Uppslagsbok för alla/A

Uppslagsbok för alla A

B  →

(index)

A

A, a, första bokst. i alfab.: tonk., sjätte tonen i den normala durskalan (C-dur).

a. a., förk. för ad acta.

Aa (a), floder i Tyskl., Schweiz, Nederl., Ryssl.

Aachen (ak-), hst. i reg. omr. A., Rhenprov., 159,000 inv. Freder i A.: 1668 o. 1748. Mineralkällor.

Aali Pascha, Mehemed Emin, statsm., f. 1315 i Konstpl., d. 71, författade reformakten Hattihumajum.

Aalst (alst), belg. st., 31,655 inv.

Aar (ar), bifl. till Rhen t. v., upprinner på Aargletscherna, 279 km. l.

Aarau (ar-), hst. i schweiz. kant. Aargau, vid Aar, 7,831 inv.

Aargau' (ar-), schweiz. kant. 1,404 kv.km., 206,498 inv.

Aasen (ås-), Ivar Andr., norsk språkf., »maalstræver», f. 1813, d. 96. Skr.: Norsk grammatik m. m.

Aavasaksa (a-), berg i Lappld, hvarifrån midnattssolen synes vid midsommar. 200 m. h.

ab, lat., af, från.

ababdeh, egyp. nub. folkstam, karavanförare.

ab'acus, arkit. täckplatta till en pelares kapitāl.

abadīter, mor. dynast. i Sevilla, 1026/91.

abalienēra, lat., afsöndra, afyttra.

abandon (abangdång'), fr. otvungenhet; jur., afträdande af försäkradt skadadt skeppsgods till försäkr.-gifvaren mot erhållande af försäkr.-summan. -nēra, öfvergifva, afstå.

à bas (-ba), fr., ned med.

a battūta, it., tonk., noga efter taktbeteckn.

abbā, kald., fader. Rom. 8: 15.

Abbās I, d. store, pers. schah 1586/1628, kraftfull eröfrare.

abbasīder, afkoml. af Abbas, Mohammeds farbr., kalifer 750/1258.

Abbās Pascha, f. 1813 Dschiddah, d. 54, vicekon. i Egypt.

abbāte, it., ung, ej prästvigd andlig.

abbé, fr., i Frankr. till revolut. ung andlig utan andl. ämbete.

abbediss'a, klosterförestånderska.

Abbeville (abb'vil), st. i Picardie vid Somme. 20,400 inv.

Abborfors, by i Finld, till 1909 gränsort mellan Sverige och Ryssl.

abborre, ikt, lat., Perca, fisksläkte af de taggfenigas ordn.

abb'ot, hebr., fader, klosterföreståndare.

abbrevi|ēra, lat., förkorta, -ation, förkortn.

abd, arab., tjänare.

Abd el-Kāder, kabylfurste, f. 1807 Maskara, stred mot fransmännen, tills han togs fången 47, frigif. 52, d. 83 Damaskus.

Abdēr|a, ford. st. i Trakien, känd för invånarnes enfald -itisk, avita, förvänd.

abdik|ation, lat., afsägelse, nedläggande af en värdighet, -era, afsäga sig.

abdōmen, lat., »isterbuk», underlif.

Abd ul-Asīs, sult., f. 1830, reg. fr. 61, afsatt o. mördad 76.

Abd ul-Hamīd, 1) A. I, f. 1725, fr. 74 turk. sult., d. 89. — 2) A. II, f. 1842, reg, fr. 76, afsatt 09.

Abd ur-Rhamān, 1) f. 731, grundade d. arab. riket i Cordova 755, d. 788. — 2) Sult. i Marokko, f. 1778. reg. fr. 23, d. 59.

Abel, 1) Adams 2:e son. — 2) dan. kon. fr. 1250, f. 18, d. 52, mördade sin bror Erik Plogpenning. — 3) Niels Henr., matematik., f. 1802 Findör, d. 29 Kristiania. Ellipt. o. Abelska funkt.

Abélard (-lār), skolast, o. filos., förestod fr. 1113 skolan Nôtre Dame i Paris; romant. förh. till Heloïse, anförvant till kanonikus Fulbert, som lät snöpa honom, f. 1079 Palet, d. 1142 Châlons.

Abelin, 1) Hjalm. Aug., läk., f. 1817, prof. vid Karol. inst., d. 93. — Hans bror 2) Gust. Rud., general-löjt., f. 19, utarb. härordningsförslaget 69, d. 03.

Aben Esra, jud. teol., astron. o. astrol., f. omkr. 1093 Span., d. 1168 Rom.

abenserrāgerna, förnäml. mor. fam. i Span. und. medeltiden.

Aberdeen (äbbördīn), skot. grefsk. vid Nordsjön, hst. A. 144,000 inv.

Aberdeen, (~) Hamilton Gordon. earl, statsman., f. 1784, tory, minist. 1828/30, 34/35, 41/46, 52/55, d. 60 London.

aberration, lat., afvikelse; ljusets a., skenbar förflyttn. hos stjärnorna, en följd af jordens årl. rörelse o. den tid, ljuset behöfver fr. stjärnorna till jorden.

Abessīnien, högld i ö. Afrika mellan 16° o. 8° n. br. Oinskr. monarki. Sönderfaller i 2 områden: I nordl. hst. Gondar, i sydl. Schoa, hst. Ankober. A:s vattendrag tillh. Nilomr. Högld ända till 3,300 m. Växtligh. trop. 1867/68 krig mel. Engl. o. kon. Teodoros. Stormn. af fästn. Magdala, 75/77 slog negus (konung) Johannes en egypt. här. Efter hans död 89 tillvällade sig Menilek makten o. slöt med italienarne ett protektoratfördrag. Men sedan dessa blifvit slagna 96, förklarade han A:s oafhängighet.

Abildgaard (-gård), dan. hist. mål., f. 1743, d. 09.

Abimēlek, bibl, kon, i Gerek. (1 Mos. 20: 2).

ab initio, lat., från början.

ab intestāto, utan testamente.

abiturient', lat., lärjunge, s. står i begrepp att efter gmgången exam. afgå fr. lärov.

abjuration, lat., afsvärjande.

ablatīv, lat., se kasus.

ablution, lat., tvagning, rening.

abnorm', lat., oregelbunden, -itet, oregelbundenhet.

abol|ēra, lat., upphufva. -ition, af skaffande (is. af slafveriet). -itionister, parti i N. Amer. mot slafveriet.

Abomē, hst. i det forn. afrik. kon.-rik. Dahome, 15,000 inv.

abominābel, fr., afskyvärd.

abonn|emang', fr., beställning, beting, prenumeration, -era, på förhand beställa, betala, -ent, på förhand betalande.

aborīgines, lat., urinbyggare.

abort', lat., missfall, fosterfördrifning.

About (abû), Edm., fr. förf., f. 1828, d. 85, sed. 75 red. af XIX Siècle. Skr.: Tolla Feraldi m. m.

ab ovo, lat., eg. från ägget; bild., från början.

Abraham (hebr.: mängdens fader), stamfader för israeliter o. araber.

Abraham a S:ta Clara (Ulrich Megerle), augustinermunk, förf., f. 1644 Kreenheinstetten, d. 1709 Wien.

Abrahamson, 1) Pet., jur., f. 1668 Sthm, d. 1741. Skr.: Landslagen med anm. - 2) Eufrosyne, f. 1836 Sthm, d. 69 Göteb., sångerska.

abrakadābra, syr., meningslöst pladder (urspr. magisk formel på amuletter).

a'bramis, ikt, braxensläktet.

Abrantes (abra'ngt), se Junot.

abrégé (abbreschē), fr., förkortn., smndrag.

abrog|ation, lat., upphäfvande af lagar, afskaffande. -era, upphäfva, afskaffa.

abrupt', lat., brådstörtadt, utan smnhang.

Abruzz'erna, landsk., omfattande högsta delen af Apenninerna med Gran Sasso d'Italia.

Ab'salom (liebr.: fridens fader), Davids 3:e son (2 Sam. 13/18).

A'bsalon, statsm., fälth., ärkeb. und. Valdemar I i Danm., f. 1128, d. 1201.

abscess', lat., kir., varbildn. i inre delar af kroppen.

absence (-sangs'), fr., frånvaro; a. d'esprit (-döspri') tankspriddhet.

absentēra, lat., aflägsna (mest med sig).

absīd 1. ab'sis, gr., byg., halfrund, nischartad fördjupn. i en byggnad.

absint', lat., malörtslikör.

abskiss'a, lat., mat., afst. fr. en pkt på en kurva till den vertikala ordinat-axeln.

absolut, lat., filos., fullkomlig, motsats till relativ, -ism, statsform, und. hkn den styrande ensam afgör allt med oinskr. makt; fullständigt afhållande fr. starka drycker.

absol|ution, lat., aflösn. -vera, lösa, fullborda; aflägga (examen).

absorbera, lat., uppsuga.

absorption, lat., kem., fysiol., fys., kem., fast l. flytande kropps upptagande af gaser utan att ingå kem. förening. — Ljusstrålar absorberas mer l. mindre af alla kroppar, o. erhålla dessa därigm. sin karaktäristiska färg. Värmestrålar absorberas af alla kroppar, ehuru ej af alla i samma grad. Denna olikhet beror på ytans beskaffenhet.

abstin|ens', lat., afhållande fr. tilllåtna njutningar, -ent, återhållsam.

abs|trahēra, lat., bortse fr. ngt. -trakt, förallmänligad (mots. konkret), svårfattlig. -traktion, afsöndrande af (en egensk. från saken själf), oaktsamhet, tankspriddhet.

absurd', lat., förnuftsvidrig.

Abt, Frz, komp., f. 1819 Eilenburg, d. 85, 52/81 hofkapellm. i Braunschweig.

abu, arab., fader, ägare.

Abu Bekr, förste kalif, 632/34.

Abukīr, egypt. by vid Alexandria; sjösl. 1⁄8 1798 o. 21⁄3 1801.

Abundan'tia (-tsia), rom. myt, öfverflödets gudinna.

Abuschēr, pers. hamn-st. vid Pers. viken, 15,000 inv.

Abydos, g. geogr., 1) st. i Mindre Asien vid Hellesponten, 2) st. i Öf. Egypten. Ruiner.

A. C, förk. för Anno Christi.

Academie française (-mī frangsäs), fr., franska akademien.

Acan'thus, björnkloört. Motiv för korint, kapitāl. Prydnadsväxt i trädgårdar.

a cappell'a, it., tonk., för sångstämmor ensamt.

Acapul'co, mex. st. vid Stilla hafvet, 5,000 inv.

acc-, se ack-.

acceleran'do, it, tonk., med tilltagande hastighet.

acceler|ation, lat., tilltagande hastigh. i en rörelse ss. vid kroppars fall. - Fixstjärnornas a. = skilln. mellan medelsol- o. stjärndagen. -era, påskynda.

accent', lat., tonvikt, betoning, -uera, betona.

ac|cepiss'e, lat., mottagningsbevis. -cept, godkännande, -ceptera, godkänna, antaga.

ac|cession, lat., jur., förbind, af en sak m. en annan, hvarigm äganderätt till densma förvärfvas. -cessit, mindre pris gifvet af en akademi.

accid|ens', lat., tillfällig egenskap, -entell, tillfällig, -entier, biinkomster.

accīpitres, lat., orn., roffåglar.

accīs, införselskatt på lifsmedel, is. i städer.

accolade (-lād), fr., tonk., klammer, s. förenar linjesystem.

acetāt, kem., ättiksyradt salt.

acetomēter, apparat för att mäta ättikas styrka.

acetōn, kem., C₃ H₆ O = 58, uppstår vid torr destillation af ättiksyrade salter; eg. v. 0,792; lösl. i vatten o. eter. Löser hartser o. fetter.

acetylēn, kem., gasform, förening af kol o. väte, användes till belysn.

ach-, se ak-.

Achard, Frz Karl, grundl. af hvitbetsockerfabrikat.; f. 1753 Berl., d. 21 Breslau.

Acharius, Erik, bot., läk., f. 1757 Gäfle, d. 19 Vadstena, systematiserade lafvarna.

Acharius, pseud. för F. V. Scholander.

Achātes, gr. sag., Æneas' följeslagare på hans färd till Italien. Fidus A., bild., trogen följeslagare.

Achenbach, 1) Andr., landskaps- o. marinmål., prof. Düsseldf.; f. 1815 Kassel, — Broder 2) Osw. A., landskapsmål., prof. Düsseldf, f. där 27, d. 05.

à cheval (-schövall'), fr., till häst.

Achilles, se Akilles.

Achté, Aino, finsk sångerska, f. 1876, gift med jur. prof. Renvall i Hfors, vistas i Paris.

acidimetrī, kem., syrmätning.

Acireāle (atji-), st. på Sicilien vid Etna, 35,418 inv.

ackja (attja), namn på lappsk släde.

acklamation, lat., bifallsrop, b.-yttring.

acklimatisation, vänjande af människor, djur o. växter vid klimat, förh. i ett främ. land.

ackommod|ation, jämkning; ögats a., dess förmåga att lämpa seendet efter olika afstånd. -ēra, passa, lämpa.

ackompanj|atör, -atrīs, fr., tonk., en som ackompanjerar, -emang, beledsagande med sång l. instrum.

ackōrd, lat., öfverensstämmelse, aftal. 1) tvångförlikn. mel. gäldenär o. fordr.-ägare, hvarigm den senare nöjer sig med en del af sin fordran. — 2) tonk., samklang mel. flera i bestämdt förh. stående toner, -era, träffa aftal. -ion, dragharmonika.

ackreditēra, lat., gifva fullmakt is. åt sändebud.

ackumul|ātor, kraftsamlare; elektr., galvan, element för uppsaml. af elektr. kraft, -ēra, hopa, samla.

ackurāt, lat., noggrann, punktlig. -ess', punktlighet.

ackusatīv, lat., se kasus.

ackuschör, fr., biträde vid förlossn. -ska, barnmorska.

ackvi|rera, lat., förvärfva. -sition, förvärfvande.

a Ch. n., förk. för ante Christum natum, före Kr. f.

Acouncāgua, topp på Anderna i Chile, 6,834 m.

Aconītum, bot, stormhatt, Ranunculaceæ, giftig, A. napellus, officinell.

a con'to, it., på afräkning.

Acos'ta, Gabr., af döpt judefam., f. 1591, öfvergick till judendomen i Holland ss. Uriel, anklagad ss. kättare, dödade sig 1640.

acquit (akī), fr., kvitto.

acre, (ēkr), ytmått i England o. Förenta stat., 40,₄₆₇ ar.

Acre, St Jean d' (säng schang dakr), Akka, hamn-st, i Syrien, 10,400 inv. Flera ggr stormadt.

Acrel', Olof, kir., f. 1717, d. Sthm 06. Skr.: Om friska sårs egensk. m. m.

acta, lat., handlingar. Ofta titel på tidskr. o. saml. arb.

Actium, Azio, st. o. udde i Akarnanien. Slag 31 f. K.

Acton (äktn), Sir John Franc, neap. minist., af irl. urspr., f. 1736 Besançon. Drottn. Karolinas gunstl. Störtad 1806, d. 11 Palermo.

actum ut supra (a. u. s.), lat., »gjordt som ofvan», slutformel i domstolsprotokoll.

A. D., Anno Domini, lat., under Herrens år.

ad, lat., till; ad acta, lägga (till handlingarna).

adagio (addad'scho), it., tonk., långsamt; äfven långsamt tonstycke.

Adalbert, 1) den helige, f. 955 Prag, 82 bisk. där, preussarnes apostel, mördad af dessa 97. — 2) A., ärkebisk. i Bremen o. Hamburg fr. 1043, f. omkr. 1000, uppfostrade kejs. Henrik IV, fr. 63 nästan allrådande i tyska riket, d. 72 i Goslar.

adalhending, ett isl. stafvelserim.

adalkona, g. sv., hustru.

Adalvard, d. ä. och d. y., 2 bisk. i Sverige på Stenkils tid.

Adam (adang) 1) Louis, komp., f. 1758 Mietersholz, d. 48 Paris, 2) Adolphe Charl., fr. komp., f. 1803 Paris, d. där 56. Operor fr. 29: Postilj. fr. Longjumeau, Nürnbergerdockan o. a.

Adam af Bremen, hist.-skrif. fr. Sachsen, fr. 1068 domherre i B. Hist. öfver Hamb. biskopar 788 /1072, samt ett geogr. arb. öfver Norden.

Adamāua, centr.-afr. rike vid Binue. Omkr. 200,000 kv.km., tillh. numera Nigeria o. Kamerun. Hst. Jola, 20,000 inv.

Adamello, bergknut på Ortleralp. 3,362 m.

Adams (ädd'äms), John, pres. i Förent. stat., f. 1735 Braintree, Mass., 97/1801 pres., d. 26 Quincy. Son J. Quincy, f. 1767, 25/29 pres., d. 48.

Adamsbron, rad af öar mell. V. ind. halfön o. Ceylon.

Adamspik, se Ceylon.

adamsäpple, öfre delen af mannens struphufvud.

Adanson (adangsång'), Michel, fr. naturf. 1727/06.

Adansonia, apbrödsträdet, Malvaceæ, Senegal. Kronan 50 m. vid. Frukt af uppfrisk. smak.

a dato, lat., från denna dag.

ad calen'das græ'cas, lat., till grek. calendæ; d. v. s. (uppskjuta) till en tid, s. aldrig kommer. (Den rom. benämn, calendæ, på månadens första dag, förekommer näml. icke i grekiskan).

Add'a, bifl. till Po t. v., gmflyter Comosjön, 298 km.

Adīo, it., adjö.

Addison (ädd'isön), Jos., eng. förf., f. 1672 Milston, d. 19. Utg. med Steele tidskr. Tatler o. Spectator.

Addisons sjukdom, s. binjure.

additament, lat., tillägg.

addition, lat., det första af quattuor species, hvarigm flera tal smnläggas (adderas) till ett. A-tecken + (plus).

additionell', som tillägges.

adekvāt, lat., fullkoml. passande l. öfverensstämmande.

adel, stånd med ärftl. privil. i alla europ. stater utom i Norge o. Turkiet. I Sverige fr. omkr. 1280 (Alsnö).

Adelaide (adelēd), hst. i s. Austr., 186,066 inv.

Adelcrantz, 1) Gör. Jos., arkit., f, 1668 Sthm, d. 39, deltog i slottsbyggnaden. — Hans s. 2) Karl Fr., arkit., f. 1716 Sthm, d. 96, deltog äfven i slottsbyggn., uppfärde Adolf Fred:s kyrka o. Operahuset.

Adelsberg, by i Krain vid Karst, 3,635 inv.; A:grottan.

adelsfana, af ädlingar bestående rytteri; fick sitt namn under Vasakonungarne. Nu upplöst.

Adelsnäs, Sveriges enda baroni, beläget i Österg. l.

Aden, 1839 eng. st. i s. Arab. vid Arab. vik., 43,974 inv.

adept, se alkemi.

ad|herēra, lat., hänga vid. -hesion, kraft, hvarigm kroppar häfta vid haa med ytorna.

ad hōminem, lat., argumentum a. h., bevis, hvarigm ngn öfverbevisas på grund af sin subjektiva öfvertygelse.

adiaf'ora, gr., likgiltiga, af sedelag, hvark. på- l. förbaudna ting. I 16:e årh. ting, hvarpå ingen vikt skulle läggas i stridigh. med andra bekännelser.

Adian'tum jungfruhår, Polypodiacæ, pryd.-växt.

Adige (ad'idsche), fl. i Tyrol. o. öf. Ital., kommer fr. Reschersjön i Tyrol., utfaller i Adr. haf. vid Fossone, 380 km. l.; ty. Etsch.

Adils, kon. af Yngl.-ätten.

ad infinītum, lat., i oändlighet.

adipocire (-sīr), fr., fettvax l. likfett, tvålartadt ämne, s. bildas, då lik förruttna vid närvaro af fukt.

adjektīv, lat., egenskapsord.

adjoint (-schåä ng'), fr., medhjälpare, i Finld. ungef. detsamma som assistent.

adjungēra, lat., taga till hjälp. -junkt, lärare, prästerl. biträde.

adjutant', lat., officer, som biträder högre officer, -fågeln, se marabu.

Adlerbeth, 1) Gudm. Jöran, skald o. dram., f. 1751 Jönk., d. 18. Skr.: Cora o. Alonzo, Ingiald Illråda samt öfvers. Vergil., Horat. o. Ovid. — Hans s. 2) Jak., arkeol., f. 1785, d. 44, stiftade Göt. förbundet.

Adlercreutz, Karl Joh., gref., gen., f. 1757 Finld, störtade Gust. IV Adolf 1809, befälh. i Norge 14, d. 15 Sthm.

Adler Salvius, Joh., riksråd, f. 1590, d. 52 Sthm, diplomat und. 30-år. kriget.

Adlersparre, 1) Georg, gref., gen., f, 1760 Jämtland, deltog i Gust. IV Ad:s störtande, d. 35. Utg. tidskr. Läsn. i blandade ämnen. — Hans s. 2) Karl Aug. (pseud. Albano), förf. f. 10, d. 62. Skr.: Ungdomsdikter, Hist tidstaflor.

ad li'bitum, lat., efter behag.

ad l. in majōrem Dei gloriam, lat., »till Guds större ära»: till Guds äras förhärligande. Jesuiternas valspråk.

Ad'metos, tessal. furst., argonaut.

administr|ation, lat., förvaltning, -ator, förvaltare, -era, förvalta.

admirābel, fr., beundransvärd.

ad|mission, lat., tillträde, antagande. -mittera, gifva tillträde, -mitt'itur, »försvarligt», lägsta betyget i examen.

admonition, lat., förmaning.

ad nōtam, lat; taga a. n., lägga märke till.

Adolf af Nassau, ty. kon. fr. 1292, f. omkr. 50, afsatt 98, d. i sl. vid Göllheim s. å.

Adolf Fredrik, sv. kon. fr. 1751, f. 3/5 (14/5) 10, son af Krist. Aug. af Holstein-Gottorp, d. 12/2 71. Förmäld med Lovisa Ulrika, Fredr. d. stores syster. Vanmäktig mot den härsklystna adeln.

Adolf Johan, pfalzgrefve, Karl X:s bror, f. 1629 Stegeborg, d. där 89.

Adonāj, hebr., Herren, Guds namn.

Adōnis, gr. myt, underskön yngl., Afrodites älskl.; skämts., vacker karl.

adop|tēra, lat., upptaga i barns ställe. -tion, upptagande &c.

ador|ābel, lat., tillbedjansvärd, -ation, tillbedjan, -era, tillbedja.

Adour (dûr), fl. i s. Frankr. 335 km.

A'drastos, gr. myt, kon. i Argos, upphofsman till de 7 hjältarnes tåg mot Tebe, som han intog vid epigonernas tåg.

adress', fr., brefutanskrift, bostadsanvisning; folkombudens inför regenten framställda önskningar o. beslut, -ant, brefskrifvare. -at, br.-mottagare. -debatt, eng. parl, öfverläggn. ang. skrifvelse till regeringen, -era, ställa l. skicka ett bref till ngn, skrifva utanskrift på bref.

Adria, nordit. st. vid Po. 15,678 inv. Ford. hamn.

Adrianōpel, Edirne, hst. i prov. A. vid Maritza. 81,000 inv. Sl. 378.

Adriātiska hafvet, arm af Medelhaf. mel. Ital. o. Balkanhalfön. Vikar: Venezia, Triest, Quarnero, Fiume, Manfredonia. Utf. fl.: Ofanto, Metauro, Reno, Po, Adige, Narenta, Drin, Vojntza, Öar: Veglia, Gherso, Pago, Brazza, Lesina, Lissa, Curzola. Städer: Venezia, Chioggia, Rimini, Ancona, Barletta, Brindisi, Otranto, Triest, Pola, Fiume, Zara, Spalato, Ragusa, Cattaro, Durazzo, Avlona.

adstringerande medel, läk., smn-dragande m.: garfsyra o. garfsyrade ämnen, ergotin, järnklorid, alun. Verka blodstillande.

a dur, tonart, s. har kors (#) för c, f, g.

ad valōrem, lat., efter värdet.

Advent', lat., ankomst, den 4:e sönd. före jul, omfattande förberedelsetiden, hvarmed kristna kyrkoåret börjar.

adverb', lat., ord närmare bestämdt af andra (verb, adj., adv.)

advo|cera, lat., uppträda som advokat, gm svepskäl försvara, -kat, sakförare; a.-fiskal, kontrollerande tjänsteman i hofrätterna o. andra verk. -katyr, rättegångs utförande; svepskäls användn. vid försvar af en sak.

Æ- se E-

Æmilius Paulus (-pau-'), Luc., rom. konsul, d. Cannæ 216 f. K. Sonen slog makedon, kon. Perseus 168 f. Kr. vid Pydna, d. 160.

Æneas, gr. Aineias, gr. sag., en af forntidens berömdaste sagohjältar, besjungen i den rom. skalden Vergilius' Æneid. — Æ. Sylvius, se Pius II.

Æneīden, Æneis, hjältedikt i 12 böcker.

aër, gr., luft.

aera, lat., se era.

aëro|dynamik, gr., fys., läran om luftform, kroppars rörelse. -klinoskop, instr. för stormvarning. -lit, meteorsten, -naut, luftseglare, -nautik, luftseglingskonst, se vidare luftsegling, -plan, ett slags flygmaskin, s. består af ett stort, svagt lutande plan, hkt drifves af en luftskruf, jfr flygmaskin, -stat, luftballong, -statik, läran om luftform, kroppars jämvikt.

ærārium, lat., skattkammare.

ærūgo nōbilis, lat., ädelärg, patina, grönaktigt öfverdrag på koppar el. brons.

Æsculāpii-son, namn på läkare.

Æsculāpius, se Asklepios.

Aëtius, rom. fälth., f. 395 e. K. Mæsien, slog 451 Attila v. Châlons. 454 mörd. af Valentinianus III.

afanīt, min., en finkornig grönsten.

afasī, gr., »mållöshet», oförmåga att finna rätta ordet för ett begrepp. Hjärnsjukdom.

afbrösta, kr., löshaka lavetten fr. föreställaren.

afdrift, afvikn., s. ett fartyg gör gm segeltrycket.

afdunstning, fys., ångbildning fr. en vätskas yta.

affekt', lat., sinnesrörelse, -ation, tillgjordhet. -ion, verkan af en sinnesrörelse, tillgifvenhet; a:s-värde, en saks värde oberoende af penningevärdet.

affettuo'so, it., tonk., känslofullt, med värme.

afficiēra, lat., verka på.

affinēra, lat., tekn., skilja metaller fr. haa.

affinitēt, lat., kem. frändskap.

affirm|ation, lat., stadfästelse, bekräftelse, -ativ, jakande, -era, jaka, bestyrka.

affisch', fr., anslag om teaterföreställn. o. d. -era, anslå, -ör, en s. uppsätter affischer.

affix', lat., tillsats.

affliktion, lat., bekymmer, sorg, bedröfvelse.

affliktiv, lat., a:a straff, kroppsstraff.

afflītto, it., tonk., sorgset.

Affre (affr), Denis Aug., f. 1793 St. Rome de Tarn, fr. 40 bisk. Paris, skjuten där på en barrikad 48, när han ville stifta fred.

affär, fr., handelsföretag, angelägenhet, träffning.

afförande medel, läk., befordra uttömningen, Mildt verkande: ricinolja, rabarber; starkare: eng. salt, glaubersalt; mycket starka (drastiska): aloë, kolokvint, gummigutta m. m.

Afgānistan, n. ö. delen af iranska höglandet i Asien, 558,000 kv.km. 4/5 mill. inv. Hst.: Kabul. Öfr. st.: Herat, Kandahar. Berg: Hindukuh, Himalaja, Soliman, Brahui, Chond. Floder: Kabul, Hilmend. Hamunsjön. Afganerna: af iran. urspr., med perser besläkt. moham., nomader. Hist.: 695 f. Kr. assyr. prov. 8/9 årh. kommo afganerna in i landet, bildade flera stammar med hvar sin khan. 683 eröfrades A. af arab. 1001 Mahmud herre öfver hela A. Underkuf. af Hindostan. 1722 herravälde öfver Pers. 38/40 krig med Engl. 42 engelsm. i Kabul. 63 Scher Ali härskare, utdrifven 78, 80, Abd ur- Rahman uppsatt på tronen, d. 1901; eft. honom hans son Habeb Ullan.

aflat, syndaförlåtelse.

afledande medel, läk., leda blodet bort fr. ett sjukt organ. Senapsdeg, terpentinolja, varma bad m. m.

afljud, gram., vokalförändr. i roten af starka verb.

aflösning, den botfärdiges erhållande af syndernas förlåtelse.

afonī, gr., oförmåga att tala på grund af heshet.

aforism', gr., kort, lösryckt, mycket innehållande sats.

a fortiōri, lat., med starkare skäl.

afplattning, jordens o. planeternas afvikn. från klotformen vid polerna.

Afrānius, Luc, rom. dram., omkr. 100 f. K.

afrīdi, oafhäng. stam af afganerna. Omkr. 90,000.

Afrika, världsdel, 29,928,450 kv.km. Vikar: Ö. o. V. Syrten, Biafra o. Benin. Öknar: Sahara i n., Kalahai i s. Berg: Atlas, Libysk., Arab., Zwarte-, Nieuweveld-, Drak-, Livingstone, Kilima Ndscharo 6,616 m., Kenia 5,846 m., Abessin., högl., Kongo-, Kamerun-, Floder: Senegal, Gambia, Niger, Ogove, Kongo, Kvansa, Kunene, Oranje, Limpopo, Sambesi, Rovuma, Juba, Nilen. Sjöar: Tsad, Tana, Mvutan, Ukereve, Baringo, Tanganika, Bangvoelo, Nyassa, Schirva, Ngami. Produkter: guld, järn, koppar, bly, tenn, diamant, salt, socker, dadlar, kokos, bomull, gummi, jordnöt, ricinus, ananas, jams, ris, majs, durra, orange, sesam, maniok, harts, kaffe, melon. Djur: elefant, rinoceros, hippopotamus, antilop, sebra, kvagga, buffel, giraff, pavian, gorilla, schimpans, vampyr, lejon, leopard, schakal, hyena, sibetkatt; struts, flamingo, svart gås, pipare, ibis, pelikan, papegoja, örn, gam, ormfalk; krokodil, kameleont, glasögonorm, tarantel, skorpion, termit. Befolkning: omkr. 140,₇ mill., kaukas., negrer, hottentotter, malajer. Öar i Atl. hafvet: Azorerna, Madeira, Kap Verde, Fernando Po, do Principe, S. Thomé, Anno Bom, Ascension, S. Helena; i Ind. ocean: Madagaskar, Maskarenerna, Komorerna, Amiranterna, Seschellerna, Sokotra. Stater: Egypten, Tripolis, Tunis, Algeriet, Marokko, Fellatahstaten, Borgu, Kamerun, Massina, Sokoto, Bornu, Kanem, Bagirmi, Vadai, Tigré, Schoa, Benguela, Damara, Kaplandet, Oranje-flodskolonien, Rhodesia, Transvaal, Umzilasriket, Mozambique, Zanzibar, Muatiamvosriket, Marutse, Mambunda, Lunda, Urua, Kongo. — Expeditioner och resande: fenic. exped. till A. 600 f. K. 1486 uppt. Diaz A:s sydspets. 1687 preuss. fort Friedrichsburg. Res.: Burton, Speke, Lepsius, Baker, Schweinfurth, Livingstone, Cameron, Stanley, Serpa Pinto, Du Chaillu, Andersson. 1876 grundl. i Bryssel Internat. afrikan, sällsk. för A:s utforskande.

