, Deutsche Rechtsalterthümer, Gesch. d. deutschen Sprache m. m. samt jämte sin bror Deutsches Wörterbuch (forts, af Heyne, Hildebrand m. fl.). — Hans bror 2) Wilh. Karl, ber. germanist, f. 1786, prof., d. 59 Berlin. Stora förtjänster om Tysklands medelt.-poesi. Utg. Die deutschen Heldensage (2:a uppl. 67), Deutsche Sagen (16/18; 3:e uppl. 91), Die Kinderund Hausmärchen (12/22) m. m. — Dennes son 3) Hermann, skriftst., f. 1828 Berlin, prof. i konsthist. där, d. där 01. Skr. roman., noveller, arb. i konst- o. lit.-hist. m. m.

Grimmelshausen, Hans Jakob Christ. v., ty. förf., f. omkr. 1625, d. 76. Skr. rom. Simplicissimus (sedeskildr. från 30-år. kriget) m. m.

Grims'by (-bi), Great G., eng. sjöst. vid Humbers mynning, 66,958 inv. Bet. hand. o. sjöfart.

Grimstad, st. i Norge, Nedenäs amt, 3,036 inv. Handel, sjöfart; skeppsbyggeri.

grindehvalen, Globicephalus, Delphinidæ, zo., hvaldjur med rundad, baktill otydl. begränsad nos, långsträckt kropp, nästan halfklotformigt hufvud, långa o. smala bröstfenor, lång o. bakåt böjd ryggfena. G. melas, i Nordsjön o. Atlantens norra delar.

Gringoire (grängoar), Pierre, fr. skald o. dram., f. 1475, d. omkr. 44. Skapade den polit. komed. i Frankrike.

Gripenhielm, Edmund, förut Figrelius, ämbetsm., f. 1622, 60 Karl XI:s lärare, adl. s. å., 73 riksråd o. frih., 74 häradshöfd. i Västerbott. Föll slutl. i onåd, d. 75 Sthm. G. ägnade kgl. bibliot. en synnerl. omvårdnad. Förf.

Gripenstedt, Joh. Aug., frih., stats-m., f. 1813 nära Lübeck, 51, 56/ 66 fin.-min., frih. 60, d. 74 Sthm; var frihandelsprincipens grundl. i Sverige, bidrog kraftigt till järnvägars anlägg, o. var jämte Louis de Geer en af hufvudkämp. för den nya riksdagsordningens antag. 65. Skarpsinnig och fyndig, stundom hänförande talare. Förf.

grippe (gripp), fr., influensa, epidem. uppträdande, mycket smittosam katarr i andnings- o. matsmältningsorganen i fören. m. feber o. afmattn. Behandling: stillaliggande, febermedel, stärkande diet, retmedel.

Gripsholm, gam. slott vid Mälaren, nära Mariefred. Värdefull taflesamling, Joh. III:s 1563/67), Erik XIV:s (1571/73) o. Gust. IV Ad:s (1809) fängelse.

Grisebach, Aug. Heinr. Rud., ty. bot., f. 1814, d. 79 ss. prof. i Göttingen. Högst förtjänstfull förf. inom växtgeograf:s område.

Grisel'dis l. Grisill'a, hjältinnan i en medeltidssaga.

grisett'er, fr., i Paris fattiga arbeterskor (sömmerskor o. d.), s. lefva i konkubinat m. studenter o. s. v. Ha numera nästan upphört.

Grīsi, Giulia, ber. it. sångerska, f. 1811, sedan 36 omväxl. i Paris o. London, 54/55 triumfer i Amerika, 56 g. m. tenorsångaren Mario, d. 69 Berlin.

Grisill'a, se Griseldis.

Gris Nez (gri ne), udde med fyrtorn i fr. dep. Pas-de-Calais.

Grisons (grisång'), fr., se Graubünden.

Grisslehamn, hamnpl. i Sthms l., vid Ålands haf; om vintern öfverfartsort till Åland.

Grodno, ry. st. v. Njemen, 41,736 inv. Betydl. handel.

grodor, Batrachia, Amphibia, djur med kort, bred kropp, utan stjärt, 4 fötter, bröst- o. nyckelben, men ej refben; andedräktsorganen hos ungarne gälar, hos de fullvuxna lungor; lägga ägg; delas i löf-g., Hylidæ, vatten-g., Ranidæ, jord-g., Pelobatidæ, o. paddor, Bufonidæ.

Groen van Prinsterer (gron-), Willem, nederl. statsm., f. 1801, det konserv, part. ledare i deput. kammar., d. 76. Skr. flere hist. arb. m. m.

grofkalk, min., mer l. mindre grof. fossilier innehåll, kalksten från midten af eocenperioden, i stor utbredn. vid Paris; förträffl. byggnadssten.

grogg, eng., af rom, konjak l. visky o. kallt vatten beredd dryck, känd sedan midten af 1700-talet.

Groningen = Gröningen (se d. o.).

Gronōvius, Joh. Friedr., ty. arkeol. o. språkforsk., f. 1611, d. 71 ss. prof. i Leijden. Utg. klass, verk m. m.

groom (grûm), eng., ridknekt.

Groot, H. de, se Grotius.

gross, ty., = 12 dussin = 144 stycken.

Gross-beeren, by i Brandenburg, 1,351 inv. Sl. 23/8 1813.

Grossenhain, st. i kon.-riket Sachsen, v. Röder, 12,064 inv.

grossess', fr., hafvandeskap.

Grossglockner, högsta bergtoppen i Kärnten, 3,797 m. h.

Grossglogau, se Glogau.

Grossgörschen, by i provins. Sachsen, 513 inv. Sl. 2/5 1813.

Grossjägersdorf, by i Ost-Preussen, 445 inv. Sl. 30/8 1757.

Grossulāria, bot., krusbär.

Grosswardein, ung. st. vid Sebeskörös, 50,177 inv. Fred 24/2 1538.

Grote (gråt), Geo., eng. hist., f. 1794, d. 71 ss. pres. för University college i London. Skr.: History of Greece, 12 bd, m. m.

Grotenburg, berg i Teutoburgerwald. Arminius' minnesstod.

grotesk', fr., vidunderlig; fantastisk.

Grotius, Hugo, egentl. Huig de Groot, nederl. rättslärd o. statsman, f. 1583 Delft, 19 ss. polit. förbryt, dömd till lifst. fängelse, hans flykt i en boklår allm. bekant, 34/45 svensk ambassad, i Paris, d. 45 Rostock. Bland G:s lärjung. var äfven Gust. II Ad. Skr.: De jure belli ac pacis (25), s. gjort epok inom folkrätten, De veritate religionis christianæ m. m.

