ansjōvis, Engraulis encrasi'cholus
L., fisk af sillsläktet. Vanl. inlagd.
Anstey (änn'ste), F., se Guthrie, Th. A.
antagon|ism, gr., motstånd, -ist, motståndare.
Antaios, son af Poseidon o. Gaia, strypt af Herakles.
antalkīdiska freden, fred, s. hellenerna på anstift. af Antalkidas slöt m. perserna 387 f. K., hvarigm de afstodo fr. sina eröfr. i Asien.
An'tara, arab. skald i 6:e årh. Senare hufvudperson i hjälteromanen »Antar».
Antāres, hufvudstjärnan i Skorpionen.
antark'tisk, gr., sydpolarisk.
an'te, lat., före; a. Christum natum, före Kristi födelse; a. diem, före fastställda tiden; a. meri'diem, före middagen.
ante|ceden'tia, lat., en persons föregående lif. -cipēra, lat., förutsätta. -diluviānsk, lat., tillhörande tiden före syndafloden, -fix, lat., taklistprydnad på klassiska byggn.
antemētica, gr., medel mot kräkn.: is o. d.
antenn'er, lat., trefvare hos insekter.
antepenul'tima, lat., 3:e stafvelsen fr. slut. i ett ord.
Ant'eros, Eros’ lekbroder, den försmådda kärlekens hämnande genius.
anth-, se ant-.
anthelmin'tica, gr., medel mot mask: santonin, kusso o. d.
antherīdium, lat., bot., hanorgan hos kryptogamerna.
anthestērion, gr., 8:e månaden i forn. Athen (blomst.-mån.). 7⁄2-8⁄3 firades anthesterier, 3 dag. fest., till Dionysos’ ära i Athen.
an'thrax, gr., läk., karbunkel, brandböld.
anti, gr., emot.
Antiāris, upasträdet, Artocarpeæ, 25/35 m. högt.
antibacchīus (Palimbacch.), 3-staf. versfot — — ︶.
antibar'barus, fiende till okunnighet, äfv. fiende till främmande ord (i ett språk).
Antibes (angtīb), fr. st. vid Medelh. 10,947 inv. Befäst. Det gamla Antipolis.
anti|chambre (angtischang'br), fr., mottagn.-rum. -cornlaw-league (-kårnlå līg), eng., frihandelsförening i Engld till afskaff. af spannmålstull. Stift. 1831 i Manchester af Cobden. Segrade 46.
Anticos'ti, eng. ö i Lorenzoviken. 8,150 kv.km., uppt. 1,534 af Cartier.
antidōt, lat., motgift.
Antif'anes, gr. skald tillh. d. mellersta attiska komedien, d. omkr. 405 f. K.
antifebrīn, farm., febernedsättande medel.
antiflogis'tica, medel motverkande inflammation, t. ex. is, åderlåtn.
Antifōn, gr. talare, grundl. af skolmäss. polit. vältaligh., f. 480 f. K. 17 tal.
antifonīer, gr., kallas de växelsånger, s. ursprl. 2 präster, sedan 2 präster o. församl. uppstämde und. gudstj.
Anti'gone, myt., dotter af Oidipus o. hans mor Iokaste, ideal för kvinnl. hjältemod; förhärligad af Sofokles.
Anti'gonos, 1) A. Kyklops, Alex. d. st:s fältherre, sökte efter dennes död tillvälla sig hans rike. Slagen o. dödad af sina medtäflare vid Ipsos 301 f. K. — 2) A. Gonatas, kon. af Makedonien, d. förres sonson, 276/240. — 3) A. Doson, 229/21, kon. af Makedonien, d. föreg:s brorson.
Anti'gua, brit. västind. ö, 251 kv.km., 35,000 inv., uppt. af Colombo 1493. Engelsk 1632.
antīk, lat., gammal; tillhörande d. klassiska forntiden.
anti|klōr, medel, hvarigm klor aflägsnas ur ett ämne, t. ex. papper, -krist', djäfvulen, för så vidt han i spetsen för d. hedn. världsmakten bekämpar Kristi rike. I Daniels bok Antiokos IV, i Joh. Uppb. Nero, senare i 16:e årh. påfven, i 19:e Napoleon, -kritīk, vederläggn. af kritik.
anti|kvariat, lat., butik, där äldre böcker upphandlas o. försäljas.