Afrodīte, Venus, myt., kärlekens o. d. kvinnl. skönhetens gudinna. Förm. med Hefaistos. Förandligad: A. Urania: rent sinnl.: A. Pandemos (Vulgivaga).

Aftenbladet, nor. liberal tidning, grundl. 1855.

Aftonbladet, liberal Sthmstidn., grundl. af L. J. Hierta 1830.

Aftonstjärna, planeten Venus, se Morgonstjärna.

afvittring, förv., afmätn. o. afskiljande från kronans mark af den del, s. skall tillhöra enskilda.

Afzelius, 1) Adam, f. 1750, d. Upps. 36, naturf. — Hans bror 2) Pehr v., f. 1760, d. Upps. 43, läk. — 3) Arv. Aug., f. 1785, d. 71, skald, hist.-skrif. Skr.: Sv. folkvisor, Sv. folkets sagohäfder.

Ag, kem. tecken för Argentum. (silfver).

agā, turk.: »herre», milit. titel, hoftitel i Turkiet.

agacēra, fr., utmana, uppreta, håna, bry.

A'gades, hst. i oasen Aïr.

Agamem'non, gr. myt., kon. i Mykene, förde hellenerna mot Troja; efter hemkomsten mord. af sin gemål Klytemnestra.

Aganipp'e, gr. myt., källa på Helikon.

Agapan'thus, Liliaceæ, pryd.-växt fr. Kap.

agāper, gr., kärleksmåltider i den äldsta kristna kyrkan.

Agapētus, 1) A. I påfve 535/36, sökte stifta fred mel. Justinianus o. östgoterna. 2) A. II, påfve 946 /55, kallade Otto I till hjälp mot Berengar.

Agardh, 1) Karl Ad., nat.-forsk., statsekon., f. 1785 Båstad, d. 59 som bisk. i Karlstad. Skr.: Syst. Algarum m. m. — Son 2) Jak. Geo., f. 13 Lund, 54 prof. i bot., afsked 78, d. 1901, Skr.: Spec, Gener, et Ordin. Algarum m. m.

Agāricus, svampsläkte, Hymenomycetes, 1,300 art., mest europ. Flera ätbara, af hka A. campestris L., champinjonen, den viktigaste. 3 mycket giftiga arter: allm. flugsvampen, A. muscarius L., ofläckade fl.-sv., A. phalloïdes Fll., fläckiga fl.-sv., A. mappa.

Aga'sias, bildh., Efesos 1:a årh. f. K. »Borghes. fäktaren».

Agassīz, J. R. Louis, naturforsk. f. 1807 Mottier, d. 73 s. prof. i Cambridge vid Boston. Bereste Europa, N. Amerika, Brasil. Motst. till darwinismen. Studerade fiskarna, gletscherna. Skr.: Rech. s. l. poissons fossiles (38/42), Embryol. du Salmouer (40), Etudes s. l. glaciers (40), Syst. glaciaire (47). Grund, naturhist. museum i Cambridge.

agāt, min., best. af växl. lager af olikfärgade kiselsyrevarieteter. Kalcedon, jaspis.

Agāta, d. hel., d. 5/2 251. Martyr.

A'gato, d. hel., påfve 678/81, gmdref monoteletismens fördömande 680.

Agatok'les, tyrann i Syrakusa, f. 361 f. K., krukmakarson, reg. fr. 317, eröfr. Sicilien, lät, förgiftad, bränna sig lefvande, 289.

Agāve, träd-aloë, Amaryllideæ, Amerika: Mexico; märgen ätb. Af saften beredes en dryck (pulque), af bladfibr. tågor.

Agelādas, bronsbildh. Argos, fr. 520 till 460 f. K. Lärare för Feidias, Myron, Polykleitos.

Agence Havas (aschangs'avās), stor telegrambyrå i Paris.

agen'da, (lat., »hvad som bör göras»), i d. luth. o. unerade kyrkan saml. af kyrkl. formulär.

agent', lat., yrkesmässig förmedlare. Handelsagent, försäkringsag., polisag. (person s. verkställer efterspaningar), politisk ag. (s. i hemlighet arbetar i polit. intresse.) ūr, ombudskap.

agēra, lat., handla, spela.

Agesan'dros, bildh. fr. Rodos, »Laokoon» (se d. o.).

Agesīlaos, kon. i Sparta; f. 442 f. K., reg. 399, bekämp. perserna 396/94 i Asien, segrade 394 öf. tebanerna vid Koroneia, räddade Sparta undan Epameinondas, d. 358.

Agger kanal förenar Limfjorden m. N.-sjön.

agglomerāt, geol, sammanhopning.

agglutination, lat., hophäftn., hoplimning, hopfästning.

agglutinerande språk bilda ordform, gm smnfogn. af 2 l. flera rötter.

aggregāt, lat., smnhopning,

aggregationstillstånd, kem., de olika tillst., hvari kroppar kunna befinna sig: fast, flytande, gasformigt.

aggressīv, lat., anfallande.

agiatamen'to (addja-), it., tonk., makligt.

Agincourt (aschängkûr), by i Frankrike, där Henr. V af Engld segrade öfver fransm. 1415.

āgio, it., öfverskott i pris på mynt o. värdepap. öfver nomin. värdet, -tage (-tasch), spekul. på agiovinst.

Agis, 4 kgr i Sparta. A. I, stamfader för de båda kon.-släkterna. A. II, 426/399, fältherre i pelop, krig. A. III, 338/330, d. i slag. v. Megalopolis. A. IV, 244/240, sökte reformera spartan, författn., men störtades o. afrättades.

agitāto (adji-), it., tonk., upprördt.

agit|ātor, lat., polit. uppviglare. -era, uppvigla.

Aglaj'a, en af de tre gracerna.

agnāter, i rom. riket de und. samma husfadersvälde stående personer, numera skyldemän af mankön, ättemän.

Agne, kon. af Yngl.-ätten.

Agnes, 1) d. hel., dag 21/1. — 2) A. af Poitou, mor till kejs. Henrik IV, reg. till 1062, d. 77 Rom. — 3) A. af Meran, 1196 gift m. kon. Fil. Aug. i Frankr., s. hon måste lämna, emed. hans förskjutn. 1:a gemål Ingeborg ännu lefde, d. 1201 Poissy. — 4) A. hertigin. af Meran, den s. k. hvita frun, lär ha dödat sina 2 barn med gref. Otto af Orlamünde 1213 o. till straff undergått botöfning.

Agnes Sorel', fr. kon. Karl VII:s älskarinna, f. 1409, d. 50.

Agni, ind. myt, eldens gud.

ag'nus Dei, lat., Guds lamm, Joh. 1: 29. Amuletter af påskljusvax. s. påfven 1:a o. 7:e året af sin regering inviger o. bortskänker.

agōner, täflingsstrider vid de grek. nationalfesterna.

agonī, gr., dödskamp.

Agra, st. i eng. O. Ind. vid Djamna, 188,000 inv.

agraff', fr., spänne, smycke.

A'gram, kroat, komitat; hst. A. vid Save, 61,000 inv.

agrār, lat., ifrare för jordbruket.

agrariska lagar = åker-l.

agré, upptagen s. ledamot (af Fria konst, akad., Sthm).

agreābel, fr., angenäm.

Agrell, 1) Karl Magn., f. i Småland 1764, d. 40, språkf. is. i syr. spr. — 2) Alfhild, dram. förf., f. 1849, gift 68 (förut Martin). Utg. en saml. dram.: Dramatiska studier.

Agric'ola, 1) Cn. Jul., rom. statsm. o. fälth., f. 40 e. Kr. Gallien, underkuf. Britannien, d. 93. Biogr. Tacitus, A:s svärson. — 2) Rud. (Rolef Huysmann), humanist, f. 1443 Baflo, d. 85 Ital. Skrift, utg. af Alard. — 3) Joh., eg. Schnitter, reformat, f. 1492 Eisleben, d. 66 som gen.-superint. Medförf. till Augsb. Interim. — 4) Martin, komp. f. 1486 Sorau, kantor, använde först notskr., förf. bl. a. Musica instrum., d. 1556 Magdeb. — 5) Georg, grundl. af mineralog, i Tyskl., f. 1494 Glauchau, d. 55 Chemnitz. — 6) Mikael, Finlds reformat., f. omkr. 1511, d. 57, öfvers. N. T. o. Psaltaren på finska.

Agrigen'tum (gr. Akragas), g. geogr., stad på Sicil., grundl. 582 f. K. Mot slut. af 5:e årh. 800,000 inv. Bet. handel. Tyranner, 405 förstörd af kartagerna, 262 f. K. romerskt. Nu Girgenti.

agrikultūr, lat., landtbruk.

Agripp'a, M. Vipsanius, rom. statsm. o. fälth. und. Augustus, f. 63 f. K., besegrade Pompejus o. Antonius, byggde Pantheon, d. 12 f. K.

Agripp'a v. Nettesheim, Heinr. Corn., kringirrande lärd, f. 1486 Köln, d. 35 Grenoble. Skref mot häxtron.

Agrippīna, d. ä., Vipsania, Agrippas dotter, Germanicus' gemål, dygdig, förvisad af Tiberius, dog hungersdöden 33 e. K. på ön Pandateria. Deras dotter, A. d. y., f. 16 e. K. i Köln, s. ef t. henne kallades Colonia A., lastbar, mor till Nero, s. lät mörda henne 59.

agronōm, gr., person, kunnig i landthushåll, landtbruksingenjör. -i, landtbruksvetenskap.

agrypnī, gr., läk., sömnlöshet.

A'guas Calien'tes, mex. st. 7,692 kv.km., 102,416 inv. Hst. A. 35,000 inv.

Agulhas (agul'jas), Nålkap, Afrikas sydligaste punkt.

Ahāb, kon. i Israel 875/53 f. K., m. gemål. Jesebel tillgifven afgudar, d. i krig m. syrierna.

Ahasvērus, namn på »d. vandr. juden» o. en ej närm. känd pers. kon. (Xerxes?) i Esters bok.

Ahlborn, Lea (f. Lundgren), f. 1826 i Sthm, grav., d. där 97.

Ahlgren, Ernst, pseud. för V. Benedictsson.

Ahlqvist, 1) Aug. Engelb., f. 26, fr. 62 prof. i fin. spr. o. litterat., d. 89. Hälsingf. Skr.: Votisk gram. m. m. 2) Alfr. Gust., hist. förf., f. 1838, lekt. i Växjö 79, d. 81. Skr.: Kon. Erik XIV:s fängelse o. död (68), Om Sturemorden (77), m. m.

Ahlstrand, J. A., bibl. vid Vetakad., f. 1822 Växjö d. 95. Utg.: Hertig Fredrik af Normandie (53).

Ahmedābad, st. i ind.-brit. presid.skapet Bombay 185,889 inv.

Ahn, Frz, skolman, f. 1796 Aachen, d. 65. Infl. på realskolväsen, gm språkläroböck.

Ahnfelt, 1) Paul Gabr., präst, skriftst., f. Skåne 1803, d. 63. Skr.: Studentminnen m. m. — Hans son 2) Arvid Wolfgang, förf., f. Lund 1845, d. Khamn 90. Skr.: Verldslitteraturens hist. (74/76,bearb.), C.J.L. Almquist &c (76) m. m. — A. dessutom red. för tid skr. Ur dagens krönika (fr. 81).

Ahr, bifl. till Rhen t. v., i Rhenprov. 89 km. l.

Ahriman, hos parserna det ondas Gud, motsats till Ormusd.

Aiakos, (aj'-), myt, kon. på Aigina, e. sin död domare i underjorden.

Aias, lat. Ajax, 2 hjältar i troj. myt., A. d. lille, son till Oïleus, kon. i Lokris, o. A. d. store, s. till Telamon, kon. på Salamis, föll i raseri o. dödade sig själf.

aide de camp, (äd-dö-kang'). fr., adjutant.

Aiētes, gr. myt., kon. i Kolkis, Medeas far.

Aigeus (ajgevs'), myt., kon. i Athen, Teseus' far; efter honom »Egeiska hafvet».

Aigis'tos, son af Tyestes, ondt elem. i myt. om atriderna, med Klytemnestra, Agamemnons mördare; dödad af Orestes.

Aigospotamoi (-moj'), »getfloden» g. geogr., fl. i Trakien. Sl. 405 f. K.

aigrette, se ägrett.

aiguillette (äghijätt'), fr., snörband.

Ailan'thus, Terebinthaceæ, Kina, Japan; barkens saft till fernissa.

aimable (ämäbl), se ämabel.

Ain (äng), fl. o. depart. i Frankr.

aino, folk på Jeso o. Sakalin, 17,000. Ford. öf. hela Japan.

Aino, Joukahainens syster, förekommer i Kalevala.

Ainsworth (ēnswörth), Wm Harrison, eng. rom.-förf., f. 1805 Manchester, d. 82 Lond.

air, se är.

Aïr, oas i Sahara, 2,000 öf. haf. Hst.: Agades.

Airōlo, ort i Ticino, 1,628 inv. Gotthardstunnel.

aise (äs) fr., bekvämlighet; à son a. (a sånn-), i godt mak, i sitt ässe.

Aischā, Mohammeds gemål, Abu Bekrs dotter, förde krig mot Ali, d. 678 Medina.

Aiskīnes, gr. talare, f. 389 f. K. Athen, motståndare till Demostenes o. anhängare af Makedonien, förvist 330, d. 314 Samos.

Aiskylos (aj'-), gr. trag., f. 525 f. K., Eleusis, d. 456 Gela. 7 trag. kvar. På sv. af Palmblad, Alexanderson, Solander.

Aisne (än), fl. o. depart. i Frankr.

Aisopos (aj'-), gr. fabeldiktare i 6:e årh. f. K.

aiss, tonk., kors (#) för a.

Aistulf, longobard. kon. 749/56.

Aitōlia (Etolien), hellen, landsk. Städer: Kalklis, Kalydon, Naupaktos, Termon. 189 f. K. romerskt.

Aix (äx), 1) fr. st. vid Rhône, 30,000 inv. Ärkebisk. Källor Sl. 102 f. K. — 2) A. la Chapelle (-laschapäll), fr. namn på Aachen. — 3) A. les Bains (-läbäng), fr. st. i Savojen, 8,121 inv. Svafvelkällor.

Ajaccio (ajatt'schå), hst. på Corsica, 121,779 inv. Kurort.

à jour (-schûr) fr., för dagen; en ädelsten är infattad à j., när dess baksida är fri.

ajournēra (-schûr-), fr., uppskjuta.

ajustēra (aschyst-), fr., jämka, ordna.

Akacia, Papilionaceæ, .träd o. buskar, utbredd; af afrik. art. fås gummi arabicum, kateku, af frukt. garfämne.

akadem|ī, gr., plats vid Athen, där Platon höll föredrag för sina vänner; däraf d. akad. filos, skolan, som sönderfaller i 3 perioder. Nu högre undervisn.-anstalt l. förening af lärde män. (A. Française Par. 1635. Royal Society Lond. 1663. A. d. Wissensch. Berlin 1711. Sthm: Svenska A. 1786, Vetensk. A. 1739 &c). -isk, tillh. universitetet.

Akādien, förd. namn på Nya Skottland.

Akaia (-aj'-), g. geogr., minsta landskap i Peloponnesos. Under romarnes tid A. = hela Grekland utom Tessalien.

akaier (-aj'-), gr. folkstam, uppkallad eft. den myt. Akaios.

Akarnānien, ford. ländsk, i Hellas, nu landsk, i Grekld. Hst.: Mesolongion.

akatalek'tisk, gr., oförkortad (om vers).

Akbar (d. mycket store), binamn på Dschelāl-eddin Mohammed, mongol, kejs. i Ind., f. 1542, reg. fr. 56, d. 1605.

Akelōos, g. geogr., nu Aspropotamo, största fl. i n. Grekland.

a Kempis, se Thomas a K.

Akeron, g. geogr., fl. i Epeiros, bildade sjön Acherusia palus.

A'kershus, fästn. vid Kristiania, fr. 1200-talet.

Akiander, Matt., fin. lärd, f. 1802, d. 71.

Akība, Ben Jos., rabbin. 135 e. K. afrättad s. rebell.

Akill'es, gr. heros i troj. sagan, son till Peleus o. Tetis, dödade Hektor och sköts af Apollon i den sårbara hälen, däraf Akilleshäl, ngns svaga sida. -sena, sena, s. utgår fr. vadmuskl. o. är fäst vid hälen.

Akitōfel, kon. Davids rådgifvare 2 Sam.: 15/17.

Akjermān, st. i Bessarabien, 32,470 inv. Traktat 6⁄10 1826.

Akka, se Acre.

akolūt, gr., urspr. en biskops ledsagare, nu det högsta af de 4 lägre prästerl. gmgångstadierna i d. katol. kyrkan.

akonitīn, kem., alkaloid af olika Aconitumarter; färglös o. i allmh. amorf. Föga lösl. i vatten, lättare i alkoh., eter o. amylalkohol. Smältpkt 120°, officinell, mycket giftig.

akotyledōner, gr., bot., växter, s. vid groningen icke frambringa hjärtblad.

Akrāgas, se Agrigent.

Akrell, Karl Fr., gen., kartograf, f. 1779, d. Sthm 68.

akrobāt, gr., yrkesgymnastisk konstmakare.

Akrokorint', se Korint.

akromat|ism', gr., färglöshet, -isk, lins, ger ofärgade bilder.

akro'polis, gr., borg, fästning; Athens A.

akros'tikon, gr., »yttersta raden», dikt, hvars versraders begynnelse- l. slutbokstäfver bilda ett ord l. en mening.

akrotērion, gr., byg., gafveltinnar.

akt, handling; hufvudafdelning i ett drama; dokument.

akt, förfarande under medeltiden mot fridstörare, hvarigm de blefvo rättslösa o. fågelfria; ofta förbunden med kyrkans bann. Afkunnad af kejsaren: riksakt.

Aktaion (-taj'-), gr. myt., såg Artemis i badet, förvandlades till en hjort o. sönderslets af sina hundar.

Ak'te, g. geogr., se Atos.

akter, sjö., bakre delen af ett skepp.

aktie, andel i ett a.-bolags förmögenhet. Ofta liktydigt m. a.-bref. — Preferens-a.: a., hvarmed äro förknipp. vissa företrädesrättigh. gent emot de öfriga (stam-a.). -bolag, s. drifver affärsrörelse m. ett af delägarne tillskjutet kapital. -bref, dokument, s. utgör bevis för delägares andel i a.-bolag.

aktinier, zo, ett slags korallpolyper m. köttig kropp.

aktion, lat., handling; träffning.

akt|īv, lat., verksam; aktiva o. passiva, förmögenhet o. skulder. -or, allm. åklagare, -ualitet, filos., verklighet. Mots.: potentialitet. -uarie, vårdare af ett ämbetsverks handlingar, -uell, verklig, -ris, skådespelerska. -ör, skådespelare.

akupunktūr, lat., kir., instickn. af en nål i sjuka kroppsdelar för undersökn. l. för afföring af flytande ämnen o. luft.

Akureyri (-öj'-), st. på Islands n. kust. 1,370 inv.

akust|īk, gr., fys., läran om ljudet. -isk, hörande till ljudet.

akūt, lat., skarp, hetsig: a:a sjukd., hastigt öfvergående, oftast med feber.

akvar|ell', fr., målning, vattenfärg. -ium, lat., förvaringsrum för vattendjur o. växter.

akva|tinta, it., kopparstickn. i tuschmanér. -vit, lat., (af aqua vitæ), ett slags sädesbrännvin.

akvedukt, fr., vattenledning.

al, Alnus L. Betulaceæ, Europ., nyttj. till byggn. i vatten, barken till garfning.

à la, fr., »på samma sätt som», »i enlighet med», »liksom»; à la baisse (-bäss), o. hausse (-håss), spekulera på prisfall o. stegr. af värdepapper.

Alabāma, fl. o. stat (förk. Ala.) i Förenta st.

Alabāma, fribrytarskepp, s. und. amerik. inbördeskrig. hjälpte nordstaterna, sköts i sank 19⁄6 1864 utanf. Cherbourg.

alabas'ter, finkorn. hvit gips.

à la bonne heure (-bånnȫr), fr., välan; à la carte (-karrt) efter matsedeln.

Ala Dag, berg i turk. Armenien, 3,300 m.

aladåb, fr. à la daube, kok., kött-, l. fiskrätt, gelé; à la grecpue (-gräck), ornament af rätvinkl. brutna linjer.

Alais (alǟ), fr. st., 16,700 inv.

Alamann'i, Luigi, it. skald, f. 1495, d. 56 Amboise. Skr.: La coltivazione, lärodikter m. m.

à la mode (-mådd), fr., på modet.

Alan'der, Per Gust., hist., f. 1807, 74. Skr.: Lärokurs i sv. hist.

alāner, nomad. ryttarfolk, blandn. af sarmat. o. german., underkuf. 375 af hunnerna.

Alarcōn, Pedro Ant. de, sp. skald o. novellist, f. 1833 Guadix.

Alarcōn y Mendoza (-i-), Juan Ruiz de, sp. dram., f. 1590, d. 39. Kaktärslustsp.

Alarik, västgoternas kon., f. omkr. 376, förhärjade Grekland, sedan Italien 2 gngr, intog Rom 24⁄8 410, d. 410 Cosenza. Hans begrafn. i Busento är en saga.

alarm (af it. all'arme, till vapen), truppers plötsl. smnkallande; oro.

Alas'ka, territorium i Förenta stat. Till 1867 ryskt. 1,552,500 kv.km., 63,592 inv., 30,000 hvita o. resten indianer, eskimåer o. aleuter. Prod.: kol, koppar, järn, trä, is. på senare år betyd. guldfynd vid öfre Jukon. Hufvudort Sitka.

à la suite (-svit), fr., »till följden»; kr., (anställd vid ett regemente) utan aflöning; à la tête (-tät) fr., i täten, i spetsen för.

Alava, sp. prov., 96,000 inv. Hst. Vittoria.

alba, lat., hvit mässkjorta.

Alba, 1) öfverital. st. vid Tanaro, 13,400 inv. — 2) st. i Abruzzo, 200 inv. Hette fordom A. Fucentia.

Alba, Fern. Alvarez de Toledo, hert. af, sp. fälth. o. statsm., f. 1508, stred lyckl. i Frankr., Tyskl., Italien, 67/73 ståth. i Nederländ., grymt förfarande, eröfr. Portugal 80, d. 82 Thomar.

Albacēte, sp. st., 21,637 inv.

Alba longa, g. geogr., rom. st. vid Alban. sjön. Roms moderst. Nu Albano.

Albāni, Franc., it. mål., f. 1578 Bologna, d. där 60.

Albānien, Arnaut, land vid Adriat. o. Jon. h., 91,400 kv.km., 1 à 2 milj. inv. Berg: Kom, Schar Dag, Tomor, Grammos, Pindos, Fl.: Drin, Vojutza, Bojana. Sjöar: Okrida, Skutari, Janina. Produkt.: trä, tobak, säd, olja, ull, bomull. Städer; Durazzo, Avlona, Skutari, Akhissar, Argyro Castro, Arta, Prizrendi, Okrida, Janina.

Albāno, st. vid Alban. sjön, 8,461 inv.

Albāno, pseud. för K. A. Adlersparre.

Albany (å̄lbäni), hst. i nordamer. stat. New York v. Hudson, 93,920 inv.

Al-Batāni, arab. astron., f. omkr. 850, d. omkr. 929.

albatross', Diome'dea L., släkte af stormfåglarna på v. halfklotet.

Alberdingk-Thijm (-tejm), Jos. Alb., holl. rom.-förf., f. 1820 Amsterd., d. där 89.

Alberōni, Giulio, kardin. o. sp. min., f. 1664 vid Piacenza, d. där 52, stor i d. inre styrelsen, i d. yttre polit. intrigör, afs. 19.

Albert, Jos., fotogr., f. 1825 München, d. där 89. Albertotypi.

Albert, 1) kon. af Sachsen, son af kon. Johan, f. 1828, stred i Böhmen f. Österr., i Frank. f. Tyskland, reg. fr. 73, gemål Karola af Vasa, d. 1902. — 2) A., prins-gemål af Stor-Brit., f. 19, son till hert. Ernst I af Sachs. Kob. Gotha, drottn. Viktorias gem. 40, beskyddare af vetensk. o. konst, upphofsm. till världsutst. i London 51, d. 61 Windsor. — Hans son 3) A. Edward, se Edward VII.

Alber'ti, Leone Batt., arkit., f. 1404 Genua, d. 72 Rom. Byggde S. Francesco i Rimini, pal. Bucellai i Florens.

Alber'ti, Peter Adler, dan. polit., f. 1851, 01 justitiemin., afgick 08.

Albertīnska linjen, afkoml. af kurf. Albrekt (1485), härskade i Sachsen.

Albert Nyanza (Mwutan-) sjön, se Nilen.

Albert'us Magnus (A. af Bollstädt), f. 1193 Lauingen, d. 80 Köln, polyhistor. Doctor universalis. Skr. 1651 (21 b.)

albigen'ser, kallades katarer l. valdenser i 13:e årh. i sydl. Frankr. För mord på legaten Castelnau predikade Innocent. III korset mot dem, o. sedan rasade Arn. af Citeaux o. Sim. af Montfort mot A. 1209/29, tills de utrotades.

albīnos, lat., mskr med mjölkhvit hud, silkesart. hvitt hår, röda pupiller, se bättre i skymn. än vid dagsljus. Albinism förekommer äfven hos djur.

Al'bion, gammalt namn på Engld o. Skottld.

Al'bis, bergkedja v. Zürichsjön med topp. Uetli. Albisbrunn, bad.

Al'boin, longobardernas kon., reg. 561 i Pannonien, slog gepidkon. Kunimund, äktade hans dotter Rosamunda, eröfr. 568 öf. Italien, mörd. 573 på anstift. af sin skymfade gemål.

Albōni, Marietta, sångerska, f. 1824 Cesena, d. 94, oöfverträffad kontra-alt.

Albrekt, 1) A. af Mecklenburg, sv. kon., son af hert. A. I af Mecklenb., f. omkr. 1340, reg. fr. 64, inbördes strider, besegr. o. afs. af Margareta i sl. v. Falköp. 89, fängslad till 95, d. i kloster 1412. — 2) A. I, ty. kon., son af Rud. af Habsb., f. 1250, reg. fr. 98 kraftfullt, 1308 mörd. af sin brorson Johan o. a. vid Brugg (Schweiz). — 3) A. II, ty. kon., son af hert. A. IV af Österr., f. 1397, reg. 1438, d. 39. — 4) A. Björnen, markgr. af Brandenb., s. af Otto d. rike, f. 1100, grund. Mrk Brandenb., d. 70.

al'bum, lat., minnesbok, saml. af poesi, fotografier m. m.

albu'men, lat., ägghvita.

albumīn, lat., ägghvita, erhålles af hönsägg o. blod, använd. vid färgerier, fotogr., sockerraffinering. -at, ägghviteämne. -uri, läk., afföring af löst ägghv. ur blodet gm urinen.

Albuquerque, (-ker'ke), Affonso de, port. fälth., f. 1453, eröfr. från 1509 Goa, Malabar, Ceylon, Ormus, afsatt, d. 15 Goa.

alkāde, acal'de, i Spanien titel på förste styresmannen i städer och byar.

Alcan'tara, sp. st. 3,224 inv. -orden, stift. 1156 i sp. kriget mot morerna, andl. riddarorden.

alcarrāza, sp., poröst lerkärl, hvari vatten länge håller sig friskt.

Alceste, se Alkeste.

Alcott, (ål-), Louisa May., amer. förf., f. 1833, d. 88. Skr. öfvers. på sv.

Alcō'y, sp. st., 32,500 inv.

Alcy'one, hufvudstjärna i gruppen Plejaderna.

Aldan, bifl. t. h., till Lena, 1,867 km.

Aldebāran, stjärna af 1:a storleken i stjärnbilden Oxen.

Aldegrever (-grefer), Heinrich, mål. o. kopparstickare, f. 1502 Soest (?), d. där 62. Dürers lärjunge.

aldehȳd, kem., C₂H₄O = 44, uppstår gm destillat. af tvåfaldt kroms. kali m. alkoh. o. förtunnad svafvelsyra. Kokp. 21°, lösl. i vatten, alkoh. o. eter. Eg. v. 0,807. Använd till anilinfärg., silfverspegel, frukt-eter.

Aldenhoven (-håfen), st. i Rhenprov. 1,085 inv. Sl. 1⁄3 1793 o. 2⁄10 1794.

alderman, (å̄ld^örmenn), hos angelsachs. förman för skrå, nu medlem af magistrat. i Engld o. N.-Amerika.

Alderney (å̄ldörni), engl. kanalö. 8 kvkm. 2,000 inv.

Aldershot (å̄ldörschott), eng. st. 30,974 inv. Truppläger.

aldīner, böcker, tryckta hos Aldus Manutius (se d. o.).

Aldobrandīniska bröllopet, antik freskomåln. i Vatikanens bibliotek.

Aldridge (å̄ldridsch), Ira, fr. 1826 skådesp. (neger), f. 1805 vid Senegal, d. 67 Lodz.

Aldrovan'di, Ulisses, it. zool., f. 1522 Bologna, d. 1605. Skr.: Ornithologia (1599/03) m. m

ale (äl), eng. öl.

ālea est jac'ta, lat., »tärningen är kastad».

Alean'der, Hieron., lärd, f. 1480 Treviso, d. 1542 som kardinal, Rom. Genomdref akten mot Luther.

Alear'di, Aleardo, grefve, it. lyr. o. polit. skald, f. 1812 Verona, d. 78 där.

Alecsandri (aless-) Basil, rum. dram. o. lyr. Jassy, f. 1821 Moldau, d. 90.

Alektō, »den aldrig rastande», se furier.

Aleman, Mateo, sp. rom.-förf., f. 1550 Sevilla, d. 10 Mexico. Skr.: skälmroman. Guzman de Alfarache.

alemann'er, germ. folkförening, bildad af sveviska stammar, råkade i strid med Caracalla 211 e. K., underk. af Klodvig 496.