Grouchy (grûschī), Eman. de, gref., fr. marsk., f. 1766 Paris, deltog i Napoleon I:s flesta fälttåg, 15 marsk., enl. Nap:s uppfattn. (men orätt) skuld till nederlaget vid Waterloo, 32 pär, d. 47 St. Etienne.

grouse (graus), eng., orn., moripa.

Growes stapel, se galvanisk stapel.

Grubbe, Samuel, filos., ämbetsm., f. 1786 Seglora, 13 prof. i Uppsala, 42/44 statsråd, d. 53 Uppsala. Urspr. anhäng. af Schelling, förberedde han boströmianismen. Skr.: Fenomenologien, Läran om det sköna o. den sköna konsten, Filos. rätts- o. samhällslära (39), del. I, m. m., G:s filos, skrifter i urval utg. af A. Nyblæus och R. Geijer (76/84).

Grube, Aug. Wilh., förf., f. 1816, sedan 66 privatlärare i Bregenz, d. där 84. Skr.: Charakterbilder aus der Gesch. u. Sage (detta o. flere andra arb. öfvers. på sv.) m. m.

Grumbach, Wilh. v., frankisk adelsman, partigängare, f. 1503 Franken; för revolut. planer mot Würzburg 58/66 afrätt. 67.

Grün, Anastasius, pseud. för A. A. Auersperg.

Grünberg, st. i Schlesien, 20,983 inv. Klädesfabr., vinodling.

gründer (grynn-), ty., »grundläggare», upphofsman till aktiebolag etc., med bibetydelse af svindlare.

grundlag, statsr., smnfattn. af de rättsregler, s. bestämma förhåll. mel. regering o. folk o. lika ej utan båda parternas samtycke kunna ändras eller upphäfvas. I Sverige finnas 4 grundlagar: regeringsformen, riksdagsordn., successionsordn., tryckfrihetsförordningen.

grundränta, den årl. afgift, s. i förh. till en jordlägenhets af kastning före grundskatternas afskrifvande var fäst vid dess grund, var af 2 slag: jordeboks- l. ordinarie ränta o. mantals- l. e. o. ränta. Jfr grundskatter.

grundskatterna i Sverige, numera afskrifna, voro af 2 slag: ränta o. tionde. Räntan bestodo dels af de urgamla utskylder, hka redan i början af 1300-talet voro en fast, på jorden hvilande börda o. s. i följd af Vadstena herredagsbeslut 1524 skulle inregistreras i en särskild matrikel l. jordebok o. däraf erhöllo namnet jordeboksränta, dels af senare tillkomna för krig o. s. v. beviljade skatter, hka, utgående efter mantal, 1718 ingått i jordeböckerna und. benämning mantalsränta. (Jordeboks- o. mantalsräntan smnslog. 1855 und. det gemensma namn. ränta). — Tionden, urspr. afsedd för kyrkl. ändamål o. hvaraf Gustaf I indrog 2/3 till kronan, utgick in natura, men blef 1869 förvandlad till en oföränderlig penningränta. Gm båda statsmakternas beslut afskrefvos grundskatterna på samma gång som kostnaden för indelningsverket under 1885/04.

Grundtvig, 1) Nik. Ferd. Severin, dan. teol., hist. o. skald, f. 1783 Udby (nära Vordingborg), sedan 22 predikant i Köpenhamn, 61 titel af bisk., d. 72. Stiftare af grundtvigianismen, hkn sträfvar efter en fri, från statskyrkan löst, antirationalistisk folkkyrka. G. var äfven stift, af folkhögskolorna. Bland G:s många skr. på vidt skilda områden må nämnas Christelige prädikener (Danmarks mest lästa postilla), Håndbog i verdenshistorien, Sangvärk til den danske kirke. — Hans son 2) Svend Hersleb, språkforsk. o. lit.-hist., f. 1824 Köpenhamn, d. där 83, sed. 69 prof. i nord. spr. vid univ. därst.; har med ifver ägnat sin verksamh. åt saml. o. utg. af Nordens folkvisor.

grundvatten, vatten, s., sedan det gmträngt jordytans lösare lager, stannar mot ett ogmträngl. ler- l. berglager.

grundämnen, element l. enkla kroppar, kem., sådana ämnen, s. ej hittills kunnat sönderdelas i nya beståndsdelar l. bildas gm smnsättn. af två l. flere olika ämnen. G. indelas vanligen i metaller o. icke-metaller (metalloider). Denna indeln. är dock öfvergifven af den nyare kemien, som grupperar g. efter den kem. egensk., särsk. med hänsyn till atomvikterna o. atomigheten. De flesta g. förekomma i den oorgan, naturen samt ss. beståndsdel, i föreningar, helt få i fritt tillstånd. Omkr. 80 g. äro nu kända.

Grünes Gewölbe, »det gröna hvalfvet», konstsamling i kungl. slottet i Dresden.

Grusien, se Georgien.

grusonmetall, gjutjärn till kanoner, pansar m. m. från Grusons gjuteri i Buckau vid Magdeburg.

Gruijères (gruiär), område i schweiz. kantonen Freiburg. — Namn på en ostsort.

Grut, Edm. Hansen-G., Danmarks förnämste ögonläk., f. 1831, d. 07.

Grycksbo, bruksegendom och pappersbruk i Kopparbergs l. Dess filtrerpapper anses s. det bästa i världen.

Gryphius, Andr., ty. skald, f. 1616, d. 64 ss. syndikus i Glogau. Skapare af det ty. konstdram. Skr. dikt., dram. m. m.

gråbröder, se franciskaner.

Grågås, isl. Grágás, namn på Islands lagbok under dess fristatstid (fr. omkr. 930/1262).

Gråmunkeholmen, se Riddarholmen.

gråsalva, kvicksilfversalva, noggrannt smnrifven blandn. af 9 delar kvicksilfv., 18 del. skirad talg o. 18 del. skiradt ister. Anv. till fördelande af inflammator. svullnader samt mot vissa hudutslag o. ohyra.

gråsej, se torsken.

gråsuggan, Oniscidæ, Isopoda, har platt, oval kropp med leder i stjärten, und. hkn andningsorganen sitta; lefver på fuktiga ställen. Allmännast Oniscus asellus L.

gråvacka, petrogr., kornig blandn. af kvarts, ler- o. kiselskiffer, ofta äfv. fältspat o. glimmer. Anv. till grundläggnings- o. mursten. Inneh. ofta malmer.

gråverk, skinn af ekorrar, s. fångas under vintern. Pälsverk.

Gräfe, 1) Karl Friedr. v., ty. kirurg, f. 1787 Varschav, d. 40 Hannover. Förf. — Hans son 2) Albrecht v., ögonläkare, f. 1828 Berlin, d. 70. 19:de årh. störste ögonläkare, grundl. af d. moderna oftalmologien, uppf. af nya operationsmetod, af grå starr. Förf. — Hans kusin 3) Karl Alfred, ögonläk., f. 1830, prof. i Halle 73, d. 99.

