anmärkningsvardaste förgiftn.-symtomet utgöres af pupillens utvidgning. Ögon- o. nervläkemedel.
Ātropos, gr. myt., den af parcerna, som afskär tråden.
At'schin, fordom oafhäng. kon.-rike på Sumatra, hst. A., krig med Holland, nu holl.
attacc'a, it., tonk., betyder i slutet af en sats, att man öfvergår till den följande.
attaché, fr., vid beskickning anställd lägre tjänsteman.
attack', fr., angrepp, anfall.
Attālea, Mart., piassabapalmen, S. Amer.; af bladskaften tågverk o. d. Frukterna coquillanötter.
Att'alus, förste kon. af Pergamon 241/197 f. K.
attentāt, fr., våldsgärning, is. mordförsök på en framstående person.
attention, lat., uppmärksamhet.
Atterbom, Per Daniel Amad., skald, f. 1790 i Åsbo, 28 fil. o. 35 estet. prof. i Uppsala, d. 55 Sthm.; i spetsen för den nyromant. skolan. Skr.: Blommorna, Lycksalighetens ö, Fogel Blå, Svenska siare och skalder m. m. Jfr Nya skolan.
Attersee (-sē), sjö i ö. Österrike. 47 kv.km.
attest', lat., intyg.
atticism', forngrek. språkbruk; sträfvan hos senare gr. förf. att skrifva en attisk dialekt.
Att'icus, Tit. Pompon., rom. lärd, Ciceros vän, f. 109, d. 32 f. K. Biogr. af Corn. Nepos.
Att'ika, Attikē, g. hellen. landsk. 2,200 kv.km., fordom ½ mill. inv., halfö. Berg: Pentelikon, Hymettos, Lykabettos, Sunion, Kytairon. Hst. Athen. St.: Eleusis, Ramnus, Maraton, Alopuke.
att'ika, arkit., dekorativt parti på taket af en byggnad till uppbärande af statyer o. d.
Att'ila, hunnerkon., Mundzuks son, reg. fr. 433 i Ungarn m. sin bror Bleda, s. han dödade 444, förhärjade östrom. riket, trängde 451 till Gallien, slagen af Aëtius o. västgoterna vid Ghâlons, 452 i Ital., där Leo I förmådde honom till omvändelse, d. 453. I sagan fortlefde han som Etzel l. Guds gissel.
att'ila, kort, m. snören försedd husarrock.
attiralj', fr., tillbehör, tross.
attisk, s. har afs. på Attika, is. Athen; a:t salt, kvickt, skarpsinnigt skämt.
attityd', fr., kroppsställning, åtbörd.
Att'ius (Accius), Luc., 170/94 f. K., rom. traged. förf.
attorney (ätȫrne). eng., advokat, sakförare.
attrahēra, lat., draga till sig.
attraktion, lat., dragningskraft, ömsesidig verkan mell. smådelarna i en kropp, hvarigenom de närma sig haa o. sträfva att hålla tillsamman. -s|kraft, dragningskraft.
attrapp', fr., fälla, snara; öfverraskning.
attribuēra, lat., tillskrifva.
attribūt, lat., kännetecken, egenskap; spr., bestämn. tillagd ett subst.; symbol, sinnebild.
Attundaland, ett af de 3 urgamla folklanden i Uppland.
Au, kem. tecken för aurum, guld.
au (å), fr., sammandragn. af à le; au contraire (-kångtrǟr), tvärtom; au courant (-kûrang'), under löpande termin, t. gångb. pris; au fond (-fång), i grund och botten; au porteur (-tör), till innehafvaren.
aubade (åbād), fr., tonk., morgonmusik.
Aube (å̄b), bifl. till Seine t. h., 246 km. — Depart. A. 6,000 km. 248,000 inv.
Auber (åbǟr), Dan. Franc. Esprit, komp., f. 1782 Caen, d. 70 Paris s. dir. vid Konserv, o. hofkapellmäst. Operor: D. stumma fr. Portici, Fra Diavolo, Muraren, Svarta Dominon m. fl.
Aubigné (åbinjē), Théod. Agrippe d’, lärd o. statsm., f. 1550 S:t Maury, hugenott, Henr. IV:s vän, d. 1630 Genève. Skr.: Histoire universelle.
Aubry de Montdidier (åbrī dö mångdidiē), fr., riddare, mördad 1371 af Rich. de Macaire, s.