Alembert (alangbǟr), Jean le Rond d', fr. matemat., encyklopedist, f. 1717 Paris, d. 83. Skr.: Dynamique.

Alemtejo (alängtēchu), port. prov., 24,400 kv.km. 416,105 inv.

Alençon (alangsång), fr. st. vid Sarthe, 17,270 inv. Spetsindustri.

Alepp'o, Haleb, syr. st. vid Medelh. 127,149 inv.

alert', lat., vaksam, rask, hurtig.

Alēsia, g. geogr., hst. i Gallia Lugdunensis, eröfr. af Cæsar. Lämningar vid byn Alise.

Alessan'dria, nordital. st. v. Tanaro o. Bormida. 71,298 inv. Grundl. 1168. Fördrag 16⁄6 1168.

Aless'i, Galeasso, it. arkit., f. 1500 Perugia, d. där 72. M. Angelos lärjunge.

Aleuterna, till n. amer. territoriet Alaska hörande ögrupp fr. kap Alaska till Kamtschatka i Beringshaf. 140/150 öar, 37,840 kv.km., 2,500 inv., upptäckt af Bering 1728.

Alexand'er, 1) A. d. store (III), kon. af Makedonien, son till Filip o. Olympias, f. 356 f. K. Pella, lärjunge af Aristoteles, segrade 338 Kaironeia, reg. 336. Hellenernas öf.-befälh. mot perserna, förstörde Tebe 335, öfvergick t. Asien 334, segr. vid Granikos, 333 vid Issos, eröfr. Syrien o. Egypt. 332, grundade Alexandria, segr. 331 Gaugamela, upplöste pers. riket, inträngde i Indien 327, måste, tvingad af sin här, vända om, d. 323 Babylon. Hans fältherrar stredo om hans rike o. delade det. Hans tåg utbredde grek. kultur i v. Asien o. n. Afr. — 2) A. Sevērus, rom. kejs. 222, f. 208 Syrien, utmärkt monark, besegr. pers. 231, mördad af uppror. soldat. 235 Mainz. — 3) A. III, påfve 1159/81, motståndare till kejs. Fredr. I, förödmjukade honom o. Henr. II af England. — 4) A. VI, ovärdig påfve, fr. 1492, af sp. familjen Borgia, f. 1430 Valencia, sedeslös, girig, delade Nya världen mel. Span. o. Port., d. 1503 af gift. — 5) A. I, kejs. af Ryssl., Paul I:s son o. efterträd., f. 1777, reg. 1801, uppfostr. af Laharpe, befordr. högre kult., upphäfde lifegenskapen i Ö.-sjöprov., stred fr. 1805 mot Napol., s. dock slöt fred med honom Tilsit 07, eröfr. Finland 08, åter i ovänskap med Napol. o. förband sig 13 med Preuss. o. Österr., stift. af den hel. alliansen o. ifrare mot liberalism., undertryckte alla fria rörelser, d. 25 Taganrog. — 6) A. II, kejs. af Ryssl., s. till Nikol. I, f. 1818, reg. 55, upphäfde lifegenskap. i Ryssl. 61, reform af statsförf.; sammansvärjning o. uppror i Polen hämmade vidare reformer; A. undgick 3 attentat, men dukade under i d. 4:e 13⁄3 81 i Petersb. Gem. a) Maria af Hessen. b) Dolgorukij. — 7) A. III, d. för:s s., f. 45, reg. fr. 13⁄3 81, d. 94. Gem.: Dagmar af Danm. — 8) A. Karadjordjevitsch, furste af Serbien, f. 1806, vald 43, afsatt 58. — 9) A. I, kon. af Serbien, f. 1876, reg. fr. 89, 1900 förmäld m. änkan Draga Maschin; konungaparet mördades 1903.

Alexan'der af Hales (-hēls), Doctor irrefragabilis, tillämpade de aristot. tankeformerna på de kristn. dogmerna, lärde fr. 1222 som franciskan i Paris, d. 1245. Skr.: Summa universæ theologiæ.

Alexan'der Nev'sky, ry. storfurste, fr. 1247 i Novgorod, 52 i Vladimir, f. 20, d. 63, förklarad helig, slog svenskarne vid Neva 40.

Alexander-sagan, dess hjälte A. d. store. Källa: Pseudo-Kallistenes (200 e. K.). Ofta poetiskt behandl., af Lamprecht o. a. (Däraf namnet på versslaget alexandrin).

Alexandertåget, relieffris af Thorvaldsen.

Alexandrette, Iskanderun, turk. st. i Syr. vid A.-viken, 1,500 inv. Grund. 333 f. K.

Alexandrīa, egypt. st. vid Medelh. Grund. 332 f. K. af Alex. d. store, ford. 1 miljon inv., nu 319,766, hvaraf 50,000 europ.; hamn, fyrtorn (Faros). Mahmudiekanalen. Export: bomull, skidfrukt, lin, hampa, indigo, socker, gummi, opium, ull, droger. Import: siden, kläder, läder. 640 intogs A. af Amru. Besatt af fransm. 1778/01. 1882 bombard. af engelsm., lagdt i aska af egypt.

alexandrīn, jamb. vers m. 6 fötter, cesur i midten, vanl. parvis manl. el. kvinnl. med slutrim.

alexandrinska bibelöfversättningen, se Septuaginta.

alexandrinska biblioteket, d. berömdaste boksaml. i forntiden, grundl. af Ptolemaios Filadelfos, 700,000 bd, förstördt af kristna und. ärkebisk. Theophil 391.

alexandrinska skolan, blomstrade is. i 3:e årh., befattade sig is. med den gr. litteraturen, sökte gifva krist.-dom. en vetenskapl. grundval.

alexandrinska tidsåldern, tiden för den gr. litteraturens blomstr. i Orienten (efter Alex. d. st.), is. i Alexandria (Egypten) und. Ptolemaierna 323/30 f. K., hade sin efterblomstr. ända tills Egypten eröfrades af araberna 30 f.K. till 640 e. K. Skaldekonst. und. A. t. är korrekt, men utan poesi, betydande matematik, astron., kritik, dialektik. Betyd.: Arkimedes, Eratostenes, Aristofanes fr. Byzantion, Zoilos. I filos. härskade neoplatonismen.

Alexandrōpol, ry. st. i Transkaukasien, 32,018 inv.

Alexan'drovsk, 1) rysk fästn. vid Dnjepr., 24,196 inv., 2) hamnst. Öst-Sibirien, vid Kolabukten, grundl. 1895. Zool. station.

Alexēl, 1) A. Mikajlovitsch, ry. tsar, f. 1629, reg. 45, utvidgade riket i väster o. fullbordade Sibiriens eröfr., d. 76, fader till Peter d. st. — 2) A. Petrovitsch, son till Peter d. st., f. 1690 Moskva, motarbetade sin fars reformer, flydde, hemlockades o. dog. 1718 i fängelse.

Alex'ios I Komnēnos, byzant. kejs., f. 1048 Konstantinopel, stred mot seldschukerna, kom i konflikt med korsfararne, d. 18.

alfa (A, α), 1:a bokst. i gr. alfab.; bildl., början.

alfabet, saml. af ett språks bokstäfver; namnet af alfa o. beta, första gr. bokst. Öfver 400 a.

Alf Alreksson, kon. af Yngl.-ätten.

Alfeios (-fej'-), g. geogr., Alfeo, största pelopon. fl., mynnar ut i Jon. haf. Sträckvis underjordisk.

alfer, fornnord. myt., ett slags goda naturväsen.

Alfiēri, Vittorio, grefve, it. dramat., f. 1749 Asti, d. 1803 Florens. Arb. 5/15, 22 bd.

Alfons, 1) A. I (Affonso), förste kon. af Portugal, fr. 1139, son af Henrik af Burgund, f. 1110, besegrade morerna 39 vid Ourique, fastställde riksförfattn. i Lamego 43, d. 85. — 2) A. V. afrikanen, kon. af Portugal 1438/81, eröfr. Tanger o. Kastilien, men afstod från det sistnämda. — 3) A. X, d. vice, kon. af Kastilien, f. 1226, reg. fr. 52, 57 vald till tysk kon., 82 fördrifven af sin son Sancho, d. 84 Sevilla. Verkade för lagstift. o. astron. (Alfons. tabellerna), — 4) A. XII (Alfonso), kon. af Spanien fr. 1874, son till Isabella II, f. 57, d. 85. Gjorde slut på Carlistuppr. 76. — 5) A. XIII, kon. af Spanien, d. förres son, f. efter faderns död 86, myndig sed. 02.

Alfred d. store, kon. af England, son till Ethelwolf, f. 849, förenade hela England, besegrades först af danskarne, men slog dem sedan i grund 893, inrättade skolor, d. 901.

alfūrer, holl. namn på inv. på Celebes o. Molukkerna. Äfven Harafora.

Algar'di, Aless., bildh., f. 1602 Bologna, d. 54.

Algar've, (Algarbien), port. provins, 4,858 kv.km., 255,191 inv. Fordom själfst. kon.-rike, hst. Faro.

Algau, bai. landsdel mellan Rhen o. Lech. A.-alperna, v. delen af Tyrolalp.

al'gebra, mat., läran om bokstafsräkn. samt om ekvationer o. de allm. matem. funktionerna.

Algecīras, hamnst. i sp. prov. Cadiz, vid Gibraltarviken, 12,778 inv. Sjöslag 6⁄7 och 12⁄7 1801.

Algēnib, klaraste stjärnan i Perseus.

alger, Algæ, växtsläkte af kryptogamerna, en- l. flercelliga, mikroskopiskt små l. mycket stora, klorofyllhalt., vanligast i vatten förekommande växter, klot-, fjäder-, blad-, busk- l. trädformiga, ej parasitiska. Fortplantn. gm celldeln.

Algeriet, (-scher-), fr. prov., N. Afrika, vid Medelh., 890,000 kv. km., 4,801,475 inv., 162,000 främlingar. Prod.: järn, koppar, bly, zink, silfver, vin, oliver, kastanjer, silke, säd, ull, boskap, tobak, kork, hudar, grönsaker. 3 departem.: Algier, Oran, Constantine. Hst. Algier. St.: Tlemsen, Oran, Constantine, Blidah. Berg: Lilla Atlas, Aurês. Fl.: Vad el Kebir. Buberak, Tafna, Seybouse, Mafrag. I norr slätten Metidschah, mycket fruktbar. — A. rom. prov. med 33 städer. Infall af vandalerna, arab. grundl. små riken. 1520 turk. korsartåg. 1708 A. oberoende af Turkiet. Dejer härskare. Soldatrepubl. Strid m. europ. stater. 1830 eröfr. af Frankr. efter segern öfver Abd el- Kader (se d. o.).

Algier (-schīr), Alger, Algeriets hst., vid Medelh., 97,400 inv. Citadell, klim. kurort, grundl. 935.

Algōa-bay (-bǟ), hafsvik vid Kaplandets s. ö.-kust.

Algōl, föränderl. stjärna i Perseus.

algon'kin, n. amer. indianstammar; numera de flesta utdöda.

alguacīl, sp., rättstjänare.

Alham'bra, ford. morernas kalifborg (nu citadell) vid Granada. Uppbyggdt 1213/1338. De skönaste minnesmärken af arab. byggnadsk. i Europa.

alhidād, arab., fys., rörlig del på vinkelinstrument.

Ali, pascha af Janina, f. 1741 i Albanien, 87 pascha af Trikala, 03 öfverståth. i Albanien. Mörd. 22.

ālias, lat., annars, eljest.

a'libi, lat., bevisa sitt a., styrka, att en anklagad vid brottets begående varit annanstädes (alibi).

Alican'te, sp. st. vid Medelh., 50,142 inv. Vin.

Alighiēri, se Dante.

alikvōt, lat., tal, s. utan rest delar ett annat tal. Mots. alikvant. -toner, bitoner, s. höras jämte grundtonen, när denna anslås.

Alin, Osk., f. 1846, d. 1900, universitetslärare, hist. förf., politiker. Särskildt känd som grundläggare af den s. k. »Alinska skolan».

a līnea, lat., i tryck o. skrift ny rad, afdeln.

Alingsås, st. i Älfsborgs län vid Mjörn, 4,684 (08) inv., grundl. 1611. 1:a sv. fabriker anlagda här af J. Alströmer.

alizarīn, (C₁₄ H₈ O₄ = 240), färgämne af krapproten, framst. artific. ur stenkolstjärans antracen. Användes till rödfärgning.

alka, Alca, arktisk sjöfågel af gumpfotingarna.

Alkaios, (-aj'-) gr. lyriker, omkr. 610 f. K., Horatius’ förebild (alkaisk vers).

alkal|ier, oxider o. oxidhydrater till kalium, natrium, ammonium, kalcium, barium, strontium, magnesium. -oider, växtbaser, kväfvehalt. ämnen.

Alkāmenes, bildh., omkr. 450/400 f. K., Feidias’ lärjunge. Gudabilder. Af hans verk intet kvar.

alkemī, 1) till 17:e årh. = kemi 2) konsten att förvandla oädla metaller till ädla. Denna konst erhöll sitt namn af araberna, som lärde den af alexandrinska greker. Dess grundläggare enl. sägen Hermes Trismegistos (1900 [?] f. K.). Lära: alla metaller äro smnsatta af 2 ämnen: kvicksilfver o. svafvel; de oädla metallerna blott sjukl. tillstånd hos de ädla, s. upphäfves gm »de vises sten». Den sistnämnda skulle ock tillförsäkra dess ägare (adepter) evigt lif.

Alkes'tis, (lat. Alceste) gr. myt., Pelias’ dotter, Admetos’ gemål, gick i döden för att rädda denne.

Alkibi'ades, gr. fälth. o. statsm., f. 450 f. K. i Athen, själfull, men utsväfv. och ärelyst., anstiftade 415 tåget mot Sicilien, måste fly med anledn. af Hermesprocessen, arbetade i Sparta emot, hos perserna för Athen, 411 återkallad, segrade 410 Kyzikos, 407 ånyo landsförvist, 404 mördad i Frygien.

alkmaionīderna, athen. familj, förvisades 612 f. K. för mordet på Kylons anhäng., men bidrogo till pisistratidernas störtande 510.

Alkmān, gr. lyr. omkr. 672 f. K.

Alkmēne, gr. myt., gemål till Amfitryon o. Herakles moder.

al'kohol, arab., C₂ H₅ OH = 46, erh. gm sockerhalt. ämnens jäsn. Färglös vätska, brinner med blek-blå låga o. är hygroskopisk. Eg. vikt 0,8002, kokp. 78°. Lösl. i vatten o. eter. Användn. s. lösn.-medel, till drycker, i d. kem. industr.

alkoholism, läk., sjukl. tillst. gm kroniskt missbruk af alkohol, vanl. framkallad gm brännvin. Yttrar sig i kron. magkatarr, lefverförstoring l. -förkrympning, njurinflammation, fettvandl i hjärtat, förändr. i kärlväggarna is. i hjärnan, kronisk hjärnhinneinflammation. Därtill allm rubbn. i matsmältn.-org., sjuklighet o. ej sällan sinnessjukdom, hvilken antingen uppträder akut, ss. delirium tremens, l. kroniskt.

alkorān, se koran.

alkōv, sp., till sängplats afsedd sido fördjupn. i ett rum.

Alkuīn, Karl d. stores lärde vän, f. 735 York, 82 kallad till Frankr., grundl. skolor, 96 abbot i Tours, d. där 804.

alla brēve, it., tonk., ex. hela noter spelas s. halfva, halfva s. fjärdedelar o. s. v. (Beteckning 2⁄1).

Allāh, arab., muhammedanernas namn på Gud.

Allahabād, ostind. st. vid Ganges o. Djamna, 172,032 inv., 1765 brit.

allé, fr., trädgång.

allegāt, lat., hand., bestyrkande bilaga till en räkenskapspost.

Alleghany-bergen (älligänn'i-) l. Appalacherna, i ö. del. af Förent. stat. 2,200 km. l., 200 till 300 km. br., 2,000 m. h., järnmalm, serpentin, zinkmalm, guld, kopparmalm, kol, petroleum. Högsta topp: Black Dome 2,044 m.

allegorī, gr., framställn. af ett föremål genom ett annat liknande.

allegrett'o, it-, tonk., täml. lifligt.

Allēgri, 1) Greg., andl. komp., f. 1580 Rom, d. där 1652 s. kapellsångare. Miserere. — 2) Ant., se Corregio.

allēgro, it., tonk., lifligt; a. assai, mycket hastigt; a. ma non troppo, icke allt för fort; a. vivace (-'tje) ytterst lifligt.

allemande (-mangd), fr., tonk., hufvuddel i en »suite» i 4⁄4 takt; runddans i 2⁄4 o. 3⁄4 t.

Allen, 1) K. Ferd., hist. förf., f. 1811, Köpenh., d. där 71. Skrift i dansk o. nord. historia. — 2) Grant, eng. naturf., f. 1848 i Canada, d. 99 i Surrey; ifrig darwinist.

All'er, bifl. t. v. till Weser, 162 km. Mynning vid Verden.

allez, (allē) fr., gån! bort!

Alliance israélite universelle (alliangs’ israelīt yniversäll’), internat. förening till främj. af judarnes intressen, stiftad 1860 Paris.

allians (-angs'), fr., förening; förbd mell. stater för polit ändamål Defensiv a., förbd till försvar, offensiv a., förbd till angrepp.

Alliēr (-ē), fr. depart. o. flod.

alliēra sig med, ingå förbund med.

alligationsräkning, mat., blandningsräkning.

alligātor, se krokodil.

alliteration, lat., bokstafsrim, upprepande af likljud. konson. i börj. af ord och stafvelser. Äldsta fornnord. rimform (Ex. Sitter i högen högättad höfding).

allo° = allegro.

allōbroger, kelt. bergfolk i Gallien, underkuf. af Q. Fab. Max. 121 f. K.

allōd, fri ärftl. egendom, -ialjord, odaljord.

allongeperuk (allångsch'-), p. med långt nedhängande lockar.

allons (-lån^g') fr., låtom oss gå! framåt! välan!

allo|patī, gr., den vanl. läkekonsten (enl. Hahnemann) i motsats till homöopati. -tropī, gr., egendoml. hos vissa kroppar att uppträda med olika egensk., t. ex. kol ss. vanl. kol, grafit o. diamant.

allra heligaste, innersta rummet i det jud. templet, s. blott öfversteprästen en gång om året beträdde på den stora försoningsdagen.

all right (ål rajt), eng., välan, rätt så, godt.

Allshärjarting, allm. ting i Sverige under forntiden.

Allston (ålstn), Washington, amerik. mål. o. skald, f. 1779 vid Georgetown, d. 43 Cambridge (Amer.)

allu|dera, lat., syfta på. -sion, hänsyftning.

allūvium, yngsta geolog. period., hafs- o. sötvattensbildn. und. hist. tid, t. ex. torfmossar, korallöar.

alm, Ulmus L., Ulmaceæ, flera arter. Lämnar bränsle o. virke, bast.

Alma, fl. på Krim. Slag 20—21⁄9 1854.

Almadēn, sp. st. 7,413 inv. Kvicksilfver.

Almagest', astron. arb. af Ptolemaios (2:a årh.) i Alexandria.

Almāgro, Diego d’, funnen s. barn vid st. A. i Span. 1475, deltog i Perus eröfr. m. Pizarro, s. dock, sedan A. eröfr. Chile 36, efter utbruten fiendskap lät fängsla o. strypa A. 38.

alma māter, lat., »hulda moder», hedersnamn för universitet.

Almanach de Gotha (almanā d^ö gå̄ta) fr., en 1763 grundad, i Gotha utg. kalender.

al'manack, astron. kalender öfver årets dagar, veckor o. månader vanl. i förening med upplysn. af prakt. o. underhåll. innehåll. 1:a sv. a. 1540 Uppsala.

Alman'sa, sp. st., 10,112 inv. Sl. 1707.

al mar'co, it., efter vikt; köpa mynt a. m. = efter deras metallvärde.

Almare-Stäke, säteri i Uppsala l., ford. befäst slott o. ärkebisk:s säte, raseradt 1517.

Alma-Tad'ema, Sir Laurens, mål., London, f. 1836 Dronrijp, Friesland, Framställn. ur klassiska lifvet. Hustru: Laura, genremål.

Almēida, port. stad, 1,900 inv.

Almēida, don Franc. de, port. fälth., 1505 1:e vicekon. i Ostind., eröfr. Malakka, stupade 10 i Afrika. Hans son Lourenço upptäckte Malediverna o. Madagaskar, d. 1507 i sjösl. mot egyptierna.

Almēida-Garett', João Baptista, port. skald o. polit., f. 1799, d. 45 Lissabon. Saml. arb. 54/71, 23 bd.

Almén, Aug. Teod., vetenskapsman, f. 1833, general-dir. i medicinalstyr. 83/98, d. 03. Skr.: Hur bör ett dricksvattens godhet bedömas? m. m.

Almerīa, sp. st. v. Medelh. 47,326 inv., mineralkällor.

Almlöf, 1) Nils Vilh., skådesp., f. Sthm 1799, d. 75. — Hans son 2) Karl And. Knut, skådesp., f. Sthm 29, d. 99 vid Gripsholm. — Dennes hustru 3) Hedv. Krist. Elisab. (f. Deland), skådesp., f. Örebro 31, d. 82.

Almon'te, Juan, mexik. general, f. 1804, gynnade fransmännens inblandn. i hans lands angelägenh., af Maximilian utn. till riksföreståndare, d. 69 Paris.

almoravīder, mor. sekt., fanatici, härskade i Marokko, s. de grundlade 1070, eröfr. Span. 86 till stor del, dukade dock under för de ännu mer fanat. almohaderna, s. fördrefvos ur Span. af de kristne 1212.

Almquist, 1) Karl Jon. Ludv., förf., f. 1793 Sthm, rektor där, flydde 51 misstänkt för mordförsök till N. Amer., bodde sedan und. namn Westermann i Bremen, d. där 66. Skr. novellsaml. Törnrosens bok, därtill en mängd romaner, folkskr., skolböcker. — 2) Gust. Fridolf, halfbror till föreg., ämbetsman, f. 14, gen.-dir. i fångvårdsstyr. 67/85, d. 86.

almūd, sp. o. port. rymdmått för flytande varor. Innehåller efter vätskans art 16/25,37 lit.

Alnarp, landtbr.-instit. i Malmöhus l.

aloë, artrikt växtsl. fr. S. Afr., Arab., V. o. O. Ind., Liliaceæ, köttiga växt., prydnadsv. Afförande medel.

aloīderna, Otos o. Efialtes, Poseidons jättelika söner.

alopecī, gr., hårförlust på grund af svampbildn.

Alp (Schwäbische, Rauhe A.), berg i Tyskl. mel. Donau o. Neckar. Högsta topp Oberhohenberg, 1,030 m.

alpāka, s.-amer. lamadjur, af hvars ull a.-tyg tillverkas.

al pāri, it., af lika myntvärde, kurs.

Alpenglühen, ty., rödt sken på alpspetsarna eft. solnedgången.

Alperna, d. högsta o. vidsträcktaste bergsystem i Europa, 176,000 kv.-km. yta. 3 del.: V.-, M.- o. Ö. A. Kedjor: Hafs., kottiska, grajiska, penninska, lepontiska, rætiska o. tyrol., noriska, karniska, juliska l. Karst. Toppar: M. Viso 3,836 m., Arsines 4,103 m., M. Cenis 2,069 m., M. Blanc 4,812 m., Matterhorn 4,482 m., M. Rosa 4,638 m., Finsteraarhorn 4,275 m., Jungfrau 4,167 m., Bernina 4.050 m., Gr. Glockner 3,974 m., Ortles 3,905 m. Pass (däraf 7 järnbanor o. 18 farbara vägar): de Genèvre, Mont Cenis, Lilla S:t Bernhard, S.t Gotth., St. S:t Bernhard, Simplon, Splügen, Brenner, Semmering.

alpföreningar, fören., s. gjort till sin uppgift att undersöka a. i topogr. o. fys.-geogr. hänseende.

Alrek, kon. af Yngl.-ätten, samkon. med Erik.

alrūner, visa kvinnor hos de gamla germanerna.

Als, preus. ö i Östersjön, 312 kv.-km., 25,000 inv., slag 29⁄6 1864.

al segno (-senn'jo), it., tonk., »till tecknet», betyder, att musiksatsen omtages till ett visst tecken.

Alsnö-stadgan, utfärd. af Magnus Ladulås 1280, innehöll förbud mot våldgästn., stadfäste Birger Jarls edsörelagar o. gaf skattefrihet åt en hvar, s. åtoge sig russtjänst.

Alströmer, Jonas, f. 1685 i Alingsås, d. 1761, reste i Tyskl., Holld, Engld, Frankr., gjorde 1726 d. första sv. industriella anläggn. i Alingsås.

alt, contr’ alto, haute contre, tonk., djupare goss- o. fruntimmersröst (fr. g—tvåstrukn. e).

Altāi, berg i Hög-Asien, 1,447 km. l. Utbredn.: 429,200 kv.km. Sajanska kedjan, Tangnu. Högsta topp: Munku Sardik 3,473 m. Guld, silfver, bly, zink, järn, porfyr, jaspis, marmor.

altaiska språken o. folken i n. Asien o. Europa: härstamn. fr. Altai, 5 familjer: tungus., mongol., turk., samojed., finska.

altān, it., af gallerverk omgifven liten utbyggn. från ett hus.

altar, lat., ursprl. offerbord; i den kristna kyrkan nattvardsbord.

Altdorf, se Altorf.

Altdorfer, Albr., mål., kopparst., arkit., f. omkr. 1480 vid Landshut, d. 38 i Regensburg.

al tem'po, it., tonk., åter i takt.

Al'ten, del af n. Finnmarken omkr. A.-fjord. o. A.-älf.

Altenburg, hst. i Sachsen.-A. 37,110 inv. Slott, gymnas., seminarium.

al'ter, lat., den andre; a. ego, andra jag, ställföreträdare; a:a pars, andra delen; motpartiet. -ation, förskräckelse, -era, förskräcka. -nativ, omväxlande, skiftande, turvis skeende; subst., val mel. två ting. -natvinklar, mat., vinklar som uppkomma vid en linjes skärn. med 2 andra linjer o. som ligga på hvarsin sida om den skärande linjen, -nera, omväxla.

altesse (-täss'), fr., höghet (titel).

Althæa, malva, Malvaceæ, 2-år. växter m. blom. af olika färg, den svarta till färgn. af vin.

altin, ry. kopparmynt = 3 kopek = 9 öre.

Altmark, 1) fr. 1815 del af prov. Sachsen, 4,515 kv.km., 200,000 inv. — 2) Kyrkby nära Stuhm, 16⁄9 1629 stillest. mel. Sverige o. Polen.

Altmühl, bifl. till Donau t. v., i Baiern, 195 km.

Al'tona, st. i Schlesv.-Holstein vid Elbe nära Hamburg 173,000 inv. 1713 brändt af Stenbock.

Altorf, Altdorf, hufvudort i Uri, 3,147 inv. Tell.

Altranstädt, by i prov. Sachsen, 774 inv. Fred 14⁄9 1706.

alumināt, förening af lerjord m baser.

alumīnium, kem., Al = 27,5, metallen i alun, hvit som silfver, eg. v. 2,56. Smältp. 600°, lösl. i syror o. kalilut, framställes fabriksmässigt. Tekniskt viktig. Användes till kokkärl, nycklar, instrument m. m.

alumn', lat., skyddsling.

alun, fören. af svafvelsyrad lerjord med svafvels. kali, i st. f. hkt äfven natrium, rubidium, barium o. ammonium, o. i st. f. lerjord järn, mangan o. krom kunna ingå. Svafvelsyran kan ersättas af selen-, mangan- o. kromsyra. A.-salter äro alltid isomorfa; nyttjas till garfning, rening (vatten), limning (papper), betning (tyger). -jord, med bitumen o. svafvelkis blandad lera, till a.-beredn. -skiffer, kol- o. svafvelkishalt. lerskiffer. -sten, fören. af svafvelsyradt kali o. svafvels. lerjord; af vulkaniskt ursprung. Till a.-beredn.

Alunn'o, eg. Niccolo di Libratore, mål. af umbr. skolan, f. omkr. 1430, d. 1502 Foligno.

Alūta, bifl. till Donau t. v., 556 km.

Alvastra, ford. kloster i Östergötl. nära Omberg, nu ruiner.

alveōl, lat., hålighet, t. ex. den, hvari tanden sitter.

Am, kem. tecken för ammonium (NH₄).

A. M., förk för artium magister, anno mundi, ante meridiem.

Amadēo, Giov. Ant., bildh. o. arkitekt, f. 1447 vid Pavia, d. 22 Milano. Grafvård öfver Colleonis dotter Medea.

Amadēus, 1) A. VIII, hert. af Savojen 1410, f. 1383, abdik. 1434, eremit, 39 gm koncil. i Basel motpåfve ss. Felix V, abdik. 49, d. 51 Genève. — 2) A. Ferd. Maria, hert. af Aosta, kon. Viktor Emanuel II:s 2:e son, f. 1845, gift 67 m. Maria af Cisterna (d. 76), 70/73 kon. af Spanien, abdik. o. återvände till Italien, d. 90.

A'madis-romaner, sp. medeltidsrom. (benämnda efter A. de Gaula), s. författades 1370 af Vasco de Lobéira fr. Oporto på port. spr. En sp. bearbetn. af A. utgaf Garcia Ordonez de Montalvo i slutet af 15:e årh. Otaliga gngr bearb., öfvers., fortsatt. Afslutad gm Gilbert Saunier Duverdiers samling.

Amāger, dan. ö i Öresund midt emot Köpenh. 19,728 inv.

Amalasun'ta, ö.-goternas drottning, Teodorik d. stores dotter, fr. 526 reg. för sin son Atalarik, 534 mördad af sin gemål Teodahad.

amalekīter, gammalt arab. folk i öknen s. v. om Döda hafvet.

amāler, goternas förnämsta furstesläkt.

Amal'fi, it. st. vid Salernoviken. 6,681 inv.

amalgām, gr., kvicksilfv.-legering. -ering, metalls blandn. med kvicksilfver.

Amalia, 1) Anna, hertigin. af S. Weimar, dotter till Karl af Braunschweig, f. 1739, 58 änka efter hert. Ernst Aug, förmyndare för sin son Karl Aug., d. 07. — 2) Marie A. Fredr. Aug., hertigin. af Sachsen, f. 1817, d. 70 Pillnitz. Skr.: dramer und. pseud. A. Heiter.

Amalteia, (-tej'-) gr. myt., nymf, s. uppfödde Zeus med mjölk af en get.

amant (an^g'), fr., älskare.

amanuens', lat., medhjälpare.

Amarant'-orden, en sällskapsorden i Sthm m. fl. städer (stift. 1760).