Gräfenberg, österr. by i Schlesien. Ber. kallvattenkuranstalt.

gräfling l. gräfsvin, Meles taxus, Feræ, färgen ofvan gråaktig, hufvudet ofvan o. på sidorna hvitt, undre kroppsdelen o. benen svarta, främre fötterna med starka gräfklor, svansen kort o. yfvig, ligger i vinterdvala, lefver af smärre ryggradsdjur, rötter o. bär m. m. Sparsamt från Skåne till Norrland.

grän, vikt för ädla metaller o. juveler (1 g. = 0,₈₁₅ gram).

Grängesberget i Kopparbergs och Örebro l., en af Sveriges största malmaflagringar.

Grängesberg-Oxelösund, ett 1896 grund. trafik-akt.-bolag för åstadkommande af en smnslutn. mel. G:s grufvor o. de järnv., s. transporterade G.-malm till O. Sed. 07 und. vissa villkor äfv. ägare af Gellivare m. fl. malmfält.

Gränsö kanal, i Kalm. l.

gräs, Gramineæ Jus., en af de största växtfam., m. omkr. 3,800 arter, både land- o. vattenväxter, utbredda öf. hela jorden. Dit höra de viktigaste kulturväxt., ss. sädesslagen, foderväxt., sockerrör., bambu, espartero. Flere användas inom med., soml. giftiga.

gräshoppor, Saltatoria, Orthoptera, hafva bakfötterna förvandlade t. långa hoppfötter. G. omfatta 3 familjer: Gryllodea, Locustina o. Acridioidea. Allmännast äro: mullvadssyrsan, Gryllotalpa vulgaris, hussyrsan, Gryll. domesticus, gröna vårtbitaren; Locusta viridissima, vanl. vårtbitaren, Decticus verrucivorus, o. sträckhopporna, Oedipoda migratoria, i ö. Europa, samt Caloptenus italicus o. spretus, i Nord-Afrika o. Nord-Amer.

Grässe, Joh. Geo. Theod., ty. lit.-hist., f. 1814 Grimma, d. 85 i Dresden. Skr.: Lehrb. e. allg. Litt.-gesch. (37/60), Trésor des livres (59/69) m. m.

Grätz, se Graz.

Gröna lund, på Bellmans tid sämre värdsh. å Djurgården.

Gröna stugan, ett af J. G. Carlén 1855 stift. sällsk. i Sthm.

Gröna udden, Kap Verde, västligaste spetsen af Afrika.

Grönblad, Jak. Edv. Aug., fin. hist., f. 1814 Åbo, d. 64 ss. bibl.-aman. i Hälsingf. Utg.: Urkunder, upplysande Finl. öden o. tillstånd i slut. af 16:e o. börj. af 17:e årh. (43/56), Nya källor t. Finl. medelt.-hist (57) m. m.

Gröndahl, Agathe Backer-G., född Backer 1847, norsk pianist o. komp., d. 07, komp. pianostycken, sånger m. m.

gröngölingen, se hackspettsläktet.

Gröningen, Groningen, st. i Nederländ. vid Aa o. Hunse, 76,000 inv. Univ.

Grönland, den största af jordens öar, i N. ishaf., nordost om Amerika, omkr. 2,170,000 kv.km., däraf 88,100 isfritt land (västkusten), tillh. Danmark, m. 11,893 inv. Östra kusten föga, norra ej bekant, södra slutande med Statenhuk (K. Farewell), end. den västra bebodd; branta stränder o. i landet djupt inskärande fjordar, vegetation, ringa, snögränsen i allmänh. 600 m. öfv. hafv., inv. eskimåer. Delas i 2 s. k. inspektorat, d. norra m. hst. Godhavn, d. södra m. hst. Godthåb. G. upptäcktes i 9:e årh., men själfva fastlandet i slutet af det 10:e. Kristendom, blef samtid. inf. Grönländarne gåfvo sig frivilligt (i 13:e årh.) und. Norge o. kommo sed. und. Danm., hvarunder de än i dag lyda.

grönsiskan, Acanthis spinus L., af tättingarnas ordn., hannen ofvan grön, hals, bröst o. öfvergump gula, vingarna svartakt, m. gula tvärstreck, stjärten gul. Honan ofvan grågrön m. svarta fläckar. Allm. i s. o. mel. Sverige. Strykfågel.

grötomslag, se kataplasma.

g. st., förk. för gamla stilen.

G. T., förk. f. gamla testamentet; good templar.

Guadalāviar, fl. i ö. Spanien, utf. i Medelhafvet. 240 km. lång.

Guadalaxāra (-chāra), st. i Mexico, 101,208 inv. Univ., bisk.

Guadalquivir (-dalkivīr), sp. fl., upprinner på Sierra del Pozo, utmynn. i Atlanten, 560 km. l. Område: 55,620 kv.-km.

Guadeloupe (gadlupp'), La G., fr. västind. ö, 1,603 kv.km., 157,806 inv. Hst. Basse-Terre.

Guadiāna, flod i s. del af Pyren. halfön, upprinn. på Sierra de Alcaraz, utmynn. i Atlanten. 820 km. l.; område: 66,850 kv.km.

guajācum, bot., farm., västind. trädsläkte, hvars ved o. harts användas i medicinen mot syfilis m. m.

Guajan (-schān), se Marianerna.

Guanaxuato (-chuāto), förbundsstat i Mexico, 28,363 kv.km., 1,061,727 inv. Hst. G., 41,486 inv.

guāno, namn på den på fosforsyra o. kväfve rika spillningen eft. fåglar vid Perus kuster o. på Stilla hafvets öar.

Guanoöarna, se Chinchasöarna.

Guardafūi, näst Ras Hafun Afrikas östligaste udde.

guardiān, gardian, sp. föreståndare f. ett kloster.

Guarīni, Gioy. Batt., it. skald, f. 1537 Ferrara, d. 12 Venezia. Skr.: Il pastor fido (äfv. på sv.) m. m.

Guarnēri, ber. violinfabrikantsfam. i Cremona; mest framstående är Giuseppe Antonio G. (G. del Gesù), f. 1683 Cremona, d. 45.

Guastall'a, st. i Öfre Ital. v. Po, med kringligg. område omkr. 11,091 inv.

Guatemāla, republ. i Central-Amer. 113,030 kv.km., 1,882,992 inv! Gränser: n. Mexico, ö. Salvador, Honduras, Atlanten, s. Stilla haf., v. Mexico. Berg: Sierra de las Nubes, Sierra Madre (forts, af Anderna). Hst. G., 1,600 m. öfv. haf., 125,000 inv. ärkebisk., univ. Prod.: kaffe, konschonell, bomull. Inv.: spanjorer, kreoler, indianer. — G. blef fri republ. 21/3 1847, författn. 19/10 51, revolution 71. President: Manuel E. Cabrera (sed. 99).

