Aias, lat. Ajax, 2 hjältar i troj. myt., A. d. lille, son till Oïleus, kon. i Lokris, o. A. d. store, s. till Telamon, kon. på Salamis, föll i raseri o. dödade sig själf.
aide de camp, (äd-dö-kang'). fr., adjutant.
Aiētes, gr. myt., kon. i Kolkis, Medeas far.
Aigeus (ajgevs'), myt., kon. i Athen, Teseus' far; efter honom »Egeiska hafvet».
Aigis'tos, son af Tyestes, ondt elem. i myt. om atriderna, med Klytemnestra, Agamemnons mördare; dödad af Orestes.
Aigospotamoi (-moj'), »getfloden» g. geogr., fl. i Trakien. Sl. 405 f. K.
aigrette, se ägrett.
aiguillette (äghijätt'), fr., snörband.
Ailan'thus, Terebinthaceæ, Kina, Japan; barkens saft till fernissa.
aimable (ämäbl), se ämabel.
Ain (äng), fl. o. depart. i Frankr.
aino, folk på Jeso o. Sakalin, 17,000. Ford. öf. hela Japan.
Aino, Joukahainens syster, förekommer i Kalevala.
Ainsworth (ēnswörth), Wm Harrison, eng. rom.-förf., f. 1805 Manchester, d. 82 Lond.
air, se är.
Aïr, oas i Sahara, 2,000 öf. haf. Hst.: Agades.
Airōlo, ort i Ticino, 1,628 inv. Gotthardstunnel.
aise (äs) fr., bekvämlighet; à son a. (a sånn-), i godt mak, i sitt ässe.
Aischā, Mohammeds gemål, Abu Bekrs dotter, förde krig mot Ali, d. 678 Medina.
Aiskīnes, gr. talare, f. 389 f. K. Athen, motståndare till Demostenes o. anhängare af Makedonien, förvist 330, d. 314 Samos.
Aiskylos (aj'-), gr. trag., f. 525 f. K., Eleusis, d. 456 Gela. 7 trag. kvar. På sv. af Palmblad, Alexanderson, Solander.
Aisne (än), fl. o. depart. i Frankr.
Aisopos (aj'-), gr. fabeldiktare i 6:e årh. f. K.
aiss, tonk., kors (#) för a.
Aistulf, longobard. kon. 749/56.
Aitōlia (Etolien), hellen, landsk. Städer: Kalklis, Kalydon, Naupaktos, Termon. 189 f. K. romerskt.
Aix (äx), 1) fr. st. vid Rhône, 30,000 inv. Ärkebisk. Källor Sl. 102 f. K. — 2) A. la Chapelle (-laschapäll), fr. namn på Aachen. — 3) A. les Bains (-läbäng), fr. st. i Savojen, 8,121 inv. Svafvelkällor.
Ajaccio (ajatt'schå), hst. på Corsica, 121,779 inv. Kurort.
à jour (-schûr) fr., för dagen; en ädelsten är infattad à j., när dess baksida är fri.
ajournēra (-schûr-), fr., uppskjuta.
ajustēra (aschyst-), fr., jämka, ordna.
Akacia, Papilionaceæ, .träd o. buskar, utbredd; af afrik. art. fås gummi arabicum, kateku, af frukt. garfämne.
akadem|ī, gr., plats vid Athen, där Platon höll föredrag för sina vänner; däraf d. akad. filos, skolan, som sönderfaller i 3 perioder. Nu högre undervisn.-anstalt l. förening af lärde män. (A. Française Par. 1635. Royal Society Lond. 1663. A. d. Wissensch. Berlin 1711. Sthm: Svenska A. 1786, Vetensk. A. 1739 &c). -isk, tillh. universitetet.
Akādien, förd. namn på Nya Skottland.
Akaia (-aj'-), g. geogr., minsta landskap i Peloponnesos. Under romarnes tid A. = hela Grekland utom Tessalien.
akaier (-aj'-), gr. folkstam, uppkallad eft. den myt. Akaios.
Akarnānien, ford. ländsk, i Hellas, nu landsk, i Grekld. Hst.: Mesolongion.
akatalek'tisk, gr., oförkortad (om vers).
Akbar (d. mycket store), binamn på Dschelāl-eddin Mohammed, mongol, kejs. i Ind., f. 1542, reg. fr. 56, d. 1605.
Akelōos, g. geogr., nu Aspropotamo, största fl. i n. Grekland.
a Kempis, se Thomas a K.
Akeron, g. geogr., fl. i Epeiros, bildade sjön Acherusia palus.
A'kershus, fästn. vid Kristiania, fr. 1200-talet.
Akiander, Matt., fin. lärd, f. 1802, d. 71.