Amarapūra, ford. hst. i kon.-riket Birma. 7,000 inv. Nu förfallen.

Amāsis (Amosis), 1) A. I, 1684/59 f. K. — 2) A. II, kon. af Egypten 570/26 f. K., gynnade hellenerna, vän till Polykrates på Samos.

amasōner, gr. myt., krigiska kvinnor vid Svarta hafvet, i Skytien o. Afrika, enl. sägen med vänstra bröstet bortbrändt.

Amasōnfloden, Rio das Amazonas, Marañon, fl. i S.-Amerika, uppr. på Anderna, utfaller i Atlant. hafvet, 5,500 km. Område 7,160,000 kv.km. Bifl. t. h.: Ucayali, Purus, Madeira, Tapajos, Xingu, Tocantins; t. v.: Japura, Rio Negro. A. upptäckt 1499.

Amāti, cremonensisk violfabrikant-familj fr. 1560; is. berömd Niccolò, d. 1684.

amatȫr, fr., konstälskare.

amaurōs, gr., läk., svart starr.

ambāges, lat., omsvep.

ambarvālier, gammalrom. fest till Ceres’ ära.

ambassād, fr., diplom. beskickn. af högsta rang. -ör, dipl. sändeb. af högsta rang.

ambiti|on, lat., ärelystnad, hederskänsla, -ös, ärelysten.

amblyopī, gr., läk., svagsynthet.

Amboīna, nederl. ö bland Molukkerna, 997 kv.km., 35,000 inv. Hst. A. 9,000 inv. Kryddor.

ambra, grå a., konkrement i tarmarna på den sjuka spermacetihvalen; afsöndringarna flytande på hafvet. Parfym.

Ambrak'ia, g. geogr., hst. i Epeiros. Nu st. Arta.

ambrōsia, gr., gudaspis.

ambrosianska biblioteket, grundl. 1602 i Milano af ärkebisk. Federico Borromeo, 90,000 bd, 15,000 handskrifter.

Ambrōsius, den helige, kyrkofader, f. 340 Trier, 374 bisk. i Milano, d. 397, Bannlyste Theodosius för grymhet. A. uppgifves falskligen ss. förf. till Ambrosianska lofsången (Te Deum laudamus).

ambulans', lat., rörl. fältlasarett.

ambulatōrisk, lat., kringvandrande.

Amelungar, se Amaler.

amen, hebr., visserligen; slutformel för böner.

amendemang', fr., eg. förbättring, ändring i ett förslag.

Amenēmha III, kon. i Egypten 2221/2179 f. K., på gr. kallad Moiris, lät gräfva en sjö med detta namn.

american bar, (amerr'ikan-) eng., finare utskänkningslokal, där utskänkn. sker vid disken.

Amerīgo Vespucci (-putt'ji), geogr., f. 1451 Florens, företog fr. 99 sjöfärder till Amerika, s. i följd af hans utförl. berättelser på föranstaltande af bokhandl. Martin Waltzemüller fr. S:t Dié uppkallades efter honom; d. 1512 Sevilla.

Amērika, »nya världen», benämnd eft. Amerigo Vespucci, 38,334,100 kv.km., 123,4 mill. inv. 3 delar: N.-, Central-, S.-A. Berg: Rocky Mountains, Sierra Nevada, Alleghany, Sierra Madre, Anderna, brasil. bergen. Toppar: Schönwetter, Elias, Hooker, Brown, Fremont, Shasta, Whitney, Black Dome, Orizaba, Colima, Popocatepetl, Antisana, Chimborazo, Cotopaxi, Illampu, Aconcagua, Villarica, Itacolumi. Floder: Mackenzie, St. Lawrence, Hudson, Delaware, Mississippi, Rio grande, Colorado, Columbia, Magdalena, Orinoco, Amazonas, Rio Colorado, La Plata. Sjöar: St. björn-, St. slaf-, Athapasca, Wollaston, Winnipeg, Manitoba, Öfre, Michigan, Huron, Erie, Ontario, Champlain, Stora salt-, Nicaragua, Titicaca. Öar: N.-Foundld, Anticosti, Cap Breton, Bahama, Antillerna, Bermudas, Falkld, Eldsld, Aleuterna, drottn. Charlotte, Vancouver, Galapagos, Chincas, Grönld, Baffinsld, Southampton, Bathurst, Melville, Banks, Prins Albert, Prins Wales, kon. Williamsld. Stater: Unionen, Mexico, Guatemala, Honduras, S. Salvador, Nicaragua, Costarica, Haiti, San Domingo, Nya Granada, Venezuela, Brasil, Uruguay, Paraguay, Argentina, Chile, Bolivia, Peru, Ecuador. Befolkn.: eskimåer, indian., europ., negrer, mestis., mulatt., zambos, indier, japan., kines. Flora: bomull, sockerrör, tobak, agave, kaktus, palm, koträdet, kakao, kampeschträdet, febergummiträdet. Fauna: säl, pälsdjur, hval, ren, isbjörn, myskdjur, lämmel, buffel, piggsvin, bäfver, tvättbjörn, pungdjur, puma, bälta, boaorm, apa, tapir, lama, struts, kondor, kolibri. Upptäcktshist. o. expedit.: 982 Grönland af Erik Röde. 12⁄10 1492 uppt. Colombo Guanahani, senare Cuba, Haiti, Dominica, Marie Galante, Guadeloupe, Antigua, Puertorico. 1497 uppt. Caboto N.-Foundld, Labrador, 1498 Colombo vid Orinoco. 1500 Cabral i Brasil. 1519 Cortez i Mexico. 1520 Magelhães i det efter honom uppkallade sundet. 1526 Pizarro i Peru. 1533 Cartier i Canada, Almagro i Chile. 1585 Davis på Grönld. 1611 Baffins i B.-bay, 1799/1803 Humboldt i S.-Am., 45 Franklins sista resa. Nordpolsexpedit. af Rae, M’Clure, Kane, M'Clintock, Hall. 65/66 Agassiz vid Amazonas. 71/72 Wheeler i Nevada o. Arizona. 68/76 Reiss i S. Am. 78/80 sista Franklinuppsökandet under Schwatka. 81/82 bröderna Krause i Alaska. 84 Töppen i S. Am. Hesse-Wartegg i N. Am. (Se de särsk. delarna af A.).

Amersfoort, holl. st., 19,089 inv.

a meta, it., till hälften, för gemensam räkn.

ametist', gr. min., violblå kvarts.

ameublement (amöblman^g'), fr., möbler.

amfibier, gr., zo., kallblodiga ryggradsdjur m. fullst. blodomlopp, andas som ungar m. gälar, därefter m. lungor, lefva omväxlande i vatten o. på land samt utveckla sig gm förvandl. Ordningar: Stjärtlösa a., Amera, Stjärt-a., Urodela, Mask-a., Gymnophiona.

amfi'brakys, gr., 3-stafvig versfot _︶ — _︶.

amfiktyōniska förbundet, förbund mellan flera stammar i forna Grekld till vård om gemensam helgedom o. till polit. förhandl. mellan bundsförvanter. Mest betydande det i Delfoi.

amfi'macer, gr., 3-stafvig versfot — _︶ —.

Amfīon, gr. myt., sångare, Niobes make.

Amfip'olis, g. geogr., st. i Makedonien, slag 422 f. K.

Amfiss'a, g. geogr., st. i Lokris.

amfiteāter, hos romarne en byggnad för fäktarspel o. djurstrider, oval l. rund; nu en med stigande bänkrader försedd del af teatersalongen.

Amfitrīte, gr. myt., Poseidons maka.

Amfitryon, gr. myt., kon. i Tiryns; af Plautus, Molière, Kleist framställd som typen för en bedragen äkta man.

am'fora, antikt urnformigt lerkrus. Äfven våtvarumått.

Amhāra, mellersta delen af Abessinien.

amī, fr., vän; äfv. namn på ett slags ytterhalsduk.

Amīci (-tji), Giov. Batt., astron., f. 1784, d. 63 s. dir. vid observat. i Florens. Förbättr. opt. instr.

Amiens (-än^g'), fr. st. i Picardie vid Somme, 90,758 inv. Fred 27⁄3 1802. Slag 27⁄11 70.

Aminoff, Joh. Fredr., politiker, f. 1756 Finld, gunstl. hos Gust. III, för deltag. i Armfelts smnsvärjn. (93) lifdömd, benådad, grefve 19, d. 42.

amirāl, arab., högsta milit. sjömansvärdigh., chef för flottan.

Ammanāti, Bart., bildh. o. arkit., f. 1511 Florens, d. 92 där.

Amm'on, Amon, egyptiernas Jupiter, afbildad med vädurshorn.

ammonīacum, farm., gummiharts, asiat., Umbelliferæ. Till läkem. o. porslinskitt.

ammōniak, kem., NH₃ = 17. Beredes gm upphettn. af ammoniumsalter m. kalk l. alkalier. Färglös gas m. högst stinkande lukt o. starkt alkalisk. Vid 7 atmosf. tryck o. —40° blir a. flytande. Lösn. af a. i vatten (kaustik a.) har vidsträckt användn. i tekniken o. farmacien.

ammonīter, ammonshorn, utdöd fam. af cefalopoder.

ammōnium, kem., NH₄, ej kändt i fritt tillst., positiva radikalen i ammoniaksalter.

ammonshorn, se ammoniter.

ammunition, lat., krigsförnödenheter.

amnesī, gr., minnesslöhet.

amnestī, gr., allm. benådn. för statsförbrytelser.

a moll, tonk., tonart, s. har a till grundton o. är utan förtecken.

Amōmum L., Zingiberaceæ. Af A. granum paradisi Afzel., kusten af N. Guinea, erh. kryddan paradisfrön.

amontillado (-tiljādo), sp., ett slags sherryvin.

Āmor, Eros, son till Mars o. Venus, kärleksguden, -in, liten kärleksgud.

amorf, gr., kem., formlöst tillst. hos en kropp i mots. till kristallinisk.

amorōso, it., tonk., innerligt; som subst. älskare.

amortēring, dödande af en skuld gm afbetalningar efter fastställd plan. Mest om statslån.

Āmos, hebr. profet, 8:e årh. f. K.

amour (-mûr), fr., kärlek, kärlekshandel.

Amoy, kin. st. på en liten ö i Kin. hafvet, 113,800 inv.

ampel, lat., stor, präktig hänglampa, hängfat; adj. vidlyftig, präktig.

Ampère (angpǟr), 1) André Mar., prof. i fys. o. matem., f. 1775 Lyon, d. 36 Marseille. Utveckl. d. elektrodynamiska teorien. Skr.: Recueil d’observations électrodynamiques (22) m. m. — Hans son: 2) Jean Jac. Ant., hist., f. 1800 Lyon, d. 64 Pau. Skr.: Sur la formation de la langue franç. (41) m. m.

ampère-meter (-pǟr-), ammeter en galvanometer, s. angifver strömstyrkan i ampère-enheter.

amph-, se amf-.

ampull'a, kärl, hvari rom. katol. bisk. förvarar d. hel. oljan.

amputation, lat., operativt aflägsnande af en kroppsdel.

Amrit'sar, st. i indo-britt. Pandschab, 162,429 inv. Fästning.

Am'ru, Ben Abul, arab. fälth., eröfr. Egypten 638/41, d. 663.

Amsterdam, holl. hst., 566,000 inv., vid Amstels utlopp i Ij. Hamn, Rembrandt-staty, kgl. palats, museum, befästn., observat., botan. trädg., zo. trädg. Und. 13:e årh. A. ett fiskläge. Brann 1421.

amt, i Norge o. Danm., län.

Amudar'ja, Gihon, Oxus, fl. i Turan, rinner upp i Pamir, utfaller i Aralsjön, ford. i Kasp. haf., 2,500 km. l.

amulett', arab. skyddsmedel mot sjukdom l. förtrolln.

Amūr, Sakalin, asiat. fl., utfaller vid Nikolajevsk i Okotska hafvet, 4,478 km. l.

amusēra (-my-), fr., roa.

amusette (amysett'), fr., ford. ett slags lätt fältkanon.

amygdalīn, C₂₀ H₂₇ NO₁₁ + 3aq = 511, förekommer i fruktkärnorna af många växter af fam. Drapaceæ o. Amygdalaceæ. Färglösa fjäll; sönderfaller med en emulsion af bittermandel i blåsyra, bittermandelolja o. socker.

amȳkos, gr., se aseptin.

amyloīd, ägghvitartadt ämne, afsätter sig vid den s. k. a.-degenerationen i mjälte, lefver, njurar o. s. v.

anabaptist', gr., vederdöpare.

ana'basis, gr., »uppstigandet», titel på en bok af Xenofon (de 10,000 grekers tåg) o. på en af Arrianos (om Alex. d. st.).

Anadyomēne, gr. myt., den uppdykande, binamn på Afrodite.

anaf'ora, gr., upprepning af samma ord i början af flera på hvarandra följande satser.

anagram', gr., ett gm omsättn. af bokstäfverna (orden) i ett gifvet ord (sats) erhållet nytt ord (sats) t. ex. Paris/sirap.

ana|kolūt, gr., afbrott i den grammatiska konstruktionen, ofta afsiktl. -korēt, gr., eremit, enstöring.

Ana'kreon, gr. skald, kärleks- o. dryckessånger, f. Teos, d. efter 495 f. K.

ana|kronism', gr., fel mot kronologien, -krūsis, gr., upptakt.

analōg, gr., likartad, motsvarande -i, likhet, öfverensstämmelse.

analȳs, gr., 1) upplösn., sönderdeln. 2) filos., A. l. analytisk metod, fr. erfarenh. utgående till de allm. lagarna uppstigande metod. Mots. syntes. 3) mat., räkn. med allm. storheter. 4) kem., utrönande af en kropps kvantitat. o. kvalitat. sammansättn. gm dess sönderdelning. -lysātor, apparat för undersökn. af ljusets polarisation. -lȳtisk, gr., upplösande, sönderdelande; a. geometri, läran om 2:dra gradens linjer o. ytor.

Anam, Annam, kon.-rike. Bortre Ind., 2 del.: Tongking, Kochinkina. 135,000 kv.km., 6.1 mill. inv. Befolkn.: indokines. Religion: buddhism. Hst. Hué. Städ.: Hanoi, Sontai, Namdinj, Bacninj, Haifong, Fl.: Songka. Prod.: trä, bomull, elfenben, salt, ris, socker, peppar, silke. 1862 o. 67 d. sydl. del. af A. fransk. 83/84 oroligh. idet inre. Krig med Frankr. Sed. 87 bildar A. med d. öfriga fr. besittn. generalguvern. fr. Indo-Kina. Kon. sed. 89 Than-thái.

Ananass'a, ananas, Bromeliaceæ, Brasil. o. O. Indien, med angenämt smakande frukt.

Ananīas, jud. öfverstepräst, ss. romarvänlig dödad af judarne 66 e. K.

anapest', gr., 3-staf. versfot _{︶ ︶} —.

anaplastīk, gr., i kirurg. konsten att återge en kroppsdel dess naturl. form.

anark|ī, gr., upplösn. af polit. o. social ordn. -ist, person, s. eftersträfvar denna upplösn.

anastal'tisk, gr., blodstillande.

anas'trofe, gr., omvändning; gramm. fig., omvändn. af den vanl. ordföljden.

anatēma, gr., bannlysning.

Anatōlien, se Mindre Asien.

anatomī, gr., sönderdelningskonst. Läran om organismens byggnad. Man skiljer mellan människo-a., d. spec. o. system. a., s. behandl. de organ. systemen o. apparaterna, den topograf., s. afhandl. kirurg. fall, den jämförande a., s. sammanställer mskns o. djurens byggn. Särskild del af a. är histologien, läran om kroppens väfnader.

Anaxāgoras fr. Klazomene, filos:, 500/428, Perikles’ lärare, lärde en kvalitat. atomistik, d. v. s. olika grundämnen, s. gm det gudoml. förnuftet ordnades till kosmos.

Anaximan'der fr. Miletos, filos., 611/547, antog som grundämne det obegränsade, hvaraf ett evigt kretslopp af världar uppstår.

anch-, se ank-.

anciennitēt, fr., ålder i tjänsten.

ancien régime (angsiän^g reschīm), fr., den gamla ordningen, beteckn. för fr. kon.-dömet före 1789.

Anckarström, Jakob Johan, Gustaf III:s mördare, f. 1762, gardeskapten, halshuggen o. steglad 92.

Anckarsvärd, 1) Mikael, milit., polit., f. 1742, d. 38. Adlad m. namnet A., förut Cosswa. Reorganiserade flottan. — Hans s. 2) Karl Henr., oppositionsledare und. Karl XIV Johan, utarbetade m. J. G. Richert förslag till ny riksd.-ordn., d. 65.

Ancōna, it. st. vid Adriat. haf., 56,835 inv., förd. fästn., citad., 61 it.

Ancre (angkr), baron af Lussigny, marskalk d’, urspr. Concino, fr. Florens, Maria af Medicis gunstl., 1614 minist., 17 störtad o. skjuten.

An'cus Mar'cius, myt, 4:e kon. i Rom, 640/14 f. K.

Andalusien, sp. landskap, det forn. Vandalusia, fl. Guadalquivir. 87,571 kv.km. 3,500,000 inv. Nu 8 prov. Mildt klimat. Vegetat. delvis afrikansk.

Andamānerna, eng. arkipel. i Bengal. viken.

andan'te, it., tonk., »gående», lagom långsamt.

andantīno, it., tonk., något hastigare än andante.

Anderlōni, Pietro, kopparstickare, Milano, f. 1784 nära Brescia, d. 49 nära Milano.

An'dermatt, by i Uri, 800 inv., hospitie 1,440 m. öfver hafvet.

Anderna, se Kordillererna.

An'dersen, Hans Krist., dan. skald, f. 2⁄4 1805 Odense, fr. 33 mycket på resor (Italien), bodde till sist i Köpenh., d. 6⁄8 75. Utmärkt s. romanförf.: Improvisatoren (35), O. T. (36), Kun en spillemand (37); men störst s. sagoförf.: Efventyr o. historier, öfvers. på en mängd främmande spr.

Anders Persson på Rankhyttan, se Persson.

Andersson, 1) Skinnar Per, se Skinnar Per A. — 2) Nils, mål., f. 1817, d. 65 Vaxholm. — 3) Nils Joh., bot., f. 21, prof. vid Vet. akad., d. 78. Skr.: Lärobok i botanik (51/53) m. m. — 4) Karl Joh. (Charles), afrikaresande, son till den eng. björnjäg. Lloyd, f. 27 Älfdalen, kom 53 till Ngamisjön, upptäckte Okavango 59, d. 67 Ovambo. Skr.: Lake Ngami (55), Notes of travel in South Africa (75).

Anders Suneson, se Suneson.

andfåglar, Lamellirostres, simfågelordn.; honan vårdar vanligen ensam ungarna. Man skiljer mellan Brednäbbade l. Egentliga andfåglar, Anatidæ, och Smalnäbbade andfåglar l. Skrakfåglar, Mergidæ. Till de förre höra gäss, svanar, sötvattensänder o. dykänder, till de senare skrakar.

andning, fysiol., process, hvarigenom vi insupa frisk luft i lungorna o. utstöta förskämd därifrån. A. förmedlas af ett särsk. nervcentrum o. sker därför rytmiskt. Nerverna verka på a:s-musklerna, af hka några utvidga, andra hoptrycka bröstkorgen. Vid dess utvidgn. följa lungorna efter i följd af sin elasticitet; de utvidga sig sål. o. låta luft inströmma, denna kommer inuti lungblåsorna i beröring med ådrorna, afger en del af sitt syre o. upptar kolsyra. A:s förlopp är automatiskt. A:s upphäfvande orsakar död gm brist på syre o. öfvermått af giftigt verkande kolsyra.

Andorr'a, republ. i Spanien på sluttn. af Pyrenéerna. 452 kv.km. 5,231 inv. Befolkn. af katalon. härkomst. Hst. A. 1,000 inv.

Andrassy (andraschi'), Jul., grefve, österr.-ung. statsmin., f. 1823, deltog i revol. 48, lifdömd 50, amnesti 60, österr.-ung. utr.-min. 71, tog afsked 79, d. 90.

Andrēæ, Abr. Angermannus, blef ärkeb. vid Upps. möte 1593, fängslad af hert. Karl 99, d. 1608 s. fånge på Gripsholm.

Andrēæ, Jak., teol., f. 1528 Waiblingen, d. 90 som univ. kansler, Tübingen. Medförf. till Formula concordiæ.

Andrēas II, kon. af Ung. fr. 1205, företog 17 ett följdrikt korståg. Utfärdade 22 »Gyllene bullan», ett slags grundlag, d. 35.

andreas|kors, kors med snedt ställda balkar, -orden, 1:a ryska ord., stiftad af Peter d. st. 1698. 1 klass.

Andrée (-drē), Salomon Aug., ingenjör, luftseglare, f. 1854 i Grenna, försökte att medelst luftballong nå nordpolen och uppsteg från Danskön d. 11⁄7 97; sedan dess ej afhörd.

An'dro, ö i gr. arkipel., 405 kv.km. 22,000 inv.

androgȳn, gr., tvekönad = hermafrodit.

Androm'ake, i troj. myten Hektors maka, efter Trojas förstöring Pyrros’, hjältinna i en af Euripides’ traged.

Andrōmeda, i gr. mytol. dotter till etiop. kon. Kefeus o. Kassiopeia, gm Perseus befriad fr. ett vidunder.

Ane, kon. af Yngl.-ätten.

anekdōt, gr., kvick liten historia.

anemī, gr., läk., blodbrist, t. ex. efter blödning o. af allt för vattenhalt. blod.

anemo|grāf, gr., app., s. själf upptecknar vindens riktn. o. styrka. -mēter, gr., instr. att mäta vindens styrka.

Anemōne, bot., sippa, Ranunculaceæ; med d. giftiga A.-kamfern förgifta kamtschadalerna sina pilar. I Sverige förekomma hvitsippan, A. nemorosa, gulsippan, A. ranunculoides, och blåsippan, A. hepatica.

aneroīd, se barometer.

anestesī, gr., läk., känslolöshet, frambragt gm anestet. medel (kväfoxidul, kloroform o. s. v.).

Anethum, bot., dill, Umbelliferæ. I Sverige odlas A. graveolens o. användes som krydda.

anevrysm', gr., sjukl. utvidgn. af en pulsåder, pulsådersvulst.

Angantyr, fornnord. kämpe, stred m. Hjalmar d. hugfulle.

Angāra, bifl. till Jenisej t. h., 2,848 km. Genomflyter Baikalsjön.

angārier, lat., tjänst, s. handelsfartyg på befalln. måste lämna staten.

angelo|latrī, gr., ängladyrkan. -logi, änglalära.

angelsaxer, folk bestående af angler, saxer, jutar. 449 und. Hengist o. Horsa till England. Strider med brit. Grundl. 7 kon.riken: Kent, Essex, East-Anglia, Wessex, Northumberland, Mercia, Sussex. 827 förenade Egbert af Wessex de 7 rikena till ett. 1013 eröfr. danskarne landet. 1041 Edward III ang.-saxs. kon. Landet eröfradt af Vilhelm af Normandie gm slaget vid Hastings 1066.

angelsaxiska språket och lit., a.-s. spr. en gren af d. lågtysk-germ. spr.-stammen. I 5:e årh. öfverfördt till England, omdanades det, blandadt m. roman. element, till engelska. Lit. utgöres a) af allittererade dikter (Beovulf), legender (Kynevulf), lyr. o. didakt. produkter, b) af prosa (världsl. o. kyrkl. lagar, skr. af teol. inneh., bibelöfvers.)

an'gelus, kat. bön, s. läses 3 gånger dagl.

An'gelus Silēsius (Joh. Scheffler), andl. skald, f. 1624 Breslau, d. där 77. Förf. panteist.-mystiska skrifter.

Angely (-schelī), Louis, dram., f. 1787, d. 35 Berl. Förf. vådeviller o. lustspel, hvaraf många uppförda i Sverige.

Angered-Strandberg, Hilma Krist:a Elisab., förf:a, f. 55, gift 88 med mål. H. Angered. Har skrifvit skisser fr. Amerika m. m.

Angers (angschē), fr. st. vid Maine, 82,398 inv. Sl. 1793.

angīna, lat., läk., halsinflammation; a. pec'toris, våldsamma smärtor i hjärttrakten; a. tonsillāris, halsfluss.

an'gler, folk af svev. stam.

Anglesea, Anglesey (ängl'si), brit. ö i Irland. sjön. 712 kv.km. 51,000 inv. Hst. Beaumaris.

anglicismer, egendomligheter i eng. språket.

anglikanska kyrkan, se episkopalkyrkan.

angloamerikaner, amerikaner af eng. härkomst.

anglǟs, fr., en från Engld lånad kontradans.

Angōla, port. besittn. i N. Guinea. Inv. negrer.

Angōra, st. i Mindre Asien, 30,000 inv. Sl. 1402. Getafvel.

angora|get, getslag från staden Angora i M. Asien. -katt, storväxt katt m. lång svans.

Angostūra, st. i Venezuela vid Orinoco, 8,500 inv. Nu Ciudad Bolivar.

angosturabark, farm., barken af Gali'pea officinalis, träd vid Orinoco, anv. till beredning af a.-bitter.

Angoulême (-lǟm), fr. st. vid Charente, 37,650 inv.

Angoulême (-lǟm), Louis Ant., hert., Karl X:s af Frankr. son, f. 1775, förm. 99 med Ludvig XVI:s dotter (d. 51 Frohsdorf), förde 23 trupperna till Spanien, d. 44 Görz.

Angra Pequēna, (-ke-), vik på Afrikas kust. Det kringligg. landet und. tyska rikets protektorat 1884.

Angurvādel, Frithiofs svärd i »Frithiofs saga».

anhalt, ty., järnv., hållplats.

Anhalt, tyskt hertigd., 2,299 kv.km., 316,085 inv. Hst. Dessau.

anhydrīt, min., vattenfri gips; använd till skulpturarbeten.

Anicet-Bourgeois (anisē-burschåa), Aug., dram. förf., f. 1806 Paris, d. 71 Pau. 200 dram.

anilīn, C₆ H₅ NH₂, förekommer i destill. prod. af indigo och stenkolstjära, erh. gm inverkan af salpetersyra på benzol. Färglös vätska, kokp. 180°, eg. v. 1,027, lösl. i alkal. o. eter. Använd. ren l. blandad m. toluidin (anilinolja) i stor skala till a.-färger. -färger. Den viktigaste är fuksin, hvaraf åter en mängd färger beredas. Fuksin framställes gm upphettn. af toluidin m. arseniksyra eller nitrobenzol, har grönakt. metallglans o. löser sig i vatten o. alkoh. m. karminröd färg. Gm behandl. af fuksin med alkalier afskiljes basen, ros-a., hvaraf gm upphettn. m. ren a. o. bensoesyra a-blått bildas; a.-klorhydrat upphettadt m. metylalkoh. ger ett violett färgämne: metylviolett-Gm upphettn. af dimetyl-a., bensaldehyd o. klorzink erhålles bittermandeloljegrönt. Dessutom ger a. gula, bruna o. svarta färgämnen. A. nyttjas i stor skala till färgn. af siden och glatta ylletyger.

anim|ālisk, lat., det s. har afseende på djurvärlden, -era, lat., lifva. -ositēt, lat., agg, förbittring.

A'nio, Aniēne, bifl. till Tiber t. v. 114 km. Vattenfall.

aniridī, gr., läk., felande regnbågshinna (i ögat).

anis, Pimpinella anīsum L., Umbelliferæ, 1-årig växt, östra Medelhafsländerna, fröna inneh. harts, socker, eterolja. Krydda, läkemedel, -ett', likör af anisolja m. m.

An'jalaförbundet, en 1788 mot Gustaf III bildad sammansvärjn., s. hade till syfte att skilja Finl. fr. Sverige.

Anjou, (angschû), ford. prov. i Frankrike omkr. Loire, 8,975 kv. km. 400,000 inv. Hst. var Angers.

Anjou (-schû), Lars Ant., bisk., teol., f. 1803, d. 85. Skr.: Sv. kyrkoreformat.:s hist. (50/51), Sv. kyrkans hist. (66).

anka, Anas boschas domes’tica L., tam simfågel, härstam. fr. gräsanden.

Ankarcrona, 1) Teod., amiral, f. 1687, d. 50 Sthm. — 2) Henr. Aug., bataljmål., f. 1831.

ankare, våtvarumått, i Sverige 15 kannor = 39,26 liter, i Danm. 38 ¾ potter = 37,43 lit.

Ankarsrum, järnbruk i Kalmar l.

Ankīses, Æneas’ fader.

An'klam, st. i Pommern vid Peene, 14,617 inv.

ankylōs, gr., läk., styfhet i en ledgång gm organ. förändr. af knotändar l. af kapseln.

anna, o. ind. mynt = 1⁄16 rupie = 10,8 öre.

Anna, d. hel., jungfr. Marias mor, dag 26⁄7.

Anna, sv. furstinnor. 1) A., dott. t. Gust. I o. drottn. Margareta, f. 1545, förm. m. pfalz-gr. Georg Joh., d. 10. — 2) A., dott. t. Joh. III o. drottn. Katarina, f. 1568, d. 25. — 3) A. af Österrike, f. 1573, förm. m. Sigismund 92, d. 98.

Anna, 1) A. Komnēna, dotter till byz. kejs. Alexios I, f. 1083, förm. m. Nikeforos Bryennios, d. 1148. Skr. hist. öfver sin faders tid. — 2) A. Boleyn (bull'en), Henr. VIII:s af Engld 2:a gemål, f. 1507, drottn. Katarinas hofdam, 33 heml. gift m. kon., 1⁄6 krönt, 7⁄9 mor till drottn. Elisabet, afrättad 19⁄5 36 för förment otrohet. — 3) A. Stuart (stjûart), drottn. af Storbrit., dott. till Jak. II, f. 1664, förm. 84 m. Georg, pr. af Danmark, reg. fr. 1702, svag o. vankelmodig, d. 14. — 4) A. af Österrike, dott. t. Filip II af Spanien, f. 1601, förm. m. Ludv. XIII af Frankr. 15, mor t. Ludv. XIV, d. 66. — 5) A. Ivanovna, kejs. af Ryssl. fr. 1730, f. 1693, öfverlämn. reg. t. Biron, d. 40. — 6) A. Karlovna, regentinna af Ryssl. fr. 1740, prinsess. af Mecklenb., f. 18, förm. 39 m. Ant. Ulr. af Braunschweig, störtad 41, d. 46 i fäng. Cholmogory.

Anna A., se Västberg.

annāler, lat., årsböcker.