Guayāna, se Guyana.

Guayaquil (gwajakīl), hamnst. i Ecuador v. G.-floden o. Stilla haf., 51,000 inv.

Guben, st. i Brandenburg v. Neisse, 33,122 inv.

Gubernātis, se De Gubernatis.

Gubitz, Friedr. Wilh., ty. förf., f. 1786, d. 70 Berlin. Skr. dram. dikter, berättelser m. m., utg. »Volkskalender» o. s. v. Utmärkt träsnidare.

Gudbrandsdalen, dalgång i Kristians. amt (Norge).

Gude, Hans Fred., nor. landsk.-mål., f. 1825 Kristiania, sed. 80 prof. i Berlin, d. där 03. I Nationalmus. i Sthm fl. arb. af G.

Gudenå, större strömdrag i norra delen af Jylland, utmynnar i Randersfjorden, 158 km. l.

Gudhems kloster, ford. ansedt cisterciensnunneklost. i Skarab. l., nu obetydl. ruiner.

gudsdomar, se ordalier.

gudsfrid, lat. Treuga Dei, und. medelt. de dagar (torsdags aftonen t. måndags aftonen), då all fäjd var förbjuden.

Gudsö, dan. by i Jylland v. Koldingfjorden. Slag 7/5 1849.

Gudūnov, se Boris G.

guelfer, it., anhängare af påfven; rom. kejsarens motståndare i It. Jfr ghibelliner, welfer.

Guericke, Otto v., ty. fys., f. 1602 Magdeburg, d. 86 Hamburg. Uppfann luftpumpen, manometern o. en elektricitetsmaskin.

guerill'akrig, se gerillakrig.

Guernsey (görnsi), en af Normandiska öarna i Eng. kanal., 65 kv.km., 40,477 inv. Hst. S:t Pierre.

guerre (gär), fr., krig; ett slags biljardspel.

Guesclin (gekläng'), Bertrand du, konnetabel af Frankr. o. Kastilien, f. omkr. 1320 Bretagne, eröfrade 70 näst. alla Englds besittning, i Frankr., d. 89 v. belägr. af Châteauneuf-de-Randon.

Guevāra y Dueñas (-i duen'jas), Luis Velez de, sp. skald o. dram., f. 1570, d. 44 Madrid. Skr. omkr. 400 komed., rom. »Halte Fan» m. m.

Guicciardīni (guittjar-), Francesco, it. hist., f. 1482 Florens, d. där 40. Guvern. i Modena o. Romagna. Skr.: Istoria d'Italia m. m.

Guiccioli (guittjåli), Florence Teresa, it. gref., f. Gamba 1799 Paris, d. 73, känd för sia förbind, m. skalden lord Byron.

guide (gidd), fr., vägvisare, resehandbok.

Guīdi, se Masaccio.

Guīdo från Arezz'o, it. komp., f. omkr. 990, 29 prior i klostr. Avellano, d. 37. Anses ss. uppfinn. af de nu brukl. noterna.

Guīdo af Lusignan, 1186 kon. af Jerusalem, 87 besegr. af egypt. sultan. Saladin samt fången, 92 afsatt, men ss. ersättning kon. af Cypern, d. 94.

Guienne l. Guyenne (gienn'), ford. fr. prov. i s.ö. Frankr. Hst. Bordeaux. 1451 fransk.

guildhall (gildhål), eng., gillessal, rådhuset i London.

guillotine, fr., se giljotin.

Guinēa (gi-), benämn, på Afrikas v. kust mel. Kap Vergas (11° n. b.) o. K. Negro (16° s. b.), delas i Öfre G. från K. Vergas t. Kap Lopez, s. om ekvatorn, o. Nedre G. till Kap Negro. Till Öfre l. n. G., företrädesvis kalladt G., höra Peppar-, Elfenbens-, Guld- o. Slafkusten. Nedre l. s. G. omfattar ländsk. Loango, Kongo, Angola o. Benguela.

guinea (ginn'i), ford. eng. guldmynt (21 shill.) = omkr. 18,₉₀ kr.

guipure (gipyr), fr., broderi.

Guipuz'coa (gi-), den östligaste af de bask. prov., 1,885 kv.km., 195,850 inv.

guirland, se girland.

Guise (gvīs), gren af det hertigl. huset Lothringen, hertigl. 1527. 1) Franç. de Lorraine, skicklig härförare, f. 1519, tillvällade sig jämte sin bror Charles, den s. k kardinalen af Lothringen, en betydande makt und. Frans II o. Karl IX, segrade 62 öfv. hugenotterna vid Dreux, 63 vid Orleans skjuten af en hugenottisk adelsm. — Hans son 2) Henri de Lorraine, f. 1550, deltog i mordet på Coligny, Bartolomeinatten 72, chef f. hel. ligan, på Henrik III:s befalln. mördad 88. Huset G. utslocknade 1696.

guitarr, se gitarr.

Guizot (giså), Franç. Pierre Guill., fr. statsm., hist., f. 1787 Nîmes, 12 prof., 30, 32/36, 36 o. f. undervisn.-min., 40/48 utr.-min., måste 48 fly från Frankr., d. 74. Skr. förträffl. arb. i fr. o. eng. hist.

gula febern, läk., endemisk infektionssjukdom v. tropiska Amerikas, is. V.-Indiens kuster, angriper is. främlingar, har hastigt förlopp m. tyfösa symtom, stark gulsot, blod- o. gallkräkning. Svårbotlig.

Gula hafvet, n. del. af Kines. haf.

guld, kem., Au = 196, metall, elem., förekom, näst. alltid gediget, olösl. i syror, m. undant. af kungsvatten, men förenar sig mycket lätt m. klor. E. v. 19,₂₆ 19,₅₅. Smältpkt 1,200°/1,450°. Anv. t. mynt, prydn., förgylln. m. m. Mesta g. kommer från Ryssl., Amer., Australien.

gulden, 1) österr. mynt: 1 g. = 100 neukreuzer = 2 ty. mark = 1,₇₈ kr., 2) nederl. mynt; 1 g. = 100 cents = omkr. 1,₅₀ kr.

guldfisken, Carassius auratus, Cyprinidæ, inhemsk i Kina, allm. i akvarier.

