Arābien, sydvästl. asiat. halfö, 3,2 mill. kv.km., omkr. 3,5 mill. inv., mohammedaner. Högplatå; i det inre öknar; i v. skildt fr. Afrika genom Suezkanalen o. Röda hafvet. Egentl. floder saknas, blott under regntiden bergströmmar. Torrt klimat, floran sparsam i det inre; vid kusterna: durra, palmer, sockerrör, bomull, indigo, kaffe, aloe, rökelseträd, balsamträd, tobak, ris, melon, sesam, saffran, ricinus, oliver. Öfriga prod.: gummi, dadlar, ädelstenar, manna, pärlor. — Turk. A. i två områden: Dschidda, Jemen vid Röda hafvet. Stater i A.: Hadramaut, Omân, el Hasa, Kunit, Nedschd. St.: Medina, Jambo, Mekka, Aden, (eng.), Makallo, Maskat, Sur, Riad. — Inv. mest beduiner, urinv.: bajaditer. — Hist.: Antiokos d. st. eröfr. 219 f. K. st. Rabbath Moab; senare strider mellan arab. o. israelit. 117 e. K. en del rom. Jemen förde krig med etiop. konungar o. eröfrades i 4:e årh. af den abess. kon. Aizana. Genom Mohammed folket en enhet. Hans efterträdare kalifer. Nu nominellt under Turkiet.
Arabi Pascha (Akmed Arabi), f. omkr. 1839, egypt. gen., i uppr. 1882, föll i engelsmännens händer efter slaget vid Tel el- Kebir, landsförvist till Ceylon, 01 benådad, d. 02.
arabiska siffror, urspr. arab.-ind., de vanl. taltecknen (1, 2, 3 o. s. v.).
arabiska språket och litteraturen. A. spr. en gren af d. semit. spr.stammen, lämpl. för poesi; 1) sydl. l. himjaritiska dialekt.; 2) nordl. (den nuv. etiop. l. koreischitiska) dialekt., som ännu talas i Syrien, Egypten o. n. Afrika. A. skrift läses från höger till vänster. A. litt. viktig för utveckl. af världslit.; äldst äro rimmade folkkväden (diktsaml. Hamasa o. a.), Moallakât (täflingsdikt). Koran inför det relig. elem. i poesien; under kaliferna lyr. skalder: Abe Novas, Motenebbi, Meidani, Hariri. Äfven fabler, romaner, sagor. — Hist. lit. till stor del ännu otryckt, svulstig, krönikartad framställn.: Vakedi, Abulfeda, Ibn Chalden, Bohaeddin m. fl. — Genom studium af forngrek. började den exakta vetensk. odlas (fr. 750); talrika öfvers., is. medicin o. matematik; äfven optik, astron. o. geogr. A. filos. grundad på Aristoteles. Lit. under detta årh. torftig.
Ārachis, Leguminosæ, Brasilien, 1-årig växt. Fruktämnet sänker sig ned i jorden, mognar där; ger matolja, lysolja. Odlas i Span. Frank., Ital.
Arachnīdae, spindelsläktet.
ārack, se arrak.
Ārad, ung. st. vid Maros. 56,250 inv.
Arago (-agå), 1) D. Franç., fysik., f. 1786 Estagel, d. 53. Skr.: Astron. popul. (34) o. a. Oeuvres (54/62), 17 bd. — Hans bror 2) Jacq. Et. Vict., fr. förf., f. 1790 Estagel, d. 55 Brasil. Skr.: reseskildr., lustspel m. m. — Brodern 3) Et., dram. förf. o. journal., f. 1803 Perpignan, d. 92. 78 arkivarie vid École des beaux arts. Skr.: L'Hôtel de Ville de Paris au 4 sept. — 4) Eman., f. 12 Paris, d. där 96, fr. 80 sändeb. i Bern (son till 1).
Aragōnien, Aragón, sp. landsk. 47,391 kv.km., 912,711 inv. 3 prov.: Saragossa, Huesca, Teruel; ford. själfst. kon.-rike. Då 98,780 kv.km. 2,5 mill. inv.
aragonīt, min., kolsyr. kalk, CO. CO2, skildt fr. kalkspat endast genom krist.-formen. Bildar kalkafsatsen vid heta källor.
Araguāia, (Araguay), bifl. till Tocantins i Brasil.
Arak'ne, gr. myt., utmanade Athene till täfl. i väfkonsten o. förvandlades af henne till spindel.
Arakōsien, g. geogr., persisk prov. Nu Afganistan.
Arālia, bot, växtsläkte, buskar o. mångåriga örter i Asien o. Nord-Amer. Flera arter prydnadsväxter.
