unionsförsöken talrika. 1439 union m. kat. kyrkan. De unerade a. ha ett kloster, San Lazaro, nära Venezia.
armēniska språket och lit., A. S. en gren af d. indogerm. spr. stam. 1) Forn-a. (l. klassisk a.). 2) Ny-a., påverkad af turk.; själfst. spr. med 36 bokst. — A. L. fr. 4/14 årh.: öfvers. fr. grek., krönik., hist. o. s. v. Kyrkl. hymner, dikter af Narses (12:e årh.) o. 2 fabelsaml. (13:e årh.) bilda d. poet. lit.
arm|ēra, lat., bevära fästn., batteri, skepp; rusta till försvar; för- (se magnet m. ankare, se vidare följ. -ēring(-ātur), elektr., den del af en dynomaskin, där induktionsströmmar framkallas; fys., beklädnad af mjukt järn på en magnets polyta för att förstärka dess verkan.
Armfelt, 1) Karl Gust., fälth., f. 1666 Ingermanl., deltog i Karl XII:s krig, försvarade Hälsingfors tappert, men fruktlöst, företog 1718 ett gm hungersnöd o. köld misslyck. tåg till Norge, d. 36 s. öfv.-befälh. i Finland. — 2) Gust. Maurits, grefve, diplom., f. 1757 Finld, utsågs 92 af Gust. III på hans dödsbädd till medlem af förmynd. styrelsen, men skickades af hert. Karl s. sändebud till Neapel. Misstänkt för sammansvärjn. mot hert., flydde han 93 till Ryssl., återkallades 99 af Gust. IV Ad., tog afsked 1810, trädde i ry. tjänst, 12 gen.-guv. öfv. Finld., d. 14.
armfotingar, zo., Brachiopoda, hufvudafdelning bland molluskerna.
armillār-sfär, lat.-gr., föråldr. astron. instr. till uppmätn. af stjärnornas höjd.
arminiāner l. remonstranter, anhäng. af Arminius (d. 1609), hvilka ha en friare uppfattn. om bekännelsen o. en mildare predestinat.-lära. Sedan de fördömts på synod. i Dordrecht, 1619, förföljdes de häftigt. 36 tolererade. Nu obetydl.
Armīnius, (oriktigt Hermann), cheruskhöfding, f. 17 f. K., slog rom. 9 e. K. under Varus i Teutoburgwald. Efter fortsatta strider beskylldes A. för monarkist. planer o. mördades 21.
Armīnius, (Harmensen). Jak., teol., f. 1560 Oudewater, d. s. prof. i Leijden 1609. Se arminianer.
Armstrong, Sir Will., ingenjör, f. 1810 Newcastle, d. 1900, uppf. en ackumulator o. a.-kanonen.
Arnauld (-nå̄), jansenisternas ledare, f. 1612, flydde till Holl., d. 94 Lüttich.
Arnault (-nå̄) Ant. Vinc., dramat. förf., f. 1766 Paris, d. 34 Godeville. Skr.: Marius, Germanicus m. m. Oeuvres (24/27), 8 bd.
Arnd, Joh., prot. teol., f. 1555 Ballenstedt, d. som gen.-sup. intend. 1621. Mystiker o. pietist. Skr.: Wahre Christentum (öfvers. på de flesta europ. språk).
Arndt, Ernst Mor., ty. patriot, f. 1769 Rügen, uppträdde mot Napoleon, flydde till Sverige o. Ryssl., 18 prof. i Bonn, 22 inveckl. i de demagog. undersökn., förföljd o. suspend., 40 återinsatt, d. Bonn 60. Skr. popul. polit. skrifter.
Arne (arn), Thom. Aug., komp., f. 1710 London, d. där 78. Komponerade Rule Britannia.
Arnheim, Arnhem, hst. i holl. prov. Geldern, vid Rhen. Fordom fästn. 59,759 inv.
Arnīca L., Compositæ, A. montana L., officinell.
Arnim (Arnheim), 1) Joh. Georg, v., fälth. i 30-år. kr., f. 1581 Boitzenburg, först und. Wallenstein, sed. i sachs. tjänst, 37 misstänkt o. förd fången till Sthm, flydde, d. 41 Dresden. — 2) Ludw. Achim, förf., f. 1781 Berl., d. 31. — Hans maka Elisabeth (Bettina), f. 1785 Frankf. am Main, älskade Goethe, 11 gift m. A., d. 59. Flera fantast. skr. — 3) Harry, f. 1824, 72 ambass. i Paris, 74 återkall., 76 dömd för landsförräderi (offentligg. af