Guldkusten, se Guinea.

guldlegeringar l. föreningar af guld m. andra metaller användas alltid ss. arbetsguld, emed. rent guld är för mjukt; de flesta g. göras m. silfver l. koppar l. båda tills. Guldhalten bestämdes ford. i karat, så att rent guld = 24 k., följaktl. t. ex. 18 karats guld = 18 del. rent guld o. 6 del. annan metall, num. vanl. i 1,000-delar. Und. 18 karats gula får ej kontrolleras i Sverige.

guldregn, se Cytisus.

guldslageri, konsten att i ytterst tunna (1/140—1/9000 mm.) blad uthamra guld, silfver, platina m. m.

guldsmedskonst, konsten att, ofta und. begagn. af emaljering, kaméer, äkta pärlor, ädelsten., förarbeta ädla metall, t. prydnadsförem. G:en blomstr. i Tyros red. på Salomos tid o. i Grekl., dess nuv. riktning härstammar fr. Byzantion. I Italien nådde den sin höjdpunkt i 15:e årh. med Benvenuto Gellini. I Frankr. utvecklade sig rococo-stilen, und. det renässans, bättre bibehölls i Tyskland. I början af 19:e årh. sträfvade man återgå t. antiken, nu råder en brokig blandn. af alla stilar. Filigranarb. tillverkas is. i Asien, Afrika, Turkiet, Norge o. Italien, medan drifvet arbete, niëllo o. emalj, spelar största rollen i Indien.

guldsvamp, ur guldkloridlösn. gm oxalsyra fälldt guld till plombering af tänder.

guldtinktur, eter. guldkloridlösn. till förgyllning.

guldvikt. Till vagn. af ädla metall., ädelstenar o. d. användes förr kölnerskålp. (= 2 mark; 1 mark guld = 24 karat à 12 grän, 1 mark silf. = 16 lod à 18 grän). I Sverige begagnades 1 löd. mark (= 16 lod = 64 dukater = 222,₈ gram). Nu anv. näst. allm. gramsyst.

Gullberg, ford. fäste vid Göta älf, ö. om Göteb., raseradt 1687.

gullvifva se Primula.

Gullivers resor, den svenska titeln på Travels of Lemuel Gulliver af J. Swift.

gulockra, min., består af kiselsyr. lerjord o. kiselsyr. järnoxid. Anv. t. målar-, köllerfärg; eft. glödgning s. rödfärg.

gulsippan, se Anemone.

gulsot, Icterus, läk., sjukdomssymtom v. fl. sjukdomar, mestadels i följd af tilltäppning af gallgångarna, ss. vid mag- o. tarmkatarr, gallsten m. m.

Gumælius, 1) Gust. Vilh., skald, läroboksförf., f. 1789 Lid (Södermanl.), d. 77 ss. kyrkoh. i Örebro. Skr.: Thord Bonde, Engelbrekt m. m., utg. o. bearb. fl. klass. arb. o. s. v. — Hans bror 2) Otto Joel, pedagog, f. 1791 Lid, 29/62 rektor i Örebro, d. där 76. Skr. fl. lärob., en af grundl. af »Nerikes Allehanda». — Hans son 3) Karl Arvid, publ., riksdagsm., f. 1833 Örebro, d. 08 Sthm, 56 telegrafkommiss. i Örebro, 87 verkst. dir. för Allm. lifförsäkr.-bol. i Sthm, 69/76, 81 o. f. verksam ledarn, af riksd. 2:a kammare. G. åstadkom äfv. inrätt, af d. 1:a sv. folkbank, i Örebro 1867.

Gumbinnen, reg.-område i Ost-Preuss., 10,943 kv.km., 600,901 inv. Hst. G. 14,000 inv. Fabr.

Gumboda hed, i Västerb. l., förr exercisplats f. dåv. Västerb. fältjägarkår.

gumm'i, lat., amorft, kväfvefritt, smak- o. luktlöst ämne, utsipprar s. tjockflyt. vätska gm sprickor i åtsk. växters bark. Mångfald, anv. i med. & tekn.

gumm'i arābicum, ur barken t. vissa i Arab., Egypt. m. fl. land väx. akaciearter utsippr. stelnande saft, lösl. i vatten, ej i alkohol. Den bästa fr. Kordofan. Anv. t. limning, sten- o. tygtryck, appretur, i med. m. m.

gumm'i elas'ticum, se kautschuk.

gummi|gutt'a, farm., hartsartadt ämne af mjölksaften från i Asien väx. Garcinia Morella Desr. Giftig. Anv. till färg, ss. afförande medel o. s. v. -lack'a, gm sting af en sköldlus, Coccus lacca, från grenarna på vissa i O.-Ind. väx. Ficus- o. Rhamnusarter utflytande harts. Egentl. g. l. schellack framställes gm från färgämnen befriadt g:s smältn. o. gjutn. i tunna skifvor. Anv. t. fernissor, lack, kitt, träpolering m. m. -träd, se Eucalyptus.

gumpfotade fåglar, Pygopodes, lägsta ordn. inom fåglarna, ha fjäderklädt ansikte, hård näbb utan lameller, benen långt bakåt, korta vingar, kort l. ingen stjärt, tung, klumpig kropp. Delas i doppingar, Colombidæ, lommar, Eudytidæ, alkor, Alcidæ och pingviner, Apterodytidæ.

Gungi, Jos., ung. komp., f. 1810, sed. 76 i Frankf. a. M., d. 89 Weimar. Melod. danskompositioner.

Gunilla, sv. drottn., Joh. III:s 2:a gem., dotter till riksr. Joh. Axelsson Bjelke, f. 1568, d. 97.

gunrum, eng., officersmäss på sv. örlogsfartyg.

Gunter, Archib. Clavering, n.-amer. förf., f. 1847 Liverpool, d. 07, skr. en mängd spännande rom., af hka de flesta öfvers. på svenska.

Günther, gref. af Schwarzburg-Blankenburg, f. 1304, motkon. t. Karl IV 49, afstod kort därefter kronan mot en penningesumma, d. 49.

Günther, 1) Klas Efraim, ämbetsman, f. 1799 Närike, statsråd 48/ 51, justitie-statsmin. 56/58, d. i Sthm ss. justitieråd 61. — 2) Julius, sångare, sånglärare, f. 1818 Göteb., d. 04 Sthm, 39/62 anställd v. kgl. teatern i Sthm, 64 prof. v. mus. akad. Stora förtjänster ss. handledare i sång.

gurgelmedel, gargaris'ma, läk., vattenlösn. af smndragande l. retande medel, ss. alun, salvie-té o.d.; anv. mot halsfluss o. s. v.

gurkmeja, se Curcuma.

Gur'ko, Jos. Vladimirovitsch, ry. gen., f. 1828, 77 i turk. krig., intog Sofia 78, gen.-guvern. i Petersb. 79 o. i Odessa 82, d. 01 Tver.

gurksläktet, Cu'cumis L., Cucurbitaceæ. Vanl. g., C. sativus L., härst. fr. O.-Ind., odlas allm. i Europa sed. 17:e årh. Melonen, C. melo L., härst. fr. orienten, mognar ej hos oss på kalljord.

gurmang', fr., se gourmand.