Annam, se Anam.

annāter, lat., afgift af nyvald katol. präst till påfven, utgående med hela l. halfva årsinkomsten.

annektēr|a, lat., förena, införlifva med, våldsamt tillägna sig. -ing, jfr föreg.

annex', lat., bihang; församl., s. med en annan (moderförsaml.) bildar ett pastorat, -ion = annektering.

anniversārium, lat., årl. minnesfest.

ann'o, lat., (ablat. af annus), under året; a. Christi, år eft. Kristi födelse; a. Do'mini, år efter Herrens (Jesu Kristi) börd; a. mundi, år eft. världens skapelse.

Anno, Hanno, ärkeb. af Köln fr. 1055, tillvällade sig riksledn. 1062 för Henr. IV, undantr. 64 af Adalbert af Bremen, öfvertog ledn. ånyo 72, d. 75, förkl. helig.

Annobom (-bång'), d. minsta af Guineaöarna, 17 kv.km., 1,204 inv., span.

annons (-ångs'), fr., tillkännagifvande.

annot|ation, lat., anteckning, -ēra, anteckna.

annu|ell', lat., årlig, -itet inbetaln. för gäldande l. förräntande af en skuld. I Engld statspapper, hvarå till långifvaren betalas vissa % under viss tid, tills lånet anses guldet; korta a. kallas härvid de, s. amorteras på 49 år, långa a. på 99 år.

annunciātaorden, it. ord., stift, af hert. Amadeus VI af Savojen. 1 kl.

d'Annun'zio Gabriele, eg. Rapagnetta, it. skald o. förf., f. 1864, skr. roman: Il piacere, Trionfo della morte, Il fuoco m. m., af hka flera öfvers. på svenska.

annus, lat., år.

anodȳna, gr., läk., smärtstill. medel.

anomāl, gr., afvikelse från regeln. -i, gr., astron., en vid beräkn. af planet- o. kometbanor förekommande vinkel.

anonȳm, gr., ej nämnd, -itet, fördölj. af namn.

anor, förfäder, vanl. en adelsmans förfäder af rent blod.

anorexī, gr., läk., brist på matlust.

anorgānisk, oorganisk.

anosmī, gr. läk., frånvaro af luktsinne.

Anrep, Joh. Gabr., sv. genealog, f. 1821, d. 07. Utg: Sv. adelns ättartaflor, Adelskalendern m. m.

Ansbach, st. i Baiern, 17,563 inv.

Ansel'mus af Canterbury, ärkeb., f. 1033 Aosta, d. 1109 s. primas af England, i C., skolastikens fader, utvecklade bevis för Guds tillvaro (det ontologiska).

Anser, se gåsen.

Ansgār, nordens apostel, f. 801 Picardie, besökte Sverige 829 o. 853, bisk. i Hambg 831, i Bremen 847, d. 865.

ansiktsros, se Erysipelas.

ansiktssmärta, Tic douloureux, ytterst smärtsam affektion af ansiktets känselnerver (nervi trigemini).

ansjōvis, Engraulis encrasi'cholus L., fisk af sillsläktet. Vanl. inlagd.

Anstey (änn'ste), F., se Guthrie, Th. A.

antagon|ism, gr., motstånd, -ist, motståndare.

Antaios, son af Poseidon o. Gaia, strypt af Herakles.

antalkīdiska freden, fred, s. hellenerna på anstift. af Antalkidas slöt m. perserna 387 f. K., hvarigm de afstodo fr. sina eröfr. i Asien.

An'tara, arab. skald i 6:e årh. Senare hufvudperson i hjälteromanen »Antar».

Antāres, hufvudstjärnan i Skorpionen.

antark'tisk, gr., sydpolarisk.

an'te, lat., före; a. Christum natum, före Kristi födelse; a. diem, före fastställda tiden; a. meri'diem, före middagen.

ante|ceden'tia, lat., en persons föregående lif. -cipēra, lat., förutsätta. -diluviānsk, lat., tillhörande tiden före syndafloden, -fix, lat., taklistprydnad på klassiska byggn.

antemētica, gr., medel mot kräkn.: is o. d.

antenn'er, lat., trefvare hos insekter.

antepenul'tima, lat., 3:e stafvelsen fr. slut. i ett ord.

Ant'eros, Eros’ lekbroder, den försmådda kärlekens hämnande genius.

anth-, se ant-.

anthelmin'tica, gr., medel mot mask: santonin, kusso o. d.

antherīdium, lat., bot., hanorgan hos kryptogamerna.

anthestērion, gr., 8:e månaden i forn. Athen (blomst.-mån.). 7⁄2-8⁄3 firades anthesterier, 3 dag. fest., till Dionysos’ ära i Athen.

an'thrax, gr., läk., karbunkel, brandböld.

anti, gr., emot.

Antiāris, upasträdet, Artocarpeæ, 25/35 m. högt.

antibacchīus (Palimbacch.), 3-staf. versfot — — _︶.

antibar'barus, fiende till okunnighet, äfv. fiende till främmande ord (i ett språk).

Antibes (an^gtīb), fr. st. vid Medelh. 10,947 inv. Befäst. Det gamla Antipolis.

anti|chambre (angtischang'br), fr., mottagn.-rum. -cornlaw-league (-kårnlå līg), eng., frihandelsförening i Engld till afskaff. af spannmålstull. Stift. 1831 i Manchester af Cobden. Segrade 46.

Anticos'ti, eng. ö i Lorenzoviken. 8,150 kv.km., uppt. 1,534 af Cartier.

antidōt, lat., motgift.

Antif'anes, gr. skald tillh. d. mellersta attiska komedien, d. omkr. 405 f. K.

antifebrīn, farm., febernedsättande medel.

antiflogis'tica, medel motverkande inflammation, t. ex. is, åderlåtn.

Antifōn, gr. talare, grundl. af skolmäss. polit. vältaligh., f. 480 f. K. 17 tal.

antifonīer, gr., kallas de växelsånger, s. ursprl. 2 präster, sedan 2 präster o. församl. uppstämde und. gudstj.

Anti'gone, myt., dotter af Oidipus o. hans mor Iokaste, ideal för kvinnl. hjältemod; förhärligad af Sofokles.

Anti'gonos, 1) A. Kyklops, Alex. d. st:s fältherre, sökte efter dennes död tillvälla sig hans rike. Slagen o. dödad af sina medtäflare vid Ipsos 301 f. K. — 2) A. Gonatas, kon. af Makedonien, d. förres sonson, 276/240. — 3) A. Doson, 229/21, kon. af Makedonien, d. föreg:s brorson.

Anti'gua, brit. västind. ö, 251 kv.km., 35,000 inv., uppt. af Colombo 1493. Engelsk 1632.

antīk, lat., gammal; tillhörande d. klassiska forntiden.

anti|klōr, medel, hvarigm klor aflägsnas ur ett ämne, t. ex. papper, -krist', djäfvulen, för så vidt han i spetsen för d. hedn. världsmakten bekämpar Kristi rike. I Daniels bok Antiokos IV, i Joh. Uppb. Nero, senare i 16:e årh. påfven, i 19:e Napoleon, -kritīk, vederläggn. af kritik.

anti|kvariat, lat., butik, där äldre böcker upphandlas o. försäljas. -kvarie, fornforskare; en som drifver handel med fornsaker. -kvarisk, som rör fornsaker o. d.

antikvastil, boktr, den uppstående lat. tryckstilen.

anti|kverad, lat., föråldrad, -kvitet, fornsak, lämning.

antilego'mena, gr., böcker i N. T., s. ej äro allm. erkända.

Antili'banon, syr. berg ö. om Libanon, 1,260 m. h. Topp: Hermon, 3,000 m.

Antill'erna, amer. ögrupp i Atl. hafvet, 237,600 kv.km. Stora A.: Cuba, Jamaica, Haiti, Puertorico. Små A.: S:t Thomas, S:t Croix, S:t Jean, Anguilla, S:t Barthélemy, Monserrat, Antigua, Guadeloupe, Marie Galante, Dominica, Martinique, S:t Vincent, Barbados, Grenada, Tabago, Trinidad, Curaçao, Bonaire m. fl. Kolon. tillh. Engld, Frankr., Förenta staterna, Holland, Danmark.

antilōper, familj bland idisslarna. Horn af olika slag. De flesta a.-arterna i Afrika (gnu, eland, gasell, haartebeest o. s. v.), några i Asien, en (saiga) i Europa, två i N. Amerika.

antimakassar, »mot makassarolja», skyddsduk på soffor o. a.

Anti'makos, gr. epiker, 5:e årh. f. K.

antimilitarism, mot militarismen l. krigsväsendet fientl. riktn.

antimōn, metall, Sb = 122, vanl. i fören. m. svafvel s. antimonglans, hvarur a. vinnes gm rostn. o. därpå följande reduktion m. kol l. soda, l. gm upphettn. af den orostade malmen m. järn. Metall till boktryckeristilar: legering af a. o. bly; britanniametall: a. o. tenn. -glans, spetsglans, min. af a. o. svafvel, Sb₂ S₃, krist. i blygrå, nållika o. pelarformiga prismor. Användes för framställning af antimon.

antinom|ī, gr., stridighet mel. två lagar, -istisk, kallas hvarje riktn., s. vill upphäfva d. mosaiska sedelagen.

Anti'nous, kejs. Hadrianus’ älskling, drunkn. 130 i Nilen, berömd för sin skönhet.

Anti'nous, stjärnbild i Vintergatan.

antiokēnska skolan, omfattande åtskilliga skriftlärde, sansade forskare, ss. Lukianos, Diodoros fr. Tarsos, Teodoros fr. Mopsueste (d. 428), äfven Arius.

Antiokīa, ford. hst. i Syrien, seleukidernas residens, vid Orontes, 22 km. fr. Medelhafvet. Grund. 301 f. K. En gång ½ mill. inv. Kom senare und. romarne. Fr. 5:e årh. i förfall. På A:s ruiner nu d. turk. st. Antaki l. Antakieh, 23,600 inv.

Anti'okos, namn på flera syr. kgr. (seleukider). 1) A. III d. st., fr. 224 f. K., förde krig m. romarne; slagen 190, stup. 187. — 2) A. IV Epifanes, 175/163, förtryckte judarne; mot honom makkabéernas uppror.

Anti'paros, d. forn. Oliaros, cykladö vid Paros, 45,5 kv.km., 600 inv. Blygrufvor.

antipatī, gr., motvilja. Mots. sympati.

Anti'patros, maked. fältherre, slog spartanerna 330 f. K. vid Megalopolis, eft. Alex. d. st:s död riksregent i Europa, d. 319.

antiperistal'tisk, gr., motverkande d. vanl. tarmrörelsen, t. ex. vid kräkning.

antiph-, se antif-.

antipōder, gr., motfotingar, kallas de mskr, s. bo på en punkt diametralt motsatt en annan punkt af jordklotet.

Anti'polis, se Antibes.

antipyrīn, gr., farm., fenyldimetylpyrazolon, ett feberstillande medel.

Antisāna, topp på Anderna v. Quito, 5,875 m.

antiscorbūtica, gr., medel mot skörbjugg, t. ex. citronsaft.

antisemīt, gr., judefiende.

anti|sep'tica, gr., medel, s. hindra förruttnelse, t. ex. aseptin, salicylsyra. -spasmōdica, krampstill. medel t. ex. opium, kloroform. -spast', gr., ett slags versfot. (_︶ — — _︶).

Antis'tenes fr. Athen, filosof, stiftare af den cyniska skolan omkr. 400. Dygden det enda medel till lycka.

antis'tes, lat., föreståndare, titel på en högre präst i den reform. kyrkan.

Anti|taurus (-a͡u’-), bergsträcka i asiatiska Turkiet, vattenskillnad mel. Kisil Irmak o. Eufrat. -tēs, gr., retor. smnställn. af två motsatser, -trinitārier, motståndare t. treenighetsläran.

An'tium, g. geogr., Roms hamn. Nu Porto d’Anzio.

antiunionis'ter, motståndare t. förening mel. den luth. o. reform. kyrkan.

antologī, gr., eg. blomstersamling, utvald diktsaml. Grek. a.: saml. af öfver 300 gr. skalder, utg. af Jacobs (1794/14, 13 bd), o. en rom. a., mindre betyd., utg. af Riese 1869/70.

Antomars'chi (-ki), Franc., f. 1780 Corsica, d. 38 Kuba. Napoleons läkare på S:t Helena.

An'ton, kon. af Sachsen, f. 1755, reg. fr. 27, d. 36.

Antonell'i, Giacomo, kardinal, statsm., f. 1806 Sonnino, Pius IX:s statssekret. 50, verkade för reform. i kyrkostat. o. d. i katol. kyrk., d. 76.

Antonell'o da Messina, mål., f. omkr. 1414, d. 93 Venezia.

Antonīnus, 1) A. Pius, rom. kejs., f. 86, adopt. af Hadrianus, reg. fr. 138 mildt, d. 161. — 2) A. filosofen, vanl. kallad Marcus Aurelius, d. förres adoptiv-s., f. 121, reg. fr. 161 på ett ädelt o. rättskaff. sätt, förde krig mot markomannerna. Skref »Själfbetraktelser» på grekiska, tillh. d. stoiska skolan, d. 180.

Antonīus, Marc., rom. statsm., f. 83 f. K., 50 tribun, 44 konsul m. Cæsar, hämnades på dennes mördare, landsförvist, slagen v. Mutina 43, triumvir m. Octavianus o. Lepidus, bedårades i Egypten af Kleopatras behag, bröt m. Octav., slagen vid Actium 31, dödade sig i Egypten 30.

Antōnius, namn på två helige: 1) A. d. store, grundl. munkväsendet, f. 251 i Egypten, d. 356, 105 år gammal. — 2) A. af Padua, f. 1195 Lissabon, d. 31 Padua, djurens skyddspatron.

antōniuskors, se a.-orden.

antōniusorden, stift. 1095 af Gaston o. upphöjd till orden af Bonifacius VIII m. d. helige Augustinus’ regel; svart kåpa m. blått T-form. kors (a.-kors).

antonomasī, gr. retor., trop, hvari användes en egensk. i st. f. ett nom. propr., l. ett nom. propr. i st. f. ett släktbegr. (Ex. d. evige för Gud, Cicero för talare).

antra|cēn, kem., C₁₄ H₁₀ = 178, förekommer i ringa mängder (0,25 till 0,3 %), i stenkolstjära. Färglösa fjäll. Tjänar t. framställn. af alisarin. -cīt, svart stenkolsvariet., svårförbrännlig, med matt låga. 95 % kol. Viktigt bränsle.

Antrim (änn'-) grefsk. i den irl. prov. Ulster, 3,084 kv.km., 461,240 inv.

antropo|fāg, gr., människoätare. -līter, gr., förstenade lämn. af människokroppar, -logi, gr., läran om människan, hennes utveckl., väsen, utbredn. Sönderfaller i zoologisk, allmän, deskriptiv, -metri, gr., läran om mskokroppens måttförhållanden. Anv. bl. a. till ledning för identifiering af förut straffade brottslingar. -morfism', gr., åsikt tilläggande Gud mänskl. gestalt.

Antwer'pen, Anvers, belgisk prov., 2,831 km., 888,980 inv.; hst. A. v. Schelde, 380,000 inv., hamn, befäst citad., Rubensstaty, museum, arsenal, dockor, varf, bot. o. zool. trädg., akad. Blodbad 4⁄11 1586. Vapenstillestånd 12⁄4 1609.

Anūbis, egypt. gud = den gr. Hermes, son till Osiris.

Anund, Bröt-Anund, Uppsalakon. under forntiden.

Anund Jakob, sv. kon., son till Olof Skötkonung, reg. fr. 1022 till omkr. 50.

anurī, gr., upphörande af urinafsöndringen.

ānus, lat., sätet (på djur).

anvisning (assignation), skriftl. uppdrag af en person (assignant) åt en annan (assignat) att utbetala en penningesumma till en tredje (assignatar).

A och O, alfa o. o'mega, (den första o. sista bokst. i gr. alfab.) begynnelsen o. änden.

aorist', gr., tempus för förfluten tid.

aor'ta, gr., d. stora kroppspulsådern, utgår fr. v. hjärtkammar., stiger uppåt, beskrifver en stor båge i brösthålan, delar sig i närh. af bäckenet i två stora ådror för de nedre extremitet. Skickar blod till kroppens alla delar.

Aos'ta, hert., se Amadeus 2.

apa, zo., Quadru'mana, 4-händta, människan mest likn. djur. Afdelningar: 1) Gamla världens a.: smalnäsor med 32 tänd. (människolika a.: orangutang, schimpans, gorilla, markatta, makak, babian m. fl.); 2) Nya världens a.: brednäsor (rullapa, tjutapa, nattapa): 3) Klo-apor med naglar blott på bakhändernas tumme.

apacher (-att'scher), n.-amerik. indianer; fr. Colorado, Gila, Rio del Norte. Omkr. 6,500. Rofgiriga. Äfv. namn på röfvarband i Paris.

apanage, (-nāsch), fr., af staten anslaget underhåll åt en regents familj.

apart (apār), fr., för sig, afsides, särskildt.

apatī, gr., känslolöshet.

apatīt, min., fosforsyrad kalk med fluorkalcium. Krist. (6-sid. prismor). Grängesberget m. fl. st.

apel, Pyrus malus L. Pomāceæ. Af frukten, äpplen, beredes cider-ättika; veden utmärkt som virke.

Apell'es, mest berömda grek. målare, f. i Kolofon omkr. 330 f. K.

apelsīn, frukt af Citrus aurantium; a.-olja beredes af a.-skalen.

Apennīnerna, it. bergskedja, 1,190 km. l., 30/135 km. br. Delar: ligur., etrusk., rom., Abruzzerna, neapolit., kalabr. Toppar: Cimone, Alpe di Succiso, Falterone, Vittore, Gran Sasso d’Italia d. högsta (2,909 m.), Velino, Volture, Alto.

A'penrade, se Åbenrå.

aperçu (-sȳ) fr., öfversikt, kort öfverblick.

à peu près (a pö prǟ) fr., nästan, nära nog.

āpex, lat., punkt på himmeln, mot hvilken jorden rör sig.

aph-, se af-.

aphēlium, d. från solen längst bort belägna delen af en planet- l. kometbana.

Aphīdiæ, ent., bladlöss.

Āpia, hst. på Samoa-öarna. 1,300 inv. Hamn.

a piacere (-tschēre), tonk., efter behag.

Apīcius, Marc. Gabius, berömd läckergom på kejs. Tiberii tid.

Āpis, egypt myt., d. hel. tjuren i Memfis. Dess finnande o. död firades.

aplomb (-plån^g'), fr., stadga, säkerhet.

apo|dik'tisk, gr., öfvertygande, obestridlig. -gēum, gr., den längst från jorden belägna pktn i månbanan, -kalyps', gr., uppenbarelse, is. Johannes’ uppenb. -kalyptīk, gr., gren af den senare jud. litterat., efterbildn. o. konstl. uttydning af de gaml. profetiorna. Äldsta apokalypt. bok Daniels bok. -katas'tasis, gr., alltings återställelse till ursprunglig renhet och oskuld. Origenes’ lära.

apo'kope, gr., förkortn. af ett ord genom utelämn. af slutstafvelsen.

apokrȳfisk, gr., oäkta is. om skrifter.

apokrȳfiska böcker, ej kanoniska böcker i G. o. N. Test. De tillh. G. Test., mestadels skrifna på grek., förf. 400/100 f. K.; de i N. Test. (pseudoepigrafer) omfatta 12 evangel., 15 apostlagärningar, 6 bref och 4 apokalypser.

Apolda, st. i S.-Weimar, 20,365 inv.; yllevaror, klockgjuteri.

Apollināris, ty. källort vid Neuenahr, uppt. 1852, lämnar en kolsyrerik, uppfriskande läskedryck.

Apollodōros, 1) A., mål., Athen omkr. 400 f. K. — 2) A. d. y., arkit., under Trajanus. Byggde Forum Traj. o. Traj.-kolonnen.

Apoll'on, Apollo, gr. o. rom. myt., son till Zeus o. Leto, ljusets gud (Foibos), gud för konst. och vetensk., läkek. (Paian), spådomsk. (Loxias), förkunnande Zeus’ vilja gm oraklen, tonk. o. sång (Musagetes).

Apollōnios, 1) A. fr. Rodos, gr. epik., f. omkr. 270 f. K. — 2) A. fr. Perge, mat., 200 f. K. Skr. koniska sektioner. — 3) A. fr. Tralles, bildh., Farnes. tjuren. — 4) A. d. y., bildh., Rodos. — 5) A. fr. Tyana, filos., 1:a årh. e. K. Beskr. af Filostratos som profet o. undergörare. — 6) A. Dyskolos, 2:a årh. e. K., grammat., skr. om syntax.

apolog|ēt, gr., förf. af apologi. -etik, läran om försvaret för kristendomens sanning, -eter, försvarare däraf. -i, rättfärdigande försvar. -ist, förr lärare i en räkneskola.

apo|plexī, gr., läk., slag. -siopēsis, gr., afbrutna små satser. -stasī, gr., affall fr. en lära.

apos'tel, gr., sändebud; Jesu 12 lärjungar o. Paulus. De förstnämnda äro: Petrus o. Andreas, Jonas söner; Jakob o. Johannes, Zebedei söner; Filippus, Bartolomeus (Natanaël), Tomas, Matteus (Levi), Jak., Alfei son, Judas Jakobi (Lebbeus o. Taddeus), Simon o. Jud. Iskariot.

a posteriōri, lat., gm erfarenhet.

apostill', ny-lat., anmärkning i brädden af en skrift.

apostlabröder, l. apostoliker, genomtågade under Gerh. Segarelli (bränd 1300) Italien o. manade till apostol. enkelhet. Dolcino (bränd 1307) anförde dem tappert. Smnsmälte sedan m. fraticellerna.

Apostlagärningarna, af Lukas, den 5:e hist. bok. i N. T., beskr. kyrkans grundl. o. utbredning.

apostōliker, se apostlabröder.

apostōlisk, hörande till apostlarne; a: a fäder, de kyrkolärare, som varit apostlarnes omedelb. lärjungar: Clemens fr. Rom, Barnabas, Hermas. Ignatios, Polykarpos och Papias; a. församling, af apostl. grund. församl., t. ex. i Jerusal., Korint, Tessalonike; a: a konstitutioner, 8 böck. i liturgi, disciplin och dogm, fr. 4:e årh.; a. konung, titel på kon. af Ungarn; a:t symbolum, trosbekännelse, enl. sagan förf. af apostlarne, har i själfva verket erh. sin nuv. form i 6:e årh.

apostrōf, gr., skriftecken ( ’ ), utmärkande, att en eller flera bokst. utelämnats i ett ord; äfv. genit.märke. -era, i ett tal vända sig till en frånvarande l. ett liflöst ting.

apotēk, gr., tillrednings- och försäljningsställe för läkemedel, -are, föreståndare för a.

apotēm, gr., mat., i en reguljär månghörning: linje dragen fr. medelpktn vinkelrätt mot en af dess sidor.

apoteōs, gr., förgudning.

a potiōri, fīat denominat'io, lat., ett föremåls benämn, bör rätta sig efter dess viktigaste egenskap.

Appalacherna (-latsch'-), se Alleghanybergen.

apparāt, lat., inrättn. hvarigm ett experiment verkställes l. ngn verkan framkallas.

apparence (-rangs'), fr., utseende, sannolikhet.

apparition, lat., uppenbarelse, uppträdande, utseende.

appartement', fr., rum (afsides beläget).

appell', lat., vädjande; signal, hvarmed trupper sammankallas, -ation, vädjande till högre rätt. -ativ, släktnamn, -era, vädja.

appendicītis, lat., läk., inflammat. i blindtarmens masklika bihang.

appen'dix, lat., bihang.

App'enzell, schweiz. kanton. 418 kv.km., 68,800 inv. 2 del.: Inner- o. Ausserroden. Hst. i Innerroden: A.; hst. i Ausserroden: Herisau.

apperception, lat., varseblifning.

appetīt, fr., se aptit.

Appiānus, rom. hist.-skrif., 2:a årh. e. K., skr. på grek. en rom. hist., som blott delvis, is. ang. de rom. borgerl. krigen, finnes i behåll.

App'iska vägen (Via Appia) fr. Rom till Capua, anlagd af Appius Claudius Cæcus 312 f. K. Ännu kvarlefvor.

App'ius Claudius, (-a͡u'-) se Claudius.

appli|cēra, lat., tillpassa, använda. -kābel, lat., duglig, användbar. -kation, tillämpning; a:s-söm, fastsyning af tyglappar på ett större tygstycke, -katur, tonk., fingersättning.

applåd, lat., bifallstecken, handklappn. -ēra, klappa händerna till bifall.

appogiatura (-åddjatūra), it., tonk., förslag.

appoint (-påän^g'). fr., växel, s. utjämnar en skuld o. fyller en summa.

apportēra, fr., frambära.

apposition, lat., substantiv fogadt till ett annat till dess närmare bestämmande.

appretūr, fr., behandl. af väfnader, sedan de tagits ur väfstolen, hvarigenom de erhålla ett vackrare utseende.

approb|ation, lat., gillande, godkännande, -ātur, »godkändt», ett examensbetyg. -era, godkänna.

approche (-prå̄sch), fr., löpgrafvar i sicksackform.

appropri|ation, lat., tillägnande, inkräktande, -ēra, tillägna sig.

approxim|ation, angifvande af en storhets närmevärde. -ēra, lat., närma sig.

Aprax'in, Stef., ry. fältmarsk., f. 1702, slog preussarne 57 vid Jägerndorf, fängslad ss. Katarinas anhängare, d. 58 i fångenskap.

après nous le déluge (aprǟ nû l^ö delȳsch) fr., »efter oss syndafloden», d. v. s. efter vår död bry vi oss icke om, hvad som händer.

aprikōsträd, Armeni'aca vulgaris Lam., fruktträd, Amygdaleæ. Af den torkade frukten beredes ett slags brännvin (ratafia), af kärnorna olja, af stenarna svart färg.

april, »gräsmånad», årets 4:e m., måhända af lat. aperire, öppna (den m., då knopparna öppnas).

a priōri, lat., oberoende af all erfarenhet (mots. a posteriori).

à prix fixe (a pri fix), fr., till bestämdt pris.

apropå̄, fr., med anledn. af, på tal om; väl till pass.

apsīder, gr., de 2 pktr i en planetbana, s. ligga närmast o. aflägsnast fr. solen.

ap'sis, gr., halfkupolform. afslutn. af en byggnad.

ap'tera, gr., »vinglösa» insekter, ex. löss.

aptēra, lat., passa.

aptīt, fr., matlust.

Apulej'us, Lucius, rom. romanförf., f. omkr. 125 Kartago. Skr.: Den gyllene åsnan och tre sagor om Amor och Psyke.

Apūlien, Puglia, landsk., nu compartimento i s. ö. del. af Italien, 19,109 kv.km. 2,029,552 inv. 3 prov. Vin, oliver, majs, sydf. Urinv. ausoner. Östgotiskt, senare ö.romerskt.

aqua, lat., vatten.

a'qua tofāna, giftdryck, beredd af den ryktb. sicilianskan Tofana.

à quatre mains (a katt^rmän^g) fr., tonk., för fyra händer.

Aquavīva, Claudio, jesuitgeneral 1581/1615. Reorganiserade orden.

A'quila, astron., Örnen.

A'quila, (-ki-), it. st. i Abruzzo. 21,188 inv. Jordbäfn. 1703.

Aquilej'a, öst-romersk st. nära Adriatiska hafv., ford. befäst handelsst. med 100,000 inv. Grund. 182 f. K. af rom., förstörd 452 af Attila.

Aquīno, Thomas, se Thomas af A.

Aquitānien, rom. prov. i Gallien, st.: Avaricum, Burdigala. 412 v.-got. rike, hst. Toulouse. 507 frank., 720 arab. Upphöjdt t. kon.rike under Ludvig den fromme, senare A. hertigd.

ar, enhet för det metriska ytmåttet = 100 kv.km.

arabesk', ornament, is. i form af bladverk, rikt utbildadt af araberna.

Arābien, sydvästl. asiat. halfö, 3,2 mill. kv.km., omkr. 3,5 mill. inv., mohammedaner. Högplatå; i det inre öknar; i v. skildt fr. Afrika genom Suezkanalen o. Röda hafvet. Egentl. floder saknas, blott under regntiden bergströmmar. Torrt klimat, floran sparsam i det inre; vid kusterna: durra, palmer, sockerrör, bomull, indigo, kaffe, aloe, rökelseträd, balsamträd, tobak, ris, melon, sesam, saffran, ricinus, oliver. Öfriga prod.: gummi, dadlar, ädelstenar, manna, pärlor. — Turk. A. i två områden: Dschidda, Jemen vid Röda hafvet. Stater i A.: Hadramaut, Omân, el Hasa, Kunit, Nedschd. St.: Medina, Jambo, Mekka, Aden, (eng.), Makallo, Maskat, Sur, Riad. — Inv. mest beduiner, urinv.: bajaditer. — Hist.: Antiokos d. st. eröfr. 219 f. K. st. Rabbath Moab; senare strider mellan arab. o. israelit. 117 e. K. en del rom. Jemen förde krig med etiop. konungar o. eröfrades i 4:e årh. af den abess. kon. Aizana. Genom Mohammed folket en enhet. Hans efterträdare kalifer. Nu nominellt under Turkiet.

Arabi Pascha (Akmed Arabi), f. omkr. 1839, egypt. gen., i uppr. 1882, föll i engelsmännens händer efter slaget vid Tel el- Kebir, landsförvist till Ceylon, 01 benådad, d. 02.

arabiska siffror, urspr. arab.-ind., de vanl. taltecknen (1, 2, 3 o. s. v.).

arabiska språket och litteraturen. A. spr. en gren af d. semit. spr.stammen, lämpl. för poesi; 1) sydl. l. himjaritiska dialekt.; 2) nordl. (den nuv. etiop. l. koreischitiska) dialekt., som ännu talas i Syrien, Egypten o. n. Afrika. A. skrift läses från höger till vänster. A. litt. viktig för utveckl. af världslit.; äldst äro rimmade folkkväden (diktsaml. Hamasa o. a.), Moallakât (täflingsdikt). Koran inför det relig. elem. i poesien; under kaliferna lyr. skalder: Abe Novas, Motenebbi, Meidani, Hariri. Äfven fabler, romaner, sagor. — Hist. lit. till stor del ännu otryckt, svulstig, krönikartad framställn.: Vakedi, Abulfeda, Ibn Chalden, Bohaeddin m. fl. — Genom studium af forngrek. började den exakta vetensk. odlas (fr. 750); talrika öfvers., is. medicin o. matematik; äfven optik, astron. o. geogr. A. filos. grundad på Aristoteles. Lit. under detta årh. torftig.

Ārachis, Leguminosæ, Brasilien, 1-årig växt. Fruktämnet sänker sig ned i jorden, mognar där; ger matolja, lysolja. Odlas i Span. Frank., Ital.

Arachnīdae, spindelsläktet.

ārack, se arrak.

Ārad, ung. st. vid Maros. 56,250 inv.

