emulsion af bittermandel i blåsyra, bittermandelolja o. socker.
amȳkos, gr., se aseptin.
amyloīd, ägghvitartadt ämne, afsätter sig vid den s. k. a.-degenerationen i mjälte, lefver, njurar o. s. v.
anabaptist', gr., vederdöpare.
ana'basis, gr., »uppstigandet», titel på en bok af Xenofon (de 10,000 grekers tåg) o. på en af Arrianos (om Alex. d. st.).
Anadyomēne, gr. myt., den uppdykande, binamn på Afrodite.
anaf'ora, gr., upprepning af samma ord i början af flera på hvarandra följande satser.
anagram', gr., ett gm omsättn. af bokstäfverna (orden) i ett gifvet ord (sats) erhållet nytt ord (sats) t. ex. Paris/sirap.
ana|kolūt, gr., afbrott i den grammatiska konstruktionen, ofta afsiktl. -korēt, gr., eremit, enstöring.
Ana'kreon, gr. skald, kärleks- o. dryckessånger, f. Teos, d. efter 495 f. K.
ana|kronism', gr., fel mot kronologien, -krūsis, gr., upptakt.
analōg, gr., likartad, motsvarande -i, likhet, öfverensstämmelse.
analȳs, gr., 1) upplösn., sönderdeln. 2) filos., A. l. analytisk metod, fr. erfarenh. utgående till de allm. lagarna uppstigande metod. Mots. syntes. 3) mat., räkn. med allm. storheter. 4) kem., utrönande af en kropps kvantitat. o. kvalitat. sammansättn. gm dess sönderdelning. -lysātor, apparat för undersökn. af ljusets polarisation. -lȳtisk, gr., upplösande, sönderdelande; a. geometri, läran om 2:dra gradens linjer o. ytor.
Anam, Annam, kon.-rike. Bortre Ind., 2 del.: Tongking, Kochinkina. 135,000 kv.km., 6.1 mill. inv. Befolkn.: indokines. Religion: buddhism. Hst. Hué. Städ.: Hanoi, Sontai, Namdinj, Bacninj, Haifong, Fl.: Songka. Prod.: trä, bomull, elfenben, salt, ris, socker, peppar, silke. 1862 o. 67 d. sydl. del. af A. fransk. 83/84 oroligh. det inre. Krig med Frankr. Sed. 87 bildar A. med d. öfriga fr. besittn. generalguvern. fr. Indo-Kina. Kon. sed. 89 Than-thái.
Ananass'a, ananas, Bromeliaceæ, Brasil. o. O. Indien, med angenämt smakande frukt.
Ananīas, jud. öfverstepräst, ss. romarvänlig dödad af judarne 66 e. K.
anapest', gr., 3-staf. versfot ︶ ︶ —.
anaplastīk, gr., i kirurg. konsten att återge en kroppsdel dess naturl. form.
anark|ī, gr., upplösn. af polit. o. social ordn. -ist, person, s. efter sträfvar denna upplösn.
anastal'tisk, gr., blodstillande.
anas'trofe, gr., omvändning; gramm. fig., omvändn. af den vanl. ordföljden.
anatēma, gr., bannlysning.
Anatōlien, se Mindre Asien.
anatomī, gr., sönderdelningskonst. Läran om organismens byggnad. Man skiljer mellan människo-a., d. spec. o. system. a., s. behandl. de organ. systemen o. apparaterna, den topograf., s. afhandl. kirurg. fall, den jämförande a., s. sammanställer mskns o. djurens byggn. Särskild del af a. är histologien, läran om kroppens väfnader.
Anaxāgoras fr. Klazomene, filos:, 500/428, Perikles’ lärare, lärde en kvalitat. atomistik, d. v. s. olika grundämnen, s. gm det gudoml. förnuftet ordnades till kosmos.
Anaximan'der fr. Miletos, filos., 611/547, antog som grundämne det obegränsade, hvaraf ett evigt kretslopp af världar uppstår.
anch-, se ank-.
anciennitēt, fr., ålder i tjänsten.
ancien régime (angsiäng reschīm), fr., den gamla ordningen, beteckn. för fr. kon.-dömet före 1789.
Anckarström, Jakob Johan, Gustaf III:s mördare, f. 1762, gardeskapten, halshuggen o. steglad 92.
Anckarsvärd, 1) Mikael, milit., polit., f. 1742, d. 38. Adlad m. namnet A., förut Cosswa.