Gustaf, sv. kgr o. furstar: 1) G. I (Vasa), f. 12/5 1496, son af Erik Johansson Vase o. Cecilia Månsdotter af Eka, befriade riket från danskarne, rikshöfvidsm. 21, kon. 23, kufvade 3 Daluppror samt Dackes uppr. i Småland. G. införde reform., gjorde Sverige t. arfrike (40,44), o. gaf i smnhang därmed sina yngre söner ärftl. hertigdöm., åstadkom reda o. ordn. i rikets inre förvaltn. o. efterlämnade en fylld skattkammare. Var en af Sveriges yppersta kgr, d. 29/9 60 Sthm. G. var 3 ggr förmäld: 1) m. Kat:a af Sachs.-Lauenburg, 2) m. Margareta Lejonhufvud, 3) m. Katarina Stenbock. Staty i Sthm. — Hans sonson 2) G. II Adolf, son af Karl IX o. Kristina af Holstein, f. 9/12 1594, reg. 1611, ärfde o. afslutade 3 krig (danska, ryska o. polska), förvärfvade gm sitt delt. i 30-år. kriget odödl. hjälterykte o. har därför o. ss. protestantismens räddare ej utan skäl blifvit kallad G. A. den store; stupade i slaget v. Liitzen 6/11 32. G. II Ad. var förmäld m. Maria Eleonora af Brandenburg. Statyer i Sthm o. Göteb. — 3) G. III, son af kon. Ad. Fredr. o. Lovisa Ulrika, f. 13 (24) jan. 1746, reg. 71, gjorde gm revol. 72 slut på frihetstidens partistrider, vidtog i början af sin regering fl. nyttiga förbättringar, men fördunklade sin glans gm förenings- o. säkerhetsaktens våldsamma gmdrifvande 89 samt flere andra t. envälde sträfvande åtgärder m. m. Själf ett snille, gynnade G. vitterhet o. konst. G. blef på en maskeradbal i operahuset sårad af ett pistolskott o. dog i följd däraf 29/3 92 Sthm. G. var form. m. Sofia Magdalena fr. Danm. Staty i Sthm. — Hans son 4) G. IV Ad., f. 1/11 1778, kon. 92, reg. 96, förde fr. 1808 m. Ryssld det olyckliga krig, s. sedan vållade Sverige förlusten af Finland o. var en af de många orsakerna t. hans o. hans bröstarfvingars förlust af sv. kronan 10/5 1809; d. 7/2 37 S:t Gallen. G. var förm. m. Fredrika Dor:a Vilh:a af Baden. — 5) G. V (egentl. Oskar G. Adolf), kon. 8/12 07, son af Oskar II o. Sofia af Nassau, f. 16/6 58 Drottningholm. 20/9 81 form. med prins. Viktoria af Baden. — 6) G., son af kon. Erik XIV o. Kat:a Månsdotter, f. 1568 Nyköp., eft. ett olyckl.o. kringirrande lif d. 1607 Kaschin. — 7) G., prins af Vasa, son af G. IV Ad. o. Fred:a af Baden, f. 9/11 1799, form. m. Louise af Baden 30, d. ss. österr. fältmarsk.-löjtn. 4/8 77. — 8) G. (egentl. Frans G. Oskar), sv.-norsk arfprins, hert. af Uppland, son af kon. Oskar I o. Josefina, f. 18/6 1827 Haga, d. 24/9 52 Kristiania. Älskare af tonernas konst; komp. fl. studentsånger, mus. till Hvita frun på Drottningholm m. m. 9) G. Ad. (egentl. Osk. Fredr. Vilh. Olaf G. A.), Sveriges kronprins, son af kon. G. V o. Viktoria af Baden, f. 11/11 1882 Sthm.

Gustaf Adolfs stiftelsen, en i Tyskld 1832 grund. fören. f. understöd af evang. församlingar i icke-protest. länder.

Gustafsberg, 1) badort i Göteb. o. Boh. l., 2) porslinsfabr. i Sthms l. (på Värmdön).

Gustafssköld, Abrah. (förut Hellichius), militär, f. 1723, var 72 kommend. i Kristianstad und. Gust. III:s revol., adl. s. å., gen.-löjtn. 92, d. s. å. Kristianstad.

Gustafsson, Rich., förf., publ., f. 1840 Sthm, 85/87 o. 91/92 Sthms-repres. i 2:a kamm. Skr.: Sagor, teaterpjäser, reseskildr. m. m.; redakt, f. tidn. »Kasper», utg. »Illustr. folkböcker».

Gustāvia, se Barthélemy.

gustavianska arfvegodsen, öfv. 300 hemman, s. Gust. II Ad. 1624 skänkte t. Upps. univ.

Gustaviānum, akademihuset i Uppsala, uppfördt af Gust. II Adolf.

Güstrow, st. i Mecklenburg-Schwerin v. Nebel, 16,882 inv. Gotisk domkyrka.

Gusum, mässingsbruk i Östergötld.

Gutenberg, Joh. (egentl. Gensfleisch), boktryckarkonstens uppf., f. omkr. 1400 Mainz, förenade sig 50 m. Joh. Fust f. anlägg, af tryckeri, d. 68 Mainz. Bildst. i Mainz, Strassburg, Frankf. a. M.

guttaperka, den steln. mjölksaften af åtsk. t. naturl. familjen Sapotaceæ, is. Isonandra Gutta Hook, hör. träd på Sumatra, Java, Filippinerna. Eg. v. 0,₉₇₉. Fullkoml. formbar v. 55/60°; blir gm gnidn. starkt elektr. Olösl. i vatten, föga lösl. i alkohol o. eter, lättlösl. i kloroform, kolsvafla, bensin, terpentin, petroleum. Stor användn. ss. isoleringsmed, f. telegrafkabl., t. slangar, dragremmar, gasrör, kärl m. m.

gutturāl, lat., hörande till strupen. -ljud, strupljud.

Gutzkow, Karl Ferd., ty. förf. o. dram., f. 1811 Berlin, d. 78 Frankf. a. M. Skr. dram., noveller, kritik, o. s. v.

guvernant', fr., lärarinna, uppfostrarinna.

guvernement', fr., regering; ståthållarskap.

guvernör, fr., ledare af en ung mans, is. prins' uppfostran; ståthållare, landshöfding.

Guyāna l. Guayana, ld i S. Amer. v. Atlanten, består af 5 delar: 1) venezuelanska prov. G. 359,400 kv.km., 560,000 inv. 2) Brit. G. (se d. o.). 3) Nederländska G. 129,100 kv.km., 91,000 inv. Hst. Paramaribo. 4) Franska G. 78,900 kv.km., 32,900 inv. Hst. Cayenne. 5) Brasil. G., en folktom, näst. okänd ödemark mel. fl. Oyapok o. Amazonfloden.

