vulgaris, hussyrsan, Gryll. domesticus, gröna vårtbitaren; Locusta viridissima, vanl. vårtbitaren, Decticus verrucivorus, o. sträckhopporna, Oedipoda migratoria, i ö. Europa, samt Caloptenus italicus o. spretus, i Nord-Afrika o. Nord-Amer.
Grässe, Joh. Geo. Theod., ty. lit.-hist., f. 1814 Grimma, d. 85 i Dresden. Skr.: Lehrb. e. allg. Litt.-gesch. (37/60), Trésor des livres (59/69) m. m.
Grätz, se Graz.
Gröna lund, på Bellmans tid sämre värdsh. å Djurgården.
Gröna stugan, ett af J. G. Carlén 1855 stift. sällsk. i Sthm.
Gröna udden, Kap Verde, västligaste spetsen af Afrika.
Grönblad, Jak. Edv. Aug., fin. hist., f. 1814 Åbo, d. 64 ss. bibl.-aman. i Hälsingf. Utg.: Urkunder, upplysande Finl. öden o. tillstånd i slut. af 16:e o. börj. af 17:e årh. (43/56), Nya källor t. Finl. medelt.-hist (57) m. m.
Gröndahl, Agathe Backer-G., född Backer 1847, norsk pianist o. komp., d. 07, komp. pianostycken, sånger m. m.
gröngölingen, se hackspettsläktet.
Gröningen, Groningen, st. i Nederländ. vid Aa o. Hunse, 76,000 inv. Univ.
Grönland, den största af jordens öar, i N. ishaf., nordost om Amerika, omkr. 2,170,000 kv.km., däraf 88,100 isfritt land (västkusten), tillh. Danmark, m. 11,893 inv. Östra kusten föga, norra ej bekant, södra slutande med Statenhuk (K. Farewell), end. den västra bebodd; branta stränder o. i landet djupt inskärande fjordar, vegetation, ringa, snögränsen i allmänh. 600 m. öfv. hafv., inv. eskimåer. Delas i 2 s. k. inspektorat, d. norra m. hst. Godhavn, d. södra m. hst. Godthåb. G. upptäcktes i 9:e årh., men själfva fastlandet i slutet af det 10:e. Kristendom, blef samtid. inf. Grönländarne gåfvo sig frivilligt (i 13:e årh.) und. Norge o. kommo sed. und. Danm., hvarunder de än i dag lyda.
grönsiskan, Acanthis spinus L., af tättingarnas ordn., hannen ofvan grön, hals, bröst o. öfvergump gula, vingarna svartakt, m. gula tvärstreck, stjärten gul. Honan ofvan grågrön m. svarta fläckar. Allm. i s. o. mel. Sverige. Strykfågel.
grötomslag, se kataplasma.
g. st., förk. för gamla stilen.
G. T., förk. f. gamla testamentet; good templar.
Guadalāviar, fl. i ö. Spanien, utf. i Medelhafvet. 240 km. lång.
Guadalaxāra (-chāra), st. i Mexico, 101,208 inv. Univ., bisk.
Guadalquivir (-dalkivīr), sp. fl., upprinner på Sierra del Pozo, utmynn. i Atlanten, 560 km. l. Område: 55,620 kv.-km.
Guadeloupe (gadlupp'), La G., fr. västind. ö, 1,603 kv.km., 157,806 inv. Hst. Basse-Terre.
Guadiāna, flod i s. del af Pyren. halfön, upprinn. på Sierra de Alcaraz, utmynn. i Atlanten. 820 km. l.; område: 66,850 kv.km.
guajācum, bot., farm., västind. trädsläkte, hvars ved o. harts användas i medicinen mot syfilis m. m.
Guajan (-schān), se Marianerna.
Guanaxuato (-chuāto), förbundsstat i Mexico, 28,363 kv.km., 1,061,727 inv. Hst. G., 41,486 inv.
guāno, namn på den på fosforsyra o. kväfve rika spillningen eft. fåglar vid Perus kuster o. på Stilla hafvets öar.
Guanoöarna, se Chinchasöarna.
Guardafūi, näst Ras Hafun Afrikas östligaste udde.
guardiān, gardian, sp. föreståndare f. ett kloster.
Guarīni, Gioy. Batt., it. skald, f. 1537 Ferrara, d. 12 Venezia. Skr.: Il pastor fido (äfv. på sv.) m. m.
Guarnēri, ber. violinfabrikantsfam. i Cremona; mest framstående är