Arago (-agå), 1) D. Franç., fysik., f. 1786 Estagel, d. 53. Skr.: Astron. popul. (34) o. a. Oeuvres (54/62), 17 bd. — Hans bror 2) Jacq. Et. Vict., fr. förf., f. 1790 Estagel, d. 55 Brasil. Skr.: reseskildr., lustspel m. m. — Brodern 3) Et., dram. förf. o. journal., f. 1803 Perpignan, d. 92. 78 arkivarie vid École des beaux arts. Skr.: L'Hôtel de Ville de Paris au 4 sept. — 4) Eman., f. 12 Paris, d. där 96, fr. 80 sändeb. i Bern (son till 1).

Aragōnien, Aragón, sp. landsk. 47,391 kv.km., 912,711 inv. 3 prov.: Saragossa, Huesca, Teruel; ford. själfst. kon.-rike. Då 98,780 kv.km. 2,5 mill. inv.

aragonīt, min., kolsyr. kalk, CO. CO₂, skildt fr. kalkspat endast genom krist.-formen. Bildar kalkafsatsen vid heta källor.

Araguāia, (Araguay), bifl. till Tocantins i Brasil.

Arak'ne, gr. myt., utmanade Athene till täfl. i väfkonsten o. förvandlades af henne till spindel.

Arakōsien, g. geogr., persisk prov. Nu Afganistan.

Arālia, bot, växtsläkte, buskar o. mångåriga örter i Asien o. Nord-Amer. Flera arter prydnadsväxter.

Arāl-sjön, insjö i Turkestan, 67,770 kv. km. Tillflöden: Amu Darja, Sir Darja. Synbart aflopp finns ej. Ytan 35,5 m. öfver Kaspiska hafvets.

Āram, Eugène, hjälten i en roman af Bulwer.

aramēiska språken tillh. den semit. spr.-stammen, 2 hufvuddialekt.: väst- (syriska) och östarameiska (kaldeiska).

Aran'da Pedro Pablo, gref. d', sp. statsm., f. 1718 Saragossa, 66 pres. i Kastiliens råd, införde radik. reformer, fördref jesuiterna, afsk. 73, åter min. 92, d. 99.

Aranjuez, (-chuēs), sp. st. vid Tajo 9,837 inv. Kgl. slott.

Ārany (-ranj) 1) Janos, ung. epik., f. 1817,d. 82. Skr.: Toldi (47), Eröfring. af Murany (48) m. m. — Hans son 2) László, f. 44, d. 98, skald. Skr.: Elfrida.

Ārarat, bergtopp i Armenien, 5,155 m. Legenden om Noas ark.

Āras, flod i Armenien. Ford. Araxes.

Araucāria, Juss., Abietineæ, Amerika, Australien, kranssittande grenar, ständ. gröna, tegellagda, breda, styfva barr. Ätbara frön i stora kottar.

Araujo Porto Alēgre (-a͡uschå-), Manoel de, brasil. skald, mål., arkit., f. 1806 Rio Pardo, d. 79, brasil. gen.-konsul i Stettin.

araukāner, indianer i s. Chile. 50,000. Krigiska.

Arbēla, förd. assyr. st. Slag 331 f. K. Nu Erbil.

Ar'ber, högsta topp. på Böhmerwald. 1,455 m.

ar'biter, lat., skiljedomare.

arbitrage (-trāsch), fr., spekul. på kursskilln. på olika platser.

arbi'trio, tonk., efter behag.

arbi'trium, lat., utslag af skiljedomare.

arbitrǟr, lat., godtycklig.

Arboga, st. i Västerås län vid Arbogaån. 5,183 inv. (08) Ford. viktig handelsplats. Riksdagar. Den 1:a i Sverige där 1435.

Arboga artiklar, stadga, hvarigenom Erik XIV inskränkte hertigarnes makt, 1561.

Arboga å, i mell. Sverige, utfaller i Mälaren. Gm Hjälmare kanal förenad m. Hjälmaren.

Arborelius, Ol. Per Ulr., sv. landsk.-mål., f. Orsa 42.

Arbroath, (arbrå̄th) skotsk hamnstad vid Nordsjön. 22,372 inv.

Arbūtus, L., Ericeæ. Mjölonbusken, A. uva ursi, Europa, N.-Amerika, alltid grön, bären i Italien till brännvin, på Corsica till vin; bladen i medicinen.

arc-, se ark-.

Arcādia, litt. sällskap, Rom. grund. 1690.

Arcādius, 1:e östrom. kejs., son till Teodos. I, f. 377, erhöll 395 orienten; svag, för honom reg. Rufinus, eunucken Eutropius o. hans gem. Eudoxia; d. 408.

arcānum, se arkānum.

arch-, se ark-.

archidiāconus, ärkedjäkne (d. 1:e diakonen).

Arcimbol'dus, Joh. Angelus, aflatskrämare, påflig legat i Sverige 1518, d. 1555.

Arcis-sur-Aube (arsī- syr- å̄b), fr. st. 2,774 inv. Slag 1814.

arco, tonk., coll'a., med stråken.

Arco, st. i Tyrolen, 4,380 inv. Silkesodling.

Arcole, (-kå̄le), it. by v. Verona. Slag 1796.

Arctūrus, stjärna af 1:a storl. i Bootes.

ardeb, sädesmått i Egypten, Abessinien, Syrien.

Ardéche (-dǟsch), biflod t. Rhône t. h., 110 km.

Ardennerna, belg. berg mell. Mosel o. Maas, vilda, skogbeväxta. Medelhöjd 550 m.

Ardschisch, Erdschisch, Argi Dag, topp i M. Asien. 4,000 m.

ārea, lat., yta.

areāl, lat., ytinnehåll.

Arēca, L., växtsläkte af palmerna. Af A. Catechu i Ostindien erhålles betelnöt och katechu.

Are Frode, isl. häfdateckn., f. 1068, d. 48. Skr.: Islendingabòk.

Arehn, Nils Osk. Gerh., skådesp., f. 1877 Sundsvall, vid Dramat. teat. 00/06, sed. hos Ranft. Karaktärsroller.

Arelāt, und. medelt. namn på Burgund. Hst. Arles (däraf namnet).

arēna, lat., stridsplats på amfiteatern hos romarne.

Arenberg, ty. hertiglig släkt. — Aug. Maria Raimund, f. 1753 Brüssel, kallad grefve Lamarc, ingick i fr. krigstjänst, d. 33. Brefväxl. med Mirabeau.

Arendal, norsk hamnst. i Kristiansands stift. 11,130 inv.

Arendt Persson, se Persson.

areomēter, gr., sänkvåg, apparat att utröna en vätskas eg. vikt. Skal-a. består af ett graderadt ihåligt glasrör, nedtill fylldt med kvicksilfver. Den punkt, hvartill a. sjunker i en vätska, visar dess volymproc. l. grad. A. konstr. af Gay-Lussac o. Beaumé.

areopāg (areio' pagos), urgammal domstol i forn. Athen. 460/403 f. K., inskränkt af demokratien, sed. åter mäktig.

Arequipa (-kī-), st. i Peru nära kusten. 35,000 inv. Grundl. 1540. Jordbn. Eröfradt af Chile 1882.

Āres, gr. myt., son af Zeus o. Hera, stridens gud. Identifierad med Mars.

Areschoug, 1) John Erh., bot., f. 1811 i Göteborg, d. 87 Sthm, prof. i Uppsala 59, afsked 76. Skr.: Lärobok i botanik och flera afhandl. om alger. — 2) Fr. Vilh. Christ., bot., f. 30 Simrishamn, prof. i Lund 79/98, d. 08. Skr. i växtanatomi m. m.

Arethūsa, gr. myt., nymf, Nereus’ dotter, förvandlades till en källa.

Aretīno, Pietro, sedeslös it. skald, f. 1492 Arezzo, d. 57 Venezia. Skr. lustspel, ett sorgspel, Rime, Stanze, Capitoli m. m.

Arezz'o (Arretium), it. prov., hst. A., 44,316 inv.

Arfwidsson, Nils, förf., f. 1802 i Göteb., d. 80. Skr. Nord och Söder m. m.

Argand (-gan^g'), Aimé, fys., f. 1755 Genève, d. 03 England. Uppf. argandska lampan.

Argelander, Fredr. Vilh. Aug., astron., f. 1799 Memel, 1823/37 direkt. vid observ. i Åbo och Hälsingfors, fr. 37 i Bonn, d. 75. Skr. Uranometria nova m. m.

Argens (-schan^gs'), Jean Bapt. de Boyer, markis d’, fr. förf., f. 1704 Aix, vän till Fredrik d. store, d. 71 Aix. Oeuvres (68), 24 bd.

Argentīnska republiken, Argentīna, sydamerik. förbundsrepubl. 2,8 mill. kv.km., 5,2 mill. inv. Hst. Buenos Aires. Städer: Rosairo, Cordoba, Tucuman, Salta, Corrientes, Santa Fé, Parana; 14 provinser. Prod: majs, säd, frukt, ull, pälsverk, hudar, tagel, olja, talg, köttextr., konserver, kött, horn, strutsfjädr. Betyd. boskapsskötsel, slakterier. (1878): 2,317 km. Hist.: Uppt. 1509 af Juan Diaz de Solis. I midten af 16:e årh. spanskt. Fr. 1776 vicekgr. 1816 oafhängigh.-förklaring. Presid. José Figueroa Alcorta (1906).

Argentorātum, det nuv. Strassburg.

argen'tum,. lat., silfver.

Arginūsiska holmarna vid Mindre Asiens kust. Sjöslag 406 f. K.

argīver (argeier), inv. i Argolis.

Ar'golis, Argos, Argeia, landskap på Peloponnesos. Hst. Argos. Städer: Mykene, Epidauros, Hermione.

argōn, Ar, beståndsdel af den atmosf. luften (1 %), färg- o. luktlös gas. Uppt. 1895 af Rayleigh o. Ramsay.

argonauter (-n_a͡u'-) de hellener, som foro ut på skeppet Argo för att hämta det gyllene skinnet i Kolkis: Jason anförare.

Argonne (-gånn'), fr. landskap med A.-skogen, 300 m. hög.

Ar'gos, hst. i Argolis. 12,524 inv. Ruiner efter Heratemplet.

Ar'gos, gr. myt., jätte med 100 ögon, bevakade Io, dödad af Hermes. Argusögon.

argot (-gå̄), fr., tjufspråk, rotvälska.

argument', lat., bevisningsgrund, bevis, -ation, bevisföring, -era, söka bevisa, invända.

Ar'gus, sv. oppositionstidning, 1820/36.

Argusögon, se Argos.

Argyll (-gajl'), skot. grefsk. 8,322 kv.km. 73,665 inv.

Argyll (~), 1) G. John Dougl. Campb., hert. af, brit. statsm., f. 1823 Dumbartonshire, 47 pär, liberal, 52 min. o. upprepade gngr till 81, d. 00; flera polit. skrifter. — Hans son 2) John Sutherland-Campbell, förut markis af Lorne, f. 1845 nuv. hert., är gemål till d. brit. prinsess. Louise, Viktorias 4:e dotter.

Argyropūlos, Joh., ny-grek. lit. hist., f. omkr. 1416 Konstantinopel, d. Rom 86. Öfversatte Aristoteles.

āria, tonk., solosångstycke m. instrumentackomp., själfst. l. del af ett större verk.

Ariad'ne, i den grek. myt., Minos’ dotter, hjälpte Teseus ur labyrinten, öfvergafs af honom på Naxos, men togs till gemål af Dionysos o. förlänades odödlighet.

Ariāna, g. geogr., östl. del. af forna Persien.

ariāner, anhängare af den 325 bannlyste, därpå återkallade, 336 förgiftade Arius. Efter kort seger öfver Athanasius splittrade sig a.; de stränga under Aëtius lärde sonens väsensolikhet (anomoier) m. fadern, de mildare väsenslikhet (homojusianer). Julianus Apostata gynnade dem, äfven Valens, men Teodosius undertr. dem häftigt. Germanerna förblefvo länge arianer, västgöterna till 589, longobarderna till 700.

Arīca, st. i Peru vid Stilla h., 2,824 inv. Jordbäf. 1880 eröfr. af Chile.

Ariēl (hebr. »Guds lejon»), namn i G. T. I den senare demonologien en vattenande.

ārier, gemens. benämn. på folk af indogermansk l. arisk stam, hkas hemvist var Irans högland.

Āries, lat., vädur; stjärnbild i Djurkretsen.

arimas'per, enögdt myt. folk af skytisk stam.

Arimatīa, gr. geogr., stad i Palestina.

Arīon, berömd sångare fr. Lesbos. Uppf. dityramben, 600 f. K.

ariōso, tonk., i recitativ en liten melodisk sats.

Arios'to, Lodov., it. epik., f. 1474 Reggio, d. 33 Ferrara. Skr.: Romantiskt epos Orlando Furioso (på sv. af Kullberg).

Ariovist', svev. furste, drog 72 f. K. till Gallien, slagen o. hemdrifven af Cæsar 58.

Aristar'kos, 1) A. fr. Samos, gr. astron., omkr. 270 f. K. — 2) A. fr. Samotrake, gr. kritik. o. gram., omkr. 150 f. K. Förklaring o. kritik öf. Homeros; dog frivillig hungersdöd.

Aristeides (-ej'-), lat. Aristīdes, l) gr. statsm., anförare vid Maraton, 483 bannlyst på Temistokles’ föranstalt., 480 återkallad, kämpade vid Plataiai i spets. för athenarne, d. fattig 468. — 2) A., mål. Tebea, omkr. 350 f. K. — 3) Aelios, gr. retor. f. 117 Hadrianopolis, d. omkr. 189. Tal.

Aristipp'os, filos., stiftare af d. kyrenaiska l. hedoniska skolan, Sokrates’ lärj., ansåg d. ensk. sinnl. njutn. för d. högsta goda, allt öfvermått skadl.

Aristobūlos, jud. kon. fr. 69 f. K., 63 fångad af Pompejus, undkom 56, snart åter fång., 49 skickad af Cæsar mot pompejanerna, d. af gift.

Aristōfanes, berömd gr. komediförf., f. omkr. 444 f. K., d. omkr. 387 Athen. Gisslade filosofien, ss. hvars målsman Sokrates hånas i Molnen; d. nyare sorgespelet i Grodorna; kvinnoemancipat. i Lysistrata o. Tesmoforiefesten. 11 lustspel i behåll. (Sv. af Thomander, K. A. Hagberg, J. F. Håhl m. fl.).

Aristogeiton (-ej'-), jämte Harmodios mördare af tyrannen Hipparkos i Athen (514 f. K.).

aristokratī, gr., »de bästes välde», statsrättsl. styrelseform, där makten ligger i händerna på få, vanl. ett fåtal släkter. Aristokrat, medlem l. anhängare af adeln.

Aristomēnes, messenernas anförare mot Sparta. 685/668 f. K., försv. fästet Eira, d. på Rodos.

Aristōteles, gr. filos., f. 384 f. K. i Stageira, d. 322, Platons lärj., stiftare af d. peripatet. skol. i Lykeion, polyhistor, omkr. 400 skr. I Or'ganon grundlade A. vår ännu gällande logik; skr. i retorik, estet., polit., fys., nat.-hist., psykol., moral o. metafys. empiri, förkastar Platons idéer, hvarje ting har innehåll o. form (orsak o. ändamål), en viss enteleki, d. v. s. princip l. själ. Gud upphof till all rörelse, själf orörd, ren energi, lidelselös, immateriel. Allt lefvande utvecklar sig gradvis, d. högsta är mskn. Att lefva naturenligt medför lycka, emedan det är dygdigt. Dygd = medelväg mellan två motsatser. Slafveri nödv.

Aristox'enos, musiker fr. Tarentum, Aristoteles’ lärj., lärde, att själen är harmonien i kroppens rörelser.

aritmetīk, gr., läran om siffertal o. deras kombinat.

aritmētisk serie l. progression, följd af storheter, af hka skillnad. mell. 2 på haa följande alltid är densamma.

Arīus, se arianer.

Arizōna, stat i Förent. stat., (förk. Ari. l. Ariz.). 295,030 kv.km. 122,931 inv. 2,700 m. h. Skog, betesmark. Fl.: Colorado, Rio Gila; i ö.: öken. Hst. Phœnix, förut Tucson. A. bildadt 1863.

ark, Noas fartyg (1 Mos. 6: 14), — Förbundets a. (2 Mos. 25: 10).

arkād, lat., pelargång m. hvalfbågar.

Arkadien, gam. landsk. i peloponnes. höglandet Kyllene. 2,115 m. St.: Tegea, Mantineia, Orkomenos, Nymfalos, Feneos, Megalopolis. 1:e kon. Pelasgos. — Ett land, där patriarkaliska seder o. stilla frid härskar.

arka|ism', gr., föråldradt ord l. talesätt, -istisk, föråldrad.

Arkangel, Arkangelsk, ry. guv. 858,650 kv.km. 347,589 inv. Hst. A. vid Dvina, 21,096 inv. Hamn.

Arkan'sas, 1) bifl. till Mississippi t. h. 3,230 km. — 2) stat i Förenta stat (förk. Ark.). 137,855 kv.km. 1,3 mill. inv. I ö. slättland, i v. kullar (Ozark). Klimat friskt, utom vid Mississippi. Fl.: Mississippi, A., White river, Red riv. St.: Little Rock, Salem, Ozark, Clinton, Jasper, Clamden, Clarendon, Augusta.

arkānum, lat., hemligt medel.

arkebus|e (-bȳs), fr., eldhandvapen, 15:e årh., sköt blykulor på 20/40 gr. -ering, ihjälskjutn. (dödsstraff för militärer).

Arkelāos, 1) kon. af Makedonien 413/399 f. K. — 2) Mitridates’ fälth., slagen af Sulla vid Kaironcia (86) o. Orkomenos (85).

arkeologī, gr., fornkunskap. Vetensk. om minnesmärk. fr. forntiden. Grund. af Winkelmann.

Arkesīlaos, fr. Pitane, filos., 316/241, stiftare af Nya akademien, förklarade sannolikhet tillräckl. för d. praktiska lifvet.

arketȳp, gr., urbild.

arkiāter, gr., förr brukl. titel på öfverläkare.

Arkidāmos, namn på flere spartan. kgr.

Arkīlokos, gr. satir. skald, omkr. 700 f. K. Paros. (Arkilokisk vers, jambisk trimeter).

arkimandrīt, i gr. kyrkan öfver- l. generalabbot.

Arkimēdes, matem., f. 287 f. K. Syrakusa, d. 212. Upptäckte klotet o. cylindern, spiral, häfstång., tyngdpktn, jämvikten, skruf., hydrostat. lag.

arkimediska principen, den lag, att en kropp, nedsänkt i en vätska, förlorar så mycket af sin vikt, som den undanträngda vätskemassan väger; a. skrufven skrufform. rör till vattenupphämtn.

arkipelāg, gr., ögrupp, örikt haf. Särsk. Grekiska a.

arkitekt', gr., vetenskapligt utbildad byggmästare. -onisk, s. har afs. på byggn.-konst. -ur, byggn.-konst.

arkitrāv, gr. tvärbjälke öfver en pelarrad.

arkīv, gr., saml. af urkunder; plats, där sådana förvaras, -arie, a:-vårdare.

arkivolt', it., byg., hvälfd arkitrav; båge, gående fr. pelare t. pelare.

arklī, lat., rustkammare.

Arkōna, 54 m. hög kritklippa på Rügen med fyrtorn. R:s forna hst. A. låg där.

arkont', högsta ämb.-man i Athen, fr. 752 f. K., på 10 år, men fr. 683 9 a:er på 1 år. Den 1:e kallades eponymos (efter hkn året kallades), d. 2:e basileus (offerkonung), d. 3:e polemarkos (fältherre), de öfr. tesmoteter (lagskipare).

arktisk, gr., belägen i närh. af nordpolen.

Arkwright (ārkrajt), Rich., mekanik., f. 1732 Preston, d. 92, uppfann vattenspinnmaskinen.

Arlberg, bergknut i Algaualp., 1,796 m. pass m. väg. 1,699 m. hög. År 1883 tunnel, 12,400 m. lång.

Arlberg, Geo. Efraim Fritz, sångare, f. 1830 Leksand, 58/74 vid kungl. operan, d. 96 Kristiania.

ārlekin, it., kom. mask i it. lustspelet.

Arles (ārl), fr. st. vid Rhône, 29,314 inv.

arm, öfre extremitet på mska o. apa. Mskns a. består af öfver-, under-a, o. hand. Mell. de förstn. ligger armbågen, mell. de sistn. handleden. Fäst vid bålen gm axelleden, s. förenar öfver-a. m. skulderbladet.

armāda, sp., flotta, is. den, s. Filip II skick. mot Engld 1588.

armadill', sp., se bältdjur.

Armagh (-mā), grefsk. i irl. prov. Ulster. 1,328 kv.km. 125,238 inv. Hst A.

Armagnac (-manjack) landsk. i Syd-Frankr. (Nu dep. Gers).

armatūr, lat., kr., vapen m. utrustn. för soldater l. skepp.; mask., de för en ångpannas utrustning erforderl. tillbehören; elektr., de vid elektr. belysn. anläggn. nödv. tillbehören; fys., se armering.

armborst, gammalt skjutvapen m. trä- l. stålbåge; sköt pilar l. kulor på 250 steg gm ryttarpansar.

armbåge, armbågsbenets hakformiga öfre ledände; förhindrar armens sträckn. öfver 180°.

armé, fr., en stats truppstyrka l. en stor del däraf.

Armēnien, ry., pers., turk. högland mell. Svarta o. Kasp. h. 800/2,000 m., ford. kon.-rike. Högslätter: Bajesid, Erzerum, Kars, Achalzik, Erivan. Berg: Kaukasus, Ala Dag, Kara Dag. Toppar: Ararat, Allaghes, Tura, Dschelu. Sjöar: Van, Gok Tsjai. Fl.: Eufrat, Tigris, Aras, Kur, Tsjorah. 3 klimat. regioner: regn, föränderlig, evig snö. Flora: bok, ek, tall, lönn, björk, vin, grönsaker, säd. Fauna: röd gås, fasan, stork, trana, björn, lo, murmeldjur, räf, gräfsvin, varg. Prod.: bly, koppar, silfver, arsenik, alun, salt. — Delades ford. i Stor.- o. Lill-A.; nu är forn. Lill-A. turk., västl. stor-A. turk. Städer i turk. A.: Erzerum, Van, Musj. — Ryska A., fordom pers., omfattar n. ö. delen af Stor-A. Städer: Tiflis, Erivan, Kars, Alexandropol, Elisabetpol; kloster Etschmiadzin o. Sanahina. — Pers. A. s. ö. delen af Stor.-A. Pers. prov. Aserbejdschan. Befolkn.: armen., turk., kurder, tatar., nestorian., georgier, greker, jud., arab., zigenare. Språk: ny-armen., tatar., kurd., pers. Hist.: 330 f. K. eröfr. af Alex. d. st. Senare under seleukiderna. Bildade 2 kon.-riken, Stor- o. Lill-A. Sedan A. sassanid. prov., 1080 byzantin. Infall af seldsjuker. 1472 Stor-A. pers. prov. 1522 A. turk.

armēniska kyrkan, stift. i 2:a årh. gm Gregorius Ljusbringaren, utveckl. i 4:e årh., 366 själfständ. gm Narses. Mesrob öfvers. bibeln på armeniska; 491 öfvergick den till monofysitismen, dock voro unionsförsöken talrika. 1439 union m. kat. kyrkan. De unerade a. ha ett kloster, San Lazaro, nära Venezia.

armēniska språket och lit., A. S. en gren af d. indogerm. spr. stam. 1) Forn-a. (l. klassisk a.). 2) Ny-a., påverkad af turk.; själfst. spr. med 36 bokst. — A. L. fr. 4/14 årh.: öfvers. fr. grek., krönik., hist. o. s. v. Kyrkl. hymner, dikter af Narses (12:e årh.) o. 2 fabelsaml. (13:e årh.) bilda d. poet. lit.

arm|ēra, lat., bevära fästn., batteri, skepp; rusta till försvar; för- (se magnet m. ankare, se vidare följ. -ēring(-ātur), elektr., den del af en dynomaskin, där induktionsströmmar framkallas; fys., beklädnad af mjukt järn på en magnets polyta för att förstärka dess verkan.

Armfelt, 1) Karl Gust., fälth., f. 1666 Ingermanl., deltog i Karl XII:s krig, försvarade Hälsingfors tappert, men fruktlöst, företog 1718 ett gm hungersnöd o. köld misslyck. tåg till Norge, d. 36 s. öfv.-befälh. i Finland. — 2) Gust. Maurits, grefve, diplom., f. 1757 Finld, utsågs 92 af Gust. III på hans dödsbädd till medlem af förmynd. styrelsen, men skickades af hert. Karl s. sändebud till Neapel. Misstänkt för sammansvärjn. mot hert., flydde han 93 till Ryssl., återkallades 99 af Gust. IV Ad., tog afsked 1810, trädde i ry. tjänst, 12 gen.-guv. öfv. Finld., d. 14.

armfotingar, zo., Brachiopoda, hufvudafdelning bland molluskerna.

armillār-sfär, lat.-gr., föråldr. astron. instr. till uppmätn. af stjärnornas höjd.

arminiāner l. remonstranter, anhäng. af Arminius (d. 1609), hvilka ha en friare uppfattn. om bekännelsen o. en mildare predestinat.-lära. Sedan de fördömts på synod. i Dordrecht, 1619, förföljdes de häftigt. 36 tolererade. Nu obetydl.

Armīnius, (oriktigt Hermann), cheruskhöfding, f. 17 f. K., slog rom. 9 e. K. under Varus i Teutoburgwald. Efter fortsatta strider beskylldes A. för monarkist. planer o. mördades 21.

Armīnius, (Harmensen). Jak., teol., f. 1560 Oudewater, d. s. prof. i Leijden 1609. Se arminianer.

Armstrong, Sir Will., ingenjör, f. 1810 Newcastle, d. 1900, uppf. en ackumulator o. a.-kanonen.

Arnauld (-nå̄), jansenisternas ledare, f. 1612, flydde till Holl., d. 94 Lüttich.

Arnault (-nå̄) Ant. Vinc., dramat. förf., f. 1766 Paris, d. 34 Godeville. Skr.: Marius, Germanicus m. m. Oeuvres (24/27), 8 bd.

Arnd, Joh., prot. teol., f. 1555 Ballenstedt, d. som gen.-sup. intend. 1621. Mystiker o. pietist. Skr.: Wahre Christentum (öfvers. på de flesta europ. språk).

Arndt, Ernst Mor., ty. patriot, f. 1769 Rügen, uppträdde mot Napoleon, flydde till Sverige o. Ryssl., 18 prof. i Bonn, 22 inveckl. i de demagog. undersökn., förföljd o. suspend., 40 återinsatt, d. Bonn 60. Skr. popul. polit. skrifter.

Arne (arn), Thom. Aug., komp., f. 1710 London, d. där 78. Komponerade Rule Britannia.

Arnheim, Arnhem, hst. i holl. prov. Geldern, vid Rhen. Fordom fästn. 59,759 inv.

Arnīca L., Compositæ, A. montana L., officinell.

Arnim (Arnheim), 1) Joh. Georg, v., fälth. i 30-år. kr., f. 1581 Boitzenburg, först und. Wallenstein, sed. i sachs. tjänst, 37 misstänkt o. förd fången till Sthm, flydde, d. 41 Dresden. — 2) Ludw. Achim, förf., f. 1781 Berl., d. 31. — Hans maka Elisabeth (Bettina), f. 1785 Frankf. am Main, älskade Goethe, 11 gift m. A., d. 59. Flera fantast. skr. — 3) Harry, f. 1824, 72 ambass. i Paris, 74 återkall., 76 dömd för landsförräderi (offentligg. af depescher) und. sin frånvaro till tukthus, d. 81 Nizza.

Ar'no (Arnus), it. fl., uppr. på Apennin., utf. i Medelh. 230 km. Ej segelbar.

Arnold, 1) Christ., bonde i Sommerfeld vid Leipzig, f. 1650, d. 95, komet-iakttagelser. — 2) Thomas, eng. skolman, f. 1795, 27/41 rektor vid skolan i Rugby, d. 42 Oxford. Skr.: History of Rome. — 3) Matthew, eng. skald, f. 1822, till 67 prof. i poesi Oxf., d. 88, utmärkt essayist.

Arnold från Brescia (-bräsch'a), Abélards lärj., 1155 bränd af Hadrianus IV. Ville afskaffa prästernas o. påfvens världsl. makt.

Arnoldson, 1) Karl Osk., sångare, f. 1830 Sthm, anställd vid operan fr. 58, d. 81 Karlsbad gm själfmord. 2) Sigrid, den föreg:s dotter, sångerska, f. 64 Sthm, gift med impressarion A. Fischof. 3) Klas Pontus, f. 1844, skriftställare (1908 Nobelpristagare).

Arnulf d. hel., fr. 612 biskop i Metz, d. 641, gm s. son Pipin af Heristal stamfar för karolingerna.

Arnulf, ty.-rom. kejs., sonson af Ludv. d. tyske, 880 hert. af Kärnthen, 887 kon., slog nordmännen 891 vid Löwen, 896 kejs., d. 899 Regensb.

Arolsen, hst. i Waldeck vid Aar, 2,734 inv.

arōm, gr., flyktigt ämne i en mängd växter (vanl. eter.-oljor), ger dem deras kryddart. aromat. lukt.

aromatiska ämnen, i den organ. kem. ett stort antal föreningar, s. utmärkas gm sin aromatiska lukt. A. äro kolrika o. vätefattiga o. kunna anses härledda fr. bensol.

Aron, Moses’ äldre bror, israeliternas 1:e öfverstepräst.

Aronsrot, se Arum.

Āros, se Åros.

Arpād, magyar. anförare. Stamfar för kon. i Ungarn 1000/1301.

Arpeggio (-pedd'jo), it., tonk., med brutet ackord.

Arpi, Oskar Adalrik, f. 1824, d. 90, sånganförare i Upps. 52/72.

arrak, arab., brännvin af ris, palmsaft l. melass.

arrang|emang, fr., anordning, tillställning; bearbetning, -era, anordna, tillrättaställa; tonk., bearbeta ett tonstycke, -ör, anordnare, tillställare.

Arras (arrā), fr. befäst st. vid Scarpe, 25,813 inv. Botanisk trädg. Freder 1435 o. 1482.

arratēl, vikt i Port. o. Brasil., 459 gr.

Arrebo, Anders, dan. skald, f. 1587 Ärö, d. 1637 s. pastor i Vordingborg. Skr.: Hexaëmeron.

arrend|ātor, lat., förpaktare. -e, förpaktning. -era, förpakta.

Arrest (arrǟ), Heinr. Louis d’, astron., f. 1822 Berl., d. 75 Köpenh., dir. vid dess observat.

arrest', ett slags frihetsstraff; militärhäkte.