Guyenne, se Guienne.

Guy-Fawkes-dag, i Engld den 5/11, då en halmdocka, föreställande G. F. (se Fawkes), s. var hufvud-personen i krutkonspirationen, (se d. o.) föres omkring o. slutligen brännes upp.

Guzman, se Dominicus.

Gwalior, eng. vasallstat i Ost-Ind., 64,865 kv.km., omkr. 3 mill. inv. Hst. G., 89,154 inv. Klippfästn.

Gwyn (gwinn), Eleanor (Nell), eng. skådesp., Karl II:s älskarinna, f. 1650, d. 87.

Gyges, kon. i Lydien i början af 7:de årh. f. K. Vann sina framgångar med tillhjälp af en underbar ring, s. ägde förmågan att göra sin innehafvare osynlig.

Gyldén, 1) Klas Vilh., fin. ämbets-m., f. 1802 Eura, d. 72 ss. verkl. statsr. Hälsingfors. Förf. — Hans kusin 2) Nils Abrah., filol., f. 1805, sed. 47 prof. i Hälsingfors, d. 88. — Hans son 3) Joh. Aug. Hugo, astron., f. 1841 Hälsingf., sed. 71 förest, f. observat. i Sthm, sed. 88 prof. vid högskolan i Sthm, d. där 96. En af samtidens förn. astron. Förf.

Gyllembourg-Ehrensvärd, Tomasine Kristine, f. Buntzcn 1773 Köpenh., förf., g. m. 1) skådesp. P. A. Heiberg, 2) K. F. Ehrensvärd (se d. o.), d. 56. Skr. mästerl. novell, m. m.

gyllen, ty. guldmynt. Jfr gulden.

Gyllenborg, 1) Karl, gref., statsm., förf., f. 1679 Sthm, 23 riksråd, d. 46 ss. kanslipres. Skr.: Svenska sprätthöken m. m. — Hans bror 2) Fred., gref., ämbetsm., f. 1698, pres. i bergskoll. 50, d. 59. — Hans brorson 3) Gust. Fredr., gref., skald, f. 1731 Strömsbro (Östergötl.), kansliråd 74, d. 08 Sthm. Skr.: Tåget öfv. Bält (85), Årstiderna, satir. dikten Verldsföraktaren, skådespel m. m.

gyllene bullan, den af kejs. Karl IV 1356 i Metz utfärd, riksförfattn., gm hkn de 7 kurfurstarne insattes o. kejsarvalet ordnades.

gyllene hornet, vik af Bosporen, bild. Konstpls hamn.

gyllene kalfven, enl. Luther den tjurafbildn., s. Aron enl. Moseb. 32: 4 lät göra sig på Sinai. Däraf »dansen kring g. k.» ett uttryck för blindt penningbegär.

gyllene rosen, en af påfven invigd g. r., s. sed. 1366 utdelas af honom ss. gåfva t. furstar.

gyllene skinnet, 1) gr. myt., se argonauter: 2) af Filip d. gode af Burgund 1429 instift. riddarord. Stormästarskapet öfvergick 1477 t. habsburg. huset o. kom med det t. Spanien. Sed. 1725 utdelas g.-ord. både i Österr. o. Spanien.

gyllene tal, det tal, s. anger ett visst ordningsnummer i måncykeln, d. v. s. en period af 19 år, eft. hks förlopp månfaserna infalla på samma datum. Talet 1 är antaget ss. g. t. för det år, då nymånen infaller på nyårsdagen. Jfr epakter.

Gyllenhielm, Karl Karlsson, naturl. son t. Karl IX, frih., riksamiral, f. 1574 Nyköp., 1600 krigsöfverste i Livld, 01/13 i hård fångensk. i Polen, 17 riksråd, 19 riksamir., d. 50 Karlbergs slott. Förf.

gyllenläder, lädertapeter med från baksidan intryckta mönster o. för hand verkställd förgyllning.

Gyllenstierna, 1) Kristina, Sten Sture d. y:s gem., dotter t. riksr. Nils Eriksson G., f. 1494, namnkunnig f. sitt hjältemod, försvar af Sthms slott 1520; s. å. förd t. Danm. o. hållen i fängsl. förvar, omgift 27 m. Joh. Turesson (tre rosor), d. 56 Hörningsholm. — 2) Joh., gref., statsm., f. 1635, 60 kansliråd, 68 landtmarsk. o. riksråd, 74 gref., 79 gen.-guvern. öfv. forna dan. provins., d. 80 Landskrona. Karl XI:s förtrogne.

gyllenåder, se hemorrojder.

gylling, Oriolus L., Corvidæ. Sommar-g., O. galbula L., höggul m. svarta vingar o. stjärt, de förra m. en gul fläck, den senares pennor m. gula spetsar. Mycket sällsynt i s. och mel. Sverige. Bygger konstmässigaste boet af alla i Sverige förekom. fåglar.

gymkhāna, ind., sportliknande fest, täflingsstrid på lek.

gymnāsium, gr., i gaml. Grekld plats, där ungdomen öfvades; nu högre lärdomsskola.

gymnastīk, gr., utförandet af kroppsöfningar, ordnade eft. ett visst system. Delas i 1) frisk-g., omfattar öfningar, afsedda att stärka hela kroppen o. harmoniskt utveckla den; 2) militär-g. = fäktning; 3) sjuk-g., hvarigm mskan ant. själf l. med mskligt l. mekan. biträde bibibringas vissa rörelser f. att lindra l. upphäfva gm abnorma förhåll. uppkomna lidanden i ngn viss kroppsdel.

gynan'dria, gr., bot., 20:e klassen i i Linnés sexualsyst. Dithörande växter hafva ståndarna smnväxta med pistillerna.

gynekologī, gr., läran om fruntimmerssjukdomar.

Gyöngyös (djönd'jösch), ung. st. v. Matraberg., 16,442 inv. Vinodl.

Gårdarike l. Gardarike, ford. ben. på nuv. Stor- o. Lill-Ryssl.

gåsen, Anser Pallas, Anatidæ, zo., simfågelsläkte, omfattar tama g., A. domesticus, L., härstamm. fr. grå-g., A. ferus Gmelin, bläs-G., A. erythropus L. (hvaraf fjällgåsen, A. minotus, blott är en form), säd-g., A. segetum Gmelin, hafre-g., A. leucopsis Bechstein, m. fl. De vilda arterna flyttfåglar. Säd-g. tillbringar vintern i mel. Europa.

Gåsevadholm, stort fideikom. i Hallands l.

gäddan, Esox L., Physostomi, har bred nos, kroppen jämnlöpande fr. hufvudet t. rygg- o. analfenan, klufven stjärtfena, stora, spetsiga tänder på underkäken. E. lucius L., har svartgrön rygg, gröngrå sidor m. sneda, gula tvärstreck, undre delarna hvitgula. I högsta grad rofgirig. Allm.

