Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/25

Den här sidan har korrekturlästs
41[ALT–AMA] 42
Altdorf–Amalekiter

Altdorf, se Altorf.

Altdorfer, Albr., mål., kopparst., arkit., f. omkr. 1480 vid Landshut, d. 38 i Regensburg.

al tem'po, it., tonk., åter i takt.

Al'ten, del af n. Finnmarken omkr. A.-fjord. o. A.-älf.

Altenburg, hst. i Sachsen.-A. 37,110 inv. Slott, gymnas., seminarium.

al'ter, lat., den andre; a. ego, andra jag, ställföreträdare; a:a pars, andra delen; motpartiet. -ation, förskräckelse, -era, förskräcka. -nativ, omväxlande, skiftande, turvis skeende; subst., val mel. två ting. -natvinklar, mat., vinklar som uppkomma vid en linjes skärn. med 2 andra linjer o. som ligga på hvarsin sida om den skärande linjen, -nera, omväxla.

altesse (-täss'), fr., höghet (titel).

Althæa, malva, Malvaceæ, 2-år. växter m. blom. af olika färg, den svarta till färgn. af vin.

altin, ry. kopparmynt = 3 kopek = 9 öre.

Altmark, 1) fr. 1815 del af prov. Sachsen, 4,515 kv.km., 200,000 inv. — 2) Kyrkby nära Stuhm, 169 1629 stillest. mel. Sverige o. Polen.

Altmühl, bifl. till Donau t. v., i Baiern, 195 km.

Al'tona, st. i Schlesv.-Holstein vid Elbe nära Hamburg 173,000 inv. 1713 brändt af Stenbock.

Altorf, Altdorf, hufvudort i Uri, 3,147 inv. Tell.

Altranstädt, by i prov. Sachsen, 774 inv. Fred 149 1706.

alumināt, förening af lerjord m baser.

alumīnium, kem., Al = 27,5, metallen i alun, hvit som silfver, eg. v. 2,56. Smältp. 600°, lösl. i syror o. kalilut, framställes fabriksmässigt. Tekniskt viktig. Användes till kokkärl, nycklar, instrument m. m.

alumn', lat., skyddsling.

alun, fören. af svafvelsyrad lerjord med svafvels. kali, i st. f. hkt äfven natrium, rubidium, barium o. ammonium, o. i st. f. lerjord järn, mangan o. krom kunna ingå. Svafvelsyran kan ersättas af selen-, mangan- o. kromsyra. A.-salter äro alltid isomorfa; nyttjas till garfning, rening (vatten), limning (papper), betning (tyger). -jord, med bitumen o. svafvelkis blandad lera, till a.-beredn. -skiffer, kol- o. svafvelkishalt. lerskiffer. -sten, fören. af svafvelsyradt kali o. svafvels. lerjord; af vulkaniskt ursprung. Till a.-beredn.

Alunn'o, eg. Niccolo di Libratore, mål. af umbr. skolan, f. omkr. 1430, d. 1502 Foligno.

Alūta, bifl. till Donau t. v., 556 km.

Alvastra, ford. kloster i Östergötl. nära Omberg, nu ruiner.

alveōl, lat., hålighet, t. ex. den, hvari tanden sitter.

Am, kem. tecken för ammonium (NH4).

A. M., förk för artium magister, anno mundi, ante meridiem.

Amadēo, Giov. Ant., bildh. o. arkitekt, f. 1447 vid Pavia, d. 22 Milano. Grafvård öfver Colleonis dotter Medea.

Amadēus, 1) A. VIII, hert. af Savojen 1410, f. 1383, abdik. 1434, eremit, 39 gm koncil. i Basel motpåfve ss. Felix V, abdik. 49, d. 51 Genève. — 2) A. Ferd. Maria, hert. af Aosta, kon. Viktor Emanuel II:s 2:e son, f. 1845, gift 67 m. Maria af Cisterna (d. 76), 70/73 kon. af Spanien, abdik. o. återvände till Italien, d. 90.

A'madis-romaner, sp. medeltidsrom. (benämnda efter A. de Gaula), s. författades 1370 af Vasco de Lobéira fr. Oporto på port. spr. En sp. bearbetn. af A. utgaf Garcia Ordonez de Montalvo i slutet af 15:e årh. Otaliga gngr bearb., öfvers., fortsatt. Afslutad gm Gilbert Saunier Duverdiers samling.

Amāger, dan. ö i Öresund midt emot Köpenh. 19,728 inv.

Amalasun'ta, ö.-goternas drottning, Teodorik d. stores dotter, fr. 526 reg. för sin son Atalarik, 534 mördad af sin gemål Teodahad.

amalekīter, gammalt arab. folk i öknen s. v. om Döda hafvet.