Arre'tium, se Arezzo.

arr'ha, lat., handpenning, hvarigm ett aftal blir bindande.

Arrhēnius, 1) Jak., psalmist, f. 1642, d. 25 s. prof. i hist. Upps. Utg.: Psalmeprofver 89. — 2) Karl Ax., kem., f. 1757, fälttygmästare, d. 24. — 3) Joh., bot., agron., f. 1811, 62/81 sekr. i landtbr. akad. Skr.: Elem.-kurs i bot. (45), Handb. i Svenska jordbr. (fr. 59), d. 89 Sthm. 4) Svante Aug., fys. o. kem., den föreg:s brorson, f. 1859 på Vik, Upps. län, 1903 Nobelpristagare, framstående afhandl. i kemi o. fysik.

Arrhén v. Kapfelman, Erik Jak., komp., f. 1790, d. 51 Sthm, satte musik till många popul. sånger.

Arr'ia, ädel romarinna, gemål till den under kejs. Claudius s. sammansvuren anklagade Pætus, dödade sig 42 e. K. o. räckte sin gemål dolken (»P., det gör ej ondt!»).

Arriānos, Flavios, gr. hist.-förf., f. Nikomedeia omkr. 100 e. K. Skr.: Anabasis, Alex. d. st:s tåg till Österlandet o. a. hist. verk.

arrière-garde, (-riǟr-), fr., kr., eftertrupp t. hufvudstyrkans skydd.

Arrīghi, Jean Toussaint, hert. af Padua, f. 1778 Corte (Corsica), gen. und. Napoleon I, 15 landsförvist, und. Nap. III senator o. guv. vid Invalidhuset, d. 53. — Hans son Ernest fr. 71 en bonapartistledare.

arrivēra, fr., ankomma, hända.

Arrōba, vikt i Span., Mexiko, sp. V. Ind., S. Amer., 11,5 kg.

arrog|ans', fr., förmätenhet, -ant, förmäten.

arrond|ēring, fr., afrundn. af statsområde l. egendom, -issement, (-issmang'), del af depart. i Frankr.

arrow-root (arr'årutt), eng., ett slags stärkelsemjöl, erhålles af rotstockarna af Maranta indica o. arundinacea gm deras söndermaln. o. tvättn. Mest fr. V. Ind. För barn o. sjuka; lättsmält.

ars, lat., konst., — a. lon'ga, vīta brevis, konsten är lång, lifvet kort.

arschin, ry. mått = 0,7112 ar.

arsenīk, gr., As = 75, metall, i naturen sällan gedigen, i förening m. andra ämnen, särsk. järn o. svafvel, mycket utbredd. A. erhålles gm upphettn. af a.-kis o. sublimatets uppfångande. Stålgrått pulv., eg. v. 5,96. Vid vanl. lufttryck ej smältbar, emedan det förflyktigas i hetta, förbrinner vid högre temp. till a.-syra. Använd. i legering, -förgiftning framkallas ss. akut förgiftn. gm förtäring af arseniksyrlighet, yttrar sig då i kräkning, stark öppning, magplågor, känsla af ångest; slutar vanligen m. död. Motgift: mjölk, bränd magnesia m. järnoxidhydrat. Kronisk förgiftn. anses uppkomma gm inandn. af ars.-haltigt damm, t. ex. fr. ars.-haltiga tapeter, mattor m. m.; iakttages äfven ej sällan hos arbetare i arsenikindustrien. Symtom: kraftlöshet, neuralgier, hufvudvärk, flera former af utslag. Behandl.: den sjukes befrielse fr. sjukdomsorsaken samt stärkande behandling.

arsenik-kis, Fe S₂. Fe As₂, min. af arsenik, järn o. svafvel.

arseniksyrlighet, As₂ O₃ = 198, i dagligt tal kallad arsenik, bildas gm upphettn. af arsenikkis und. lufttillträde, hvarvid a. sublimerar. Färglös till gulaktig glasart. massa, s. vid längre förvaring öfvergår fr. det amorfa till d. kristallin. tillst. o. därvid blir porslinsartadt, mjölkhvitt. A. kristalliserar i färglösa oktaëdrar o. romber. Eg. v. (amorf) 3,738. A. är mycket giftig. Som motgift kan användas basisk ättiksyrad järnoxid, s. fås på apoteken.

Arsenius, John Geo., hästmålare, öfverstelöjtn., f. 1818, d. 03 Uppsala.

ar'sis, gr. versl., höjning, d. betonade delen af en versfot; tonk., upptakt. — Mots. tesis.

art, i naturvetensk. en sammanfattning af alla de naturföremål, s. visa sig hafva en gemensam bestämd form, men särskild, själfständig tillvaro, samt hka ha lika organiserade föräldrar o. frambringa lika org. efterkommande. Lamarck den förste, s. uppvisade olika djurarters härstamn. fr. gemensamt urspr. Denna teori fastställd af Darwin. I sin descendensteori förklarar han orsaken till arternas förändr. En viktig roll vid arternas förändr. o. begränsn. spelar det naturl. urvalet.

Ar'ta, gr. st. vid floden. A., 18 km. fr. Jon. hafvet. 9,675 inv. Till 1881 turk.

Artaxerx'es (pers. Artakschatra), namn på pers. kgr. 1) A. I. Långhand, Xerxes' son, 465/425 f. K., svag. — 2) A. II, Mnemon, 405/361, undertryckte s. bror Kyros’ uppror, afslöt m. grek. d. Antalkid. freden. — 3) A. III, Okos, son till föreg., underkuf. Egypt. o. Fenicien, förgiftad 338 — 4) A. Ardeschir, grundl. sassanidernas rike, 226/240 e. K.

Artēdi, Peter, sv. iktyolog, f. 1705, d. 35. Hans arb. utg. af Linné.

Ar'temis, gr. myt. (rom. myt. Diana), Apollons tvillingsyster, nattl. himmelns o. ljusets samt jaktens o. kyskhetens gudinna.

Artemīsia, 2 drottn. i Karien. 1) A. I, följde Xerxes till Hellas o. stred vid Salamis. — 2) A. II, uppförde åt s. gemål Mausolos en grafvård, mausoleion, se mausolé.

Artemīsia, L., Compositæ, Europa, n. Afrika, v. och n. Asien, lämnar kryddor, läkemedel; prydnadsväxter. Arter: malört, A. absinthium, gråbo, A. vulgaris, åbrodd, A. abrotanum m. fl.

Artemīsion, g. geogr., (nu Kap Pondikonisi), udde på Euboias nordkust. Slag 480 f. K.

Artemus Ward (-wå̄rd), pseud. för Charles Browne.

artēsisk brunn, se brunn.

Artevel'de, Jak. van, folkledare, ölbryggare i Gent, ingick förbund m. Engld mot Frankr. o. den flandr. adeln, mörd. 1345. — Hans son Philipp gjorde uppror mot grefve Ludv. II, men d. 1382 i slaget vid Roosbeke.

arthrītis, gr., läk., gikt.

arthrozōa, zo., leddjur.

Arthur, Chester Allan, presid. i Förent. stat., f. 1830 Troy, 50 advokat, 61 generalingeniör i New York, 80 vicepres., 81/85 president, d. 86. Ifrig republikan.

artificiell', fr., konstgjord.

artik'el, lat., del, stycke; en vara; bestämningsord.

artikul|ation, lat. ledfogn.; tydl. uttal, -era, tydl. uttala.

artillerī, medelt.-lat., grofva eldvapen; därt. hörande manskap (artillerister), fordon o. s. v. Fält-, belägr.-, fästn.-, kust- o. sjö-a. — I Sverige 9 a.-regementen, -park förr a.-materiel, s. höllos bakom en härs första linje.

artist', fr., konstnär, -isk, konstnärlig.

Artocar'pus L., Artocarpeæ, brödfruktträdet, A. incisa, odlas mellan vändkretsarna; frukten, ett viktigt näringsmedel, särskildt på Söderhafsöarna, ätbar 8/9 mån. af året; aftages omogen, skalas, styckas, stekes på heta stenar; bastet till tåg, veden till virke.

Artois (-tåa'), gam. grefsk. i nordv. Frankr., dep. Pas de Calais. Hst. Arras.

Artôt (-tå̄), Jos., violinist, f. 1815 Brüssel, d. 45 Paris. Farbror till Désirée A. (g. m. Padilla), f. 35 Paris, koloratursångerska, sed. 89 sånglärarinna i Paris.

Ar'tus, brit. sagokon., s. stred mot de inträngande angelsachs., hjälte i flera sagor o. diktsaml., s. blomstr. i Frankr. o. Tyskl. is. i 12:e o. 13:e årh. Hit höra »Iwein» o. »Erek», »Parcival» o. »Titurel». Mest i förening m. sagan om d. hel. graal o. riddarne af d. runda bordet.

artǟrer, gr., pulsådror, blodkärl m. kraftiga, elast., muskulösa väggar, leda syrerikt blod fr. hjärtat till kroppens olika delar o. öfvergå sed. i kapillärerna. På a. känner man blodets våglika rörelse som puls.

Arum L., Aroideæ, Europ., Afr., Austral., Amer., roten rik på stärkelse, ätbar efter kokning. Aronsrot, A. maculatum, södra o. mell. Europa, Danmark, Skåne; den underjord. knölstammen användes i medicinen.

Aru-öarna, holl. ögrupp vid Nya Guinea, 8,614 kv.km., 21,000 inv.

arvērner, ford. galliskt folk i d. nuv. Auvergne.

Arvīdi, Andreas, präst, f. i Strängnäs, d. 1673, förf. en sv. poetik.

Arvidsson, Ad. Ivar, förf., f. 1791 Finl., d. 58, kom 23 t. Sverige, 43 k. bibliotekarie. Utg.: Svenska fornsånger m. m.

Arvid Västgöte, se Västgöte.

Arvika, köp. i Värml. län vid Glafsfjärden, 1,590 inv.

as (ass), forn. rom. kopparmynt = 12 uns = 327,45 gr., värde = omkr. 43 öre. Sedan med.-tiden minsta enh. för guld- o. silfvermyntvikt. I Sverige = 48,035 mgr.

asa fætida (-fē-) farm., dyfvelsträck.

asar, se åsar.

Asa-Tor, se Åsa-Tor.

asbest', min., fintrådig varietet af hornblende, angripes ej af värme o. syror. Nyttjas till eldfasta väfnader o. till filtrerapparater.

Asbjörnsen, Pet. Krist., norsk förf., f. 1812 Kristiania, forstmästare där, d. 85. Saml. af nor. folksagor, utg. af honom o. J. Moe. Öfvers. på flera spr.

As'caris, ordn. Nematodes, hvita l. gula inälfsmaskar.

Ascension (assen'schönn), »Himmelsfärdsön», afrikan. ö i Atlant. haf., 88 kv.km., 450 inv. Uppt. på K. himmelsfärdsdag 1508 af Tristan da Cunha, 1816 engelsk. Hufvudort: Georgetown.

Aschaffenburg, bair. st., nära Main, 22,164 inv.

Aschanti (Asante), negerrike i Guinea, 193,000 kv.km. 1 mill. inv. Hst. Kumassi. Kon. monark.-aristokrat. Människoslaktande. Krig m. England 1824/26 samt 63, 73 o. 00.

Ascheberg, Rutger v., grefve, fälth., f. 1621 Kurland, deltog i 30-år. kr., Karl X:s kr., Karl XI:s dan. kr., hvari han utmärkte sig i sl. vid Landskrona, Halmst., Lund, d. 93 s. gen.-guv. of. de eröfr. dan. prov.

Aschehoug (-ha͡ug), Torkel Halvorsen, nor. jur., f. 1822, prof. i Kristiania d. 09. Skr.: Norges offentl. ret m. m.

Aschera (Derketo, Baaltis), syr. gudinna, symbol för d. befruktande naturkraften. Urtyrp för Afrodite.

asep'sis, aseptik, gr., sårbehandl.-metod, hvarmed man söker förekomma infektion.

aseptīn, gr., ett af H. Gahn uppfunnet medel mot förruttnelse, består af renad borsyra. Dubbel a. af 2 del. borsyra, 1 del alun. A. tillsatt m. nejlikolja o. glycerin kallas amykos.

Aserbejdschan, pers. prov., 104,840 kv.km., alpland. Kallt klimat. Toppar: Sahend, Savalan, Ararat. Fl.: Aras, Kisil Osen, Dschagati. Befolkn. kurd. o. turkm. Hst.: Tebris.

asfalt, gr., natur- o. konstprodukt, uppstår ur bergolja, s. gm upptagn. af syre i de öfre jordlagren förvandlas till bergtjära. Finns på Trinidad, Kuba, vid Döda hafvet. Nyttjas fr. 1832 till gatuläggn. Konstgjord a. erhålles vid destillation af stenkolstjära o. nyttjas vid tillverkn. af starkt papp (a.-papp), tätning af skepp o. d.

asfyxī, gr., läk., pulsens afstannande, skendöd.

Asgård, se Åsgård.

Ashton under Lyne (äsch't^ön ön'der lajn), eng. st. v. Tame. 43,000 inv.

Āsia mīnor, lat., Mindre Asien.

asiatiska sällskap, föreningar af lärde till undersökn. af Orientens litt., spr., geogr. I Batavia, Bombay, Paris, Lond., Amsterdam m.fl. st.

Asien, största världsd., 44,179,400 kv.km. 820 mill. inv. Halföar: Tschuktschiska, Kamtschatka, Korea, Bortre Ind., Malakka, Främre Ind., Arab., M. Asien. Öar: Nya Sibir., Wrangelsld, Kurilerna, Sakalin, Japan, Liu-Kiu, Formosa, Hainan, Filippinerna, Stora Sunda, Lilla Sunda, Molukkerna, Nikobarerna, Andamanerna, Ceylon, Malediverna, Lakediverna, Cypern, Sporaderna. Berg: Taurus, Libanon, Sinai, Kaukasus, Elbers, Hindukuh, Soliman, Himalaja, Ghats, Karakorum, Bolor, Kuenlun, Nanling, Jyling, Peling, Chinggan, Stanovoi, Jablonoi, Baikal, Sajanska, Altai, Tian-schan, Alatau, Ural. Toppar: Ararat, Erdschisch, Sinai, Hermon, Demavend, Dapsang, Dhavalagiri, Gaurisankar, Kundschinjinga, Munku-Sardik, Bogdo-Ola, Adamspik, Indrapura, Kinibalu, Semeru, Fusijama. Floder: Ob, Jenisej, Lena, Kolima, Amur, Hoangho, Jangtsekiang, Sikiang, Songka, Mekhong, Menam, Iravadi, Brahmaputra, Ganges, Narbada, Indus, Eufrat, Tigris, Kisil Irmak, Atrek, Emba, Amu Darja, Syr Darja. Sjöar: Döda hafvet, Van, Urmia, Goktscha, Hamun, Kaspiska h., Aral, Kuku-nor, Lobnor, Baikal, Balkasch, Tengrinor. Öknar: Gobi, Thar, Syr. arab. Flora: renmossa, dvärgbjörk, dvärgal, dvärgceder, tall, lärkträd, dvärgapel, rabarber, ek, valnöt, ris, bomull, cypress, vin, platan, kastanj, mispel, rhododendron, dadelpalm, banan, mullbärsträd, fikon, buxbom, jasmin, granatäpple, lager, oliv, myrten, oleander, pistasch, krapp, vallmo, te, kaffe, melon, indigo, peppar, kanel, muskott, ingefära, kardemumma, brödfrukt, bambu, mimosa. Fauna: isbjörn, lämmel, ren, räf, sobel, hermelin, vattenvessla, varg, fiskutter, murmeldjur, bäfver, jordråtta, älg, stenget, tiger, gepard, hyena, schakal, lo, piggsvin, antilop, kamel, tapir, argali, panter, noshörning, lejon, elefant, buffel, moskusdjur, vampyr, apa, sibetkatt, mungo, sjubb; snöripa, fasan, gam, orre, trapp, struts, papegoja, marabustork; flamingo, pelikan, kakadu, salangansvala, påfågel; säl, hval, stör, lax, kaskelot, jättesalamander, krokodil, sköldpadda, orm. Stater: Kina, Japan, Korea, Anam, Siam, Birma, Butan, Nepal, Kaschmir, Afganistan, Beludschistan, Persien, Oman, Nedschd, Hadramaut, Borneo, Turan; ryska: Sibir., Sakalin, Turan, Armenien; engelska: Cypern, Främre Ind. m. Ceylon, Burma, Singapore, Saravak, Labuan, Kuria-Muria, Perim, Kamaran, Andamanerna, Nikobarerna, Honkong; holl.: Java, Madura, Sumatra, Banka, Biltong, Borneo, Celebes, Molukkerna, halfva Timor, Bali; amer.: Filippinerna, Sulu; fransk.: Mahé, Karikal, Pondichery, Chandernagor, Kochinkina; port.: Goa, Salcete, Bardez, Damao, Diu, Gogola, halfva Timor, Gambing, Macau, Taipo, Colovane; turk.: M. Asien, Armenien, Syrien, Palestina, Jemen, Mesopotamien. Befolkn.: hinduer, singaleser, afgan., beludsch., kurd., armen., grek., ryss., arab., malaj., mongol., dravidas, papuas. Expeditioner: 1000 f. K. fenicier till Ofir. Marco Polo i 13:e årh. i Mongoliet, Kina, Bengalen. Ibn Batuta 1324/53 i Kina o. Ind. Vasco da Gama 1498 i Kalkutta. 1521 upptäckte Magalhães Filippin. 1725/28 Bering i Sibir. 1776/79 Cook i Kamtschatka. 1761/64 Karsten Niebuhr i Arabien. 1803/6 Krusenstern i Sibirien, 29 Humboldt i Ural, Altai. 41 Kiepert i Transjordanländer. 51/54 Dittmar i Kamtschatka. 57 bröd. Schlagintweit i Himalaja, Kuenlun. 68/72 Richthofen i Kina. 76/78 Prschewalski i inre Asien. 79/81 densamme i Tibet. 85/08 gjorde Hedin 4 upptäcktsfärder i Central-Asien.

a'sinus ad lyram, lat., »åsnan vid lyran»; olämpligt, oskickligt.

ask, Fraxinus L., Oleaceæ, Europa, Asien; virke till snickeri, barken t. garfn. o. färgn.

Ask och Embla, nord. myt., de 1:a mskr på jorden, skapade af 2 träd.

aska, oorgan. återstod vid förbränn. af organ. ämnen.

As'kalon, g. geogr., filisteisk st. i Palestina v. Medelh., sl. 1099.

Askelöf, Joh. Kristof., publicist, f. 1787 Skåne, d. 48, utg. tidn. Polyfem (09), Lifvet o. döden (15), Den objudne gästen (29) m. fl. Konservativ.

Askersund, st. i Örebro län vid Vätterns norra ände, 2,004 inv., (08) grundl. 1640.

Asker Svensson, Lunds 1:e ärkebisk., omkr. 1104, d. 37.

ask|ēs, gr., bot, försakelse. — -et, botgörare; -etisk.

asklepiāder, »afkomlingar af Asklepios», präster i Asklepios' tempel.

Asklepiādes, gr. skald, fr. Samos, Teokritos' samtida.

Asklēpios (lat. Æsculapius), gr. myt., Apollons son, läkekonstens gud, död. af Zeus’ blixt.

ask-onsdag, fastans början, då katol. beströ sig med vigd aska.

Askungen, se Cendrillon.

Aslög, se Åslög.

Asmanshausen, by i Hess.-Nassau, 1,022 inv. Vin.

Asmōdi (Asmodeus), ond ande dödade enl. Tobie bok Saras 7 män; äktenskapsdjäfvul.

Asnières (aniǟr), fr. stad vid Seine, 13,336 inv. Vattensport.

à son aise (a sonnǟs), fr. i godt mak.

Asov’, ry. st. vid Asovska sjön, 25,124 inv.

Asovska sjön, vik af Svarta haf., 37,496 kv.km.

asp, Populus tremula L., Salicineæ, träd i Europa, n. Asien, N. Amer., löf till foder, virke till tändstickor.

Aspar'agus, bot., sparris.

Aspāsia, snillrik, skön grekinna, Perikles’ maka, oriktigt ansedd s. hetär. Efter Perikles’ död gift m. Lysikles.

Aspe (asp), fr., dal i Pyrenéerna.

aspekt', utsikt; en planets ställning i förh. till en annan.

asper, litet silf.-mynt i Orient., 1⁄120—1⁄100 af en piaster.

As'pern, by nära Wien vid Donau. Sl. 21—22⁄5 1809.

Asper'ula L., Rubiaceæ; af A. odorata, välluktande, krydda t. vin (tyskarnes »Maitrank»); af A. tinctoria, färgämne.

aspic', fr., kall, med gelé omgifven kötträtt.

Aspīdium Sw., ormbunke, Polypodiaceæ; af roten medel mot mask.

Aspinwall (-wå̄l), se Colon.

aspir|ant, lat., tjänstsökande. -at, m. h-ljud uttalad bokst. -ator, app. till uppsugn. af gaser o. framkallande af en stark luftström. -era, söka, eftersträfva; språkv., uttala bokst. med h-ljud.

aspirīn, farm., salicylättiksyreeter, mot ledgångs- o. muskelreumat. samt hufvudvärk.

Asplången, sjö i Östergötl.

Aspromon'te, it. bergskedja, högsta topp Monte Alto, 1,964 m.

Aspropōtamo, gr. flod, se Akeloos.

Asquit (äss'kith), Herbert Henry, eng. statsm., f. 1852 Morley, 90/95 inr.-min., 09 prem.-min.

ass, se as.

ass, tonk., ♭ för a.; ass dur, tonart m. fyra ♭.; ass moll, tonart m. sju ♭.

assagaj', kastspjut m. förgiftad järnspets, hottentotters, kaffrers förnämsta vapen.

assāi, it., tonk., nog; ganska, tämligen.

Ass'am, ford. kon.-rike, eng. prov. i O. Ind., 145,666 kv. km., 5,841,878 inv. Hfl.: Brahmaputra, hst. Gauhati.

assassīner, arab., polit.-relig. mohammed. sekt, 1090 stift, af Hassan ibn Sabbah, ägde borgar i Pers. o. Syrien, bekämpade både mohammedanerna o. korsfararne; deras öfverhufvud, »den gamle fr. berget», fordrade obetingad lydn. o. mord på ordens alla fiender; 1256 utrotad af mongolerna.

assekurans', medelt. lat., försäkr. mot olycksfall.

assemblée (-sangblē), fr., församl.; a. nationale (-nall'), nationalförsamling.

Asser, son till Jakob, stamfar för en af de 12 israelit, stammarna.

assess'or, lat. förr bisittare i hofrätt; 1910 afskaffade.

Assien'to, sp., fördrag, is. det, hvarigm Spanien 1713 beviljade Engld ensam rätt till negerexport.

assiett (aschätt'), fr., litet fat.

assignāter, fr. pappersmynt 1790 o. under revolut. Afskaffade gm utfärdande till för stort belopp (45,578 mill. francs).

assign|ation, lat., anvisning, -era, anvisa.

assimilation, lat., 1) fysiol., näringsämnenas förvandl. i djurkroppen; 2) språkv., en konsonants förvandl. till likhet m. en efterföljande, t. ex. stanna af stadna, it. cattivo af lat. captivus.

assisdomstol, fr., kriminaldomst.

Assisi, it. st., 17,378 inv., kloster.

assist|ans', lat., hjälp, pantlånekontor. -ent, biträde, -era, hjälpa, is. fartyg.

Assmanshausen, by vid Rhen i Wiesbaden, 1,028 inv. Vinodling.

associ|ation, fr., förening, -é, bolagsman, -era, intaga i bolag o. d.

assonans', lat., likhet i ljud af slutorden i verser, t. ex. var o. glad.

assort|era, fr., ordna efter sorter; förse (sig) med varor, -iment, ordnadt varulager.

Assuān (ford. Syene), egypt. st. vid Nilen, 13,101 inv. Sista katarakten.

assur|adör, fr., person, s. försäkrar lif o. egendom, -ans, fr., försäkring, -era, försäkra mot skada.

Assȳrien, g. geogr., land i Asien, omfattade Arrakitsi, Assur, Arbelitis, Adiabene, Kalonitis. St.: Ninive, Ktesifon, Arbela, Apollonia. Det assyr. riket omfattade senare: A., Mesopotam., Babylonien, Pers., Medien, Baktrien, Syrien. 1:e kon. Ninus byggde hst. Ninive. Efter honom Semiramis, eröfr.-tåg till Indien. Sista kon.: Sardanapalus, Salmanassar, Sanherib, s. 705 f. K. framträngde eröfrande ända till Egypt. 606 f. K. Ninives fall. A:s deln. mell. Persien o. Medien.

Astar'te (hebr. Astarōt), syr. gudinna, tempel i Tyrus o. Sidon, de förstörande naturkrafternas gudinna, dyrkad med mskooffer.

asten|ī, gr., svaghet, -opi, gr., svagsynthet.

Aster, bot., Compositæ, vanl. trädgårdsväxt.

asterisk' (*), liten stjärna, af de grek. filolog. nyttjadt tecken att utmärka äkta ställen; nu hänvisn.tecken till anm. under texten.

asteroīder, små planeter mell. Mars o. Jupiter.

Asterophyllītes, grenar af Calamites, hufvudbeståndsdel i stenkolsfloran.

As'ti, it. st. vid Tanaro, 38,045 inv. Vin.

astigmatism', gr., sjukdom i ögat, orsak. af felaktig hvälfning af hornhinnan, hvarvid det i st. f. skarpa konturer ser otydl. ränder.

ast'ma, gr., anfallsvis påkommande andnöd, framkallad gm utvidgn. af lungblåsorna efter långvariga bröstkatarrer, äfven gm kramp i de fina luftrörens muskler, hjärtfel, ansvälln. af näsmusslorna m. m.

As'tor, Joh. Jak., ty. köpm., f. 1763, d. 48 New York. Efterlämnade 20 mill. doll. Grund. A.-bibliotek., N. York, A -huset i Walldorf, hotellet (m. m.) Walldorf-Astoria i New York.

Astor'ga, Eman. d’, komp., f. 1681 Palermo, d. 36. Stabat mater.

Astraia (-aj'-), gr. myt., dotter t. Astraios o. Eos, identifierad m. Dike, lämnade sist af gudinnorna jorden, glänser sedan dess s. stjärnbilden Jungfrun på himmeln.

Astrakān, ry. guv., 236,532 kv.-km., 994,775 inv. Hst. A. vid Volgas mynning. 121,580 inv. 2 ärkebisk., botan. trädg.; befolkn. ryss., armen., tatar., pers. Kaviarberedn. Betydl. handel. 1554 ryskt.

astrakān, lammfällar fr. A.

astrakān, se äpple.

astrāl, gr., s. har afs. på stjärnorna. -kropp, enl. ockultismens lära den andra, eteriska mskokroppen. -olja, lysolja m. högre antändn.-pkt än fotogen.

astro|fotometrī, gr., mätn. af en stjärnas ljusstyrka, -fysīk, gr., vetensk. om himlakropparnas fys. beskaffenhet. -gnosī, gr., kunskap om stjärnor o. stjärnbilder, -grafī, gr., stjärnbeskrifn. -lābium, gr., gammalt instr. till vinkelmätn. -logī, gr., stjärntydningskonst, förment vetenskap, s. af himlakropparnas ställn. tror sig kunna förutsäga mskors öde. -nomi, gr., vetensk. om himlakropparnas rörelse, beskaffenhet m. m.

astronomiska ur, säkert gående ur, s. nyttjas af astron.

astronomiska årsböcker, kalender för astron. med uppgift om de viktigaste elementen und. det löpande året.

Asturien, Asturias, sp. prov., (718/925 kon.-rike) vid Biscayaviken, 10,895 kv.km., 627,069 inv. Hst. Oviedo. Fl.: Navia. 1230 kastiliskt.

Asty'ages, sista kon. i Medien 593/59 f. K., störtad af Kyros.

Asunciōn, hst. i Paraguay, vid Paraguay, 60,259 inv.

asyl, gr., fristad, tillflyktsort (ford. kyrkor o. d.) för förbrytare. Lämnas nu af vissa stater, t. ex. Schweiz. — Äfven försörjn.-anstalt, is. för obotligt sinnessjuka.

asymptōt, gr., mat., rät linje, s. en kurva ständigt närmar sig utan att skära den. Hyperbeln har 2 a.

asyn'deton, gr., sats, hvari bindeorden äro utelämnade.

a. t. a., förk. för: att taga afsked.

Atacāma, öken i Chile o. Bolivia.

Ataīr, dubbelstjärna af 1:a storl. i Örnen.

atakamīt, grönt kopparhalt. mineral i Peru, Chile.

Atalan'te, gr. myt., 1) dotter af Iasios, jägarinna. — 2) dotter af Skoineus, snabblöperska, dock besegrad af Hippomenes, s. sedan jämte A. af Afrodite förvandlades till lejon.

Atālia, drottn. af Juda, kon. Ahabs dot., g. m. Joram af Juda, mördade alla medlem. af kungahuset utom Joas o. bemäktigade s. tronen, 837 f. K. störtad o. dödad.

atanasīa, gr., odödlighet.

Ataulf, västg. kon., Alariks svåger o. efterföljare 410, eröfr. delvis Gallien 412, mörd. Barcelona 415.

atavism', lat., ärftligh. af vissa egendomligh. hos efterkommande, is. sådan ärftligh., s. uppträder först i senare generationer.

At'bara, bifl. till Nilen t. h.

Āte, gr. myt., gudinna, urspr. föranledande brott; senare ansedd som straffande öde.

ate|ism', gr., gudsförnekelse. -ist, gudsförnekare.

ateljē, konstnärs, fotografs arbetsrum.

Atella, se Aversa.

atellāner (oskiska spel), lustspel i forn. Rom. Karaktärsmask.: Maccus och Bucco.

a tem'po, tonk., återgång efter en taktförändr. till den i början angifna takten.

Atenaios (-aj'-), gr. retor o. grammat., 200 e. K., Alexandria o. Rom. Skr. Deipnosofistai, skildr. af gr. seder.

Atenāis, gr. kejsarinna o. förf. fr. Athen, döpt s. Eudoxia o. gift m. kejs. Theodosius II, död i landsflykt 460.

Atēne, Pallas A., Minerva, gr. o. rom. myt., född ur Zeus’ hufvud, vishetens, vetensk:s, krigets gudinna.

atenēum (atenaion), Atenes tempel, sedan namn på bildningsanstalt. Berömdt a. i Rom, stift. 135 e. K.

atenienn', fr., ett slags hylla m. afsatser för uppställn. af småsaker.

atermān, gr., fys., ej gmsläppande värme.

aterōm, gr., läk., säcksvulst.