Gäfle, sjö-, stapel- o. residensst. i Gäfleb. l., vid Gäfleåns utlopp i Bottniska vik., 31,595 inv. (08) G. var kändt ss. stad redan i början af 1400-talet. Efter branden 1869 särdeles välbyggd. Liflig handel o. sjöfart, skeppsbyggen, fabr.

Gäfleborgs län, omfattar de gamla landsk. Gästrikland o. Hälsingland (se d. o.), 19,214 kv.-km., 251,015 inv. (08). G., upprättadt 1762, omfattade att börja med äfven Härjedalen, s. 1810 kom under Jämtlds l. Residensst.: Gäfle. Öfr. st.: Söderhamn, Hudiksvall.

Gäfle—Dala järnväg, mellan Gäfle o. Falun, 92 km. l.

Gäfleån (Gafleån), vattendrag i Gästrikland, afbördar Storsjöns (i Gästrikland) vatten o. utmynnar vid Gäfle i Bottniska viken.

gälbgjutare (jälb-), ty., en s. tillverkar arb. af mässing l. annan gul metall.

Gällivare, 1) lappmarks s:n med municip.-samh. Gällivare kyrkostad i Norrb. l., 2) G. malmberg i sma socken.

Gödecke, Pet. Aug., skriftst., publ., f. 1840 Norrköp., 76/78 hufv.-redakt. f. Aftonbladet, 80 semin.-rekt. i Växjö, d. 90. Skr. sorgsp. Albion, en förtjänstfull öfvers. af Edda m. m.

Gödeke, Karl, ty. lit.-hist., f. 1814 Celle, sed. 72 prof. i Göttingen, d. 87. Skr.: Grundriss zur Gesch. der deutsch. Dichtung (56/81), 3 bd, m. m.

göken, Cuculus L., Cuculidæ, den vanl. g., C. canorus L., ofvan askgrå, rygg o. skuldror mörka, stjärten svart m. hvita spetsar; lägger äggen i andra fåglars bon. Allm. öfv. hela Sverige. Flyttfågel.

Göppingen, st. i Württemberg, v. Fils, 19,384 inv.

Göran, se Mengel.

Göran Persson, se Persson.

Görgei (-geï), Joh. Arth. Waldem., ung militär, f. 1818, 49 öfverbefälh. f. ung. armén o. diktator, förlorade slaget v. Komorn o. afslöt kapitul. i Világos s. å., t. 67 internerad i Klagenfurt, återvände 68 till Ungarn.

Görlitz, st. i Schlesien v. Neisse, 80,931 inv. Fabr.

Görres, Jak. Jos. v., ty. skriftst., f. 1776 Koblenz, d. 48 ss. prof. i München.

Görtz, Geo. Heinr. v., frih. v. Schlitz, statsm., f. 1668, allråd. min. i Sverige 1716, häktad o. anklagad 18, halshuggen 19.

Görz o. Gradiska, österr. kronld, 2,918 kv.km., 232,897 inv., bildar jämte Istrien o. Triest kustlandet. Hst. G. v. Isonzo, 25,432 inv. Furstbisk., bad.

gösen, Lucioperca Cuv., Acanthopterygii, har 2 ryggfenor, otandade gällock, små fjäll Vanl. g., L. sandra Cuv., är ofvan grönakt. gråbrun, på sidorna o. undre delarna gulakt. silfverhvit, har grå, stund. näst. gredelina ryggfenor m. svarta, vågräta streck, bild. fläckar. Allm. i s. och mel. Sverige, mest i landets ö. delar.

Göta älf, Vänerns utlopp i Kattegatt, bildar Åkerströms- o. de berömda Trollhättefallen; 90,₅ km. l.

Göta kanal börjar vid Slätbaken, går gm sjöarna Asplången, Roxen, Boren, Vättern, Viken, Vänern o. därifrån gm den kanaliserade. Göta älf t. dess utlopp vid Göteb.; längd fr. Slätbaken t. Kattegatt 387 km.

Götaland, s. delen af Sverige, omfattar landsk. Öster- o. Västergötl., Dal, Bohuslän, Småland, Halland, Skåne, Blekinge samt öarna Öland o. Gottland.

Göteborg, Sveriges 2:a stad, residensst. i Göteb. o. Boh. l., på båda sidor om Göta älfs utl. i Kattegatt, i den lilla t. Göteb. o. Bohus l. hör. delen af Västergötl., 162,480 inv. (08). Kanaler, storartaplanteringar o. museum, tekn. o. navigationsskola. Framstående publ. o. privata byggnader. Betydlig handel o. sjöfart. Biskop. Stadspriv. 1621.

Göteborgs Aftonblad, dagl. aftontidn. i Gbg, uppsatt 1888.

Göteborgs Handels- o. Sjöfartstidn., en 1832 uppsatt, num. dagl. aftontidn. i Göteb.

Göteborgs högskola, högre underv.-anst. i Gbg, grund. på donationer af Fr. Lundgren, D. Carnegie, O. Ekman m. fl. Öppnad 1891.

Göteborgs o. Bohus län omfattar landsk. Bohuslän (s. d. o.) samt 538 kv.km. af Västergötl., där residensst. Göteborg ligger, 372,004 inv. (08).

Göteborgsposten, en 1859 uppsatt dagl. morgontidn. i Göteb.

Göteborgs stift omfattar Göteb. o. Bohus l., Halland, en liten del af Kristianst. l. samt 24 pastorat af Älfsborgs l.

Göteborgssystemet, utskänkningssystem, enl. likt brännvin försäljes af ett för nykterhet o. sedlighet verkande bolag, s. står und. kommunens kontroll, o. s. äger att åt kommunen för befordrande af allmännyttiga ändamål öfverlåta sin vinst utöfver vissa procent på bolagskapitalet.

Göthe, And. Georg, konst- och litt.-hist., f. 1846 Sthm, sed. 80 amanuens vid Nat.-mus. i Sthm, har förf. konstvetensk. publikationer m. m.

Göthe, Erik Gust., bildh., f. 1779 Sthm, d. där 38 ss. prof. Karl XIII:s staty i Sthm, Riddarholmskyrkans torn.

götiska förbundet, ett för sv. lit. betydelsefullt samfund, 1811 stift, af A. Lewin, J. Adlerbeth, E. G. Geijer m. fl.; upplöst 1844.

götisk stil, byg., se gotik.

göttingen, st. i Hannover v. Leine, 30,234 inv. Univ., observ., bibliotek., akad., gymn.

göttingska skaldeförbundet, 1772 stift. fören. af unga skalder i Göttingen, m. anslutn. t. Klopstock.

Götz v. Berlichingen, se Berlichingen.