Acharius, pseud. för F. V.
Scholander.
Achātes, gr. sag., Æneas' följeslagare på hans färd till Italien. Fidus A., bild., trogen följeslagare.
Achenbach, 1) Andr., landskaps- o. marinmål., prof. Düsseldf.; f. 1815 Kassel, — Broder 2) Osw. A., landskapsmål., prof. Düsseldf, f. där 27, d. 05.
à cheval (-schövall'), fr., till häst.
Achilles, se Akilles.
Achté, Aino, finsk sångerska, f. 1876, gift med jur. prof. Renvall i Hfors, vistas i Paris.
acidimetrī, kem., syrmätning.
Acireāle (atji-), st. på Sicilien vid Etna, 35,418 inv.
ackja (attja), namn på lappsk släde.
acklamation, lat., bifallsrop, b.-yttring.
acklimatisation, vänjande af människor, djur o. växter vid klimat, förh. i ett främ. land.
ackommod|ation, jämkning; ögats a., dess förmåga att lämpa seendet efter olika afstånd. -ēra, passa, lämpa.
ackompanj|atör, -atrīs, fr., tonk., en som ackompanjerar, -emang, beledsagande med sång l. instrum.
ackōrd, lat., öfverensstämmelse, aftal. 1) tvångförlikn. mel. gäldenär o. fordr.-ägare, hvarigm den senare nöjer sig med en del af sin fordran. — 2) tonk., samklang mel. flera i bestämdt förh. stående toner, -era, träffa aftal. -ion, dragharmonika.
ackreditēra, lat., gifva fullmakt is. åt sändebud.
ackumul|ātor, kraftsamlare; elektr., galvan, element för uppsaml. af elektr. kraft, -ēra, hopa, samla.
ackurāt, lat., noggrann, punktlig. -ess', punktlighet.
ackusatīv, lat., se kasus.
ackuschör, fr., biträde vid förlossn. -ska, barnmorska.
ackvi|rera, lat., förvärfva. -sition, förvärfvande.
a Ch. n., förk. för ante Christum natum, före Kr. f.
Acouncāgua, topp på Anderna i Chile, 6,834 m.
Aconītum, bot, stormhatt, Ranunculaceæ, giftig, A. napellus, officinell.
a con'to, it., på afräkning.
Acos'ta, Gabr., af döpt judefam., f. 1591, öfvergick till judendomen i Holland ss. Uriel, anklagad ss. kättare, dödade sig 1640.
acquit (akī), fr., kvitto.
acre, (ēkr), ytmått i England o. Förenta stat., 40,467 ar.
Acre, St Jean d' (säng schang dakr), Akka, hamn-st, i Syrien, 10,400 inv. Flera ggr stormadt.
Acrel', Olof, kir., f. 1717, d. Sthm 06. Skr.: Om friska sårs egensk. m. m.
acta, lat., handlingar. Ofta titel på tidskr. o. saml. arb.
Actium, Azio, st. o. udde i Akarnanien. Slag 31 f. K.
Acton (äktn), Sir John Franc, neap. minist., af irl. urspr., f. 1736 Besançon. Drottn. Karolinas gunstl. Störtad 1806, d. 11 Palermo.
actum ut supra (a. u. s.), lat., »gjordt som ofvan», slutformel i domstolsprotokoll.
A. D., Anno Domini, lat., under Herrens år.
ad, lat., till; ad acta, lägga (till handlingarna).
adagio (addad'scho), it., tonk., långsamt; äfven långsamt tonstycke.
Adalbert, 1) den helige, f. 955 Prag, 82 bisk. där, preussarnes apostel, mördad af dessa 97. — 2) A., ärkebisk. i Bremen o. Hamburg fr. 1043, f. omkr. 1000, uppfostrade kejs. Henrik IV, fr. 63 nästan allrådande i tyska riket, d. 72 i Goslar.
adalhending, ett isl. stafvelserim.
adalkona, g. sv., hustru.
Adalvard, d. ä. och d. y., 2 bisk. i Sverige på Stenkils tid.
Adam (adang) 1) Louis, komp., f. 1758 Mietersholz, d. 48 Paris, 2) Adolphe Charl., fr. komp., f. 1803 Paris, d. där 56. Operor fr. 29: Postilj. fr. Longjumeau, Nürnbergerdockan o. a.
Adam af Bremen, hist.-skrif. fr. Sachsen, fr. 1068 domherre i B. Hist. öfver Hamb. biskopar 788 /1072, samt ett geogr. arb. öfver Norden.