Ath-, se At-.

athanasianska sym'bolum, l. Quicunque, innehåll. läran om treenigheten o. Guds människoblifvande.

Athanāsius, gr. kyrkofader, f. 300, d. 373 s. bisk. i Alexandria, genomdr. den läran (mot Arius), att Ordet, Guds son, är lika evigt o. af sma väsen som fadern.

Athapas'ka, fl. i brit. N.-Amer., 1,000 km. l., upprinner å Klippbergen, utf. i A.-sjön, 12,500 kv.km.

Athen (gr. Atenai, ny-gr. Athine), hst. i Grekl. i gamla landsk. Attike. 167,500 inv. Univ., observat., hospit., akadem., kungl. slott, gymn., muséer, bibl., seminar. Vin, korinter, siden, oliver, fikon, ull, honung, vax. Ruin af Akropolis. Hamn Peiraieus. Grundläggare af A.: Kekrops, som anlade borgen Kekropia; 1068 f. K. egna kgr. Senare republ. 594 f. K. lagstiftn. af Solon., perserkrig, strid m. Sparta, 338 f. K. makedon., 146 f. K. romerskt. 1460 e. K. turk., 1822 grek. uppror, 30 oafhäng., 35 hst. i Grekld.

Athenæum (-nīöm), eng. litterär tidskrift.

Ath'erstone (-stån), Edwin, eng. skald, f. 1788 Nottingham, d. 72. Skr. Fall of Ninive m. m.

at home (ätt håm), eng., hemma; (hafva) mottagning.

At'kinson, Th. W., resenär, f. 1799 Yorkshire. 44/52 i Ural, Sibirien, Amur, Kina; d. 61.

Atlan'tica, vanligen namn på Atland eller Manheim, arb. af O. Rudbeck d. ä.

Atlan'tis, i forntid. förmodadt fastland i Atlantiska hafvet.

Atlantiska hafvet, haf mell. Amerika, Afrika och Europa, 88,6 mill. kv.km. Öar: New-Foundl., Anticosti, K. Breton, Long Island, S. Pierre, Bermuda, Bahama, Antillerna, Trinidad, Falkland, Eldslandet, Tristan da Cunha, S:t Helena, Ascension, Annobom, S. Thomé, Principe, Fernando Po, Kap Verde, Kanari-, Madeira, Porto Santo, Azorerna, Stor-Britannien, Irland, Fär-, Shetlands-, Hebriderna, Lofoten, Friesland, dan. öarna, Rügen, Öland, Gottland, Dagö, Ösel, Åland. Delar: Lorenzoviken, Fundibay, Chesapeakviken, Delaware, Mexikanska viken, Karaibiska hafvet, S. Georg, Angra Pequena, Guineaviken, Medelh., Biscayaviken, Kanalen, Nordsjön, S. Georgskanalen, Irländ. sjön, Moray Firth, Östersjön. Största djup mellan Bermuda o. S. Thomas 7,086 m. Golfströmmen.

At'las, gr. myt., »bäraren» af himlahvalfvet; namn på kart- o. planschverk efter den på titelbladet af ett landkarteverk i 16:e årh. afbildade A.

At'las, berg i n.v. Afrika, 2,200 km. l. Stora A. i v. (Marokko), Lilla A. i (Algier). Högsta topp Miltsin 3,800 m.

at'las, starkt glänsande sidentyg.

at'las, anat., första halskotan i ryggraden.

atlēter, gr., i forna Grekld yrkesmässiga kämpar.

atmomēter, gr., instrum. till mätn. af vattnets afdunstn.

atmosfǟr, gr., 1) den jordklotet omgifvande luftmassan, 2) det gashölje man antar omgifva himlakropparna, 3) enheten för det tryck, för hvilket en vätska, ånga l. gas är utsatt (= 1 kg. på 1 kv.cm.).

atoll', smalt, ringform. korallref, s. omsluter en lugn vattensamling l. lagun.

atōm, gr., minsta odelbara mängd af ett element, s. kan ingå i en kem. förening; förekommer ej fri utan i förening med andra a. till molekyl. -ism, filos., söker förklara alla företeelser ur små, odelbara kroppar (atomer), -vikt, tal, utvisande vikten af ett elements a., jämförd med ett annat elements a. Vätets a.-vikt är antagen som enhet.

atonī, gr., läk., slapphet.

Ātos (Akte), östl. udde på halfön Kalkidike, 1,936 m., kyrka, 21 kloster, vallfartsort. Sl. 493 f. K.

à tout prix (a tû pri), fr., till hvad pris som helst.

Atrāto, fl. i S.-Amerika i Nya Granada, 490 km., faller ut i Darien. Var ämnad att genom en kanal förenas med Stilla hafvet.

atresī, gr., läk., sammanväxning af en öppning i kroppen (ex. anus).

Atreus, gr., myt., Pelops’ son, kon. af Mykene, atridernas stamfar, dödad af Aigistos.

ātrium, kvadratisk försal i en fornromersk bostad; förgård till fornkristna basilikan.

atrofī, läk., kraftlöshet genom bristande näring, tvinsot.

Atropa L., Solanaceæ. Spikklubban, A. belladonna, giftig växt, innehåller atropin o. belladonnin samt användes i medicinen.

atropīn, alkaloid i belladonnaörten; krist. i hvita prismor, har mycket bitter smak och är lösl. i alkohol, kloroform o. amylalkohol. Mycket giftigt; det anmärkningsvardaste förgiftn.-symtomet utgöres af pupillens utvidgning. Ögon- o. nervläkemedel.

Ātropos, gr. myt., den af parcerna, som afskär tråden.

At'schin, fordom oafhäng. kon.-rike på Sumatra, hst. A., krig med Holland, nu holl.

attacc'a, it., tonk., betyder i slutet af en sats, att man öfvergår till den följande.

attaché, fr., vid beskickning anställd lägre tjänsteman.

attack', fr., angrepp, anfall.

Attālea, Mart., piassabapalmen, S. Amer.; af bladskaften tågverk o. d. Frukterna coquillanötter.

Att'alus, förste kon. af Pergamon 241/197 f. K.

attentāt, fr., våldsgärning, is. mordförsök på en framstående person.

attention, lat., uppmärksamhet.

Atterbom, Per Daniel Amad., skald, f. 1790 i Åsbo, 28 fil. o. 35 estet. prof. i Uppsala, d. 55 Sthm.; i spetsen för den nyromant. skolan. Skr.: Blommorna, Lycksalighetens ö, Fogel Blå, Svenska siare och skalder m. m. Jfr Nya skolan.

Attersee (-sē), sjö i ö. Österrike. 47 kv.km.

attest', lat., intyg.

atticism', forngrek. språkbruk; sträfvan hos senare gr. förf. att skrifva en attisk dialekt.

Att'icus, Tit. Pompon., rom. lärd, Ciceros vän, f. 109, d. 32 f. K. Biogr. af Corn. Nepos.

Att'ika, Attikē, g. hellen. landsk. 2,200 kv.km., fordom ½ mill. inv., halfö. Berg: Pentelikon, Hymettos, Lykabettos, Sunion, Kytairon. Hst. Athen. St.: Eleusis, Ramnus, Maraton, Alopuke.

att'ika, arkit., dekorativt parti på taket af en byggnad till uppbärande af statyer o. d.

Att'ila, hunnerkon., Mundzuks son, reg. fr. 433 i Ungarn m. sin bror Bleda, s. han dödade 444, förhärjade östrom. riket, trängde 451 till Gallien, slagen af Aëtius o. västgoterna vid Ghâlons, 452 i Ital., där Leo I förmådde honom till omvändelse, d. 453. I sagan fortlefde han som Etzel l. Guds gissel.

att'ila, kort, m. snören försedd husarrock.

attiralj', fr., tillbehör, tross.

attisk, s. har afs. på Attika, is. Athen; a:t salt, kvickt, skarpsinnigt skämt.

attityd', fr., kroppsställning, åtbörd.

Att'ius (Accius), Luc., 170/94 f. K., rom. traged. förf.

attorney (^ätȫrn^e). eng., advokat, sakförare.

attrahēra, lat., draga till sig.

attraktion, lat., dragningskraft, ömsesidig verkan mell. smådelarna i en kropp, hvarigenom de närma sig haa o. sträfva att hålla tillsamman. -s|kraft, dragningskraft.

attrapp', fr., fälla, snara; öfverraskning.

attribuēra, lat., tillskrifva.

attribūt, lat., kännetecken, egenskap; spr., bestämn. tillagd ett subst.; symbol, sinnebild.

Attundaland, ett af de 3 urgamla folklanden i Uppland.

Au, kem. tecken för aurum, guld.

au (å), fr., sammandragn. af à le; au contraire (-kångtrǟr), tvärtom; au courant (-kûrang'), under löpande termin, t. gångb. pris; au fond (-fång), i grund och botten; au porteur (-tör), till innehafvaren.

aubade (åbād), fr., tonk., morgonmusik.

Aube (å̄b), bifl. till Seine t. h., 246 km. — Depart. A. 6,000 km. 248,000 inv.

Auber (åbǟr), Dan. Franc. Esprit, komp., f. 1782 Caen, d. 70 Paris s. dir. vid Konserv, o. hofkapellmäst. Operor: D. stumma fr. Portici, Fra Diavolo, Muraren, Svarta Dominon m. fl.

Aubigné (åbinjē), Théod. Agrippe d’, lärd o. statsm., f. 1550 S:t Maury, hugenott, Henr. IV:s vän, d. 1630 Genève. Skr.: Histoire universelle.

Aubry de Montdidier (åbrī dö mångdidiē), fr., riddare, mördad 1371 af Rich. de Macaire, s. måste strida med A:s hund o. därvid dukade under. Behandl. i ett drama.

A. U. C., förk. för ab urbe con'dita.

Auckland (å̄k-), 1) Will. Eden, lord, diplom., f. 1745, d. 14. — Hans son 2) Geo. Eden, lord, f. 1784, 35/38 gen.-guv. i O.-Ind., 39 earl, 46 1:e amiralitetslord, d. 49.

Auckland (åk-), st. på Nya Zeeland, 67,226 inv. Hamn Vaitemata.

Aucklands-öarna (å̄k-), austr. ö-grupp, 330 km. s. om Nya Zeeland. Uppt. 1806 af Bristow.

Aude (å̄d-), fl. i s. Frankr., upprinner på Pyrenéerna, utfaller i Medelh. 220 km. — Dep. A. 6,313 kv.km. 300,000 inv.

Audh (Oudh), eng. prov. i O.-Ind., 62,717 kv.km., 12,9 mill. inv. Hst. Lucknov.

Audhum'bla, se Ödhumla.

audiātur et al'tera pars, lat., man höre äfven den andra parten.

audiens', lat., företräde hos furstl. person.

Audiffret-Pasquier (ådiffrē passkiē), Ed. Arm. Gust., hert. af, statsm., f. 1815 Paris, d. 05 Paris, 75 pres. i nat.-församl., 79 akademiker.

auditōrium, lat., hörsal, åhöraresamling.

auditör, lat., militärdomare.

Auer, 1) Aloys, f. 1813 Wels, d. 69. Uppf. natursjälftrycket. — Hans son 2) Karl, kem., f. 58 i Wien, uppf. gasglödljuset o. förbättrade elektr. ljuset (osmiumljus).

Auerbach, Berth., förf., f. 1812 Nordstetten, d. 82 Cannes. Skr.: Schwarzwälder Dorfgeschichten, som blifvit öfvers. på de flesta europ. spr.

Auerbachs källare, vinkällare i Leipzig, i hkn enl. sagan Faust red bort på ett vinfat. Ännu nyttjad som vinkrog.

Auersperg, 1) Ant. Alex. (pseud. Anastasius Grün), gref., skald, f. 1806 Laibach, d. 76. — 2) Carlos, furste, österr. statsm., f. 14, d. 90. — Hans bror 3) Adolf, prins, statsm., f. 21, d. 85.

Auerstädt, by i prov. Sachsen. Slag 1806.

Auf wiedersehen (vider-), ty., »på återseende», vi träffas åter.

Augeias (-gej'as), gr. myt., kon. i Elis, Helios’ son, stor kreatursägare, hvars stall (dess smutsigh. har blifvit ett ordspr.) Herakles måste rengöra.

Auger (åschē), Athan., humanist, f. 1734 Paris, d. där 92. Skr.: De la constit. des Romains.

Augereau (åschörå̄), Pierre Fr. Charles, fr. marskalk, f. 1757 Paris, 96 ital. divis.-gen., hert. af Castiglione, 1814 gm Ludv. XVIII pär, 15 förklarad förrädare af Napol., d. 16 La Houssaye.

Augīasstall, se Augeias.

Augier (åsehiē), Em., fr. dram., f. 1820 Valence, d. 89 Croissy, klass. o. realist. riktn. Lustspel, sedemålningar, hvaraf många uppförts i Sthm.

augīt, min., förening af kiselsyr. kalk m. magnesia o. kis.-syr. aluminium, stundom ock järnoxidul; mörkgröna glänsande krist. Is. i vulkan, bergarter.

augment', lat., tillökning, -hemman, sdna hemman, hvilkas ränta var anvisad t. rusthåll; ingår sed. 1869 till statsverk., s. lämnar rusthållare ersättn.

Augsburg, hst. i bai. reg. omr. Schwaben o. Neuburg, mel. Lech o. Wertach, 94,923 inv. Grund. 12 f. K. under namn Augusta Vindelicorum.

augsburgiska bekännelsen, d. evang.-lut. kyrkans 1:a bekännelseskrift, förf. af Melanchthon 1530 o. öfverlämnad åt Karl V. Sönderfaller i 2 delar o. 21 trosartiklar. — Augsb. bek:s försvar, d. evang.-lut. kyrkans 2:a bek.-skrift, förf. af Melanchthon 1531, inneh. 14 art.

augūrer, hos romarne medl. af ett prästkolleg., s. af fåglarnas flykt och skri slöto till gudarnes vilja. Deras utslag: augurier, deras iakttagelser: auspicier.

August, 1) A. I, kurf. af Sachsen, f. 1526, d. 86. — 2) A. II Fredr., kurf. af Sachsen, d. starke, f. 1670 Dresd., reg. fr. 94, kat. 97 för att bli kon. af Polen, krönt 15⁄9 Krakov, olyckl. krig m. Karl XII, afsatt, abdikerade i freden i Altranstädt 1706, åter kon. efter Karls fall, höll ett glänsande hof, hade många mätresser o. oäkta barn, d. 33 Varschjav. — Hans son 3) A. III Fredr., f. 1696, kurf. af Sachs. fr. 33, kon. i Polen 36, flydde 56 för Fredr. d. st., d. 63 Dresd. — 4) Nikolaus A., sv.-norsk arffurste, son af Osk. I, hert. af Dalarna, f. 1831, d. 73.

Augusta (åghöss'ta), 1) hst. i N. Amer. stat. Maine. 11,683 inv. — 2) St. i N. Amer. stat. Georgia vid Savannah. 39,441 inv.

Augusta, drottn. af Preuss., ty. kejs., f. 1811, förm. 29 m. prins Vilhelm, 1861 kon. o. 71 kejs. Död 92.

augustāna-synoden, ett i Förent. stat. 1860 grund. skandin.-lut. kyrkosamfund. Namnet augustana efter Confessio Augustana (Augsburgiska bekännelsen).

augusti, årets 8:e mån., skördemånad, uppkallad efter kejs. Augustus.

augustiner, en 1256 gm fören. af åtskilliga eremitsekter stiftad orden efter Augustinus’ regel. Svart kåpa o. läderbälte, 1567 tiggar-orden. Luther var a.-munk.

Augustīnus, 1) A. Aurelius, kyrkofader, f. 354 Tagaste, d. 430 s. biskop i Hippo, döpt 387, bekämpade donatister, pelagianer o. andra kätterska riktn. Hans arbeten af autobiograf., polem. o. exeget.-homilet. inneh. — 2) A., benediktin.munk, angelsachsarnes apostel, 598 ärkeb. af Canterbury, d. omkr. 605.

Augus'tus, urspr. Cajus Jul. Cæsar Octavianus, 1:e rom. kejs., son af Caj. Octavius, adoptivson af Cæsar, f. 63 f. K., ingick 43 m. Antonius o. Lepidus d. 2:a triumviratet, erhöll occidenten, befäste sin ställn. gm Sext. Pompejus’ besegrande, utstötte Lepidus, öfvervann Antonius vid Actium 31, blef allenahärskare i det han lät sig beklädas m. de viktigaste ämbetena, erh. 27 titeln A., reg. mildt och fredl., gynnade konst o. litterat., utvidgade riket i German. o. i orient., d. 14 e. K. Nola.

Auka-Tor, se Åk-Tor.

auktion, lat., tillökning; offentlig försäljn. till den högstbjudande.

auktor (autor), lat., upphofsman, författare, -isation, -isering, bemyndigande. -isera, bemyndiga. -itet, anseende, vetenskapl. vitsord, ämbetsmyndighet.

aula (a͡u-), lat., förgård; akadem. festsal.

Aulin, Tor, violinist, f. 1866 Sthm. Står i spetsen för den s. k. A:ska stråkkvartetten.

Aulis, (a͡u'-) g. geogr., ort i Boiotien vid Euripos, där Agamemnon samlade hellen. flottan mot Troia.

Aumale (åmāl), Henri E. Ph. af Orléans, hert. af, Ludv. Filips 4:e son, f. 1822 Paris, 47 gen.-guv. i Algeriet, angrep kejsardömet 61, invald i nat.-församl. 71 pres. i krigsrätt. öfver Bazaine o. kommunen, afsatt 79, d. 97 Palermo.

Aura (Aurajoki), å i Finld, utfaller i Ö.-sjön; vid dess mynning st. Åbo.

Aureliānus, Luc. Domit., rom. kejs. fr. 270, från Pannonien, omgaf Rom m. en ny mur, besegrade Zenobia i Syrien o. Tetricus i Gallien, mörd. 275 under ett pers. fälttåg.

Aurēlius Victor, Sextus, rom. hist. förf., 4:e årh. e. K. Skr.: De Cæsaribus.

Aurelle de Paladines (åräll' dö paladīn), Louis Jean Bapt. d’, gen., f. 1804, div.-gen. vid Sebastopol 54, befälhaf. för Loire-arm. 70, afsatt af Gambetta, d. 77 s. senator.

Aurengābad, st. i o.-ind. prov. Haidarabad, 26,165 inv.

Aurengzib (»tronens prydnad»), stormogul i Ind., f. 1619, störtade sin far Dschahan, 58, reg. väl o. lyckl., d. 07.

auréole (åreå̄l), fr., ljusglans, helgongloria.

Aurīga, lat., »körsven»; astron., stjärnbild mel. Taurus o. nordpolen.

aurik'el, se Primula.

aurikulār, lat., till örat hörande.

Aurillac (årijack'). fr. st. i Auvergne, 10,400 inv.

auripigment' (operment), guldgult mineral, består af arseniksvaflighet.

Aurōra, rom. myt., morgonrodnadens gudinna. Jfr Eos.

Aurōra, vittert sällsk., stift. i Åbo 1770 af H. G. Porthan m. fl., upplöst omkr. 1780.

aurōra boreālis, lat., se norrsken.

Aurōra-förbundet, vittert sällskap, stift. i Uppsala 1807 af Atterbom o. några andra unga studenter, ägde bestånd till 10.

A. U. S., förk. för actum ut supra.

ausbruch, ty., vin pressadt ur de bästa drufvorna. Is. ungerskt vin.

Auschwitz, Osvieczim, st. i Galiz., 6,841 inv. Slag 1866. A. var hst. i d. forna hertigd. A. o. Zator.

auskult|ant', lat., åhörare af ett verks förhandlingar, -ation, undersökn. af inre kroppsdelar o. s. v. -era, lat., som åhörare öfvervara ett verks förhandl.; läk., undersöka inre kroppsdelars tillstånd m. örat direkt l. gm hörrör (stetoskop).

auslese, ty., vin pressadt ur utsökta vinklasar.

ausōner, forn-it. folk i Bruttien o. Lucanien, senare i Gampanien o. Latium.

Ausōnius, Dec. Magnus, rom. skald, 309/395 e. K. Skr.: ekloger, epigram, idyller (Mosella m. fl.)

auspi'cie, lat., fågelskådning, järtecken, förebud. Jfr augurer.

Aussig, böhm. st. vid Elbe, 37,225 inv. Brunkol.

Austerlitz, mähr. st. 3,145 inv. Slag 1805, vapenstillest. s. å.

Austrālien, den minsta världsdel., 9 mill. kv.km., 6.8 mill. inv. Består af kontin. A. l. Nya Holland o. öarna i Söderhafvet l. Oceanien (se d. o.). Australkontin. omslutes i v., n. och s. af Ind., i ö. af Stilla hafvet. Kustbildn. föga utvecklad. Vikar: Carpentaria, Halifax, Broadsea, Port Curtis, Hervey, Moreton, Clarence, Macquarie, Port Jackson, Botany, Jervis, Port Philip, Discovery, Vincent, Spencer, Esperance, King George strait, Flinders, King strait, Collier, Admiralty, Cambridge, Port Darwin, Van Diemens, Arnhem, Melville. Halföar: York, Arnhem, Coburg, Eyria. Berg: Australalp., Blå bergen, Liverpool range, Warrego range, Cheviot r., Flinders r., Stuart r., Musgrave r., Petermann r., Rawlinson r., Warburton r., Bluff r., Robinson r., Dividing r., Hull r., Hugh r. Toppar: Kasciusco (d. högsta, 2,190 m.), Mount Hotham, Ben Lomond, Lindsay, Abbott, Elliot, Augustus, Farmer. Floder: Murray, Darling, Lachlan, Cooper, Victoria, Flinders, Murchison, Blackwood. Sjöar: Eyre, Gairdner, Torrens, Gregory, Frome, Austin, Moore. Klimat. n. om vändkrets. tropiskt, söd. därom subtrop., i de sydligaste del. temper. Flora: gummiträd, tebuske, ceder, palmer, orkidéer. Fauna: känguru, dingo, pungråtta, kasuar, svart svan, papegoja, sköldpadda. Prod.: guld, koppar, bly, topas, beryll, kol, korn, majs, hafre, orange, persika, vin, tobak, bomull, socker, kaffe, ull, talg, kött, smör, ost, hudar, läder, trä, bark, gummi. Urinv.: besläktade m. melanesierna, lågt stående, mörksvart hud, tjocka läppar, långt, ej krusigt hår, primitiv beklädn., antropofager. Hufvudnäring.: jakt o. fiske. Polit. bildar A. en förbundsrepubl., det Australiska statsförbundet med 6 stater: (Nya Syd-Wales, Victoria, Syd-Australien, Queensland, Väst-A., Tasmanien), under eng. öfverhöghet. Städer: Brisbane, Sidney, Melbourne, Adelaide m. fl. Expedition.: 1601 Godinho de Eredia till kap Van Diemen, 1606 Torres i det eft. honom benämd. sundet, 1642 Tasman i Van Diemens ld, Cook uppt. senare hela A:s ostkust, 1777 sydkust. 1791 M’Glure vid nord.-k., 1797 Bass i Basssund., 1802 undersökte Flinders syd-k., 37 upptäckte Wickham Victoria-fl., 39/40 Eyre i det inre, 44/47 Leichhardts exped., 60 Burke i det inre, 72/76 Giles’ resa, 87/89 Lindsay o. 04 Wells, George o. Basedow gmreste landet från n. till s.

austrālsken, sydsken, jfr norrsken.

Austrāsien, östl. del. af frankiska riket. Till Pipin den lille egna konungar. Delar: Lothringen, Belg., Auvergne. Hst. Metz.

Austria (a͡u'-), lat. namn på Österrike.

aut—aut, lat., antingen—eller.

autent|icitēt, gr., äkthet, -isk, äkta.

auto (a͡u'-), sp., i Spanien skådespel med religiöst innehåll; förbjudna 1765.

auto- (a͡u'-), gr., själf-.

auto|biografī, gr., själfbiografi. -dafē (af lat. actus fidei), port., troshandling, den ford. i Spanien o. Portugal vanl. förbränningen af kättare, -didakt', gr., person, s. bildat sig själf, själflärd. -grāf, gr., handskrift, -krat, gr., själfhärskare. -krati, envälde.

autoktōner, gr., urinvånare i ett land.

auto|mat, (a͡u'-) gr., mekan. konstverk, härmar en msks l. ett djurs rörelser; restaurang, där serveringen sker med tillhjälp af a.-maskiner, -matisk, mekanisk, själfrörlig. -mobīl, gr.-lat., ett gm mek. kraft framdrifvet hjuldon, själfgående landsvägsfordon, -nomi, gr., själfstyrelse, rätt för del af en stat att stifta lag för sig själf. -plastīk, gr., operat., hvarvid materialet för återställ. af en kroppsdel tages från patienten själf.

autopsī, gr., undersökning m. egna ögon; likbesiktning.

autor, se auktor.

autotypī, fotogr., reproduktionsförfarande vid klichéers framställn.

Autun (åtöng'), ford. Bibracte, fr. st. vid Arroux, 15,764 inv.

Auvergne (åvärjn'), fr. landsk., 15,000 kv.km., 850,000 inv. Floder: Allier, Dore, Dordogne. Toppar: Plomb du Cantal, 1,858 m., Puy de Dôme, 1,465 m. Ursprl. grefsk., från 1225 fr. provins.

Auxerre (åsärr'), fr. st., 18,901 inv. Vin.

auxiliǟr, lat., hjälpbringande.

auxomēter, gr., instr. till uppmätn. af kikares förstoring.

aval (avall'), fr., underborgen.

avance (avangs'), fr., försprång, förskott. -mang, framsteg, befordran.

avancera, fr., rycka fram, vinna befordran.

avant-gar'de, fr., förtrupp.

avant la lettre (avang' la lättr), fr., kopparsticksaftryck med konstnärens namn, men utan full underskrift.

avant-scen (avangsǟn), fr., eg. »framför skådebanan», teaterloge närmast scenen.

avārier, transkaukas. bergfolk, mohammedanskt.

Ave, pseud. för Eva Vigström.

āve, lat., var hälsad!

Avellīno, it. st., 23,760 inv. Kloster Monte Vergine.

āve Marīa, lat., »änglahälsning», som Gabriel gaf Maria vid bebådelsen o. som af katol. framsäges vid rosenkransen.

Avēnio, se Avignon.

Aventinska kullen, en af det forn. Roms 7 kullar.

aventurier (avangtyriē), fr., äfventyrare.

aventurīn|glas, mörkgrönt m. kopparfjäll bemängdt glas. -kvarts, k. med inneslutna rödakt. glimmerfjäll.

avenȳ, fr., bred med träd planterad gata.

Avern'us, it. sjö i gamla Campanien; enligt Vergilius nedgång till underjorden.

Averr'hoës (Ibn Roschd), arab. filos. 1126/98, öfvers. o. kommenterade Aristoteles, grund. en mohammedansk religionsfilosofi.

avers', it., åtsidan, framsida på ett mynt.

Aver'sa, ford. Atella, it. st., 23,477 inv. Vin.

aversion (-schōn), lat., motvilja.

avert|ēra, lat., underrätta, varna. -issemang, tillkännagifvande, underrättelse, att ytterligare något kommer.

Avesta, stort bruk i Kopparb. l.

Aveyron (avärong'), bifl. till Tarn i s. Frankrike, 240 km. Dep. A. 8,743 kv.km. 382,074 inv.

aviārium, lat., fågelhus.

aviāt|iker, lat., luftseglare. -ion, luftsegling.

Avicenn'a (Ibn Sina), arabisk filos. o. läk. 980/1037, fören. neoplatonism med Aristoteles. Förf. ett medicinskt syst.

Avignon (avinjong'), fordom Avenio, fr. st. i Provence vid Rhône, 46,896 inv. 1309/78 påfveresidens.

avis (avī), fr., underrättelse, anvisning; a. au lecteur (å lecktȫr), underrättelse för läsaren, fingervisning, -era, underrätta.

avīsa, förr namn på tidning.

avisofartyg, lätt f. för depeschtjänst i krig.

Avlōna (Valona), turkisk st. i Albanien vid Adriat. hafvet. 6,000 inv.

Avogādros lag, lika volymer af olika gaser innehålla lika antal molekyler.

avoir dupois (ev'erdjupojs), af fr. avoir du poids, handelsvikt i England o. Förenta stat. 1 pund a. = 453,59 gram.

Avon (ev'^önn), namn på flera fl. i Stor-Britannien.

avto-, se auto-.

ax (Spica), bot., blomställn. m. korta oskaftade blommor fästa öfver hvarandra på en gemensam axel.

axel, anat., bildas af nyckelbenet, skulderbladet o. öfverarmens öfre ände jämte motsvarande muskler.

axel, linje, omkr. hvilken en kropp vrider sig. — En magnets a., linje, som förenar dess poler. En kristalls a., linje, omkr. hvilken dess ytor ha ett symmetriskt läge. Optisk a. till en lins, linje, s. förenar linsytornas medelpktr.

Axenberg, topp vid Vierwaldstättersjön, 1,022 m. h. Kurort Axenstein.

Axevalla hed (Axvall), exercisplats i Skaraborgs l.

axinīt, min., nejlikebrunt silikat; användes till små bijouterivaror.

axiōm, gr., sats, som ej behöfver bevis.

axiomēter, lat.-gr., instrum., som anger rodrets läge.

axolotl', larv af en vattenödla, Ambly'stoma, fortplantar sig s. larv. Akvariumdjur.

Ax'torna, by i Halland, sl. 1565.

Ayrshire (ǟrschir), grefskap i s.v. Skottland, 2,976 kv.km., 254,000 inv. A.-boskap. Hst. A. 28,624 inv.

Aytoun (ǟtön), Will. Edmonstoune, skotsk skald, f. 1813 Edinburgh, d. 65. Skr.: Lays of the Scottish Cavaliers m. m.

azalēa L., Ericineæ, N.-Amer., Asien. A. indica, vanl. prydn.-växt i våra boningsrum.

azaleïn, en anilinfärg.

Azeglio (asel'jo), Massimo, markis d’, it. statsm., f. 1798 Turin, bekämpade österrik. med penna o. svärd, 49/52 sardin. minist., 59 fullmäktig i Romagna, d. 66.

azimūt, arab., båge af horisonten till bestämmande af en stjärnas läge.

Azincourt (asängkûr), fr. by, slag 1415.

azōisk, gr., utan lif; a:a lager, geol., fria från försteningar.

Azorerna, Açores, »hököarna», portug. ögrupp i Atlantiska hafvet, 2,388 kv.km., 256,291 inv. Öar: Fayal, Pico, S. Jorge, Graciosa, Terceira, S. Miguel, Santa Maria, Flores. Vulkan. Godt klimat. Upptäckta 1432 af Cabral.

aztēker, inv. i Mexico vid européernas ankomst, hög bildningsgrad. Valrike.

azulīn, anilinblått.

azūr, arab., himmelsblå färg; lasursten.